ensammafyrbarnsmamman

Är det inte lördag idag så säg. Detta börjar bara kännas mer och mer tråkigt att var ensam med barnen. Nu har jag varit det i 1 år och 6 dagar. Och nog fan känns det allt. Visst hade det varit lättare att finna kärleken om jag inte hade blivit gravid med lilltösen och fött henne. Men va sjutton hon är värd all min kärlek lika så de andra barnen. Och den jag träffar måste ju älska mig för den jag är och att jag har små barn med.

Men att varje helg känna en önskan efter vardagen det är inte normalt. Jag vill känna att helgen betyder massor av tid tillsammans. Men nu är det bara en transportsträcka till måndag. Jag ser ingen charm i helgerna förutom att slippa kliva upp före sju och köra till skolan.

Fredag och lördag har det blivit fööör mycket dator. Jag känner det själv. Och inte har jag hittat nå vettigt heller. Lagt ut lite annonser. Få se om jag får nå sålt. Svårt innan jul. Men ett försök att bli av med massa skit.

Försökt finna motivationen att storstäda men den har inte infunnit sig. Måste städa till nästa lördag då det blir dop. Iof är det inte stökigt bara lite rörigt med saker på fel plats.

I morgon ska jag och dotra försöka komma iväg och handla dop kläder.

Som sagt inte mycket som känns positivt just idag.