Misstänksam
Igår så tog jag mig i kragen och röjde upp i Lilleemans och dotras rum. Det borde ha gjorts någon gång före sommaren, men nu ÄR det gjort så denna gång tänker jag INTE blicka tillbaka. (Jag har ju en förmåga att ALLTID gå tillbaka i tiden och älta ha ha) Så det blev tre soppåsar med skräp, allat från papper, tygbitar, trasigaleksaker och massa damm!!! Sen när Dotra kom hem från skolan så flyttade vi ner hennes saker till det andra rummet. Jag hade sån tur igår, Lilleman va först med morfar i skogen fram timm ett sen så gick han till en kompis. Okej det är väl tydligen förbjudet att tycka om ensamhet ibland som förälder. Men igår va det sååå himla skönt och jag fick ändan ur vagnen och fixa grovgörat. Sen att mina barn är så bråkiga på varann. Jag VET att det inte bara är mina som är på detta vis. Men det är ALDRIG någon som vågar säga att deras barn är så jobbiga och bråkiga mot varann. Vissa verkar ha värsta fasaden och ska ha det så himla tutti nuttit hela tiden. Och vist, att syskon bråkar det hör ju till. Ocvh visst, mina barn har ju kunnat vara lite snällare mot varandra. Men jag vet ju även att dom bråkar för att testa mig och behöver min uppmärksamhet. Men i det stora hela och iom situationen som den är, så har vi det väldigt bra. Hade kunnat vara mindre skrik!
Igår var barnen även på disco så jag och lilleman hade det lugnt och skönt på kvällen med. Stora grabben valde att sova hos sin kompis, dom hade tröttnat på disco redan kvart över sju. Jag slapp hämta dem. Tiggde åt mig hemkörning av dotras kompis föräldrar. Dom är ju två som kan hämta och slipper ta ut småsyskon. Men ändå känner jag mig dum som frågar. Jag som varenda vecka frågar om deras dotter ska åka med oss så dom slipper åka fler vändor. Så jag borde inte bry mig egentligen.
Handla present idag åt grannens dotter som ska på kalas i morgon. Det tog ju ett tag för honom att få ut det han ville säga. Han trevade lite och fråga om dotra ska på kalas mm tillslut så fråga jag om han ville att jag skulle handla åt honom med. Och det var ju det han ville från början, men inte fick fram orden. Sen ringer han igen och undrar om dotra får sova hos dom i natt. För han skullew ändå vara hemma och hans kompis med basrn skulle komma. Och dom hade suttit så gudomligt tyst och ritat nu så. Hmm jag vette sjutton vad som hänt med honom. Man blir ju en aningens misstänksam. Det är nått han vill ha i gengälld, vad har jag inte kommit på. Flickvän har han och barnvakt över natten har han av sina föräldrar. Så jag vet inte vad det kan vara. Han kanske vill att det ska vara mitt fel att det tar slut mellan han och tjejen...Han kanske behöver hämtning på skolan nån dag...eller så har han börjat i terapi och blivit...normal...!?! Ja inte vet jag men nått skumt är det. För 11 månader sen så messade han om jag ville komma över och duscha med hans nya ducsh som ändra färg. Han messade dagligen från efter nyår till slutet av januari. Då kom sista messet "Är du på tjocken" För hjag hade ju självklart inte gått dit och duschat, även hur sugen jag var. Och det för att jag hade velat sett minen efteråt när hans dotter sen berättat jag jag vän ta barn =) Skadeglädje hi hi hi. Men nu blev det inte så, tuckte nog det syntes för väl på mig. Men kul hade det varit.
Det roliga är att det är nå speciellt med den människan. Jag avskyr honom så himla mycket samtidigt som jag bara älskar (nja lite för starkt ord kanske) men iaf när han tar på mig eller ja det var ju länge sen. Ibland känns det som det bara är med mig som han VÅGAT vara sig själv och slappna av och vara mysig och ta på en precis som man i fantasin drömt om. Och man vet att HAN just HAN gör så att min kropp längtat. Jag VET att han inte är bra för mig. Jag kommer ingenstans i livet med honom i hasorna. (Han tror såklart att han styrt mig) Men han har funnits i mitt känsloliv sen sista april 94. är inte det helt sjukt att jag till och med minns det!?! Men sen dess har det hållit på att söndra min hjärna känslomässigt. Det är fan han som gjort mig känslostörd:P När han ringer nu ibland, ja alltså när det gäller våra döttrar. Så har han börjat prata så öppet om exet och missbruket hon har. Jag säger tillbaka att jag känner igen mig. Och det kan ju vara det han tycker är skönt. Men sen så är han så jävla idiotiskt dum ibland så man har lust att gå över och ge honom en smäll på käften. Han är så jävla spydig och arogant så man vill kräkas. Jag avskyr den sidan hos honom.
Jag vet att och även ni andra som har/har haft en sån person i sitt liv, så betyder även vi något speciellt. För det har bara inte varit att ge. Jag har tagit och fått mycket också. Men inte hans hjärta. Jag tror dessa killar är rädd att stadga sig, dom klarar sig bra själv och vet att dom kan få nå halvdant när det krisar. VI HAR JU SÅ KLART VARIT BÄST I DERAS LIV! Och det går inte att ersätta. Varför hör dessa killar av sig efter flera år, graviditeterm flytt mm? Vi får nog aldrog veta. För än hur mycket man försöker få dem att öppna sitt hjärta för att släppa in oss, så gör dom det inte. Dom gör oss bara galen men jag tror vi gör dom lika galen. För vi släpper dem lättare än dom släpper oss. För annars borde allt ha tystnat. Man vet aldrig om man får deras armar omkring sig igen, kolla på en aptråkig film och mysa under ett täcke, sitta och kittla varann. Vill dom bara ha det mysiga kvar och är rädd för vardagaen? Som sagt det svaret får vi aldrig. Och jo, jag kan låta min hjärna få tänka på detta nu och att en bit av mig få längta. Det gör mig ändå lite glad. Och så länge ingen kan såra mig så får jag lägga min energi på det som gör mig glad. Det är vintern som får mig att tänka och längta för det är den tiden som har varit VÅRA.
Igår var barnen även på disco så jag och lilleman hade det lugnt och skönt på kvällen med. Stora grabben valde att sova hos sin kompis, dom hade tröttnat på disco redan kvart över sju. Jag slapp hämta dem. Tiggde åt mig hemkörning av dotras kompis föräldrar. Dom är ju två som kan hämta och slipper ta ut småsyskon. Men ändå känner jag mig dum som frågar. Jag som varenda vecka frågar om deras dotter ska åka med oss så dom slipper åka fler vändor. Så jag borde inte bry mig egentligen.
Handla present idag åt grannens dotter som ska på kalas i morgon. Det tog ju ett tag för honom att få ut det han ville säga. Han trevade lite och fråga om dotra ska på kalas mm tillslut så fråga jag om han ville att jag skulle handla åt honom med. Och det var ju det han ville från början, men inte fick fram orden. Sen ringer han igen och undrar om dotra får sova hos dom i natt. För han skullew ändå vara hemma och hans kompis med basrn skulle komma. Och dom hade suttit så gudomligt tyst och ritat nu så. Hmm jag vette sjutton vad som hänt med honom. Man blir ju en aningens misstänksam. Det är nått han vill ha i gengälld, vad har jag inte kommit på. Flickvän har han och barnvakt över natten har han av sina föräldrar. Så jag vet inte vad det kan vara. Han kanske vill att det ska vara mitt fel att det tar slut mellan han och tjejen...Han kanske behöver hämtning på skolan nån dag...eller så har han börjat i terapi och blivit...normal...!?! Ja inte vet jag men nått skumt är det. För 11 månader sen så messade han om jag ville komma över och duscha med hans nya ducsh som ändra färg. Han messade dagligen från efter nyår till slutet av januari. Då kom sista messet "Är du på tjocken" För hjag hade ju självklart inte gått dit och duschat, även hur sugen jag var. Och det för att jag hade velat sett minen efteråt när hans dotter sen berättat jag jag vän ta barn =) Skadeglädje hi hi hi. Men nu blev det inte så, tuckte nog det syntes för väl på mig. Men kul hade det varit.
Det roliga är att det är nå speciellt med den människan. Jag avskyr honom så himla mycket samtidigt som jag bara älskar (nja lite för starkt ord kanske) men iaf när han tar på mig eller ja det var ju länge sen. Ibland känns det som det bara är med mig som han VÅGAT vara sig själv och slappna av och vara mysig och ta på en precis som man i fantasin drömt om. Och man vet att HAN just HAN gör så att min kropp längtat. Jag VET att han inte är bra för mig. Jag kommer ingenstans i livet med honom i hasorna. (Han tror såklart att han styrt mig) Men han har funnits i mitt känsloliv sen sista april 94. är inte det helt sjukt att jag till och med minns det!?! Men sen dess har det hållit på att söndra min hjärna känslomässigt. Det är fan han som gjort mig känslostörd:P När han ringer nu ibland, ja alltså när det gäller våra döttrar. Så har han börjat prata så öppet om exet och missbruket hon har. Jag säger tillbaka att jag känner igen mig. Och det kan ju vara det han tycker är skönt. Men sen så är han så jävla idiotiskt dum ibland så man har lust att gå över och ge honom en smäll på käften. Han är så jävla spydig och arogant så man vill kräkas. Jag avskyr den sidan hos honom.
Jag vet att och även ni andra som har/har haft en sån person i sitt liv, så betyder även vi något speciellt. För det har bara inte varit att ge. Jag har tagit och fått mycket också. Men inte hans hjärta. Jag tror dessa killar är rädd att stadga sig, dom klarar sig bra själv och vet att dom kan få nå halvdant när det krisar. VI HAR JU SÅ KLART VARIT BÄST I DERAS LIV! Och det går inte att ersätta. Varför hör dessa killar av sig efter flera år, graviditeterm flytt mm? Vi får nog aldrog veta. För än hur mycket man försöker få dem att öppna sitt hjärta för att släppa in oss, så gör dom det inte. Dom gör oss bara galen men jag tror vi gör dom lika galen. För vi släpper dem lättare än dom släpper oss. För annars borde allt ha tystnat. Man vet aldrig om man får deras armar omkring sig igen, kolla på en aptråkig film och mysa under ett täcke, sitta och kittla varann. Vill dom bara ha det mysiga kvar och är rädd för vardagaen? Som sagt det svaret får vi aldrig. Och jo, jag kan låta min hjärna få tänka på detta nu och att en bit av mig få längta. Det gör mig ändå lite glad. Och så länge ingen kan såra mig så får jag lägga min energi på det som gör mig glad. Det är vintern som får mig att tänka och längta för det är den tiden som har varit VÅRA.
Kommentarer
Trackback
