Julen är nära
Efter läkarbesöket blev det en tur till MAX och käka mat. Och in på bilverkstaden och gnälla om bilen. Hur kul är det att åka med fläkten på full fräs trots att det står på "off"? Så just nu är mitt huvud som en uppblåst ballong. Och tack för barnvakt och sällskap medan jag va iväg med bilen. Bra tur jag har vänner i stan;)
Hade glömt att pappa erbjöd oss att äta hos dem kl halv fem idag. Men som tur va så ringde han fyra och påminde. Hur kan man glömma att man tre timmar tidigare ska bli bjuden på middag? Jag glömde nog det i samma stund jag la på luren. Men iaf så fick vi mat och det tackar man inte nej till.
Sen julklapps bestyret i år igen. Och det är ju jag som blir den som får ta allt. Iof är det roligt att handla. Men inte på beställning. Och fördelen är att jag som är nyfiken vet vad alla får =) Men jag verkligen börjar avsky att handla åt min brors barn eller i den stunden känns det som svägerskans barn:P För åt henne duger inte vad som helst. Förra årets julklapp var den mest onödiga dom fått. En V-smile kamera för barn. Värdelösa bilder och battrerier till tusen går det åt. Men hon tyckte väl att en skit kamera för 700 spänn var hennes barn värd. Ja, jag köpte en till dotra med, men annars hade hon blivit sur. Men 700kr har dom kunnat fått nå annat för. Så få se vad hon hittar på till barnen i år. Det är hon som sätter grunden för sina barn och skämmer bort dem med polarn och pyret kläder, me and i och ännu dyrare märken. Så hon får väl äta upp det sen när dom blir större och vill ha värre och dyrare. Min bror bryr sig inte. I lördags hade en av tjejerna olika strumpor på sig. Men iof så klär dom aldrig upp barnen för att åka hem hit. Men till farmor och farfar så ska det kläs upp. *kräks* Men det är skillnad på folk och folk.
Men iaf den här veckan har jag/vi provtagning på HC på fredag. Har nogf det nedrans cellprovet nån dag med. VILL INTE KLÄ AV MIG FÖR DEN SKITEN SKULL!!! Vill inte ha cancer heller. Så jag måste väl:P Ringa om Hepatit provtagning på Lilltösen med, försöka komma ihåg det i morgon. Mitt minne rymmer ingenting nå mer. Så jag måste skriva ner allt. Och det värsta är att jag glömmer skriva ner!!!
Nä skulle berätta om gårdagens bravader med vad barnens pappa gjort mot sin bror. X svärmor berätta att han stulit sin brors mobil och halsband. Men det är en annan historia och jag orkar inte med deras patetiska och krångliga liv! Så det får bli en annan historia OM jag kommer ihåg att berätta.
Dop
Kvart över ett ringde jag barnens pappa och hörde om han var på väg hit. Och jo då det var han. Men han lät så jävla sluddrig så jag hörde knappt vad han sa. Det kändes inte bra iaf. Och det var hans tjej som körde ut honom. Så iväg till kyrkan till tjugo i två. Bytte om på Lilltösen och väntade. Väntade, väntade och väntade. Min familj är inte de snabbaste. Men min sengångare till bror med familj kom först. Sen kom min andra bror och mamma. Pappa hade kört fast med bilen och kom lite efter två. Så då började dopet. Det var fint. Och det var skönt att det inte var massa på dopet iom situationen. Det syntes ganska bra att barnens pappa var påverkad. Kände att han luktade alkohol. Men jag orkade inte säga något. Hela hans ansikte va snett, ena ögat mer slutet. Men det är inte jag som ska skämmas utan han själv.
Fika sen här hemma. Det var väl trevligt. Men fick ju sitta på helspänn iom barnens pappa. Han snokade runt i kring hela tiden. Vi gick upp i garaget. Då slog han in kvasten i hans skrotbils dörr. Han sa att han var jävligt labil och hans humör var inte det bästa. Men jag pratade lugnt och brusade inte upp. Men han sa en massa om att det säkert fanns någon kille här. Han fortsatte snoka runt när vi kom upp. Jag vet inte om han fick med sig något. Men än så länge är det inget jag saknar, har iof inte kolla kameran som låg uppe vid min säng. Elle gymnastikrummet och knullrummet som han kallade det inför barnen.
Efter att min familj åkt så körde jag in honom till stan. Jag kände att jag gör det så slipper jag honom här. Vi stannade vid badet så gick han iväg i tio minuter och hämta pengar sa han. Men jag tror han hämtade droger av nå slag. Han visade upp en karta viagra som han hade. I bilen när vi väntade så satt barnen och sa, speciellt lilleman, att han ville ha en ny pappa. Och att hans pappa hade ju flyttat in hos andra barn och tar hant om dom. Men jag förklarade att han kommer alltid vara deras pappa och att han bara är ihop med en tjej och bor där med henne och hennes barn. Ja, det är jag som har talat om. Men jag vägrar glorifiera honom. Utan jag tyckte barnen hade rätt att veta vad han gjort. Och barnens pappa satt och tala om en massa dumheter som INTE barn ska veta. Men tillslut så körde vi honom till en gammal knarkar vän. Han skyllde såklart på mig med att det kommer ta slut mellan honom och hans tjej. Men det är ju inte konstig om det tar slut. Han har inte betett sig snällt där hemma inför barnen. Fattar inte hur hon kan riskera barnen. Men det är inte mitt problem. Hon har väl redan blivit medberoende.
Nu är det dax att komma til lro. Barnen är ju upp och ner men det beror ju på att vuxna människor inte kan bete sig normalt. Äntligen är dagen till ända så nu slipper jag tänka på dopet mer. Bara kort knäppning kvart.
Äntligen
I denna ordning kommer det sjungas iaf om det inte blir nå annat bestäm när jag pratar med kantorn. Och jag känner mig nöjd över låt valen.
Lilla barn psalm 215 nya barnpsalmboken
Lilla barn välkommen till världen
Lilla barn välkommen till vår jord
Lilla barn jag önskar dig allt gott
Lilla barn en gåva som vi fått
Himlen måste sakna en ängel
Förr så var jag alltid på väg.
Jag försökte fånga en dröm,
och jag trodde jag visste vad jag ville ha.
Du har väckt mig ur min sömn.
Plötsligt så var världen helt ny,
allting stanna’ upp när du kom.
Och jag såg dig och visste av hela min själ
att nu börjar allting om.
Himlen måste sakna en ängel.
En finns här hos mig, och vilar i min famn.
Himlen måste sakna en ängel.
Hon ligger tätt intill mig, så trygg på min arm.
Kan det vara sant att jag får älska dig?
En av himlens änglar har landat hos mig.
Gryningsljuset smyger sig in,
finner ro i ditt andetag.
Och jag inser med ens att jag väntade en
evighet just på denna dag.
plötsligt slår du upp dina blå,
styrkan i din blick gör mig svag.
Och helt utan att döma så ser du på mig,
och så börjar våran dag.
Himlen måste sakna en ängel.
En finns här hos mig, och vilar i min famn.
Himlen måste sakna en ängel.
Hon ligger tätt intill mig, så trygg på min arm.
Kan det vara sant att jag får älska dig?
En av himlens änglar har landat hos mig.
Sov du lilla psalm 928
Sov du lilla, sov nu gott du är döpt, ditt här är vått.
i Guds händer vi dig lagt, ditt och Guds namn här blev sagt.
Du är på den gröna gren liten kropp, Guds ögonsten.
Fråga sen allt vad du kan vem är Gud och var bor han?
Vem har skapat jord och allt lejon, fåglar, varmt och kallt?
Fråga oss om tro och hopp, dop och nattvard, lilla knopp.
Liten knopp livets träd, litet barn på vuxet knä.
Livet rymmer hemlighet, större än vad någon vet.
Som en knopp som går i blom, du vårt barn Guds rikedom.
Ja vad ska man säga...
Hämta en vän på sjukhuset idag sen blev det mat på MAX. Blev en runda på köpcentra med. Köpte klänningen till lördag och en vit body till Lilltösen. Hem hämta barn hos morfar sen hem en sväng. Träffen med prästen var halv fyra. Hon verkade stel och surmulen först. Men sen så kändes det bättre. Lite yr verka hon vara säket därför hon verka sur. Men det blir nog bra tillslut.
Väl hemma igen så ringer såklart barnens pappa. Fråga lite om hur mötet med prästen gick då det råkade bli dubbelbokat med hans möte med kriminalvården. Men det är ju knappast mitt fel då prästen ringde och boka om igår eftermiddag och pappans möte går inte att ändra då jag antar det är för att han missat en massa möten där förut. Men sen frågade han om barnen ville prata med honom och det ville dom inte. Sen fråga jag om han varit på möte idag. För jag fick inget svar från honom om dopändringen förens vid elva idag. Men iaf så sa han att jag inte hade något med hans behandlingsplan att göra. Och den fråga jag inte ens efter. Sen så började han prata om att han varit i stan i natt och pratat med ett x antal gamla vänner om bla hans väns död. (han får fortfarande till det att jag sagt en massa om det, det jag sagt är att han har väl kunnat ringt till mamman och beklaga sorgen) Och han hade typ gått igenom varenda vän och frågat om dom tyckte illa om honom mm mm. Han hade ju så klart inte varit nykter/drogfri. Han lät skit sluddrig då vi pratade med.
Sen eskalerade samtalet om att han tänker fan inte kolla min släkt i ögonen dom där jävla skattefuskarna, idioterna, fega jävlarna mm. Jag frågade om dom gjort honom något, nä sa han, dom är ju så jävla fega. Sen så tog han upp att han pratat med en advokat om att han hade umgängesrätt med barnen. Ja han har umgängesrätt. Vi har kommit överens om att barnen och han ska träffas hos farmor och farfar på helgerna. Sedan den 1 oktober så har HAN själv missat varannan gång!!! Som om det är mitt fel! I helgen så hörde han inte ens av sig. Han var väl bakfull. Han sa själv att han hade letat droger på fyllan och villan, då jag konfronterade honom med samtalet som han "råkade" ringa i helgen. Han sa att han skulle strida tillbaka vårdnaden. Men om HAN inte kan upprätthålla ett umgänge hur ska då ett umgänge eller vårdnadssammarbete fungera. Han sa att jag ringer väl och grinar till soc och familjerätten. Men det är väldigt sällan jag gör det dit. Utan jag pratar ganska sakligt om vad problemen är. Fast en person som inte blivit härdad av sån här skit som jag fått utstå, den skulle nog bryta ihop. Så jag vet inte vad som är normalt. Jag sa iaf att jag inte kunde prata mer för Lilltösen var jätte ledsen och de andra skulle få pannkakan fixad. Men det tyckte han inte var så viktigt. För tredje gången när jag sa att jag inte ville eller kunde diskutera detta just nu så blev han skit arg och det lät som han förstörde sin egen telefon. Ja vad ska man säga. Hans nya tjej borde inse faran iaf för barnen att bo ihop med honom så länge han får/kan fortsätta sitt missbruk. Han sa även till mig att "Tänk den killen som flyttar in hos er när han tar fram en folköl och vill dricka då kastar du ut honom på en gång. Precis som du gjorde med mig." Jag sa till honom att det inte bara var för en öl.
Det jag hittade efter han flyttat var ca 200 ölburkar, 2 tomma whisky flaskor. ALLT detta hade jag missat och då är det ändå mitt hus och jag känner varenda vrå i huset. Men han hade ändå lyckats gömt allt detta. Utan att jag såg något. Det jag sett var att han druckit max 10 burkar öl och han drack ju så klart ur min pisanganpon flaska med, som jag märkte efter flytten. Några dagar innan han flytta så smög han runt med nå plastigt föremål i fickan. Som han själv sa var en skruv mejsel. I bilen hittade jag en tesked, sockerbitar och tobak. Och det plastiga föremålet hittade jag en kväll när han sov. Tillsammans med mitt försvunna usb minne och mina försvunna bilnycklar så låg en spruta med nål på. Han hade alltså använt sprutor i MITT och barnens hem!!! Långt efter han flytta så hittade jag alla dess ölburkar på alla dess konstiga ställen både inne och ute. Hittade glas gömd uppe i en soffa som i hallen, han hade väl blandat narkotika i det för att kunna suga upp i sprutan och i sig själv sen. Så det var inte bara NÅN öl som tog död på allt en sista gång. Han är en fullblod narkoman som han så fint kallar det själv. Han har sagt många gånger att han aldrig kommer kunna bli ren på hemmaplan. Men när det väl kommer till kritan så vägrar han åka iväg.
Träffar jag en kille så kommer jag vara väldigt öppen om hur jag levt. Jag kommer inte förbjuda alkohol, men jag vill inte bo med en vardagsalkis eller helgalkis. Jag dricker ju inte själv till maten men kan visst ta en cider på kvällen med någon. Men att sitta var och varannan dag och berusa mig när jag har ett ansvar över barnen det kommer aldrig på frågan. Jag dricker helst när det är fest, men blir inte redlös och kan sluta när jag känner mig nöjd. Så jag hoppas min stora kärlek har samma syn på drickande som jag. Jag kan visst bli apfull men då har jag även haft jävligt roligt. Dricker aldrig av sorg.
Men vad tycker ni. Var det bara EN öl som orsakade detta? Är jag en jävla torris som inte tål något? Saboterar jag verkligen umgänget mellan barnen och deras pappa?
Jag vet att hans missbruk är så gravt att han måste ha hjälp borta. Och jag kan inte göra något mer för att hjälpa honom. Just nu är han som en vagel i öga på mig. Men jag ska hålla god min till lördag. Det ska jag.
Pojkarnas kläder
Om Lindex hade varit lite mer givmild. Så hade jag lagt upp bilderna på bloggen. Men nu fick det bli länkar istället.
http://www.lindex.com/se/Product/ImageZoom.aspx?id=10694384
http://www.lindex.com/se/Product/ImageZoom.aspx?id=9841425
Tror det blir bra faktiskt. Så nu blir jag svart (hitta tyvärr ingen bild på min klänning) vare sig jag bär klänning eller inte. Pojkarna blir i vitt med svarta byxor och flickorna i rosa med vita strumpbyxor ev en varsin vit bolero. Skor vet jag inte. Känns onödigt att köpaa skor som kommer användas max tre gånger. Men vi får se, hade ju varit pricken över i:et.
Jag lär ju aldrig få gifta mig någon gång i livet. Så jag vill fina till min underbara familj på denna speciella dag istället. Även om bruden (alltså jag) klär mig i svart dagen till ära, så kommer jag vara uppklädd.
I morgon inköp av sidenband till Tösens dopklänning och kolla på de andra kläderna. Blir en väldigt dyr månad. Men jag har massa mat hemma. Så vi behöver knappast svälta. Bara att äta det som finns hemma. Så det enda som måste köpas är mjölk, bröd, pålägg och såklart lördagsgodis=)
Sötast
Denna söta klänning ska mina flickor ha på dopet och korten. Lilltösen ska ju så klart ha sin dopklänning i kyrkan. Känns som det blir finaste dopet men minsta. 
Jag ska nog ha en svart klänning jag med. Det händer inte ofta. Grabbarna ska ha vit eller svart skjorta och svarta byxor.
Samtalet
Men iaf så efter en timme så ringer min mobil. Då "råkar" han ringa upp mig. Jag säger "hallå" men hör bara hans och hennes röster. Han säger något om att det var väldigt dumt att försöka få tag på sånna substanser. Och att han behöver nå lugnande. Han säger även att han har sovit på soffan för att han skämts. Men iaf så säger hon att det inte är något att skämmas över. Antagligen för att hon tror att det är en engångs grej och att han varit ren länge. Men det har han ju inte varit. Jag är bra sugen att kontakta soc och göra en anmälan om misstänkt missbruk. Men jag ska nog samla på mig lite mer info. Han skyller säkert på mig. Men det är ju klart han har mig som anledning att leta droger, ta droger ocg dricka. Nu har han även börjat äta zyprexxa och det var kust den medicinen som sabbade allt för oss för ca 6 år sedan. Och det stoltsera han med till mig nu, att han börjat äta dem igen.
Nä jag är och har inte varit så snäll i mina ord till honom. Men jag är ju i en ganska konstig sits. Han sa att jag anklagat honom för han kompis död. Och nej det har jag absolut inte gjort. Men jag sa till honom att han har ju kunnat visa sitt medtagande till hans mamma och ringt henne. Och att även han inte var bjuden till begravningen pga missbruk. Mamman ville inte ha nå sånt på begravningen. Jag har även sagt att jag och hans vän haft många kloka samtal där kompisen även påpekat vilken idiot barnens pappa varit som valt missbruket istället för att ta hant om barnen. Det har jag talat om för honom. Visst hårda ord. Men ibland måste man berätta sanningen. Även om den är hård.
Ja det visar sig hur det blir. Jag fan hopaps hans brud kastar ut honom med huvudet före. För har hon lite vett och tänker på barnen så gör hon det NU. Men hon verkar inte smart. Och jag vet att det är lätt att tycka synd om honom. Men skenet bedrar när missbruket och dåliga psyket tar över.
Mitt slentriana liv
Men att varje helg känna en önskan efter vardagen det är inte normalt. Jag vill känna att helgen betyder massor av tid tillsammans. Men nu är det bara en transportsträcka till måndag. Jag ser ingen charm i helgerna förutom att slippa kliva upp före sju och köra till skolan.
Fredag och lördag har det blivit fööör mycket dator. Jag känner det själv. Och inte har jag hittat nå vettigt heller. Lagt ut lite annonser. Få se om jag får nå sålt. Svårt innan jul. Men ett försök att bli av med massa skit.
Försökt finna motivationen att storstäda men den har inte infunnit sig. Måste städa till nästa lördag då det blir dop. Iof är det inte stökigt bara lite rörigt med saker på fel plats.
I morgon ska jag och dotra försöka komma iväg och handla dop kläder.
Som sagt inte mycket som känns positivt just idag.
Ångest och sömnlös
Fick ju bilen tillbaka och det var fortfarande problem med den. Ja jag vet MAN KAN ALDRIG GÖRA EN BRA BILAFFÄR. Men man kan ju tycka att firmorna kan ju vara lite ärlig iaf. Handbromsen har dom inte fixat, den började glappa på en gång, nu små-rycker bilen, under bilen är det något som klånkar till så det låter som om nått skulle gå av. Och dessutom så gjorde dom aldrig ren bilen på framsäten och i bagageluckans insidor! Blir man inte lite less heller. Ja jag kan tvätta den själv men jag lämna ju inte in den för att få den tillbaka i samma skick! Som sagt det finns inga bra bilaffärer:P Men 54000kr är inget man slänger bort bara så där ändå. Jag kommer at plåga denna firma ända till jag får det fixat! Ha ha ha ha Ja dom trodde nog dom kunde skratta mig bakom ryggen och lura mig. Men då har det stött på fel person. JAG MÄRKER! Och nu är INGET fixat. Ska skriva en avcheckningslista till dom till nästa torsdag.
Ja så det tog lite tid att somna och jag vaknade klockan sex i morse och kunde inte somna om. Så nu känner jag mig lite groggy. + att Lilltösen vakna i natt, men det berodde ju på att hon va gasig och hade lite ont för hon hade fått sempers ersättning men utan Lemolac. Men en gång på en natt gör ju inget att hon vaknar. Men jag tänkte ju bara på VAD jag skulle säga om bilen. Jag vet ju att "Kunden har alltid rätt" Men att lyfta telefon och ringa det tog emot kan jag lova. Så jag känner mig illamående fortfarande. Blir lite sur på mig själv att jag inte kan låta arg utan bara Ja, tack och amen, när det gäller så dyra grejer. Men nu är det ringt och den ska in på torsdag nästa vecka. Som om jag inte hade nog med saker denna månad att göra!
19/11 Vaccineringx2 på tre barn
19/11 Handla mat
24/11 Träffa prästen
24/11 Köra en kompis till sjukhuset
25/11 Köra stora grabben till nya skolan
25/11 Lämna in bilen
25/11 Köpa det sista inför dopet
27/11 Dop klockan två
30/11 Neurologen
3/12 Cellprov
Så mitt lugna november blev ju inte som jag tänkt. Har säkert missat en massa också.
Och toppen på isberget är att barnens pappa är en idiot som får mig att bli galen.
Nu ringa till barnkliniken om allergimedicin till barnen. Sen invänta att jag ska hämta barnen kl tio för att åka och vaccinera. Köra hem barnen sen elelr låta dem följa med och handla? Ja, det är frågan.
Tredje gången gillt onsdag
1) Städa och rensa Lillemans och Dotras rum uppe
2) Städa ur hela gamla datarummet
3) Flytta in Dotra i nya rummet
4) Slipa och tapetsera Lillemans nya rum + lägga golv
5) Flytta upp stora grabben
6) Måla tak uppe
7) Sätta vägg
8) Tapetsera två små rum uppe
Så det finns lite att pyssla med. Har ju även en källare som borde städas ordentligt med. Men ska iaf försöka börja städa ur rummet nere. Så dotra kan flytta ner innan jul.
Har haft en Lilltös som sovit ca 12 timmar två nätter i rad utan att vakna. Och det är ju alltid kul. Även om jag vaknar iaf. Men det får jag väl äta upp inatt känns det som. Hon sover iof i vagnen nu men har vaknat till låtit lite och pruttat :) Pruttande är det jag hört de andra två nätterna. Kanske det jag vaknar av.
Nu ska vi lägga oss. En massa upptåg i morgon.
Jag vill resa bort med barnen och vara borta ett tag. Men pengar och tid finns inte :(
Onsdag igen
Samtalet slutade iaf med att jag bad både henne och honom att dra åt helvete. För hon kunde inte hålla tyst när vi prata. Och jag avskyr när någon annan ska stå och babbla bredvid. Hon känner inte honom och verkligen inte mig. Så hon har inget med detta att göra!
Jag blir galen på honom. Hur fan ska vi kunna ha dopet tillsammans nästa lördag? Jag försökte hålla god min men det går inte när han beter sig så idiotiskt. Varför ska alltid jag hålla tyst och sopa av mig all skit han öser över mig? Varför ska jag förlåta jämt? Nä du inte denna gång! Umgängessabotage kallade han det jag höll på med. Hur kan det vara det när 1) Barnen vill INTE prata 2) Han valde att flytta innan han hade en relation med sina barn 3) Han har missat att komma på bestämda träffar massvis med gånger 4) Barnen tröttnar att umgås med honom efter max 2 timmar 5) Jag har inte stoppat i han allt knark, alkohol mm Ja listan kan göras lång.
Men någon snäll kan ju hålla sina tummar och tår att jag inte någonsin förlorar barnen på någotvis. Jag såg fram emot att dom fick en god normal relation. Men inte på detta sett. Och aldrig att dom ska vara där hos dem han bor nu. Inte under dessa omständigheter. Barnen mår bara dåligt av hans svek. Men det fattar han inte.
Onsdag idag
I morse fick jag kaffe främmande av en granne och hennes lillgrabb. Han ville bara vara och pilla på Lilltösen hela tiden. Gärna i ögonen. Sen så städade jag lite grann och fick nytt besök fram till ett. Vissa dagar så träffar man inte någon, sen vissa så är det fullt ös.
Barnens pappa ringde före lunh. Hade hade inte sms:at eller ringt barnen för att han hade haft så mycket annat bla med kriminalvården att göra. *suck* som om det är efter klockan sex på kvällen. Fast iof vill inte barnen prata men att visa sitt intresse för dom kan ju dom tycka är skönt. Sen så var han ju nykter, drogfri å frisk. Ja ha sa jag men du brukar ju ringa påverkad. Alkohol är ju lagligt, sa han. Hmm ja du idiot han är. Iom att han varit nära ett LVM så får han inte missbruka överhuvudtaget. Och inte heller pga sin hepatit. Men han får skylla sig själv och jag hoppas han åker dit så det smäller om det. Eller fortsätter han så kan han få en livslång leverskada och dö. Men det är inte min huvudvärk. Han hade tydligen kontaktat advokat/familjerätt/soc mm mm och han skulle ju strida om vårdnaden igen. För de ställena hade inte sett nå fel på den familj han bor i nu. Nä nä varenda normal brud med små barn släpper ju in en vilt främmande kille och låter honom bo där från dag ett. Sen när hon får reda på att han har hepatit så får han flytta dit permanent. Jag säger inte att jag var så jävla smart att ta in honom hit förra sommaren. Men nu vet jag verkligen att han är oförändrad. Och vi fick ju en underbar dotter. Tänk att det kan komma något så underbart ur något så idiotiskt. Men så var det iaf. Och hon och de andra barnen är min stolthet<3<3<3<3 Innan vi avslutade samtalet så sa han "Kom ihåg att du alltid är övervakad" "Ingen ska få komma i närheten av barnen" Och nå mer, bla att ingen skulle få röra hans barn. Så ännu en grej som jag lägger till listan. Som jag ännu inte vet vad jag ska göra med. Föresten så ringde det från hennes/deras hemtelefon igår, jag svara inte. Men han förnekar att han ringt. Så det kan ju vara hans tjej som fått upp ögonen. Idag lät han inte normal.
I morgon blir det besök på stora grabbnens nya skola. Fredag består av vaccinering kl elva i stan. Ska sen in och handla efter matlista första gången på väldigt länge. Blir ju så jävla dyrt att små handla hela tiden.
Lite inköp till Lilltösen
Har ju tänkt knäppa dopkorten själv (iaf prova) Nu när jag har en bra kamera. Så därför blev det en fäll för henne att ligga på. Det var rea så 299kr kostade den.
Lite julklappar till henne blev det med. Aktivitetsratt iof från morfar och mormor då nedsatt till 399kr. Fifi sjunger en godnattvisa nedsatt pris även på den 199kr inte lika som bilden, fattas en kanin som hon håller i. Två urgulliga fisher price bilar i rosa 129kr.
Bytte skor åt stora grabben med. Han är ju hopplös! Få se om han gillar dessa. Dom va iaf 400kr billigare. Sen tror jag inte det blev nå mer. Kollade en åkpåse som va nedsatt pris på. Men dom skulle trologtvis få in fler om det skulle ta slut.
Dagen är inte slut än. Men nu blir det kolla vad jag ska göra för mat *suck*
Fars dag
Fick sova till jag va någorlunda utvilad idag. Ja klockan va iof strax efter åtta men det är sovmorgon för mig. När jag kom ner efter lite morgon mys med alla barn i sängen, (dom slåss nästan om vem som ska ligga och mysa med lilltösen) så hade lilleman gjort en egen smörgås<3 han kan bara han vill den lille skruttungen. Sen va det bara att göra sig i ordning och åka till barnens farmor och farfar. Ja deras pappa dök ju upp 40 minuter försent som vanligt. Jag bara avskyr att han kommer in och låtsas som om inget hänt. Jag höll jävligt god min idag!!! Och det för barnens skull. Hade sån huvudvärk efteråt ocha jag kände mig helt slut. Han sa i ett snabbt ögonblick att han ångra flytten men att det inte gick att ändra på nu. Antingen är han väldigt styrd nu eller så vill han åt hennes pengar. För han har ca 300000 i skuld + 100000 till mig men nu kommer han med ny mobil och har ätit upp sig igen. Så man kan ju undra vad som lockar mer än att få umgås med sina egna barn. SJUKT är vad det är!
Sen va jag in på ica och köpte en mandeltårta, duschtvål och deo åt min pappa även en liten jul en med en svamp i blev det med. Mamma gnällde ju som vanlig men jag köpte den "blomman" för att jag förstod hon skulle gnälla och för att den va till pappa. Jag sa det till floristen också, jag ville ha nå skogigt det är ju farsdag. Fick kokletter och potatis. MIn bror var där han med. Ungarna gillar att busa med honom. Pappa berätta att lilleman hade ätit jätte mycket där igår. Och innan dom hade gått in så hade han sagt "Jag älskar dig morfar" Jag tror dom orden tog riktigt långt in i hjärtat på min pappa. För han har nog aldrig fått höra det från någon av oss barn. Men det tyder väl på god barnuppfostran att min lille femåriga son sa så till sin morfar. Iaf så blev han glad för deon och allt det där.
Annars har jag inte gjort mycket mer idag. Blev så där aptrött vid tre tiden så jag vilade lite med lilltösen. Men inte det enklaste med lilleman klängandes på mig och dotra tjatande om att leka med en kompis. Kollat lite julklappar med barnen. Och i år hade dom inte samma hysteri som förra året- Fast förra året var det nog mycket "Täcka igen hålet efter pappa" -önskelista. Men nu suckade dom nästan att de hittade "bara" tre saker. Men det kommer väl mer antar jag. Hittade lite grejs till lilltösen.
Fifi som sjunger en vaggvisa
Aktivitetsratt
Åkpåse
Fårskinnsfäll
Mobil att hänga över skötbordet eller i ett fönster.
Ska ev åka in i morgon för såklart så va det erbjudande bara denna vecka typ.
Lite sovdax nu.
Texten är fet här men skitkonstigt uppställd på bloggen:P
Har jag rätt att vara irriterad eller...
Jag vet inte vad tröttheten beror på. Det känns som jag tagit värsta sömnpillret. Men det har jag absolut inte gjort. Inte gjort så mycket heller. Jag och dotra va till köpcentra och köpte present och jag hittade en varm och skön parkas jacka. Svart så klart och väldigt mysig. Sen hem å inte gjort direkt mycket förutom skjutsat dotra på kalas.
Barnens pappa ringde och fråga om dom kommer in t farmor i morgon. Jag tala om att jag inte frågat dem än. Och att barnen själv får bestämma om de vill åka in. Han lät för den delen påverkad Han hade skaffat nån jädrans katt till farmor och hon gillade den inte. Hmm som om jag bryr mig och behöver den informationen! Han frpga inte ens om barnen ville prata.
Iaf så gick vi upp och la oss tio. Stora grabben berättar att deras pappa skaffat en hund. Då har han alltså ringt upp stora grabben och även mms:at n bild på hunden. Ja ha och vad har dom med den informationen att göra!?! Han skaffar hellre en hund än att försöka få ihop en normal relation med sina egna barn! Hur sjukt är inte det!?! Är jag helt dum i huvudet som anser detta? Barnen har ännu en gång blivit indragen i pappans falska liv. Han har svikit barnen så jävla många gånger. Och nu försöker han köpa deras kärlek genom att skaffa hund. Jag blir så jävla less!!! Jag önskar jag kunde berätta för barnen fullt ut vilken jävla idiot deras pappa varit. Ja lite sa jag nu ikväll till stora grabben. Men får jag som förälder "smutskasta" den andra föräldern? Han har ju faktiskt gjort oss illa. Så det är ju inte lögn. Ska jag skydda barnen från sanningen och berätta att deras pappa är en bra pappa eller får jag berätta sanningen. Iof blir det MIN sanning men de som känner mig och varit med mycket vet ju att MIN sanning stämmer.
Fan vad jag känner mig förvirrad nu. Jag orkar inte med att känna så här. Klart jag är rädd att förlora barnen. Jag har ensamvårdnad så det är ju jag som måste och ska se till att barnen har det tryggt. Men jag vill heller inte att de ska fara illa psykist av att leva i en falsk tro om att deras pappa är bra. Vad fan ska jag göra???
Nä ja skriver inte i sömnen utan jag blev så irriterad, arg, ledsen och besviken så jag kunde inte somna om! Lite yrt blev det. Men kan klargöra mer sen. Nu försöka sova iaf.
Jag är jag
Hade egentligen tänk skriva om arga snickaren som gick igår. Låg och tänkte på det kl fem i morse då jag blev väckt. Kom på hur jag skulle formulera min blogg om det bla. Är man inte dum i huvudet så säg =) Men nu blev det inte så. Men intressant var det. Och man lär sig något nytt om förhållanden varje gång.
Dax att njuta av eftermiddags lugnet innan barnen kommer hem och ska äta.
Snart ett år...
Men året som gått började med att barnens pappa sparkades ut av mig för andra och sista gången! Jag var då i ca v 9 i min graviditet. Kände mig fruktnsvärt illamånde över situationen. Viste varken ut eller in. Eftersom det även där var en som viste om det. Så gjorde det ju inte saken lättare. Firade iaf jul både i stan och i byn. Kände mig så illa till mods. Skolan kändes verkligen trög. Men jag klarade av hösten/vintern. Ultraljudet genomgick jag ensam. Har kunnat tagit med en vän. Men kändes på nå vis som det var mitt fel, mitt ansvar, min graviditet så jag ville göra det ensam. Eftersom barnens pappa var på galej och massa andra "tuneér". Men ultraljudet gick jätte bra. Och med en lättnad passerade jag ut genom förlossningens dörr och viste att jag skulle återkomma 20 veckor senare och föda en liten flicka. Men lyckan utbyttes veckan senare till ångest över "Tänk om hon sett fel?!?!" Dotra var den som jag delade denna hemlighet med. Även några av mina vänner. Och mina övriga vänner fick veta om graviditeten via ett MMS och det var faktiskt bara positiva reaktioner. De viste ju att jag skulle fixa det själv. Jag krävde inget av dem och skulle aldrig göra. Visst vi har inte samma åsikter MEN man måste ju acceptera varandras åsikter om man vill vara någons vän.
Ångesten över könet pågick ända fram till v 32-34 någon gång, då jag skulle på nytt ultraljud. Och det låg ju en liten flicka där=) Så nu kunde jag tänka på annat. Pappan var med nån gång till MVC. Ibland sov han över tiden, hörde inte av sig eller sa att jag förbjudit honom, vilket inte var sant. Jag har sagt att han inte fick komma påverkad. Förlossningen närmade sig med stormsteg. Ångesten över könet byttes sen mot ångesten av VEM som ska med till förlossningen! Jag viste att jag skulle fixa det ensam. Men ville ju självklart ha pappan med eftersom han är just PAPPA till barnen. Men jag ville ju inte ha med honom påverkad/urbalans. Så inte ens samma dag som jag skulle föda viste jag om han skulle få vara med när vårt sista gemensamma barn kom till världen. Men två timmar innan hon föddes så fick han komma in. Och jag ångrar det inte. För det var faktiskt en väldigt fridfull förlossning och en viktig del för både honom och mig att han var med.
Sen har det kantats av att HAN sovit över tiden till BVC eller på annat sätt missat det. Varit med någon gång. Men han skyller ju på mig så klart. Jag har erbjudit honom att följa med för att han ska se och lära känna sin dotter. Och kankse förstå hur viktigt ett tillfrisknande är för honom och barnen. Men han gör ju valet själv. Och han har inte kommit. Och jag och Lilltösen fixar det ensam.
Nu är ångesten över dopet ett faktum. HUR FAN SKA JAG GÖRA?!?! Jag hade ju velat haft ett lite mysigt dop med ca 15-20 stycken nära och kära. Men just nu ser det ut som det blir 8 vuxna och resten barn och då jag och pappan även inräknad. Men fan vi pratar ju inte ens med varandra. Vill jag ens stå där framme med honom? Kommer jag bryta ihop? Ska vi ha någon som sjunger en sång? Kommer jag bryta ihop då? Jag vet inget just nu. Köpte inbjudningskort igår. Inte dem jag ville ha. Men måste ju ha ifall att för jag borde ha fått iväg inbjudan redan. Nä fy vad jag mår skit över dopet!!! Men huvudsaken hon blir döpt som de andra barnen. Sen spelar det ju ingen roll vilka som var med. Jag bryr mig inte om presenter. Jag har handlat de två ramar som de andra barnen fått. Så jag önskar bara en fin dag för Lilltösen. Jag får väl börja uppmärksamma deras dopdagar årligen istället.
Sen står ju andra tankar upp i halsen på mig. Saknar vissa stunder nått så fruktansvärt. Närheten, samtalen, skratten. Sånt som inte kommer igen. Men en vacker dag så finns han där med stort H och förgyller min vardag. Men nu när snön faller vit så känns det ännu tyngre. Detta var vår tid. Men alting har sin tid och gång.
Dax att sova snart. Måste kyssa några grodor.
Ett litet leende, men så ytligt
Har ju som sagt lagt upp en profil på en dejting-sida. Nä det är inte "jag" egentligen. Men jag måste ju prova. Har varit där förut. Varit på nån dejt och så. Men det är så svårt när man blir "kär i kärleken" som det så fint heter. Jag vill ju *poff* träffa HONOM bara så där. Men jag måste inse att det krävs många grodor innan jag hittar min prins. Men det är ju faktiskt många som finner sin livskamrat bara så där pang tjong. Så det visar sig. Som en tjej sa så är det trevligt att få kommentarer att man är söt mm och det gör ju en glad. Men det blir ju så ytligt. Fast självklart kollar jag på utseendet själv. Men har även chattat med några utan bild. För de är mer öppen än de med bild. Oftast är det fegheten i mig som gör att jag missar de bästa. Men jag får lov att börja prova kyssa mina grodor. Men har så svårt att dela med mig av mig själv till något som inte leder någon vart. Men jag måste börja någonstans.
Hittade min bror på en sida. Han hade ju inte direkt en hemlig identitet på sitt namn. Utan kort å gott hela sitt namn. och tur är väl det. Ha ha ha. Tänk å sitta och chatta med sin bror :P Sen hittade jag barnens pappa med. Kunde urskilja på namn, ålder, barn, musiksmak, stjärntecken. Att det var just han. Men gud så mycket lögn! Dricker vid enstaka tillfällen och röker vid enstaka tillfällen. Den största lögnen i år! Ha ha ha. Men han fångade ju tydligen en ful fisk med den metoden. Jag förstår väl att det är många som ljuger om vad de sysslar med. Men själv är jag inte sån. Så jag ska akta mig för de fula fiskarna och de jag känner allt för väl:P
Men att läsa att man är tex söt innan man går och lägger sig får mig glad. Även om den grodan inte är min prins, så får han gärna tycka det. Att vakna med samma leende för en gullig kommentar det är så skönt. Men när jag nu söker min prins så ska jag inte tro gott om alla. Men heller inte avisa pga vissa orsaker. Aktsam kallas det nog. Så nu ska jag fortsätta dagen med samma leende och väcka lilltösen sen hämta hem mina barn:)
Skriver för att minnas
Fick ett mess av barnens pappa i morse. Va typ, förlåt för att jag inte hört av mig, men jag har legat magsjuk. Inte konstigt tänkte jag, då sist han ringde så va han påverkad och självklart dum. Men iaf s ringde han nu ikväll och undra om barnen vill prata. Så jag gick som vanligt och frågade dem. Men ingen ville prata. Jag får ju ta skiten. Men det gör jag så gärna, bara barnen inte känner sig tvingad att prata. Han har själv satt sig i skiten och svikit sina barn. Men själv tycker han inte att han gjort det. Jag har berättat på det där pedagogiska sättet, som jag skrev förut. Att deras pappa flyttat till annan ort och bor med en tjej och hennes barn. Tyckte inte jag hade anledning att undanhålla den informationen för barnen. För då skulle jag ju ha skyddat deras pappa ännu en gång. Och dom skulle tro att pappa är snäll och tänker på oss. Och visst tänker han på dem i tanken säkert. Men i hjärtat då? Hur kan man sitta och lova barnen att flytta till ett lugnare område i stan så att han kan börja på ett tillfrisknande så dom kan komma och hälsa på oftare och sen göra helt tvärt om? Ja det retar mig så in i helvete att han flyttar in till en människa med barn och då inte för min skull utan för barnens skull! Det skär i mitt hjärta att han är en sån idiot som kunde göra en sån sak. Och jag tänker inte tvinga nå barn att träffa honom mer. Visst skulle barnen säkert vara glad över andras barn. Men det är fan inte det, det handlar om!!! Utan det är ju vad deras pappa gjort känslomässigt mot barnen. Och barnen ska inte ha något med dem att göra. Helst så länge jag lever/han något att säga till om. Dom ska han en bra relation med sin pappa! Och inte en relation med någon ny tjej och hennes barn!
Under samtalet så sa jag ännu min åsikt. Han skratta och tyckte han var jätte roligt och att jag var dum som överreagera. Men överreagerar jag verkligen? Är inte detta en så uppenbar situation att skydda från vuxnas jävla dumma beteenden? Sen kom ju de klassiska hoten att när jag träffar någon så kommer han fan stå här utanför eller någon annan. Så det var ju bäst jag passade mig! För ingen skulle passa hans barn! Jag kontrade med att han inte har något med det att göra. (Lika lite som barnen har något med hans nya liv/familj att göra). Men han tycker ju att hans beteende är helt normalt. Men fan man överger inte sina egna barn för att bo hos några andra barn. När han inte ens har en kontinuelig relation med sina egna barn! Sitt kött och blod. Som han kallar det. Men jag trodde även blod var tjockare än vatten. Men när det gäller ens egna barn så har tydligen inte pappan den åsikten. Jag sa iaf att jag har god lust att polisanmäla honom för hot. Och ja det var ju det enda jag var bra på. Jag har anmält honom till soc för missbruk en gång då han var så okapabel att ta hant om sig själv och det var ca 3-4 år sedan. Men med stolt het i rösten så ringer han då och berättar att han klarade sig ur. Jag gjorde ju anmälan för hans egen skull. Jag har även anmält honom till polisen en gång då han hotade mig till livet. Men det klarade han sig ur för att jag trodde det var bäst för barnen att han inte fick något straff för misshandel och hot mot deras egen mamma. Men så här i efterhand så ångrar jag så in i helvetet att jag inte gick vidare och vågade ställa upp på ett vitnes mål. Men skulle jag ta upp anmälan igen så skulle det bara tros att jag är en avundsjuk ex flickvän som vill sätta dit honom för att han träffat en ny. Fast så är ju absolut inte situationen. Då jag först och främst kastade ut honom själv (ännu en gång) och sen önskar jag att han fick sitt straff. Fan att jag drog mig ur!!! Men smart att vara efterklok. Men hotar han mig igen så kan han räkna med en anmälan! Men jag är ju så "kåt" på att anmäla honom hit och dit. Så fint som han utrycker det. Men jag kallar inte två ynka anmälningar för överanmälan direkt. Och varför funderar jag ens på det. Han har inte varit värd bättre!
Under de år vi varit separerad så har jag kämpat och ibland tvingat barnen att träffa sin pappa. Jag trodde ju så innerligt att han skulle få upp sina ögon och inse att han har tre (nu fyra) barn som ville vara med sin pappa. Jag kan inte säga att dom behöver sin pappa. För han är inte som en pappa. Men dom har behöft honom för att han just är deras PAPPA och att se hur just deras pappa är, få se det genetisk arvet. Men det dom behöver är bra manliga förebilder av olika slag. Nu finns ju andra barns/kompisars pappor, morfar, morbröder, lärare mm. Det känns skönt att andra tar till sig mina barn och busar även med dem som med sina egna barn. För busa med andras barn eller knappt sina egna har deras egen pappa aldrig varit bra på.
Usch barnen måste må så fruktansvärt dåligt av den här situationen. Saker dom inte vill berätta för mig. Jag fattar ju så klart varför dotra och lilleman varit som pest och pina mot mig ett längre tag. Det är ju för att testa mig om jag älskar dem oavsett. Och det är ju klart jag gör <3 Men jag som alla andra föräldrar blir arg på mina barn när dom gör dumheter. Och för att vara ensam med fyra barn, så tycker jag att jag klarar det bra. Det finns dom som har det mycket värre. Jag ångrar inte mina barn för en milisekund. Men jag önskar att livet såg lite annorlunda ut.
Idag har jag och dotra varit till en leksaks/barnvagnsaffär i storstan. Köpte en badbok och badleksaker. Skulle ha
haft nå mer grejs men men minnet svek mig:P Hittade bra julklappar till Lilltösen iaf. Låter och grejar men det gör inget. Blir nog en ratt med massa ljud och en gummi grej att fästa på bordet. Lilleman var hos morfar och byggde lådbil medans. Så nu är han iaf nästan nöjd. Badat med nya leksakerna har dotra och lilleman nyss gjort. Så nu är det äntligen kväller.
Somna med ett leende ska jag göra. Men inte över situationen med pappan, som han själv trodde att jag varje kväll gör. Utan för att jag är så lyckligt lottad som har de barn jag har. Fast de ibland kan vara "pain in the as" precis som alla andra barn.
Fredags mys...
Där börjar vårat fredags mys. Om man nu kan kalla tre bråkande och griniga barn för fredags mys...Godis är framtaget, chips och dricka lika så. Men smockan mellan barnen hänger mer i luften än mysfaktorn. Barnkanalen på tv, stora grabben kollar Barda på datorn och jag sitter här med den andra datorn och Lilltösen sovande bredvid. Just NU är det lugnt men om 2 sekunder kan det livas och bli osämja igen. Jag vill ju att barnen ska respektera varann och vara snälla. Men det är ett mål jag har att få till det. Ska fixa ett schema nån dag så att vi får ordning och alla vet vad som gäller.
Bilen blev ju hämtad. Nöjd med den än så länge:) Men missnöjd med rengöringen av bilen så det ska jag gnälla över i veckan:P Och tror fan att försäljaren ljög om att den va nyligen servad. Men det överlåter jag till pappsen att ringa och fråga om =) Vi hörs om en vecka sa försäljaren, men han har ju inte ens mitt nummer.
Vad va det jag sa. Nu va det tjafs igen. Skönt med skola/dagis nästa vecka!
Ny bil=)
Tog mig bara 1,5 år att inhandla en nyare bil. Har ju ägt den andra i tio år nästa vår, så det var nog dax=) En jätte grej för mig, har ju lite svårt för förändringar. Har iof aldrig stått som ägare till en bil förut i mitt 30 åriga liv, men nån gång ska var den första. Måste väl klippa navelsträngen med min pappa :P Fast jag lånar ju till handpenningen nu men han ska få igen dem så fort skrot Opeln blir såld. Jag vill ju självklart INTE leva på min pappa. Och tycker inte jag gjort det speciellt mycket på väldigt många år heller. Jag hjälper ju faktiskt honom med mycket annat som inte han fixar så det är nog nästan jämt upp. Just nu Orkar jag inte sitta och må dåligt över det. Är iaf evigt tacksam för all hjälp jag får och har fått från min pappa.
Fick mig en "räkmacke" kommentar. Men den fick jag nog tillbaka för att jag någon gång sagt att en fd skolkompis på komvux åker på en räkmacka jämt. Resor hit å dit av pappa, farmor, mormor mm Lägenhet, utemiddagar mm mm Men vem är jag som säger nått om det? :P Skit samma jag bryr mig inte. För jag kan då inte säga att mitt liv någonsin varit en räkmacka! Jag har då fått kämpa. Och NÄR jag fått pengar eller lånat av pappa så har jag mått så dåligt innan att mina inälvor velat komma ut genom munnen. Och det kallar jag inte räkmacka. Om man FÅR allt och blir bjuden och har tur jämt det kallar jag räkmacka. Men skitsamma, det finns nog massor av bortskämda 20åringar eller vilken ålder som helst, som inte fått leva det "riktiga" livet och fått kämpa sig fram och tagit hant om sig själv sen de var 12år. Men det har jag i stort sett fått gjort. Även fast det är jag som ska ha bil och jag som ska betala den så tog det mig fyra dagar att berätta det för pappa. Jag är för fan 30år!!! Men det berodde ju på handpenningen så klart. Tänk jag riskerar ett "viktigt" inköp bara för att jag mår skit för att prata med min egen pappa om pengar och inköp mm. Men jag hade inte behövt oroa mig. För en gångs skull i livet så va han på min sida. OCH han ville nog klippa den där strängen en aning själv. Sen orkar han nog inte höra min brors klagan jämt om att Opeln stod på pappa. Men nu är Peugeoten helt min =) Fast tro på fan att min bror på pekade att jag skulle avbetala bilen på kredit. För i hans värd ska det betalas kontant. Lätt för han att säga som har jobb, företag mm. Men han har ju själv en massa krediter. Han e nog bara avis på sin lillasyster som klarar av fyra barn och ekonomi och allt där till =)
Annars händer det inte mycket. Va till öppna förskolan i morse. Tog mig en promenad dit med en annan tjej. Och det händer inte ofta att jag motionerar. Men nu när jag börjat "smygröka" så rasar vikten mer känns det som. Äter kanske mindre, jag vet inte. Men vill börja träna så att kroppen blir fastare. Är ju ganska normalviktig annars. Min tid kommer.
Dax för en smygrök om jag nu kan kalla det för det när jag ändå berättar om det :P Men dax iaf =)
Städdag...
Satte iaf igång och städa tv-rummet. Så mycket skrot eller rättare sagt skräp överallt. Men nu är det nästan färdigt. Och det känns redan mycket lättare att andas. Ska ta tag i barnens rum och röja och rensa någon dag med. Lovade Lilleman att vi skulle ta hans sida idag. Han var ju så ledsen stackarn:( Ingen att leka med, det är så värdelöst med lov vissa gånger. Speciellt när det inte finns någon att leka med.
Det märks så tydligt på honom att hans pappa inte finns där för honom. Lilleman var ju bara 1,5 år när vi separerade. Och under hela hans liv så har pappan inte varit en frisk pappa. Det känns så hemskt. Mitt liv dundrar ju på ändå. Men jag kan ju inte förstå hur det känns för mina barn att leva utan en pappa. Idag är han iaf med morfar något motvilligt men han följde med för det vanklades pannkakor. Men resten av tiden då? Finns ju bara jag. Önskar så innerligt att jag träffar en riktigt go kille som tar sig ann barnen. Annars skulle det inte fungera heller. Han måste finnas där för mina barn. Jag kan inte träffa någon av egoistiska skäl eller för att barnen ska få en fadersfigur utan jag måste tänka på helheten.
Nu vet ju jag vad jag INTE vill ha men hur ska jag veta vad som är bra?!? En person som dricker mycket/ofta går bort. En som spelar om pengar för mycket/ofta går också bort. Jag vill iaf ha en kille som ser oss som helhet. Vill åka på svergiesemester med familjen. Tycka om att fixa hemma, gilla katter och hundar. Skulle vilja ha en go hund i framtiden. Ha bra hand om pengar och kunna laga mat. För jag vill inte laga all mat jämt:P Då tvättar jag hellre. Enkla maträtter borde ju vemsomhelst kunna fixa=) Materialist hmm nä det ska/måste inte vara det dyraste. Men drömmar det har alla. Det där med motorcykel har jag aldrig fattat! Varenda kille på dejting sidor visar upp sin j*vla morotcykel. Vem sjutton vill leva med någon som äger en dödsmaskin. För inte sitter dom och finåker på en motorcykel. Det har man ju hört att det är accelerationen och farten som är häftigt. Hua jag ryser. Men killar kanske tror att tjejer tänder på en snygg hojj...Men det gör absolut inte jag. Jag kanske är helt knäpp. Men att äga en värsting morotcykel, ny BMW, dyraste båten, nyaste tekniken det höjer inte mina ögon för fem öre. Men att ha en normal standard och fräch bil mm det är min melodi. Sen det med alkoholkonsumtionen behöver ju inte vara någon varning, för hur många singlar dricker inte för mycket i jakten på den rätte=)
Sak samma mycket svammel. Jag hoppas iaf att jag slipper leva för resten av mitt liv ensam med barnen. <3
Tisdag
Efter lunch åkte vi till ridbanan, inte Stora grabben då. Dotra och Lilleman red. Det är kul när det händer något här i byn. Men det var vi och granntjejerna med mamma, precis samma som förra gången. Men det regna och blåste skitkallt. Så när Lilleman ridit klart så ville vi hem fort!
Dotra gick tillbaka till sin kompis som hon även ska sova hos och följa med på nå terängträning. Stora grabben är där han med. Det var jätte längesen dom lekta så det är kul att dom fortfarande vill. Även om grabbarna inte leker direkt utan mest sitter vid datorn eller tv:n. Jag fråga Dotra om hon skulle ha en nalle med sig men då skratta hon och kolla på mig lite snett :/ Dom blir stor dom små. Jag själv avskydde att sova borta när jag var liten. Sån ångest så det blev inte mycket till sömn. Nu för tiden kan jag somna var som helst.
Få se om jag och de två minsta blir ensam ikväll då. Var rätt skönt igår kväll. Lilleman och Lilltösen hann somna innan de stora kom hem. Och då satte vi oss och spela barn yatzy. Ända tills Dotra blev sån dålig förlorare så det gick inte att fortsätta. Det ska vara tävling jämt! Själv har jag nog aldrig brytt mig om det. Pappa kom hit vid halv tio och undersökte *ugglan* Men det var nå tjyvluft i rören=) För en gångs skull så hörde han ljudet med annars brukar han säga att jag inbillar mig:P
Upptäckte en sak idag. Som först förvånade mig väldigt mycket men som jag sen insåg att jag struntar i det. Så är det, vissa är inte värd min vänskap och tankeverksamhet. Och den som beter sig på det viset utan anledning är absolut inte det. Men skit samma det var inget nära. Iof vet jag vart skon klämmer, men fegt att inte säga som det är eller stå på sig. JAG ÄR INGEN BESSEVISSER. Men fråga mig inte om råd heller. Men som sagt nu behöver jag inte bry mig då den "bekantskapen" inte längre finns var även ett tag sen ändå. Fegt att inte svara på min fråga iaf.
Men, men vissa kommer och går några dom består.
Annars har det varit mycket andra tankar i mitt huvud. Men de går nog över tids nog. Ingen kan ge mig nå svar iaf. Bara råd som jag verkligen tar till mig. Men att bryta ett band när det finns familjeband är inte lätt. Men jag är på god väg. Jag måste bara till hundra procent förstå att det bästa för barnen är att bara ha mig. Och att det finns andra manliga figurer runt om. Skulle ha ringt en barnpsykolog idag men glömde helt bort det i morse.
Nya tag i livet. Jag bryr mig bara för mycket om andra. Och jag tror det är mitt största "Problem". Men jag kommer vägra vara den ältande vännen. Men som en klok vän sa en gång "Vill de inte lyssna så är dom inte riktiga vänner" Men jag tror ju i mitt goda hjärta att man är vänner ändå och hoppas så klart. Men klart det skulle va skönt att höra sanningen att "Jag orkar inte höra om detta jämt" Jag förstår verkligen det. Men samtalsämnet kommer ofta upp ändå. Ja jag vet inte vad som är rätt. Behöver nog ett råd till det med =) VILL VERKLIGEN INTE VARA TJATIG!!! Antagligen därför jag skriver av mig här=) Och nej jag ringer inte för att prata om mina problem jag ringer för att jag bryt mig och vill prata med just den jag ringer till <3 '
Nog om mitt nu. Dax att ta tag i mig och först och främst åka och köpa kattmat och lite gotta till ikväll. Det är ju höstlov=)
”Jag har så svårt att koncentrera mig, att orka, att vilja. Ge mig kraft. Ge mig tålamod. Och ögon som ser att det faktiskt lyser en sol utanför fönstret, att det finns möjligheter.”
Början på slutet
Väl hemma så gjorde barnen en pumpalykta tillsammans. Och det märktes att dom verkligen bryr sig om varann! Dom fixade det nästan helt utan min hjälp. Jag var i köket och fixade mat och dot satt vid köksbordet. Det var så roligt att se dem göra något tillsammans<3 Mina älskade barn<3. Finns inget bättre i livet!
Efter maten så tog jag Lilltösen och Lilleman en promenad med en tjej och hennes lille son. Så skönt att få vara *nollad* Men hon sa så mycket kloka saker trots sina unga år. Men det betydde så mycket att höra. Jag vet att jag inte är dum i huvudet. Jag bryr mig bara lite för mycket. Så efter promenad blev det lite kaffe och en liten smygrök=) Ja, jag vet inte normalt att smygröka vid 30års ålder för både sina barn och sina föräldrar. Men det får så vara=) Jag vill inte röka men det e en social grej:P När jag börjar träna så ska jag verkligen INTE röka!
Som vanligt så kommer alla med förslag på killar. Och som vanligt så känner eller jobbar någon vän med de offren :P Ha ha ha=) Men min tid med partner kommer tids nog. Jag har inte bråttom. Jag behöver nog bara en kram lite då och då<3
Har tänkt på en sak ett tag. En person myntade ordet "Klockrent" på 90 talet typ. Nu hör jag det överallt. På tv på FB och var å varannan person säger det. Känns lite spooky. Man har ju vissa ord som en person alltid säger. En vän säger "I regel" ofta. Någon säger "typ" och någon annan nå helt annat. Men" klockrent" kommer alltid att förknippas med DIG ;) Du e klockren hi hi
