ensammafyrbarnsmamman

Förmånstagarförordnande för livförsäkring

Förmånstagare till utfallande dödsfallskapital är, om inte den försäkrade har anmält särskilt

förordnande till Trygg-Hansa, i nedan angiven ordning:

a) Make/maka, registrerad partner eller sambo.

b) Den försäkrades arvingar.

Förmånstagare enligt a) kan helt eller delvis avstå från sin rätt till förmån för förmånstagarna

enligt b).

Med make/maka samt registrerad partner avses här den med vilken den försäkrade var

gift/registrerad partner med vid sin död. Förordnande till förmån för make/maka alternativt

registrerad partner upphör att gälla när ansökan om äktenskapsskillnad eller ansökan om

upplösning

av partnerskap inkommit till domstol.

Med sambo menas den person den försäkrade sammanbor i ett parförhållande och har

gemensamt hushåll med vid dödsfallet under förutsättning att ingen av dem är gift eller

registrerad partner.

Vid förmånstagarförordnande till arvingar fördelas försäkringsbeloppet enligt arvsrättens

regler.

Särskild förmånstagarblankett med information finns att beställa hos Trygg-Hansa.

Förmånstagarförordnandet

kan inte ändras genom ett testamente.

Dagarna går, snart en månad sedan barnens pappa dog. Begravningen gick bra om nu en sån kan gå bra... Dotra bröt ihop rejält. Hon har ju alltid varit pappas flicka. Usch vad hemskt det kändes. Jag grät jag med. Och grabbarna dom hade fått nån tår i ögat sa dom. Klart att grabbar ska gråta och det tycker jag är bra att dom vågar släppa fram sina känslor så att dom inte går och håller dom inne. Men lät så gulligt när dom säger "Det kom lite tårar". Typ som att killar inte gråter. Men det vet då jag att mina grabbar dom har nog varit experter på att gråta =) Iof då över "strunt saker".

Senaste dagarna har jag haft ångest i bröstet. Kan inte sätta fingret på direkt VAD som orsakar det. Klart det har med pappans död att göra. Många tänk om... Tänk om han hade hunnit flytta till stan igen, då hade ALLT blivit så mycket enklare. Jävla skit med dessa försäkringar, som ingen viste att han hade och som sen ska delas med fel person!!! Känns så jävla orättvist. Han har en skuld till mig på 160000kr och jag får glatt betala det medan den han inte ville leva med tydligen skulle ha rätt till pengar. Men det ska jag sätta stopp för. Barnen ska ha allt!!! Kalla mig girig, men för min egen del bryr jag mig inte om jag får pengar. Men jag VET att han aldrig hade velat att någon annan ska ha pengarna än hans egna barn. Det sliter i mig att behöva genomgå denna process. Jag mår riktigt illa över sittuationen. Vill kräkas ur mig mina inälvor!!!

Praktiken går bra, men lite smått snurrigt då jag inte går med samma handledare. Och ansvaret med patienterna bli bara en förmedling till den jag går med eller till en annan barnsköterska eller barnmorska. Jag måste ju kunna hela helheten när jag arbetar själv. Av att springa på larm och andras ärenden, lär jag mig inget av. Jag hinner inte vara med vid beräkning av vikt, vägmål, billicheck mm mm. Har fått skrivit i journalen lite. Men blir ändå inte samma grej som om jag skulle ta en patient ensam och sedan föra in anteckningar och så om den. Det är olika varje dag lättare och tyngre dagar. Ingen dag är den andra lik. Och det har sin charm.

Pratade med chefen idag. Och känns som hon rundgår lite vad hon vill ha sagt. Jag avskyr när människor inte kan vara rak-på-sak. Hon fråga om jag tyckte något va svårt. Och då sa jag att jag inte riktigt har kläm på journalskrivandet eftersom jag inte kan logga in själv. Då sa hon att inlogg det väntar vi med. Och sen så fråga jag hur praktiken blir med förlossningen och om hon pratat med den chefen. Men då tyckte hon att jag skulle stanna kvar på bb och bara ta nån vecka på slutet på förlossningen. Då sa jag att det är väl bättre om jag tar de veckorna i mitten om hon hade tänkt mig kvar på bb som sommarjobbare. Jo, det kanske va bäst så, fick jag t svar. Jag avskyr ovisshet! Jag tror att jag skulle trivas bättre på förlossningen. Men det visar sig /om/när jag får vara där nere. Jag har även fått erbjudande om sommarjobb på älderboendet där jag hade min praktik i höstas. Känns kul att dom gillade mig. Men jag vill ju jobba med något utvecklande och inte gå i gamla spår inom älderomsorgen. Men skulle det inte bli nå på bb eller förlossningen så måste jag ta några veckor på älderboendet. Vill ju tjäna lite pengar så kanske det kan bli en resa i höst.

Ja det visar sig hur det blir. Jag måste tänka på mig och barnen i främsta rum. Och tar tacksamt emot den hjälp och stöttning jag kan få. Även om vi lever som förut och har gjort sen 1 februari 07, så är det ändå en större känsla av sorg och tomhet.