31 december 2010

Igår satt jag och kolla gamla bloggar jag haft bla mitt space på msn. Både väldigt rolig och väldigt ångestladdad läsning. Jag läste aldrig juni 09-oktober 09. Men sen första inlägget tror jag från det att jag blev ensam igen läste jag. Ett väldigt befriande inlägg. Och vad glad jag var när jag och J var ett par. Det var riktiga jag som skrev det. Den tjejen som viste vad hon vill och fick en massa uppmärksamhet, som i slutändan tyvärr inte stämde. Och det var den personen som fick meg att välja det bekväma med barnens pappa igen. 2009 var ett skit år. 2010 har mest bestått av graviditet och skola och ta hant om barnen, lära känna lilltösen. Så 2011 hoppas jag blir det år jag träffar min stora kärlek. Men att träffa kärleken känns så långt bort. Men man vet ju aldrig.

2011 ska även bestå av skola, träning och en ansökan till PHS vår eller höst har jag inte bestämt än. Måste veta om jag hinner få ut mitt slutbetyg i maj och när jag kommer att göra högskoleprovet. Men jag ska träna inför iaf. Även om det bara är hoppet i harres test jag är orolig över.

Just nu glor vi på tv/barnprogram. Gjort mat som ska värmas och ätas senare. Råka smälta plasten på min glasskärbräda så nu luktar det apa här hemma :P Jag måste fan kolla spisen ordentligt hädan efter. Andra gången som jag håller på elda upp huset, nja nästan iaf. Men det kan ju gå så himla fort utan at man märker nå. Det var alldelens svart på glaset och dum som jag va så kylde jag ner det i vasken och då small det. Blev våran enda nyårs smällare det. Hoppas det luktar bättre sen. Vi ska ut och tända ris-lampor om ett tag.

Annars är väl dagen som vilken dag som helst. Finns ju inte mycket att göra en sån här dag. Men det är sååå skönt att det är på en helg. Så på måndag är det måndag igen =)

Gott nytt år!!!

???

Vem är jag? Hur blev jag? Vart är jag på väg? Jag vet nog själv inte riktigt, och ingen kan nog svara på det heller. Alla dagar är den andra lik. "Jippi, lördag i morgon så jag slipper kliva upp så tidigt" "Suck, kan det inte bli måndag så barnen får komma iväg till skolan". Det är väl egentligen inte så det ska kännas när man har fyra barn som jag älskar så oerhört mycket. Men min hjärna behöver lugn och ro från stress och måsten vad gäller tider, matlagning mm. Men JAG måste fixa allt för att hemmet ska fungera. Jo, jag tycker att det är roligt i livet 60% av tiden. Och det har ju legat på sämre procent. Är i en period (som beror på jul/nyår/lov) där jag inte kommer mig för, jag tål ingen stress utan att min hjärna kokar och mitt bröst värker. Barnen bråkar ännu mer, för de märker att jag stänger av. Jag tackar gudarna att jag är en mamma som inte dricker. Fy fan stackars dessa barn som växer upp med lulliga föräldrar dygnet runt. Idag har jag velat stängt in mig. Grät en massa tårar när jag sms:a en vän. Hon förstår att det inte är lätt. Och speciellt inte nu. Fastnar lätt vid datorn. Kollar samma sidor om och om igen. Inget nytt i världen. Jag har läst ut en bok. Mycket av mina tankar kommer där ifrån. Fy fan vilken ångest bok "Svinalängorna". Barnens pappa kommer från en sån familj. Jag ville kräkas flera ggr. Skillnaden va väl att hans mamma inte drack utan hon städade undan, höll färgen, fick stryk och arbeta ihop pengar till mat. I boken söp båda föräldrarna och dottern städa upp skiten. Men jag har aldrig fått höra nått av detta av svärföräldrarna, utan det är från pappan. Men så där jävla hemskt hade nog många familjer från finland det. 

Ibland så är jag inte en toppen mor. Jag försöker så gått jag kan. Fixar, donar, skjutsar hit å dit, lagar mat, tvättar som besatt och den förbenade städningen. Men vi överlever och allas humör går upp och ner. Lilleman skriker efter uppmärksamhet. Och är törstig och hungrig i tid och otid. Allt för att jag ska göra något för honom. Jag vet att han grejar det själv, har gjort det många ggr. Men nu kan han inget. Han sliter med ord i mig efter min uppmärksamhet. Nä, jag kör inte bort honom. Men jag kan inte kuta så fort han vill nå. Men gud så jag önskar att jag skulle göra det. Men som sagt 2011 ska bli ett förändrings år. Det behöver inte vara nå stora saker men små enkla vardagliga saker att få ordning på. Allt från att lära mig laga en ny maträtt nån gång i månaden, lova mig att slänga i en tvätt varje dag, krama barnen oftare. Visst egentligen inga små saker men i långa loppet viktiga. Vem vill ha en utsliten mamma som knappt kommer ihåg hur man lagar mat? Lite små fix så ska även min lilla familj må bra. Och även vara redo för nya äventyr.

Gud så jag funderar över hur det skulle bli om jag väljer att söka till PHS i Solna. För oss som familj så skulle det vara toppen att komma här i från. Få börja om från nytt. Lära oss leva tillsammans på nytt. Vi kan komma hit och hälsa på när vi vill. Pappa kan hyra ut en del av huset när vi är borta. 2 år är ju inte en livstid. Åren tickar ju på fort nu. Jag kvävs snart här. Har inte mycket kvar. Jag lever för barnen. Jag går runt och är tacksam. Gör mycket för att jag måste. Jag är egentligen inte missnöjd över hur mitt liv är. Men 2 ynka år!?! Nu låter det som jag kommer in på PHS och egentligen är ju chansen 1 på ca 5000 att jag kommer in. Men jag måste bolla med tanken. OM jag kommer in och det på en ort och inte distans, då är det ju värt att flytta. Jag kan ju inte ge upp ännu en gång som jag gjort så många gånger. Jag måste ju våga chansa. Men som sagt tiden får utvisa.

Mitt liv ska bli 100% roligt att leva. Det dåliga/tråkiga ska liksom överösas av det bra och inte märkas så mycket. Alla kommer i svackor även de 100 procentigt glada/positva. Man kan inte styra allt men man kan överskugga med nå bra.

Julen äntligen förbi

Det är bara jag som gillar att årets jul blev kort. Men beror ju så klart på att jag är ensam. Så jag ser liksom inte charmen i att ha lång helger. Tur att nyår blir lika kort. Jag blir bara hemma. Är inte så lätt att hitta på nått på nyår. Så klart ska det firas in med barnen. Men vem vill ens fira med oss... Så jag får försöka ordna det på bästa sätt för oss ensam. Har köpt japanska rislampor att släppa upp på kvällen. Blir nog innan tolvslaget. Sen får se vad det blir för mat och grejs. För min del känns det verkligen värdelöst. Skulle lika gärna göra korv med bröd. Dessa dagar är bara en lång transportsträcka för mig. Men snart är det nytt år. och då ska jag bara tänka på mitt bästa och det jag tycker om.

Många andra är egoistisk och då kan ju jag försöka med det med. Inte för att jag tror det kommer fungera=). Men det fungera tydligen för många andra svår slaget för mig. Skit samma. Ska iaf läsa Historia så gått det går i vår. Sen i maj/juni ska jag äntligen ta ut mitt slutbetyg, bara 12 år sent. Men bättre sent än aldrig. Ska försöka göra ett högskoleprov också. Förstår inte logiken i det men tydligen så är det värt mycket bara man gjort ett oavsett resultat. Tycker det är att sätta människor i fack. Men jag ska prova, annars kanske till hösten. Ev söka till PHS i vår få se hur långt jag går. Inte ens säkert jag kommer vidare till fysen. Men fan den som ger sig. Inte jag iaf. Jag ska söka tills jag tröttnar. Kan bli en gång kan bli tio. Den som lever får se.

Gud vad negativt det blev här då. Men nä nu ska jag vara positiv. Ska iaf börja träna efter nyår, har redan tjystartat. Och jag har lite mål. Framförallt så ska mitt midjemått minska iaf 10 cm denna vår. Vikten kan jag stå still på behöver bara omfördela och få lite muskler. Min rumpa ska också ner 10-15 cm. Men första delmålet är 5 cm på vardera ställe.

2011 ska bli förändringens år för mig. Inget nyårslöfte. Utan jag ska för engångs skull göra en förändrig jag ska bli pigg och orka mer framförallt.


Julafton

Blev utan tårar och ångest iaf. Barnen blev nöjda, förutom att stora grabben räkna paket fast han fått för mer pengar. Trodde han slutat med det. Men jag tror det blev jämt med både paket och pengar tillslut.

Klev upp halv nio. Barnen öppna paketen som låg under granen. Kvart över tio åkte vi till farmor. Var där till klockan två. Barnens pappa var normal. Och det kändes ju skönt. Dom fick en massa paket där och blev glada. Blev en timme för sen till byn igen. Men hade inget att ha brottom till.

Mat x2 julklappsutdelning med tomte och det vanliga. Åkte hem åtta ungefär, säkert före var vi hemma. Men f*n vad jag avskyr min mamma! Det jag hörde av henne va "Dra åt helvete" "Håll käften" "Ska jag slå till dig"  "Ska jag ge dig en jävel" mm mm Hon är så jävla dum i huvudet!!! Hon förstör hela julen. Barnen vill inte åka dit för att hon är så jävla dum. Och hon säger ju detta oavsett om det är till barnen eller min bror, pappa eller mig. Helt jävla sjukt. Jag vill fan inte fira jul med henne mer. Men måste ju för pappas skull. Skulle vi ha bjudit hit och fira då hade hon tjatat om när dom skulle åka hem. Fast fördelen då skulle va att DÅ HADE JAG KÖRT HEM HENNE! Stackars pappa.

I torsdags när min bror ringde så sa han att vi lära ju försöka få pappa att skriva testamente ifall det händer honom nå. Och att då mamma får tas om hand helt av kommunen. Elakt sagt kanske. Men hade hon varit snäll i mun så hade det varit en helt annan sak. Så jag förstår honom fullt ut. Och inte skulle mamma klara sig i huset eller att fixa allt annat heller, om hon bodde själv. Så när den dan kommer så blir det en lägenhet åt henne. Och handla nån gång kan jag säkert hjälpa till med. Men kommunen får allt fixa det mesta annat. Vi kommer inte att orka. Och jag tar inte mycket mer skit från henne. Så nu är frågan: -Vem törs säga till pappa om att skriva testamente? Det handlar inte ett dugg om pengar för min del. Utan för att slippa blanda in nån förvaltare eller godman eller dyligt. Synd att låta ett hus stå obebott bara för att pappa inte skrivit nått.

Idag är det mat hos pappa och mamma igen. Förra året blev det ju total fjasko. Där min andra egoistiska bror bjudit hem våra föräldrar. Absolut inget fel i det. Men när ingen säger nå innan. Men hade det varit jag som bjudit dem på juldagen hit, så hade jag även bjudit mina bröder med. Inte gjort som dom gjorde förra året. Så det har han fått ätit upp kan jag säga. Nästa år funderar jag på att bjuda hit nån av dagarna. Skulle va mysigt med julafton. Men vi får se. Hade varit mysigt om barnens kusiner kunde va med då. För julafton är ju barnens dag.

Jag fick ju julklappar iaf. 1500kr av pappa, så nu har jag pengar till den 20:e. En skärbrännare och två pocketböcker som tomten köpt ;) Så jag är nöjd.

1 minut

Max en minut var jag lycklig ägare till ca 14900kr! Men som sagt lika bra att betala räkningarna på en gång. Så just nu äger jag 1800kr. Tur jag får pengar av pappa i julklapp så att jag klarar mig till 20:e januari. Känns väldigt upplyftande. Måste ALLA räkningar komma till jul?!? Var iof några julklappsbeställningar med. Men huvudsaken att barnen får en rolig jul. Mat finns alltid hemma.

Tack och god natt för mig


Min första kärlek

En svår fråga. Jag har ju inte träffat min stora kärlek än trots fyra underbara barn. Men den första barn-kärleken jag hade var en kille som va ett år yngre än mig. Han var den första kompisen och vi var nog lite kära. Vi pla<nerade att köpa hus ihop. Och kunde inte se varann med nån annan. Då var vi 4-7år kanske.

Sen har vi den första kanske mer riktiga kärleken. Då var jag 8-11 år ungefär och var tillsammans med en kille i klassen. Det höll nog i 1,5 år om inte mer.

Sen den riktiga tonårskärlek är nog det drägget som funnits med längst. Alltså min granne. Skulle fylla 14 år. Men till och från va det ömsesidigt.

Så vem som va min första riktiga kärlek av de tre vet jag inte. Och den riktiga har nog inte dykt upp än.

Presentation om mig själv

Föddes för 30 år sedan. Lillasyster till två bröder. Var blyg när jag var liten och sa väl inte så där jätte mycket. Mamma var ofta på bingo och spela kort med grannen. Pappa var snickare och han tillbringade även varje ledig minut i snickarverkstan i vårat garage. Han kämpade för att få pengar till familjen mamma var hemmafru och slösade. Jag var ofta med pappa på allt, möten, orientering, sniskrade mm Mamma var hemma med mig till jag var åtta år. Det år jag skulle fylla 12 så fick min mamma en hjärnskada. Och vips så försvann den blyga tysta tjejen. Jag blev en tonåring redan som tolv år och var inte den som sa de snällaste sakerna. Att missa en fest med mina äldre vänner det gjorde jag nog aldrig. Så vi firade väl det mesta. Men jag hade roligt förutom att sorgen över min onormala mamma alltid uppkom då jag drack. Övrig tid så var jag mest arg över situationen.

Livet fortsatte med en väldigt knagglig skolgång. Men jag umgicks med både rökarna och de som aldrig rökte. Har liksom alltid stått med fötterna i två olika läger. Snatta har jag typ gjort 5 ggr. Jag höll mig hellre från att inte röka än att snatta, snattade vi inte egna cigg så fick vi inte smaka av de andra. Jag ville verkligen inte leva med ångesten över att ta nå som inte är mitt.

Att söka till Gymnasiet gav mig ångest. Jag hade ju ingen att fråga om råd om vad jag skulle gå. Kom i håg att jag börja gråta hos den manliga syon på högstadiet. Men när jag väl bestämt mig och kom in så kändes allt bra. Det blev barn och fritid för det kändes som en ganska mindre pluggig linje. Kändes även skönt att få börja om på nytt med ny skola ännu en gång.

Väl på gymnasiet så blev det knas från första stund. Hamnade i fel klass första dagen. Och då kom den elakla tjejen fram som bara vräkte ur mig...det var nog egentligen ångest...men jag sa iaf att om jag inte får byta grupp NU så hopppar jag av och det är ERAT fel. Dag tre så fick jag komma till andra gruppen med dom jag kände. Nu i efterhand så förstår jag inte varför jag inte gick kvar i den andra. Jag tror att den hade varit mycket bättre för mig. Men bra att va efterklok.

Under andra året på gymnasiet så träffade jag barnens pappa. Jag blev så klart förälskad. Men tre veckor innan vår förlovning så spårade han ur första gången. Konstigt det där, att så fort allt skule bli bra så spårade han ur. Vi flyttade ihop ganska snabbt. Ochj jag var hem till byn endast för att få lite pengar. Jag fick dra allt lass med att sköta ekonomin. Och det är inte lätt med en missbrukare i familjen. Iof så kunde det hålla nere hans konsumtion av droger och alkohol. Den som hamnade hos fogden det var han pga gömda räkningar. Vi flyttade några gånger och födde massa barn. Historien under efter emellan och nu vet ni redan.

Sista flytten blev till mitt barndomshem. Och det är ju både bra och väldigt dåligt. Sedan Februarin 2007 så har jag levt ensam med barnen största tiden. Förutom med tre misslyckade relationer. Men jag vet att de misslyckandena inte berodde på mig. Men jag har nog inte varit helt redo heller. Jag måste nog känna mig riktigt hel innan jag kan gå vidare och möta kärleken.

Har under åren läst på komvux i två omgångar. Jobbat som lokalvårdare på ett stort företag under fyra år. Och nu är jag mammaledig med Lilltösen. Och här är jag nu. Inväntar den stundande julafton och nyåret som jag inte vet nå om. Mitt år blir 2011 hoppas jag.

Kan tillägga att jag har förändrats från den trotsiga tjejen till en medmännska som vill hjälpa och hitta lösningar. Pratar mycket och alldelens för ofta för mycket. Men sån är jag och jag har väl börjat acceptera det.

Dagar

Provar väl jag med

♥ Dag 1 - Presentation av mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina syskon. 
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Min kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag i detalj.
♥ Dag 7 – Mina bästa vänner. 
♥ Dag 8 – Mina passioner. 
♥ Dag 9 – En perfekt helg för mig. 
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mitt arbete.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den frisyr jag trivs bäst i.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Fula ovanor.
♥ Dag 17 – Min favoritresa.
♥ Dag 18 – Min bästa födelsedag.
♥ Dag 19 – Något jag saknar.
♥ Dag 20 – Den här dagen för precis ett år sedan.
♥ Dag 21 – Min önskelista. 
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Något jag önskar att jag gjorde mer.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – Min skoltid. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Mina favoritskor. 
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Om jag blev tvungen att byta utseende med någon, skulle jag byta med..

Våren

Att jag är vaken än är ju helt otroligt. Eller iaf att jag sitter kvar nere i tv rummet. Men iaf jag har läst en MASSA om polishögskolan, rekrytering, träning inför mm mm Sen tips att göra under tiden rekryteringsprocessen håller på och innan. Så nu har jag...kanske lite över ilat...men iaf så har jag sökt några fristående kurser på högskolan både är och en kurs i Kriminologi på en annan högskola. Så få se om dety blir lite distans studier för mig till våren då. Tvivlar at jag kommer in. Fast det fanns platser kvar på kurserna för de gick att söka. Så den som lever får se. Kommer nog få krupp av att inte göra nå viktigt till våren. JA det är ju så klart jätte viktigt att vara hemma och ta hant om lilltösen. Men jag måste ha nå mer att sysselsätta mig med. 

Så jag har iaf sökt dessa kurser

Kriminologi I
Viktimologi
Missbruk och kriminalitet
Organiseradbrottslighet 
Det kriminellas beteendets psykologi

1 av dessa kurser läses på skola resten är distans med mellan 0-8 träffar. Så det ska nog gå att fixa barnvakt. Har ju farmor ifall det kniper. För byta blöja och mata bebis har hon ju gjort i en massa år. Och nån timme klarar hon av.

Dessa kurser kan stärka min intagning till polishögskolan. Så min vår 2011 kommer förhoppningsvis bestå av lite vettigt skolarbete och TRÄNA.

Det som är kvar av december så ska jag få till en j*vla filmrecension om Romeo och Julia (1968) En riktigt aptråkig film. Och gillar inte Shakespears dilekt/språk och musiken i filmen var tråkig och väsnig. Idag har jag knåpat ihop bokrecenssionen om GO ask Alice. Sen mitt gramatik prov i engelska A har jag bara kvar sen för att få ett G. Om tanten nu håller det hon lovat. Sen kan jag ta ut mitt slutbetyg. Fast jag funderar på att lägga till Historia A innan jag tar ut det. För det är också plus att ha den till rekryteringen. Men ja vi får se.

Nu ska övertrötta JAG gå och lägga mig. Men nu ser jag verkligen fram emot massa promenader, försöka hemma träna och till våren så klart.

natti natt

Utbildning

Slapp kliva ut genom dörren i morse då pappa var snäll och körde dotra till skolan *Tack* Jag va inte sugen på att ens vakna men skönt ändå när man får kliva upp i tid. Har sen inte gjort så många knop. Borde ha gjort mer, men lagt in en maskin tvätt och elda har jag orkat med. Allt går ju runt som ett ekorrhjul hela tiden. Allt ska ju göras HELA tiden. Men innan jag hämtade dotra så körde jag Lilleman till morfar. Han har så tråkigt på dagarna när han inte får gå på dagis. Blev en sväng till affären sen hem igen och gjorde inte så mycket.

Mina öron blöder av att höra min röst hela tiden. Efter det LÅÅÅNGA samtalet så var jag helt tom i skallen. Och mina öron hade ont. Telefonen ekade tillbaka min egen röst. Och det kan jag tala om det är inte skönt. Och jag förstår att folk undviker att svara ibland när jag ringer;)

Lagade lite mat sen bar det av på luciafirande på dagis. Lite pinsamt då ingen tänkt på att det ska samlas till fröknarna. Men i morgon skulle en mamma lägga ut lappar så dom får något till julveckan istället. Dagen har annars varit lugn. Luciafirandet va fint med en massa nygamla visor, bla Vår julskinka har rymt, Jag såg mamma kyssa tomten och Tomten jag vill ha en riktig jul. Så det var lite skoj att höra.

Lilltösen satt i en kompis knä. Och när hon såg hennes kille så trodde dom ögonen skulle trilla ur. Hon tok spärrade upp ögonen så dom andra som såg garvade rätt bra=) Hon är söt min lilla Tös.

Ja och sen det därmed utbildning. Jag måste ju börja någonstans. Och att promenera är en jättebra idé. Och jag vill verkligen ta tag i det. Och rökt har jag inte gjort sen i fredags eller torsdags kanske till och med. Men jag är sugen för att jag är sugen på en cigg inte för att jag känner ett sug efter nikoton. Jag är ju inte direkt en beronde person som ni kanske vet. Men att ta en cigg då och då kan ju va gott. Men shitt va konstog i halsen jag kände mig dag två. Men det gick över dag tre. Tillbaka till träning, jag vill verkligen börja träna och tänk va bra om jag fick tag i en PT som inte är för dyr. Sen behöver jag ju parnvakt iaf två ggr i veckan iaf för att tex kunna ut och springa eller gå på gym. Men jag får försöka lösa det på nå vis till våren. Jag känner mig verkligen taggad. Så jag hoppas jag orkar hela vägen. Det är ändå träning först och det går inte på nån månad att träna upp sig. Jag skulle ju kunna hoppa hopprep och öva på Harres test, situps, plankan mm hemma. Men motivationen att göra sånt ensam är ju inte på topp. Men jag måste väl börja någon gång. Hemma så kommer jag ganska långt med det.

Sen är ju frågan: Klarar jag av att komma in på Polishögskolan? Jag känner ju att det är det jag vill. Men skulle jag inte klara av det så finns det andra yrken som skulle kunna passa och som jag varit väldigt inne på förut. Men jag vill ju inte sitta och vända en massa papper hela dagarna. Jag vill ut och möta människor! Och eftersom jag är en flexibel person som tycker om att finnas till och hjälpa andra så känns polisyrket rätt. Och jag har liksom heller aldrig haft det som dröm någonsin i livet, men under det senaste året så har det vuxit fram mer och mer. Och jag känner en längtan. Och det är även ett yrke som det inte finns nå genvägar att komma till. Man måste gå igenom varenda moment och det krävs av mig själv att klara av momenten. Så jag hoppas att jag vid 35 års ålder är Polis. Vad sägs om det;)?

Nu dax att lägga barn. Något sent men det blev så nu.



Så sant så, eller hur?

KÄNSLOSAMME NISSE: "När jag har diskat klart kan vi väl gosa, ok?"
Även känd som: Herr Supertrevlig, familjekillen, älskling, sötnos, löskokt ägg, gullesnutt.
Fördelar: Väluppfostrad, stryker sina egna skjortor.
Nackdelar: Irriterande medlidsam, mesig.

GAMLE SURKARTEN: "Folk är dumma. Åt helvete med världen. Vi stannar hemma och kollar på tv."
Även känd som: Mummel, suris, tråkmåns, slöhäck, skithög, böld i häcken.
Fördelar: Stannar på plats, förutsägbar.
Nackdelar: Bara en stor jävla börda.

NERVVRAKET: "J-jag är l-ledsen för v-vad det än var jag gjorde"
Även känd som: Skakis, sockerpuff.
Fördelar: Studsar på ett underhållande sätt när han blir överraskad.
Nackdelar: Lättskrämd, ger upp utan kamp.

STORFOT: "Håll klaffen, jag tänker!"
Även känd som: Hulken, mums-slafs, glufsen, ignorerus maximus, stor-å-dum.
Fördelar: Kan lyfta höbalar, lättlurad.
Nackdelar: Kan bryta dig på mitten, svettas som en gris.

LATMASKEN: "Sssssnnnnaaaaarrrkkkk"
Även känd som: Dagdrivare, parasit, drogberoende.
Fördelar: Ordentligt utvilad, lätt byte.
Nackdelar: Kan förmodligen inte uppfylla dina drömmar.

SMYGAREN: "Vem, jag?"
Även känd som: Kärleksgud, orm, råtta, kryp, slempöl, jäkla skithög.
Fördelar: Kanske känner sig skyldig.
Nackdelar: Kanske lever livets glada — utan dig.

HJÄRTER ESS: "När jag har diskat kan vi väl älska som galna kaniner?"
Även känd som: Casanova, fixaren, drömbåten.
Fördelar: Ständigt upphetsad.
Nackdelar: Ständigt upphetsad.

DRÖMMAREN: "Jag ska bli rik och berömd. Jag vet inte hur, men..."
Även känd som: Lidande konstnär, filosofen, påse med luft, idiot.
Fördelar: Berättar bra historier.
Nackdelar: Kommer sakta men säkert förvandlas till "Gamle surkarten".

HERR RÄTT: "Medans tjänstefolket diskar kan vi väl älska som galna kaniner på min nya lyxjakt?"
Även känd som: Herr Perfekt, fräsche Fredrik.
Fördelar: Svaret på en kvinnas böner.
Nackdelar: Jagad till utrotningshotat tillstånd.


Misstänksam

Igår så tog jag mig i kragen och röjde upp i Lilleemans och dotras rum. Det borde ha gjorts någon gång före sommaren, men nu ÄR det gjort så denna gång tänker jag INTE blicka tillbaka. (Jag har ju en förmåga att ALLTID gå tillbaka i tiden och älta ha ha) Så det blev tre soppåsar med skräp, allat från papper, tygbitar, trasigaleksaker och massa damm!!! Sen när Dotra kom hem från skolan så flyttade vi ner hennes saker till det andra rummet. Jag hade sån tur igår, Lilleman va först med morfar i skogen fram timm ett sen så gick han till en kompis. Okej det är väl tydligen förbjudet att tycka om ensamhet ibland som förälder. Men igår va det sååå himla skönt och jag fick ändan ur vagnen och fixa grovgörat. Sen att mina barn är så bråkiga på varann. Jag VET att det inte bara är mina som är på detta vis. Men det är ALDRIG någon som vågar säga att deras barn är så jobbiga och bråkiga mot varann. Vissa verkar ha värsta fasaden och ska ha det så himla tutti nuttit hela tiden. Och vist, att syskon bråkar det hör ju till. Ocvh visst, mina barn har ju kunnat vara lite snällare mot varandra. Men jag vet ju även att dom bråkar för att testa mig och behöver min uppmärksamhet. Men i det stora hela och iom situationen som den är, så har vi det väldigt bra. Hade kunnat vara mindre skrik!

Igår var barnen även på disco så jag och lilleman hade det lugnt och skönt på kvällen med. Stora grabben valde att sova hos sin kompis, dom hade tröttnat på disco redan kvart över sju. Jag slapp hämta dem. Tiggde åt mig hemkörning av dotras kompis föräldrar. Dom är ju två som kan hämta och slipper ta ut småsyskon. Men ändå känner jag mig dum som frågar. Jag som varenda vecka frågar om deras dotter ska åka med oss så dom slipper åka fler vändor. Så jag borde inte bry mig egentligen.

Handla present idag åt grannens dotter som ska på kalas i morgon. Det tog ju ett tag för honom att få ut det han ville säga. Han trevade lite och fråga om dotra ska på kalas mm tillslut så fråga jag om han ville att jag skulle handla åt honom med. Och det var ju det han ville från början, men inte fick fram orden. Sen ringer han igen och undrar om dotra får sova hos dom i natt. För han skullew ändå vara hemma och hans kompis med basrn skulle komma. Och dom hade suttit så gudomligt tyst och ritat nu så. Hmm jag vette sjutton vad som hänt med honom. Man blir ju en aningens misstänksam. Det är nått han vill ha i gengälld, vad har jag inte kommit på. Flickvän har han och barnvakt över natten har han av sina föräldrar. Så jag vet inte vad det kan vara. Han kanske vill att det ska vara mitt fel att det tar slut mellan han och tjejen...Han kanske behöver hämtning på skolan nån dag...eller så har han börjat i terapi och blivit...normal...!?! Ja inte vet jag men nått skumt är det. För 11 månader sen så messade han om jag ville komma över och duscha med hans nya ducsh som ändra färg. Han messade dagligen från efter nyår till slutet av januari. Då kom sista messet "Är du på tjocken" För hjag hade ju självklart inte gått dit och duschat, även hur sugen jag var. Och det för att jag hade velat sett minen efteråt när hans dotter sen berättat jag jag vän ta barn =) Skadeglädje hi hi hi. Men nu blev det inte så, tuckte nog det syntes för väl på mig. Men kul hade det varit.

Det roliga är att det är nå speciellt med den människan. Jag avskyr honom så himla mycket samtidigt som jag bara älskar (nja lite för starkt ord kanske) men iaf när han tar på mig eller ja det var ju länge sen. Ibland känns det som det bara är med mig som han VÅGAT vara sig själv och slappna av och vara mysig och ta på en precis som man i fantasin drömt om. Och man vet att HAN just HAN gör så att min kropp längtat. Jag VET att han inte är bra för mig. Jag kommer ingenstans i livet med honom i hasorna. (Han tror såklart att han styrt mig) Men han har funnits i mitt känsloliv sen sista april 94. är inte det helt sjukt att jag till och med minns det!?! Men sen dess har det hållit på att söndra min hjärna känslomässigt. Det är fan han som gjort mig känslostörd:P När han ringer nu ibland, ja alltså när det gäller våra döttrar. Så har han börjat prata så öppet om exet och missbruket hon har. Jag säger tillbaka att jag känner igen mig. Och det kan ju vara det han tycker är skönt. Men sen så är han så jävla idiotiskt dum ibland så man har lust att gå över och ge honom en smäll på käften. Han är så jävla spydig och arogant så man vill kräkas. Jag avskyr den sidan hos honom.

Jag vet att och även ni andra som har/har haft en sån person i sitt liv, så betyder även vi något speciellt. För det har bara inte varit att ge. Jag har tagit och fått mycket också. Men inte hans hjärta. Jag tror dessa killar är rädd att stadga sig, dom klarar sig bra själv och vet att dom kan få nå halvdant när det krisar. VI HAR JU SÅ KLART VARIT BÄST I DERAS LIV! Och det går inte att ersätta. Varför hör dessa killar av sig efter flera år, graviditeterm flytt mm? Vi får nog aldrog veta. För än hur mycket man försöker få dem att öppna sitt hjärta för att släppa in oss, så gör dom det inte. Dom gör oss bara galen men jag tror vi gör dom lika galen. För vi släpper dem lättare än dom släpper oss. För annars borde allt ha tystnat. Man vet aldrig om man får deras armar omkring sig igen, kolla på en aptråkig film och mysa under ett täcke, sitta och kittla varann. Vill dom bara ha det mysiga kvar och är rädd för vardagaen? Som sagt det svaret får vi aldrig. Och jo, jag kan låta min hjärna få tänka på detta nu och att en bit av mig få längta. Det gör mig ändå lite glad. Och så länge ingen kan såra mig så får jag lägga min energi på det som gör mig glad. Det är vintern som får mig att tänka och längta för det är den tiden som har varit VÅRA.  


Magsår typ

Känner mig så otroligt stressad fast jag har hur mycket tid som helst att ta det lugnt på. Men jag är ju specialist på att tjoffa ihop allt, så det jag har kunnat göra klart först det spar jag till sista minuten. Jag måste få till min tid och energi på så att jag får mer struktur på allt. För just nu så börjar min mage haverera. Två dagar i rad så har jag haft ont på kvällarna. Och Lilleman han har ju inte varit så go på dagarna och kvällarna, senaste tiden. Igår kom hotet om tomten, nä man ska inte säga att Tomten inte kommer. Men Lilleman får inte bete sig hur illa som helst. Men så klart kommer det även en massa paket i år igen och en tomte dyker nog upp det med.

 natt har Lilltösen sovit hela natten och självklart så väckte då en av katterna mig!!! Lite trött jag blir! Så klockan 03.40 så började jag fundera på julklappar, räkningar, mat, övriga utgiftrer. Men som vanligt så va det onödigt. Räkna ihop det nu i kväll och jag klarar mig ännu en gång. Men självklart så ska man ändå börja oroa sig. I januari så kommer jag känna att jag har mycket pengar, för då är det inte nå extra utgifter. (Än så länge)

Just nu så måste jag hålla mig flytande utan knappt nå pengar. Men det går det med. Finns alltid mat hemma. Och sen behöver man inte handla en massa onödigt varenda gång man går på affären.

Har endel att fixa inna jul. det största projektet är att städa Lillemans rum! Det går inte att leka på hans sida. Så nu börjar leksakerna komma ner hit och jag lägger dem i trappen. Lilltösen har ju börjat vara på golvet och snurra omkring så det måste vara på nedervånigens golv. Och helst överallt. Men barnen måste ju få leka. Ska införskaffa lite grindar så jag kan stänga av in till barnens nya rum. Men det får bli efter jul. (Och där kom januaris första extra utgift)

Ska eventuellt börja studera till våren. Fast bara nån enstaka kurs. Bla mina sista 20p av engelska. Och eventuellt 50p i rättskunskap. Men få se vad det finns att välja på. Vill även börja träna så jag hoppas jag hittar en barnvakt som kan ställa upp två-tre ggr i veckan. Men det är ett problem att ta upp efter nyår.

Dax att kolla tv och sova. Nya friska tag i morgon.











Så kul

Idag har jag varit till läkaren med Lilltösen. Han var inte villig först att skicka remiss, då tösen inte är jätte dålig. Men sen när jag berätta att det finns allergi i familjen så då var det inga problem. Han var faktiskt bra den där läkaren. Tyvärr så var det liiite svrt att förstå vad han sa. Men det gick bra. Lite drygt att upprepa sig själv hela tiden och även upprepa det han sa för att veta om jag hörde rätt.

Ännu en gång så blev jag berömd för att jag har fyra barn och sköter allt ensam. Jag vet inte om det är nå att stoltsera med. Och har väldigt svårt att ta in berömmet. För jag gör nog det som att jag tycker det är helt normalt. Iaf i min värld. För jag vet ju inte så mycket annat. Jag har ju släppt in pappan, då vi bodde ihop, att fixa mer med barnen. Men han har inte orkat eller haft lust. Och jag har ofta fått varit den dumma mamman som säger åt barnen. Men hur ska de annars kunna lära sig rärr och fel? Men jag försöker se det onormala i att jag ensam tar hant om fyra barn. Jag försöker intala mig själv, att så här ska det ju egentligen inte vara. Men jag kan ju inte tvinga någon att göra det dom ska. Så därför har jag lärt mig fixa allt ensam. Och det kommer ju att visa sig när de blir störra, hur hårt detta har tagit på barnen. Men jag hoppas min stora kärlek kan komma och stötta mig och barnen och finnas för oss som en pappa ska.

Tillbaka till sjukhuset: När jag kom ur hissen så flina sjukhusvärdinnan och jag log tillbaka. Sen kollar jag upp och ur snurran vid ingången kommer barnens pappa och hans tjej. Han sa "Så ni är ute och rör på er" Eller nått i den stilen. "Ja" sa jag sen gick jag. Kände sen hur fel jag gjorde men han har faktiskt kunnat ropat på mig att jag skulle stanna och att han ville se Lilltösen. Men han fortsatte bara gå till hissen. Så han gjorde då lika mycket fel som mig. Fick ett sms två timmar senare där han fråga varför jag inte stanna så att han kunde få hälsa på Lilltösen själv. Till svar skrev jag "Varför skulle jag göra det när du har den där med dig?" Elakt och omoget svar från mig kanske. Men jag kände sån ilska. Nä jag är inte ett dugg avundsjuk på deras liv. Inte ett dugg förälskad såg de ut heller. Och pappan såg lika sliten ut som vanligt. Det jag känner är att det är så orättvist att någon vill ha honom medan jag får kämpa vidare ensam. Vad har han som inte jag har? Nu inser jag ju att hon inte verkar va så himla smart som utsätter sina barn för en psykiskt sjuk person och missbrukare. Jag fick till och med ångest över att jag bara gick. Men han har ju heller inte hört av sig sen i lördags. På fredagen ringde han och va full och på lördagen va han väldigt uppåt. Jag messade om han hade planer på att komma till stan på söndagen. Men inte ens det svarade han på. Så intresset verkar ju inte va så stort att träffa barnen. Förutom att mätta sitt eget ego. Barnen vill ju ha honom för sig själv och inte veta att han lever med en ny familj. Men det är ju ganksa känt att en karl inte tänker på samma vis som en tjej. Ja och vad hans nya tänker med fattar jag inte heller. Medberoende från första stund. Han har ju verkligen startat upp ett förhållande byggt på lögner. Men det är inte mitt problem. Men oerhört jobbigt att se barnen sliten i stycken känslomässigt. Nä jag matar dom inte med information. När de frågar något så försöker jag berätta pedagogiskt. Fast jag helst skulle vilja skrika ut vilken jävla idiot till pappa de har. Igår fråga de vad pappa hade för fel. Och då sa jag att han är allergisk mot alkohol och att vissa är det men inte alla. Och att man då blir väldigt konstig och även dum om man är allergisk. Tiden får utvisa hur allt kommer att bli.

Ingen bil tillbaka än idag iaf. Får hoppas den blir klar i morgon. Och min bror ska köpa deras barns julklappar från farmor och farfar i år. Jag fråga vad dom skulle köpa men de ville han inte säga. Antar att besvikelsen över att lillaA inte fick sin jätte BRIO tax förra julen, har satt sina spår. Men jag orkar inte bry mig. Det är ju mamman i familjen som inte kan va realistisk.

Denna jul blir verkligen fantastisk. Eller inte:P

Sex

Ja det är väl en ganska naturlig del av livet. Eller...? Som sagt det är ju en ganska privat fråga. Men jag får upp i mitt lilla huvud varje gång någon "oväntad" är gravid att "Gör dom det än" Ha ha ha. Ganska komisk tanke faktiskt. Och jag vet att jag inte är ensam om den tanken. Och det har faktiskt varit det första som ploppat upp i mitt huvud, när jag ska berätta för mina föräldrar att jag väntat barn=) Typ att i mitt huvud så låter det som jag berättar att jag och barnens pappa legat med varann. Ja det har vi ju så klart gjort också. Men det känns pinsamt, jobbigt och en aning fönedrande att basonera ut en sån sak. Även fast det är det naturligaste i världen att människor ligger med varann. Till barnen är det enkelt (än så länge) att säga att dom kommer från pappas pung och att då på nå konstigt vis simmar/kryper över medan vi låg och sov=) Men alla vuxna med en hjärna i behåll förstår ju såklart vad som skett. Men det är ju en så privat grej med sex. Att man vill ju helst hålla det för sig själv vad man gör innanför sovrummets väggar. Ja här hemma händer ju definitivt inte något sånt nu. Men i framtiden så gör det förhoppningsvis det. Nu lät jag desperat, men nä faktiskt så är jag inte det. Och ändå är det över ett år sedan det hände nått här hemma.

Min fråga uppkommer ur att jag lästa många helt normala bloggar om just detta nu senaste veckan. Allt från förvånade svar som "Gör ni DET än"? Och även en massa om att det är skamligt att prata om trots att det är så naturligt. För hur skulle annars världens barn bli till (förutom genom provrör då). Och hur skulle det bli om alla hormonstinna och sexsugna människor gick runt utan att få sex? Det skulle nog bli en mänsklig katastrof Ha ha ha. Fast det är ju både en ge och få sak. Är så innerligt trött på att ge (då det händer) Det ska ju vara ömsesidigt och med massa kärlek inblandad. Inte göra det bara för att det ska tillfredställa någon annans behov. Då är ett förhållande dax att prata igenom. 

Vissa av vännerna så berättar man öppet för om sina "äventyr" vissa är det känsligt att prata med det om. Fast kommer man och säger att "Nu var man dit igen i helgen" Eller "Han kom över" Så fattar nog vem som helst vad som hänt. Men ibland är det ju en "kul" grej att prata om. Och höra alla dessa dumma kommentarer som ibland uppkommit mitt i akten. Somtex "Har du kondom eller ska vi köra utan?" Det var nog den första dumma kommentar jag fått och nog aldrig kommer att glömma. Och så mycket kan jag säga att den gången blev det inget=) För vem kan fortsätta något, om man fått den kommentaren? Kan säga att jag dog en smula av skratt inombords den gången. Eller den gången man vaknat upp bredvid någon man blev förälskad i kvällen före. Men ångrar det stark dagen efter. Ångesten var total den gången det hänt ha ha ha. Idag skrattar jag gott åt det=) Så att ta med någon hit utan att veta säkert, det gör jag nog aldrig mer om. Lättare att smita ut från någon annan;) Elakt, men den lättaste lösningen.

Kort och gott så är det en privat sak. Men ack så roligt att höra och dela med sig av alla tabbar och även bra, charmiga, roliga saker som hänt.

Detta var mitt annorlunda inlägg för dagen. Och den som känner mig vet att jag inte haft många partners.


Dagen idag

Idag har jag lämnat in bilen på lagning. Hoppas det blir sista gången nu. Ja, förutom de årliga servicerna som kommer att komma. Men nu får det f*n vara nog! Fick låna värsta fula Toyota kombin. Lilleman och jag väntade spänt på vad för bil vi skulle få låna. Det första vi hörde var en tjutande fläktrem. Sen kom det fram en ap ful bil. Lilleman frpgade "Mamma, ska vi åka i den där?" Ha ha ha japp det skulle vi. Han skämdes nog mer än mig. Tillråga på allt så säjer säljare "Det är lite dåligt med bensin, så tanka det du tänker köra så slipper det bli soppators". Höjden av sevice minded:P J*vla ap firma! Tanka i en hundring så nu har de ju bensin till den ska säljas. För får jag tillbaka min bil i morgon så har jag knappas hunnit köra 10mil. Dumt att vara efterklok ibland. *idiot*

Igår blev det lite mer klickande framför datorn. Köpte först en massa leksaker, sen lite prylar från coolstuff och ett lucialinne med mjuk luciakrona från ellos. Men känns som jag är klar med det, mesta, förutom det jag skrev igår. Så denna jul blir fylld av julklappar. Både med massa bra å ha saker och lite leksaker. Tror nog det får lov att bli pengar från morfar och mormor och farmor och farfar. För dom behöver inge mer grejer. Och att köpa en massa skit bara för att de ska få saker, det är så himla onödigt. Iof så kan nog farmor få köpa åkmadrasserna. Så slipper jag den utgiften. Sen ska väl deras pappa inhandla något. Borde ju egentligen säja åt honom att dom önskar sig ett varsitt Nintendo DS men vill ju heller inte att han kommer med den bästa julklappan. Egoistisk i min tanke där kanske. Men va f*n ska han verka bättre än han är för?!? Han försöker ju bara KÖPA barnens kärlek medan jag är mer relaistisk. Och vågar vara den elaka mamman som säger NEJ med. Men skit samma det visar sig vad dom säger till honom vad de önskar.

Har iaf tagit tag i att ringt doktor och bokat tid för Lilltösens kliande ögon, näsa och kropp. Är nog nån allergi av nå slag. Första tiden fick jag på Lucis. Tänkte att vi/hon klarar sig till dess. Men sen tänkte jag efter lite och insåg att jag själv inte skulle gå runt så. Så på onsdag ska vi till HC. Fick ju inte ge henne den medicin jag har hemma. Förståligt, även om jag vet att det inte är farligt.

Men det är ju helt otroligt att mina barn ska drabbas av alla dessa allergier! Jag avskyr att laga mat. Och för det så fick jag två barn med livsmedels intolleranser. Sen så har vi lite förkylnings astma och överkänslig mot smink på det. Och pricken över i:et skulle ju nu vara att Lilltösen är damm/djur allergisk. Okej, katterna kan jag verkligen göra mig av med. Men att damma jämt, det är inte min grej! Vad har jag gjort för dumt, som blir straffad på detta vis?!? Gud tyckte nog att jag hade för lite att göra antagligen.

Har iaf städat tv rummet bara torkning kvar och plocka av matsals bordet. Måste försöka hålla det dammfritt då det är det rummet vi vistas i mest. En bokhylla är inte direkt bra att ha, om man är allergisk. Måste skaffa nå annat om så är fallet.

Dotra är för tillfället med sin kompis, hos hennes alkoliserade mamma! Hmm känns ju så där. Men jag vet ju att hon är snäll. Och dotra kan ju va en trygghet för granntjejen. Snäll som man är låter jag henne följa med som "förkläde". Fick nyss mess om att dom sitter under bordet och äter glass och kommer hem efter julkalendern. Så typiskt missbrukande föräldrar att låta barnen göra som de vill, när de väl träffas. Hon är så lik barnens pappa o sättet. Granntjejens pappa var inte överförtjust att de skulle ses. Och tyckte även att dotra kunde stanna hemma. Men jag kände ändå att det inte spela så stor roll om hon va med då det inte är långt bort. Men jag förstår hans resonemange. Men då kan faktiskt HAN säga ifrån. Och inte lämpa över det på mig som han alltid gör. Det är ju till och med mitt fel att hans dotters mamma dricker. Och det är ju även mitt fel att mina barns pappa missbrukar och är psykiskt sjuk. F*n vad jag lyckas med! Jag vet ju så klart att så inte är fallet. Men det är ju lätt att ha mig som syndabock.

Ge Lilltösen nått att äta sen invänta läggdax.

Klick

Min eftermiddag har bestått av en massa klick. Jag har alltså handlat de mesta av julklapparna på nätet. Fattas tre åkmadrasser, två badrockar, hörlurar, bilmatta, bilgarage, x.box spel, en bil med släp och skoter, halsband, gitarr. Sen får det f*n vara nog. Det är ännu en gång dotra som inte får så mycket eller roliga grejer. Men hon har ju allt!!! Det har de andra två med. Men hon leker ju inte med nått. Så till henne blir det en locktång med massa utbytes grejer, åkmadrass, fia med knuff, litle pet shop online djur, badrock, halsband, film.

Det låter som jätte mycket. Men å andra sidan så köper jag inte nå till barnen under resten av året förutom till födelsedagen då. Visst kan de få nån liten grej. Men inte nå massa spel, större lego satser, docker. Dom kan få nån liten bil, ett par örhängen, ett billigt spel om de följt med och varit duktiga och skött sig. Och jag tycker det förgyller julen lite, att de inte får en massa under resten av året. Jag skämmer hellre bort dem 2 ggr om året än ger dem en massa bara för att dom vill ha. Visst får jag ångets över att jag ofta säger nej. Men jag kan ju inte ge dem bara för att de vill ha. Lilleman har fått nån tidning, nån bil och nå Buzz schampo här i höst. Och han tjatar jämt. Men jag vill inte skämma bort dem. Och ger hellre när de minst anar.

Sak samma det blir en jul i år igen. Och den som blir utan paket är ju jag. Om jag inte köper till mig själv. Maten blir det inte mycket av, då vi äter hos pappa hela jul-helgen. Annandagen blir det nog utemat.

Nu är det slut datoriserat för en stund.


Skön dag ändå

Har inte klivit ur nattkläderna än, iof bytt från korta mysbyxor till långa. Men annars så är jag oduschad och ovård. Men det är ju sovdax igen efter "Just like heaven". Har sett den förut, men gillar den filmen.

Har städat halva mitt gamla sovrum idag. Det är nu bara skrivbordet kvar att rensa. Men alla viktiga papper ligger ju där så det måste göras ordentligt. Tyvärr så har det blivit rörigt överallt annars idag istället, mend et är sånt som är lätt fixat.

Lilleman följde med morfar så det var nog det som gjorde att jag hade lite mer energi. Han börjar ju tyvärr bli sjuk också, men det märktes inte fören efter han kom hem från en kompis vid fyra tiden. Jag och lilltösen låg på soffan och SOV mellan två och fyra. Och det var så otroligt skönt. Det va jätte längesen vi bara låg och sov mitt på dagen tillsammans.

Stora grabben är med sin kontaktfamilj på nå evenemange med uppträdande så han sover borta i natt. Fixade lite kycklig med ris till middag och sen har det bara blivit en massa godis. Känner mig överjäst nu. 

På tal om annat så ringde barnens pappa nu igen.   

Barnens pappa har lovat idag att det är ömsisidigt att hans nya inte ska ha nån kontakt med barnen. Så nu var det skrivet. Jag fattar ändå inte vad han tjatar om umgänge. Men han ska dra det hela till tingsrätten för att få papper på när han får träffa barnen. 

Skit samma. Nu blir det tv.  

Vad ska man säga...

Dagen har bestått av att först inte göra speciellt mycket. Skulle städa men det blev bara lite grann. Men sen från kl halv ett till sex så var vi ute och for. Först hämta dotra på skolan, in och hämta stora grabben på hans nya skola. Och in på HC för provtagning för hepatit B. Och det var bara lite gnäll men det gick bra för alla de stora och mig så klart. In till barnkliniken för provtagning på Lilltösen. Och det blidde ett stick i huvudet. Jag måste ju vara väldigt van med sprutor och stick på barnen. För jag reagerar inte när det behöver göras. Ja förutom den gången när filipinskan högg in nålen i armarna på oss. Men det gick även bra på Lilltösen idag. Lite gråt men det gick fort över och hon fick ju suga i sig lite glukos. *mums*

Sen va vi in på köpcentra och IKEA. Köpte en filt och sen så åt vi mat. Under hundringen för 4 portioner mat. Det var ju verkligen billigt. Så det blir det nog fler ggr när vi är dit. För dom har faktiskt bra mat. Lillgrabben lyckades få armen i kläm av sin storebror. Men det gick över ganska fort trots allt.

Hemma blev det lite fotostudio med systrarna. Lilltösen tröttnade tillslut. Men annars gick det bra. Och bilderna blev skapliga eller dugliga iaf.

Prata med barnens farmor i morse. Och hon är ju lika knepig som vanligt (en annan historia). Tydligen så skulle barnen få 1000kr att dela på och jag skulle få handla till dem. Det kändes som mycket pengar, för att vara sagt från henne (farfar är givmildare). Men för en gångs skull så kanske jag slipper betala allt ensam. Men barnens pappa hade varit dit med mobilen igår som han snodde från sin bror. Och hit har han inte hört av sig på hela veckan.

Men tro på f*n så skickar han ett mess om barnen ville prata vid halv sex. Glömde svara. Dom ville ändå inte. Men sen så ringer han halv tio nu ikväll och är påverkad och frågar om barnen vill prata. Och det ville dom inte. Jag sa det åt honom, att han kan ju inte ringa påverkad och vilja prata med barnen. Och jo han kunde tydligen det. Och han sa att dom får väl höras till våren då. För han skulle på behandling. Va bra sa jag då. Men det tyckte inte han. Det var bara skit och inte ville han åka iväg någonstans. Men iaf så sa han att han älskade oss. Och han vill inte missa Lilltösens uppväxt. Men jag kontra med att han väljer att missbruka och han valde att flytta.

Då börja han prata om umgängessabotage igen. Och att jag skulle hämta nå papper på familjerätten och fylla i ett schema. För det blev ju inte nå skrivet när han skrev frivilligt över vårdnaden på mig. För han viste att han skulle förlora i tingsrätten. Men nu har vi tydligen tvingat honom. Men det som va sagt var att OM han kan sköta sig och vara ren och nykter. Och hålla sig till det vi bestämmer, inte komma försent mm. Så kunde vi gå och skriva ett lagligt schema hos familjerätten. Men han har inte varit positiv till behandling och skyller sitt missbruk och psykist dåliga mående på mig så klart! Och sen kläcker han att hans nya tjej, ska övervaka umgänge mellan honom och barnen! Han verkar inte fatta att HON inte ska ha någon relation till barnen! Och problemet med att han  inte träffar barnen beror ju bara på att han väljer missbruket före barnen. Jag litar på honom om han har barnen ENSAM i en timme eller två. Men så länge han inte kan uppvisa rena prover och nykterhet så fungerar det inte iaf. Och jag sa att han har möjligheten att träffas hos hans föräldrar. Men det dög tydligen inte mer. För han tyckte jag sma för mycket och bara höll på med min mobil. Det enda jag gör är att kolla klockan lite då och då. Men han är ju så svartsjuk. Och när samtalet börja spåra ur, om att någon kille från byn kunde ju vara med att övervaka umgänget. Och att min bror var ju faktiskt bakis på dopet. Men jag kontra med att min bror är inte pappa till barnen. Det var pappan och jag som skulle stå med våra barn framme. Och då väljer ändå pappan att komma påverkad till dopet!!! Men han hade tydligen god lust att slita av min bror glasögonen. Och inte fick min bror leka och busa med barnen heller.

Jag accepterar inte min brors drickande (missbruk). Men han lever ensam, är egen företagare och har bara sig själv att tänka på. Så jag kan inte göra så mycket. Och min bror blir inte förändrad för att han är bakis. Och barnens pappa han var totalt sluddrig. Men det kanske bara är jag som märker. Men det tror jag inte.

Ännu en redogörelse om ett urartande samtal som slutar i glopord och en massa skrik från hans sida. Jag fattar inte hur hans tjej kan låta honom hålla på!?! För kände jag inte honom, så skulle jag bli rädd när han sätter igång. Men inte den smartaste indianen i kanoten direkt. ;)

I morgon tänker jag inte tala om vad jag ska göra, för då händer inte ett skit =) Så få se vad som händer.

21 dagar kvar

Igår var det öppna förskolan igen. Var riktigt trevligt eftersom mor och barnet som föddes samma vecka som lilltösen, var där. Så då hade man lite att prata om och även endel om klass fyra som våra stora går/har gått i. Hämta sedan dotra och en grannes dotter och lämnade av dem och kördde lilleman till en kompis. Som han har tjatat! Men det blev lite kaffe sen hem och försöka få upp lite värme. Bara 16 grader inne hela dagen. *BRRR*

Börja städa köks soffan. Och blev helt klar med den. Hittade 10 st pyssel/ritböcker. Vi som aldrig har något sånt, när det behövs. Men när jag nästan var klar runt fem så kommer pappa och frågar om jag inte sett pådraget!?! Då hade pappa hittat en granngubbe till mig död ute! Han hade ringt ambulans och försökt återuppliva honom i ca 40 minuter. Men han förblev död. Känns lite konstigt, för det är ändå en som jag ofta var till och lekte med hans barn när jag var liten. Men ibland så slutar livet fortare än det är tänkt. Antagligen fick han en stroke eller hjärtinfarkt. Denna snö och kyla tar ju kol på massa människor. Och även ett hus i byn hade brunnit ned (upp?).

Iaf så hade pappa hittat en läcka i ett rör i källargången. Sen hitta dotra en i tacket vid källartrappen. Så det var bara att lokalisera och bryta bort tröskeln i hallen vid ytterdörren. Så från klockan fem till halv tio så höll vi på med att fixa tillfälliga lösningar att laga dessa läckor. Huset läcker som ett såll. I natt blev det att sova på soffan för jag kände röklukt från pannan. Men det är fasiken så mycket skönare att sova i sängen.

Idag så blir det ev lite städning (skriver jag liten så kanske det blir mycke, eller tyvärr kanske inget alls) Tv-rummet går på max 15 minuter med ihop plockning dammsugning och torka av. Hallen 5 minuter köket 5 minuter sen är det de där nedrans gamla data-rummet (ja, jag vet, alla kallar det stryk-rummet) Där inne så ligger massor av tvätt på golvet bredvid sängen som står där, massa papper att rensa ur på det röriga skrivbordet och stora grabbens saker som åker i och ur lådorna HELA tiden. Men skulle jag sätta igång så tog det kanske en timme, 1,5 timme att rensa och fixa kläderna. Sen torka golv och dammsuga tar ju max fem minuter. Toaletten tar kanske tio minuter inklusive kattlådan och spegeln. Källaren nedanför trappen tar ca 15 minuter att rensa och dammsuga och torka. Så på ca 2,5 timme så skulle jag ha ett helt städat hem på nedre plan. Och lillemans och dotras rum tar nog minst en timme hallen tio minuter. Så om jag hade 4 timmar utan att behöva göra mat till barn, byta blöja och torka bajsrumpor mm så skulle jag fixa det. Men vi får se hur det blir. Bädda sängar och byta rent där behövs det med. En dusch först sen får se vad som händer. Provtagning kl ett i stan halv tre i stor stan.

Annars så har inte den riktiga julstressen infunnit sig. Jag känner mig ganska lugn. Fast jag vet knappt vad jag ska köpa till barnen. Äten oprezol i lindrande och förebyggande stressmage syfte. Så slipper jag ligga i magplågor lagom till jul. Hade ju så mycket tankar inför dopet så min stress fokuserades nog där. Ska få min fotovägg idag, som jag "råka" beställa. Så det blir att ta lite kort till jul och dopbilder.


RSS 2.0