ensammafyrbarnsmamman

Solen skiner än och det har varit riktig högsommarvärme. För bara en månad sen så trodde jag aldrig den långa vintern skulle ta slut. Men *tjoff* så är det sommarvärme istället. Man vet liksom inte vad man ska sysslesätta sig med. Vill ju få det städat inne men så måste tomten städas och barnens grejer ska fixas, mat ska lagas, det ska tvättas. Det jag avskyr mest av att bo ensam utan karl, det är att laga mat jämt! Jag avskyr att avbryta aktiviteter, just bara för att fixa mat *urk*. Jag tappar ju fokusen på det jag höll på med.

Igår tog jag reda på de flesta högarna på gården, körde även lite stooor fyrhjuling. Att jag inte gör det oftare! Måste bli ändring på det. Tvättade även det mesta och vek in igår. Så nu ska jag hålla efter. I morse så klev vi upp halv sju. Plockade lite sen så ut på en lång rask promenad på ca 5 km. Tog oss 1 timme och 20 minuter. Få se om det blir en vän da till i morgon. Fixat och bytt däck på stora grabbens cykel har jag också gjort. Han sa nämligen att han och hans kontaktförälder skulle åka och köpa däck och slang på tisdag. Men jag tycker inte om att dom ska göra sånt, så jag fixa det själv.

Var och prata med en granne. Och jag känner mig alltid illa till mods och nästan gråtfärdig när jag pratar med henne. Vet inte om det är för att hon svek mig för två år sedan eller och det bara känns så ändå. Vi är egentligen väldigt lika men ändå så väldigt olika. Jag vet inte vart jag har henne, iof vet jag knappt det med några av mina vänner och bekanta. Hon trodde iaf att jag hade en massa tillställningar och är bortbjuden med barnen mm mycket och ofta. Jag sa som det är att OM det händer nått i mitt liv så har jag isf lyckats bjudit in mig själv. Hon undrade då om mina vänner och bekanta aldrig grillar eller träffar vänner. Men jo sånt görs ju, men så vitt jag har märkt så blir jag aldrig bjuden med barnen eller som nu då endast lilltösen behöver följa med egentligen då de andra kan sova borta. Men jag tänker verkligen sluta bry mig. Vill ingen ha mig med så ska de inte känna sig tvingad att bjuda med mig eller komma hit. Men min granne tyckte iaf att det var konstigt av de vänner som gör så. (Min känsla, jag vet. Men annars borde det ju märkas om jag någonsin blev bort bjuden, förutom när det är fest med fler.) Men jag accepterar detta och försöker gå vidare.

Det är inte accepterat av samhället att man är social. När jag var barn var det inte accepterat att vara blyg. HUR FAN SKA MAN VARA DÅ?!?!?! Svår balansgång det där. 

I morgon blir det skola, kanske en lunch på stan med vännen som flyttar snart :( Sen kalas hos barnens kusiner, handla lite, betala räkningar sen en promenad. På onsdag är det skola och lämna in bilen på koll. Få se om jag tar en promenad från bilfirman till skolan och tillbaka efter skolan. Fredag har jag gramatikprov igen. Jag hoppas jag fixar det denna gång!!! Vill få ut mitt slutbetyg ju !!!

Dags för kvälls fix nu. Sen klockan åtta är det tv och sova. 

Bajj bajj
 

Soligt och varmt har det varit idag, riktig sommarvärme. Tvättat lite och varit till mina föräldrar med lilleman. Han skulle absolut åka lilla fyrhjulingen, som äntligen blivit lagad. Vet inte vad det slagit i mon bror då han var ut i onsdags och grejade den hela dagen. dom kom inte här ifrån fören strax efter åtta. Ja, det var ju bara bror med barn inte svägerskan. Vi grillade lite också.

Jag hjälpte iaf pappa att städa köket och "finrummet". Nog för att orkideérna blommat inne i rummet, men någon (läs mamma) har ju inte varit noga med att sätta upp dem på pinnarna, så de flesta hade växt utåt sidorna. I köket så torkade jag av varenda skåplucka nästan. Och kaklet blev rent det med. Pappa är ju inte världsmästare på att städa direkt. Och mamma hon orkar ju inte ens lyfta arselet från stolen. Men dom skulle ju ha främmande ikväll, så jag kände att när jag iaf var där så kunde jag hjälpa honom lite. Han fixar ju en massa till mig.

Dotra hon var hos en kompis. Gårdagen tillbringade hon först med att åka fyrhjuling och sen när hon kom hem så fick hon inte vara med och leka med de andra två tjejerna. Men det gick bra iaf, vi tränade lite på baksidan sen blev det kväller. I morse så ringde hon iaf den ena kompisen och det gick bra att dom lekte så hon gick dit till tio. Sen var hon inge hungrig vid ett  då jag kom hem. Så fyra kom hon hem och då berättade hon även att den andra tjejen var med och att det hade väl varit lite småtjafs sen morgonen(som vanligt), tydligen hade de två andra tjejerna sovit hos varandra. Hade jag vetat det så hade inte dotra fått ringa någon av dem.

Men iaf så fråga jag den ena tjejens föräldra och dom hade inte märkt av nå tjafs. Själv trodde jag ju hela tiden att endast min dotter och en av tjejerna lekte. Iaf så gick jag på en promenad och var hem till den andra tjejens föräldrar. Fick ett väldigt kallt bemötande av mamman i huset. Men jag pratade med pappan ute medan lilleman lekte. Busade lite med deras son. Mamman pratade inte nämnvärt mycket utan svarade bara om hon blev tilltalad rakt på av mig. Hon pratade visserligen med sin sambo, även där lite spydigt, men shargongen brukar ju vara lite sån. Jag fortsatte prata med pappan i huset. Mamman tog två av barnen och åkte iväg. Dock inte dotras vän. Vi fortsatte prata. Hon kom hem, sa fortfarande inte mycket. Hon sa hon hade jobbat så jag antog att hon var vresig pga det. Men kände på nå vis att även något annat låg i luften. När vi skulle gå så frågade jag efter dotra. Men hon hade gått. Då säger mamman nått i stil med att min dotter tagit hennes dotters kompis. Jag tala om att jag inte viste om att hennes dotter lekt med den andra tjejen först. För hade jag vetat det så hade hon inte fått ringt. Jag skojade väl bort det lite i början. Men jag märkte snabbt att det var därför mamman var tvär MOT MIG!!! Vad F*n har jag med detta att göra, jag viste ju inget om det? Jag sa åt henne att jag inte accepterade sådant beteende att tjejerna stöter ut någon. Hon sa att om det blev så en gång till eller helst från nu så får inte hennes dotter leka med dotra nå alls. Nä det bryr jag mig inte om blev mitt svar. För jag lägger mig inte i det på det viset utan tycker att tjejerna kan lösa en del av tjafset själv. Hon sa att nä det får va slutlekt, ja då är det så sa jag. Sen mjukna mamman lite och sa att, Ja iaf slutlekt för ett par dagar. För det kan ju som sagt räcka med det. Jag trodde man skulle stötta sina barn i att lösa konflikter på ett bättre sätt. Men tydligen inte. Jag sa även att ifall hennes dotter gör nå dumt mot min dotter så blir ju inte JAG sur på henne. Det var väl iof efter det mamman mjuknade lite. Hon insåg väl kanske att hon gått för långt. Jag sa åt henne iaf att riva i åt min dotter om hon gör något. För hon måste ju få höra det från andra föräldrar också om hon gör fel.

Jag tror inte allt hänger på min dotter. Tjejen som dom "slåss" om har ju en egen åsikt också. Det är ju ändå hon som väljer vem hon vill leka med. Men det är min dotter som får ut för det. För hennes dotter är så sur av sig. I torsdags ville inte ens hennes dotter gå en vända med dotra som påskkäring. För hon Oooorkade inte, hon hade ju redan gått en vända. Känns som nå översittar fasoner och sånt måste min dotter acceptera. I går fick hon inte vara med och leka och när den andra tjejen leker med sin kusin får hon heller aldrig vara med. Men jag struntar i hela historien. Min dotter har andra vänner. Men jag skulle aldrig bli sur på någon annans förälder om mina barn är ovänn med deras barn. Snarare tvärt om så skulle jag gå och prata med föräldrarna.

Har iaf gjort mitt och pratat med dotra. Och sagt åt henne att sluta frysa ut för då kommer hon stå ensam tillslut. Hon står fast vid att den andra tjejen bara blir sur hela tiden. Men nu får det vara. Jag kommer inte lägga mer vikt i detta. Och absolut INTE vara sur på mamman trots hennes beteende idag.

Jag gör som vanligt. Borstar av mig och går vidare.

Hur ska man som förälder reagera? Är det inte lite omoget av oss vuxna att bli sur på barnens kompisars föräldrar, om våra barn blir osams en dag?

Dagen börjarde halv åtta i morse då lilltösen tyckte det var dax att vakna. Men med sol ute så gör det inget att få kliva upp så tidigt trots att barnen har lov. Blev bara till att slöa lite sen en lång och rask promenad på 5 km med sällskap. Riktigt trevligt:) Lilleman var med han också och cyklade med. Stora grabben äntligen frisk efter att ha legat med hög feber hela helgen. Men istället är lilleman lite hänging och ingenting duger.

Dotra har varit hos en kompis hela dagen och så ska hon få sova kvar. Jag och lilleman va till stan en sväng och lämna tillbaka min andra jacka som det ärven var hål i. Så j*vla irriterande att båda jackorna var trasig och att jag inte märkte det på affären. Men nu blev det ingen ny jacka, få se om jag går och kikar i morgon igen.

Skulle ha behöva städa upp i hela huset innan sommaren komma på riktigt. Jag måste bara få tummen ur, å börja eller rättare sagt fortsätta. Fick nya gardinerna till köket idag och dom åker upp så fort jag städat klart i köket.

Nu blir det att lägga lilltösen och sen ta ett bad med lilleman. Kanske att jag ska ta mig ann en bok och läsa eller vänta på de jag beställ... Snart dimper "Varför gråter inte Emma?" och boken om Kungen, ner i brevlådan. Ser verligen fram emot att läsa dem.

Började min dag med att storskrubba duschrummet på övervåningen. Men fy f*n ret ut sagt! Det har ju runnit lite väl sakta i duschbrunnen. Och det var mycket äckligt där. Golvbrunnen såg helt okej ut men det är röret emellan de två brunnarna och brunnen under handfatet som var riktigt hemskt. Jag skura vattenlåset i handfatet och allt annat jox där runt. Så nu är det frächt där uppe äntligen. Jag går ju annars bara dit och duschar så det dammar ju igen. Städade även toan nere, fast det gör jag iof några ggr i veckan. Men är inte klar där då det kom annat emellan. Blev en tvättning av bilen, sopa av hela garageinfarten/parkeringen. Krattade gruset vid postlådan och rensade landet som är vid garaget. Så nu är iaf framsidan vårstädad. Baksidan orkar jag inte ens tänka på. Få se om det blir tvättning av alltanen i morgon. Jag brukar alltid börja där men inte i år.

Var iaf på mitt första myndighetssamtal hos polisen i torsdag. Det gick otroligt bra. Han var väldigt lättsam att prata med. Han började fråga om jag hade någon släktning som var polis. Men det viste jag inte om jag hade. Sen berättade jag lite om mig själv. Han frågade om varför jag valt att söka till PHS, om jag var rädd för någon situation som kunde uppkomma, om jag viste hur fördelningen låg på utearbete/pappersarbete, vad jag tyckte om skiftgång. Skiftgång är det ju på varenda arbete nu för tiden, ja om jag inte jobbar på kontor då förstås. Han frågade även om jag var berädd på att använda vapen. Och jag svara att det är ju inte direkt ett drömsenario, men det ingår ju i tjänsten och finns det inte någon annan utgång så måste jag. Jag berättade om vad jag gjort sedan studenten och att jag inte varit inskriven på arbetsförmedlingen nå mycket alls, då jag alltid haft annat för mig. Antingen studerat, varit föräldraledig eller arbetat/haft praktik. Jag fick säja tre positiva saker om mig själv. Jag har för mig att jag sa social och det hade han inga invändningar emot att jag var, flexibel sen tror jag inte att jag sa något mer. Självklart skulle jag säga tre negativa saker om mig själv med. Det enda jag fick ur mig var att jag pratar i munnen på folk och att det ofta berodde på att jag redan viste eller förstod vad som ska säjas. Men det tyckte han var en positiv sak i detta yrke. Då det kan behöva brytas i vissa samtal om det är i speciella situationer. Han frågade vilket område inom polisen jag skulle vilja jobba inom. Och mitt svar blev inom narkotika och brott i närarelationer, kvinnor och barn. Han har ju själv jobbat som narkotika polis om jag inte minns helt fel.
Vi eller rättare sagt jag, kom in på att jag är kort och det har ju haft en stor betydelse varför jag inte valt att tänka på detta yrke förut. Men han sa att det absolut inte har någon betydelse om man var kort eller lång. Snarare en fördel att vara kort i många av situationerna som kan uppkomma. Sen jättebra tyckte han att det är tjejer som söker. Oftast är det även där en fördel i vissa sammanhang att vara tjej. Vi tjejer har en förmåga att vända ett negativt samtal och få männen dit vi vill. Och då sa han att då är det ju bara bra. Alla sätt att lugna någon är ju bra utom de dåliga. Frågan om hur jag var i svenska uppkom också. Jag berättade att jag nästan alltod skrivit väldigt mycket, dikter, dagbok, blogg mm. Han sa då att det inte hade gått så bra på läsförståelsen och att det snarare hade gått väldigt dåligt! Mitt enda svar var att jag sovit dåligt och jag berättade att det även gått dåligt på högskoleprovet. Det kändes som att jag egentligen inte hade klarat mig men att jag gått vidare ändå. Han sa sen att han inte vet hur det kommer att gå för mig (jag kände, att nu är det kört) sen sa han att han kommer starkt rekomendera mig. Han frågade då hur det kändes. och det känns ju jättebra och då jag var nervös genom hela samtalet som pågick i 40 minuter. Nöjd och glad gick jag där ifrån med ett leende =)

Åter till provet som jag gjorde förra torsdagen. Jag hjälpte ju kvinnan från rekryteringen att dela ut provet. Då sa hon att sådnat såg hon mycket positivt på och skulle komma ihåg. Sen när provet samlades in och hon tog mitt så läste hon mitt namn högt och jag tyckte hon la det i en annan hög. För när vi kom in på svenskan hos polisen så sa han att de inte fick tala resultaten men att jag låg väldigt mycket på gränsen. Få se om jag ringer rekryteringen och kollar resultatet någon dag.

Men nu är jag iaf ett steg närmare och måste verkligen ta tag i träningen. Och jag ska fan fixa detta en vacker dag. Jag tror detta är mitt yrke eller egentligen vet jag att det är mitt yrke. 2 år i Stockholm kan jag se som ren semester kanske inte ens vill tillbaka hit. Men få se OM jag kommer in någon gång. Och att få en rekomendation av polisen det slår verkkligen allt.

För två veckor sedan, kontaktade jag den nya beteendeterapin inom barn- och familjehälsan här i stan. Fick rekomendationer av BVC att dom skulle vara bra och attd et nog skulle passa dotra. Kort och gott så ringde jag och frågade om vi var välkommen. Bla för dotras ångest att åka hiss och såklart övrig ångest som ligger i grund för hennes selektiv mutism diagnos. Den utländska kvinnan som tog emot mitt samtal var inte ett dugg tillmötesgående. Och jag undrade även OM vi skulle få börja där OM vi då lära ha henne som beteendeterapeut? Hon sa att hon inte viste utan det fanns fler. Varför jag ifrågasatte var för hennes dåliga svenska och jag vill kunna förstå och vill även att dottern ska förstå OM vi nu skulle få gå där. Det hon uttalade sig om var att vi nog inte var välkommen iom dotterns diagnos "Selektiv mutism". Och för att vi fått den diagnosen på BUP i staden bredvid. (Då BUP slagit igen i vår stad). Hon menade på att vi skulle söka hjälp från BUP. Jag tala om som det var, att jag frånsagt mig hjälpen där i från, då jag tycker att behovet är på hemmaplan och jag kan heller inte sitta och åka till en relativt okänd stad/sjukvård, för att få hjälp med dotterns problematik. Men hon såg inte positivt på det och hon skulle återkomma efter att hon tagit upp ärendet med teamet.

Förra veckan skulle alltså den utländska kvinnan ringt upp. Idag ringde hon och hade ett negativt besked. Jag blev så klart irriterad över hennes/deras bemötande. Då jag anser att hon missförstått mitt ärende i frågan pga hennes språk. Men hon sade sig ha uppfattat mig korekt och jag fick inte förklara. Utan kunde isf få prata med enhetschefen. Jag slängde i stort sett på luren.

Jag ringde därmed upp BUP och en beteendevetare/psykolog eller dyligt ringde upp mig. Jag berättade hela historien och hon hade även läst igenom dottern journal innan hon ringde. Jag talade om vad kvinnan i sagt. Och hon på BUP tyckte det var mycket märkligt och ansåg att de har samma förutsättning att kunna hjälpa dottern, som dom har på BUP. Hon bekräftade även att jag inte har någon kontakt med PUB. Och det då inte skulle finnasn några hinder att någon annan enhet tog sig an dottern. Hon förstod även min problematik att inte behöva åka till en annan stad för att få hjälp, utan hon ansåg även att det vore bättre att få hjlp närmare hemmaplanen, i en miljö som dottern är mer bekant med. Kvinnan på BUP skulle samtala med sina kolegor och höra vad dom tycker om saken. Sedan skulle hon kontakta mig igen, idag eller i morgon förmiddag.

Jag hoppas att dom löser detta åt mig. Även om det nu känna j*vligt pissigt att ha blivit nekad hjälp först, sen behöva be ännu en gång, men då genom andra personer. Jag antar att denna enhet på barn-och familjehälsan öppnade för att landstinget ansåg att det finns ett behov av hjälp i närmiljö. Men just nu känns det som om jag hamnat mellan två eller egentligen tre, stolar, då även skolan har sin del med i detta. 

Jag hoppas iaf att barn- och familjehälsan får sig en näsbränna som nekar ett barn att komma.

(Nä, jag är inte rasist. Men jag anser att det är viktigt att förstå varandra under en behandlig. Speciellt när det är barn inblandat) 

Ja ha så kan det gå. Men glad ändå. Kan man ju utrycka det. Lite smått komiskt är det. Hade det på känn, har haft en längre tid. Men ja, ha ha, det är ju faktiskt skit skoj=) "Nynnar på en liten visa och visslar för mig själv" Å gud så spännande. Hi hi.

Dax för söndagskvällsbestyr med ett brett leende=)