ensammafyrbarnsmamman

De tre mindre barnen lämnades hos mina föräldrar strax efter sju. Lilltösen fick jag till att somna först. Sen bar det av mot stan och några vänner och bekanta som redan börjat partyt. Dock var de flesta tjejer nykter. Sen valde 80% av ligan att åka hem vid elva. Kändes väl inte jätteskoj att bli lämnad med tre killar, mina tre gringos ha ha ha. Blev en tur på den närmaste pubben först. Massor av folk. Blev bjuden på frinkar och självklart så sög jag i mig dem alldelens för snabbt.

En kille som jag känner rätt väl kom och informerade mig om varför ingen vill ha mig men framförallt att han inte vill ha mig. OCH det skiter jag i, är inte ett dugg intresserad. Men det var mina fyra barn som inte passade. Jag och en kompis bror satt och förklarade för den första killen att det faktiskt är personen man blir kär i och inte avstår pga barn. Min bägare rann över tårar. Killens idiotiska snack och den andres försvar gjorde mig ledsen och rörd på samma gång. Sen blev det tyst och jag följde med några andra vänner till nästa ställe.

Min granne var där och raggade på en 42årig bekant till mig. Ja vad ska man säga. Kan bara skratta åt dem båda. För tydligen har hans hjärtesorg gått över och han ville ha nå seriöst med honom. Ja just nu kan jag inte bry mig mindre. Lycka till ha ha ha

Och just där och då dök en kille upp som kände igen mig. Och på nå jävla underligt vis så föll jag lite för hans charm. och då var inte han den enda som försökte ragga på mig. Men vi träffades tre ggr inne på krogen. Den sista gången tog han min hand och stod och flirta typ och sa att han aldrig känt den känslan i kroppen när han sett en tjej. Ja jag vete fan varför han fick följa med till min vän :P Men vi låg tillslut i samma lilla 90cm säng. Han började talla lite här och där. Och vips så försökte han flera ggr ha samlag med mig. Jo visst, jag var naken men av andra orsaker en *in å ut*. Men ops, så råkade han lirka in den några ggr. Nu känner jag mig bara äcklad, ofräch, skändad på nå konstigt vis. Nä han var inte våldsam. Men det känns ändå konstigt. Jag sa till att jag INTE hade nå skydd. Ja jag kommer väl över detta med. Men det känns fan inge bra. Ångesten är inte kul. Och det var inte det enda felet under kvällen och på killen. Han har tidigare misshandlat sina ex. Och har åtal/domar på det. Han bedyrade sin skam över det som skett och berättade även att hans senaste ex aldrig älskade honom bla bla bla. Jag känner mig riktigt äcklad. Varför just jag? Jag vill inte ha nå idiot folk i mitt liv. *Uäck*

Livet går vidare. Men gud så jag saknade barnen i morse. Tårarna bara rann. Efter 30-60 minuters sömn så kanske det inte är så konstigt. Men även efter det som hände. Det fick mig att inse att mitt och barnens liv är så mycket mer värt. Jag vill inte va ute och parta järnet ofta. Jag får bjuda hem mina vänner på grillning och fika oftare på helgerna så slipper jag känna att jag saknar någon då. Jag behöver ingen man för att ha det trevligt. Och absolut ingen karl som inte kan respektere mig och bara ta för sig och bete sig som en idiot. Sex leder inte till kärlek, men kärlek kan leda till sex. Det är fan sant; ligger man så är det kört. Lär man känna varandra först så är det ett säkert kort.

Nä fortsätta ångra lite till då. Sen resa mig upp och gå vidare.





 

Idag har det inte hänt så mycket. Fick reda på något väldigt tragiskt i morse. Det fick mig verkligen att tänka till. Men grym är vissa. Stackars barn, säger jag bara.

Har vikit tvätt, städat dotras rumm och tvättat lite mer. Snart är det bara vinterkläderna kvar att tvätta. OM jag hinner innan det dimper ner en massa kläder igen. Snabbt går det att få en massa lorttvätt.

Var in till en vän och hennes "nya" man också. Är väl kul men jag hoppas det håller i sig. Skönt att kunna åka dit och kunna slappna ab och prata avslappnat.

Kom in på förhållanden och hur killar och tjejer tänker och känner. Och kan ju säga som så:vi var INTE överens. Killar tänker med den lillahjärnan där nere. Och det tyckte han att vi tjejer också gör. Jag tycker inte att jag gör det i den utsträckning som killa gör det. Men det är min åsikt. Jag skulle nog kunna vänta på den "rätte". Men man vet kanske inte heller om det är den rätte. Ja skit samma. Jag kände mig iaf rejält deprimerad och mer ensam när jag åkte hem. Inte just för det som sas. Utan för att jag insåg ännu mer hur ensam jag är och känner mig. Självklart så vill jag ju leva med någon. Men frågan är vem "någon" är och om nägon vill leva med mig???

Jag måste ut och röra mig i svängen. Så kanske jag finner den rätte. Men inte det lättaste har jag insett. Barnvakt, någon att gå ut med mm mm Få se om lördagen lyckas positivt med barnvakt och när det är löst så hoppas jag att kvällen blir trevlig.

Suckar vidare så kanske det känns bättre när jag suckat klart.

Jo den fortsätter den nedrans slentrianen. Det enda som är en gnutta annorlunda är att min granne flörtar med mig IGEN! Får jag ingen annan på kroken? Vad har jag gjort för dumt för att inte vara värd nån bätte? Jo, han ser väl bra ut (i mina ögon mätt), klär sig dock lika nu som på nittiotalet, han charmar, men oftast är han en idiot. *Suck*. Igår så kom kommentaren "Ja det skulle ju vara väldigt bra att veta vad andra människor tänker". Hans svar på att jag nog vill bli beteendevetare om jag inte blir polis. Jag ville inte utveckla hans svar nå mer. Fan att det ska krånga till allt igen. Nä, jag VILL INTE leva med den männsikan. MEN det kan väl inte vara så fel att umgås lite ibland? Eller? Han kan inte såra mig igen. Men fan jag har ju snart växt ihop där nere, dags för kloster snart ;) Men jag håller mig hårt. Än så länge fungerar det väldigt bra måste jag säga. ( Men just de orden är ungefär som att kasta sten i glashus. Ja, ja det visar sig. Inget blir någonsin som jag har tänkt det iaf. Och bra sex det måste jag väl få vara värd iaf. Det är ju typ 20 månader sen sist. För då blev lilltösen till. Är ju lite smått orolig att det ska hända samma sak igen.

Barnens pappa ringer som aldrig förr. Iof skapliga samtal om egentligen ingeting. Han vill bort från sin "nya" familj bla bla bla. Sist jag pratade med honom så kom hans tjejs barn och pratade med honom. Hade våra barn stört honom så hade han sagt till. Men det fortsatte med att han skulle hjälpa barnet tvätta händerna, och fixs med nå marsvin. Jag sa till honom att han inte är så trevlig mot sina barn. Nä det var väl därför han ville komma där ifrån för att hennes barn börjar se honom som en pappa. Jo men jätte trevligt för våra barn. Tur dom inte vet! Jag är även sån som bryr mig om andras barn men jag skiter inte i mina egna för det. Sånt får mig att vilja kräkas. omoget av mig så avslutade jag samtalet med "Fortsätt du med din pappasyssla så åker jag till mina barn". Klart det sticker i hjärtat på mig när han gör så mot våra barn. Men det är i slutändan hans eget fel.

Jag står med fötterna i två läger som sliter i mig. Den ena vill vara den personen som låter barnen få åka till sin pappa (som dessvärre inte kan sköta sig), släppa min stolthet och låta barnen träffa hans nya familj. Men tanken får mig att må illa. Hon tillåter en vilt främmande person (pappan) flytta in hos henne och barnen. Han har hepatit, dricker ofta och beter sig konstigt. Kan jag lita på henne? Mitt hjärta skriker NEJ högt och tydligt även mitt förnuft skriker NEJ. Det är den andra sidan. Självklart vill jag inte splitra pappan från hans nya familj. Men det är väl ändå inte min huvudvärk? Han flyttar ju till stan (om det blir så) för att han ska kunna få ha barnen för att jag säger så. Men jag är ändå deras mamma och vet deras bästa. Att se pappan med andra barn, det skulle skära i  deras hjärtan mer. Dom behöver få ha honom för sig själv. Och då skiter jag i om mitt sätt att agera är helt å helvete fel!

Kräks en smula och går vidare för idag.

Skönt med lite halvklart väder. Har hunnit med att städa lite mer nu iaf. Då solen skiner så vill jag ju bara vara ute. Men nu börjar det likna något här hemma =) Sovrummet är helt städat och frächt, nybäddat och skakade mattor. Tv-rummet är städat och torkat, bara soffklädseln kvar att tvätta.

Dagarna dom går framåt iaf. Har varit lite PMS:ig de senaste dagarna. Men har någorlunda hållit mig på mattan =) Lite smått irriterad bara. Men jag vet ju att det går över.

Idag har vi varit ut och gått, kikat på helikopterflygning och varit på fika gånger två. Alltid trevligt att snacka lite gojja. Bara ett problem kvar att lösa. BARNVAKT till helgen jag ska ut och ha det trevligt. Jag bara måste få till det. Håller tummar och tår på min bror med familj men även annars att farmor kan ställa upp.

Nu har jag skickat in en spontanansökan till mitt landsting om jobb inom barn och kvinnoklinik. Så nu håller jag tummar att det går hem. Kom på att jag har en kurs kvar att söka för att bli undersköterska. Vård och omsorgsarbete 200p, så jag funderar på om jag ska söka den till hösten och strunta i högskolan. Men få se hur jag gör. Men jag vill ju verkligen prova på att jobba på förlossningen. Även om det är polis jag VILL bli. Men man kan ju alltid få det bästa av två världar.

Ska söka lite kontakter så jag kan få en möjlighet att få in en fot på ett eller annat vis.

Nu eurovisionsongcontest. Inte så intresserad även fast jag såklart vill att Saade ska vinna.

Dagarna går och det är ju äntligen så superskönt med värme. Som jag har längtat! Men gud så stressigt det är med allt nu. Skola, ungar på utflykt, forboll, golf, ledighet, utveckligssamtal mm mm Okej om det låg lite utspritt men idag va det riktigt drygt. Men äntligen hemma i mitt ostädade hem. Har inte hunnit med storstädningen med damning och städa under soffan i helgen och då kommer jag efter med allt sen. Men måste försöka få in en dag eller om jag är vaken efter alla barn somnat. Men känner mig rätt trött.

Kom inte vidare till fysen på phs denna gång. Men söker igen i höst. Har så mycket annat som jag funderar på som jag vill göra innan för att öka mina chanser. Funderar på att lägga ut lite "trådar" här och där inom bla bvc/mvc om olika saker jag kan ställa upp på som volentär. Skulle ju så otroligt gärna kunna tänka mig att vara stöd för ensammstående mammor som ska föda barn. Det skulle ju kunna ge mig en möjlighet att få in en fot på förlossningen och jobba extra där. Men att arbeta som volentär skulle bara kännas som ett viktigt uppdrag som jag mer än gärna gör gratis. Min tid och min erfarenhet delar jag gärna med mig.

Jag kände ju själv under min egen graviditet att jag saknade någon att diskutera och fråga obehindrat då jag väntade lilltösen. Hade känts skönt om mvc hade kunnat erbjudit mig någon att prata med, som inte var psykolog eller barnmorska. Bara en helt vanlig tjej/kvinna som varit i samma situation som jag var då. En person som jag viste kunna följa med mig till förlossningen om jag ville det. En person som jag lärt känna innan och kände en trygghet i. Men inget av ovannämnda fanns att tillgå. Eller jag hörde inget om det. Kan ju även finnas invandrarkvinnor som behöver en kvinna med sig som trygghet vid födsel. Men jag ska nog ringa mvc eller ta upp det nästa gång jag träffar barnmorskan på mitt mvc. Medmänniskor finns det aldrig för gott om. Jag ställer gärna upp om någon vill ha en trygg hand med sig. Jag är ju heller inte ovan vid situationen. På bvc ska jag höra om de även där vill ha någon som finns där för mammor med barn. Känner att jag har såå mycket att ge och dela med mig.

Så trots negativt besked på fysen så gråter jag alltså inte. Utan jag ser bara möjligheterna.

Tjingeling

Kanske inte ens är någon som är nyfiken på vad som händer i mitt liv, hur jag mår eller i övrigt hur det är. Men det är ju inte mitt problem utan den som vill läsa, läser helt enkelt :P Ha ha

Det händer inte så mycket direkt. Jag har det lite drygt med skolan även fast det går bra. Hoppas jag hinner klart bara. Har så svårt att komma till skott med allt som jag måste göra. Städar en dag, ser ut som en tromb dagen efter *suck*. Ett evighetsgöra med all tvätt, matlagning, plocka i å ur disken mm mm mm. Jag verkligen avskyr detta göra. Jag vill ha den tiden till barnen. Men vill ju ha ro och det går ju bara inte när det är stökigt runt sig :P Sen skolan, som vanligt när det gäller måste grejer som är tråkig, så skjuter jag upp det. Känner att jag inte hinner någonting. *Poff* så är det helg *poff* så är helgen över och skola igen. Och INGET vettigt har jag hunnit med.

Idag har jag bla varit på öppnaförskolan, sen en lång promenad, hämtat barn, varit på "tjyv jakt", hämtat fem små fiskar, käkat kebab, tagit ett hett bad och nu sitter jag här för sjuttioelfte gången känns det som.

I morgon blir det förhoppningsvis lunchen med flyttbruden. Sen inköp av lite presenter, MÅSTE STÄDA, tar iof max 30 minuter. Men att komma till skott är så svårt.

Sitter även i väntans tider. Alltså jag väntar på besked om fystesterna. Trodde det skulle komma idag men tydligen var det försenat. Märks i morgon om det kommer besked då. Så det är väl därför som jag har svårt att fokusera på allt det andra med.

Nu är det dax för sängen. Sen en lång prommis i morgon bitti.

Natti natt