Ratad
För två veckor sedan, kontaktade jag den nya beteendeterapin inom barn- och familjehälsan här i stan. Fick rekomendationer av BVC att dom skulle vara bra och attd et nog skulle passa dotra. Kort och gott så ringde jag och frågade om vi var välkommen. Bla för dotras ångest att åka hiss och såklart övrig ångest som ligger i grund för hennes selektiv mutism diagnos. Den utländska kvinnan som tog emot mitt samtal var inte ett dugg tillmötesgående. Och jag undrade även OM vi skulle få börja där OM vi då lära ha henne som beteendeterapeut? Hon sa att hon inte viste utan det fanns fler. Varför jag ifrågasatte var för hennes dåliga svenska och jag vill kunna förstå och vill även att dottern ska förstå OM vi nu skulle få gå där. Det hon uttalade sig om var att vi nog inte var välkommen iom dotterns diagnos "Selektiv mutism". Och för att vi fått den diagnosen på BUP i staden bredvid. (Då BUP slagit igen i vår stad). Hon menade på att vi skulle söka hjälp från BUP. Jag tala om som det var, att jag frånsagt mig hjälpen där i från, då jag tycker att behovet är på hemmaplan och jag kan heller inte sitta och åka till en relativt okänd stad/sjukvård, för att få hjälp med dotterns problematik. Men hon såg inte positivt på det och hon skulle återkomma efter att hon tagit upp ärendet med teamet.
Förra veckan skulle alltså den utländska kvinnan ringt upp. Idag ringde hon och hade ett negativt besked. Jag blev så klart irriterad över hennes/deras bemötande. Då jag anser att hon missförstått mitt ärende i frågan pga hennes språk. Men hon sade sig ha uppfattat mig korekt och jag fick inte förklara. Utan kunde isf få prata med enhetschefen. Jag slängde i stort sett på luren.
Jag ringde därmed upp BUP och en beteendevetare/psykolog eller dyligt ringde upp mig. Jag berättade hela historien och hon hade även läst igenom dottern journal innan hon ringde. Jag talade om vad kvinnan i sagt. Och hon på BUP tyckte det var mycket märkligt och ansåg att de har samma förutsättning att kunna hjälpa dottern, som dom har på BUP. Hon bekräftade även att jag inte har någon kontakt med PUB. Och det då inte skulle finnasn några hinder att någon annan enhet tog sig an dottern. Hon förstod även min problematik att inte behöva åka till en annan stad för att få hjälp, utan hon ansåg även att det vore bättre att få hjlp närmare hemmaplanen, i en miljö som dottern är mer bekant med. Kvinnan på BUP skulle samtala med sina kolegor och höra vad dom tycker om saken. Sedan skulle hon kontakta mig igen, idag eller i morgon förmiddag.
Jag hoppas att dom löser detta åt mig. Även om det nu känna j*vligt pissigt att ha blivit nekad hjälp först, sen behöva be ännu en gång, men då genom andra personer. Jag antar att denna enhet på barn-och familjehälsan öppnade för att landstinget ansåg att det finns ett behov av hjälp i närmiljö. Men just nu känns det som om jag hamnat mellan två eller egentligen tre, stolar, då även skolan har sin del med i detta.
Jag hoppas iaf att barn- och familjehälsan får sig en näsbränna som nekar ett barn att komma.
(Nä, jag är inte rasist. Men jag anser att det är viktigt att förstå varandra under en behandlig. Speciellt när det är barn inblandat)
Förra veckan skulle alltså den utländska kvinnan ringt upp. Idag ringde hon och hade ett negativt besked. Jag blev så klart irriterad över hennes/deras bemötande. Då jag anser att hon missförstått mitt ärende i frågan pga hennes språk. Men hon sade sig ha uppfattat mig korekt och jag fick inte förklara. Utan kunde isf få prata med enhetschefen. Jag slängde i stort sett på luren.
Jag ringde därmed upp BUP och en beteendevetare/psykolog eller dyligt ringde upp mig. Jag berättade hela historien och hon hade även läst igenom dottern journal innan hon ringde. Jag talade om vad kvinnan i sagt. Och hon på BUP tyckte det var mycket märkligt och ansåg att de har samma förutsättning att kunna hjälpa dottern, som dom har på BUP. Hon bekräftade även att jag inte har någon kontakt med PUB. Och det då inte skulle finnasn några hinder att någon annan enhet tog sig an dottern. Hon förstod även min problematik att inte behöva åka till en annan stad för att få hjälp, utan hon ansåg även att det vore bättre att få hjlp närmare hemmaplanen, i en miljö som dottern är mer bekant med. Kvinnan på BUP skulle samtala med sina kolegor och höra vad dom tycker om saken. Sedan skulle hon kontakta mig igen, idag eller i morgon förmiddag.
Jag hoppas att dom löser detta åt mig. Även om det nu känna j*vligt pissigt att ha blivit nekad hjälp först, sen behöva be ännu en gång, men då genom andra personer. Jag antar att denna enhet på barn-och familjehälsan öppnade för att landstinget ansåg att det finns ett behov av hjälp i närmiljö. Men just nu känns det som om jag hamnat mellan två eller egentligen tre, stolar, då även skolan har sin del med i detta.
Jag hoppas iaf att barn- och familjehälsan får sig en näsbränna som nekar ett barn att komma.
(Nä, jag är inte rasist. Men jag anser att det är viktigt att förstå varandra under en behandlig. Speciellt när det är barn inblandat)
Kommentarer
Trackback
