ensammafyrbarnsmamman

Om tio år hoppas jag att jag funnit stabiliteten och mannen i mitt liv. Bor vi inte kvar här så bor vi i hus någon annanstans. Jag har då fyra barn i åldrarna 20, 18, 15 och 10 år (HJÄLP) Vem vet, kanske är jag plast morsa också. Kanke en shäfer eller rottwailer hund. Jag har då kanske jobbat som polis i 2 år. Eller på något företag inom HR sektorn (alltså, personalfrågor). Men tanken har lockat in mig på polissidan nu. Jag har ju haft den tanken förut, men aldrig lagt ord på den. Förutom till en klasskompis från komvux, som nu sökt in på polishögskolan. Det är inte lätt att komma in och sökanden är många. Jag kommer att ha tid på mig att träna upp min fysiska kondition. Så ska försöka få råd att skaffa mig lite personligträning. Men som sagt. Jag hinner ändra mig tusen gånger till innan det är dax att söka mig vidare i livet. Det jag egentligen söker är nog stabilitet och ett lugn. Det skulle ju inte heller sitta fel att träffa en snygg polis;) Ja, ja, jag hoppas jag hittar mig själv under dessa tio år, förhoppningvis snabbare. Och framför allt så ska jag ta vara på livet med mina barn! De tio år som gått har bara flugit iväg. Fan, det känns som igår jag fick stora grabben. Och han är ju redan 10 år! Har åstakommit fyra barn, tre flyttar, ett jobb, två omgångar komvux, ett krachat förhållande två gånger, två olyckliga kärlekar (som jag är glad att jag slipper). Det jag nu ska försöka åstakomma är fyra glada och välmående barn, varva ner, tänka mer på mig själv, bli en gladare mamma, börja träna, hitta min utbildning, skaffa mig ett jobb och träffa mannen i mitt liv. Ska börja med att lära mig varva ner och träna sen kommer nog mycket bra ut av det. Siba ringde, jag slipper betala 865kr för min dator som inte var trasig=) Det hjälper att trilskas ibland=) 

Jag skrev nog igår kväll att jag bara hade två måsten i veckan. Men tji fick jag. Hade glömt typ hälften. I morgon kl nio ska jag passa broders två minsta, så blir av med två av mina och får låna två extra. Sen skulle jag varit på Me and I men det blev dubbelbokat med föräldramöte på skolan. Sen tisdagen ska jag åka till öppnaförskolan halv tio och även komma ihåg att ta med kläderna hem och måste då även komma ihåg att åka bil dit. Sen kl ett ska jag på efterkontroll hos min barnmorska. På onsdagen ska jag ha prov kl kvart över ett. Sen vad jag vet nu eller kommer ihåg, så har jag inget mer. Men det fylls nog på. Så min lugna vecka blev inte så lugn. Stora grabben tyckte det skulle va coolt om jag blev polis, för då fick jag ju en batong =) Att han inte sa pistol, förvånar mig inte, för han är rädd för saker som låter illa =) Mina grabbar e rädd för åska och skott, medan dotra inte bryr sig ett dugg. Det é tjejer de=) Lilltösa lär bli härdan av ljud hon me, som får höra allt skrik och bråk som är här ibland. Dax att glömma alla måsten. Dax för nästa bok.

Den eviga frågan. Jag ville bli undersköterska när jag va lite. För det va min granne hon jobbade på sjukhus och tog hant om de äldre. När jag va i tonåren så ville jag jobba på dagis. Men efter att ha fått min andra plutt så försvann den tanken ganska så fort. Sen typ under åtta års tid har jag inte haft en aning om vad jag ville bli. Hade mycket med mitt privatliv som inte gjort mig motiverad till nått. Stannade i städbranchen ett par år. Och som tur är så blev företaget uppsagt. För då kom jag på vad jag skulle vilja jobba med och det är personalfrågor/ekonomi. Men nu kom en tösa in i bilden och jag ska lära mig att vara ledig och ta det lugnt (hmm går ju sådär) Läser iaf en utbildning som jag hoppas att jag orkar göra klart nu till jul. Men idag kom en återkommande tanke upp och det är att bli polis=) Så nu vill jag träna, träna, träna och åter träna. Skulle se ut det, en pappa som är kriminell och en mamma som är polis=) Jag vill försöka få in i mitt huvud att jag inte behöver ha brottom och stressa mig igenom mammaledigheten. Jag kan hinna med ett jobb i framtiden och utbilda mig kan jag göra efter tösa börjat dagis, tidigast nästa höst. Men till polis kan man söka både vår och höst och utbildningen är på 2 år studier och 6 månader som aspirant. Skulle inte polisyrket va en grej för mig? Eller vad säger du? Man behöver inte va stor å stark mycket handlar om att tycka om och hjälpa människor. Hmm en tanke som ska få ligg och gro klart. Jag kan ju få nytta abv min personal/ekonomi utbildning ändå. Så om fem år så kanske jag i egen hög person har blivit polis=)

Senaste dagarna har varit total snurrig. Har nog blivit värre av att jag inte är helt frisl och jag är van att ha en kapacitet på 300 men nu är den typ på max 90. Min hjärna känns toalt uppskruvad, som en sån där gammal leksak som man vrider upp. just nu är fjädern hårt åtdragen. Så antingen så snurrar den ut sakta och fint eller så säger det pang, så ligger jag där helt psykist utbränd och det kommer att ta tid att få ihop saken igen. Så det visar sig den närmsta tiden hur det blir. Sen arbetar min hjärna fortare än min kropp presterar. Så jag glömmer ord när jag skriver. Jag glömmer ord när jag pratar. Inte kul att prata med en människa som bara säger halva meningar. Men just nu är det så och det är skitdrygt. Måste ju va toppen i sånna lägen att va i psykos, för då kan man ju gagga omkring och snacka goja utan att minnas ett skvatt. Men skit samma, det blir bättre efter några dagar. Bara jag inte har en massa måsten. Just nu har jag två, 1 hämta kläderna vid kyrkan/komma ihåg att gå på öppnaförskolan 2 göra provet på onsdag. Så det borde jag fixa. Just nu är jag medveten om min totala snurrighet. Har tappat bort nycklar, mobil, plånbok ja typ allt idag. Sen pratat i 700 med en röst som ingen orkar höra på = hes som om jag varit på en rock konsär. Men det går snart över. Hade iaf sålt för lite över 300kr på loppisen. Men jag har iof typ handlat för dubbelt så mycket. Skit samma det kommer ny pengar. Tack för ´lite medhåll idag. Tur vi har liknade erfarenheter av både släkt å vänner. Å herre Gud jag kan för fan inte ens stava blandar o och å e och ä mm mm jag har fan fått dysleksi av stressen. Fick mig ett uppvaknade om när jag läser böcker och verkligen gillar det och slukar varenda pocket i min närhet. Flera timmar i sträck med uppehåll för matlagning och läggning kan jag sträckläsa bok efter bok vecka efter vecka. Men när jag läser pocket det är ju när jag är sönderstressad och håller på gå i bitar. Det är min paus i tillvaaron som håller på spricka. Då lägger jag mig i soffan med min pocket och läser och läser. Så idag blev det "Dynkåt och hur helig som helst". Så n u känner jag mig lite helare. Ny dag med ny pocket i morgon.

Vaknade av att lilltösen gnydde lite bredvid mig. Kolla klockan och den va fem över sju. Den nya xperian har tydligen fått fnatt! Idiot mobil! Stod en konstog text och sen nått om att det inte gick att larma av, men larmet hade ju inte ens ringt! Kul å se om det ringer i morgon då. Tur man har barn som väcker en. Min röst har inte varit den bästa idag. Hes som sjutton och i morse så hade jag ont i kroppen. Körde lilleman till dagis men han vägra kliva ur så han fick följa med he. Dotra cyklade själv och stora grabben va hemma. Tänkte ta det lugnt så jag fixa med frukost och satte mig för att äta, då ringer pappa och undrar om jag hade sterila kompresser. Han hade sågat sig i tummen med rondellen. Så jag lilltösa och lilleman åkte dit och körde honom till HC. Åkte till min bror och barnen på lite kaffe medan vi vänta. Tuar att han och jag förstår varann när det gäller vissa saker iaf. HAn har det inte alltid så lätt han inte. Kom även på att jag inte kunde gå på klädpartyt som svägerskan skulle ha, jag som såg fram emot det, men ett föräldramöte kom emellan. Annars har dagen varit skaplig. Får ev bokhyllan såld i morgon *hoppas* och till helgen så kommer dom och hämtar en säng i källaren *hoppas*. På lördag blir det loppis och andra aktiviteter i byn, så vi ska ut och kika lite. Prov på fredag, känns ganska lätt, men med en kropp som inte e pigg så kan det bli svårt. Fick skolböckerna idag med. Skönt att ha fröken i sandviken att plugga med när det kör ihop sig och blir svårare. Hmm måste komma ihåg att boka tid i morgon *suck* mitt minne e inte det bästa.

Jag lyckades bli sjuk också. Min nedstämdhet ligger nog i att det legat i kroppen. Men det är ju så drygt att va sjuk. Nackdelen med att ha en liten bebis är att det inte går att ligga under täcket hela dagen. Eller iof så går det ju, men har haft stora grabben hemma med som också är sjuk. Va in och vägde tösen idag och nu väger hon 5110gr och är 59cm lång. Hon håller sin kurva jätte bra. Fick även göra ett deprissions test. Och det visade på gränsen. Hade jag kryssat helt rätt så hade jag nog blivit tvingad till psykologen igen. Och jag känner att det är inte henne jag behöver utan jag behöver umgås med mina vänner. För allt som har med familjelivet att göra fungerar bra. Men det utlästes ju inte av testet varför man va ledsen. Men sak samma. Det går väl över. Har fullt upp med allt annat nu med. Fuktskada i två rum en målare som ev ska komma och måla tv rummet. Idag får jag ev upp kalet i köket. Och pappa har målat en massa lister. Så nu händer det saker, nu när jag inte har lust att det händer sånna saker. Men det är bara att tacka och ta emot. Min bror tyckte ju att jag va så otacksam jämt *suck* Ja aldrig kan man peppa varann. Utan det ska sitta och suras. Jag avskyr att va osams med mina nära. På dagis nivå ju. Men dax för nya uppdrag.

Lördag idag sägs det. Både bra och dåligt. Alla är ute på sitt eller umgås med sin familj. Jag har känt mig hängig sen igår. Så de två minsta blev i stort sett tvingade att sova hos morfar då, jag orkade bara inte med dem. Och det är nog första gången som jag verkligen känt så. De skulle ha sovit där ändå, för jag skulle ha varit på kräftskiva. Men jag som aldrig brukar tacka nej till trevligheter, sa nej. Iof hade jag ont i huvudet med. Vad händer med mig egentligen? Ja, tyck vad ni vill att jag sitter och ömkar mig själv. Men jag vet hur jag vill ha mitt liv. Men vissa saker är svåra att göra och även slutföra utan hjälp/partner. Åsikten går isär där. Men jag har gjort så jävla mycket själv, men får skit för det med. När jag satsar på något för en gång skull så skiter det sig. Det krävs oftast två för en tango. Eller hur va det nu? Jag har väldigt sällan gett upp om jag ens gjort det någon gång, trots alla motgångar. Men nu känns det som jag är påväg att göra det. Min själ orkar inte längre. Min kropp börjar kännas tung. Mitt huvud snurrar, av både tankar och av bristen på näring. Ja jag vet att det bara är jag som kan göra något åt det. Och jag brukar alltid få göra det. Men min ork finns inte där nu. Och utan en ömmande hand så kommer jag nog inte orka heller. Men jag har ju själv satt mig i skiten. Eller hur va det igen...Nä skit samma. Jag ser iaf fram emot min framtid, få se vad den har att bjuda på. Men fortsätter det så här så känns det inge vidare. Har iaf köpt min vagn så nu går det som en dans att ta sig fram. En possitiv sak i min dystra tillvaro iaf=) Och klart tilltösa ska ha en rosa vagn!

Skolan har börjat och det känns bra. Men jag är så klart lite spänd att hon ska vakna och väsnas. Men jag kan alltid läsa på hemma, kommer inte missa något då direkt om jag är hemma. Har köpt mig en ny vagn idag=) Mycket pengar men va fan jag lever bara en gång och det kommer nya! Så nu har jag 8 kg mindr att lyfta och köra. Min rygg höll på slitas ut, ont i ena höften och armbågarna av den andra vagnen. Även om jag gillar den jätte mycket så måste jag tänka på min kropp. Fick även den färg jag tittade på innan lilltösa föddes=)Så har varit ute och åkt en massa mil i morse då jag hämtade. Blev ledsen idag men ingfet jag ville visa. Så jag hoppas jag kunde dölja det väl. Min födelsedag blev inte som planerat. Men när blir något som jag planerar? Min vän hade tagit samma dag att ha sitt firande på som jag tänkt på sen länge:( Jag vill ju så klart att de kommer också! Och vill ju fira henne med. Så då flyttade jag min dag. Hade inte skickat nå bjudningar utan bara sagt lite flyktigt att jag skulle ha den 11:e men nu blir det den 10:e på min dag. Och då måste jag iaf ha firande för mina föräldrar vid lunch den 11:e för då på kvällen ska min vän bha och henne vill jag ju gärna fira. Känns i mitt hjärta nu en ledsamhet som det var längesen jag kände. Har haft gråten i halsen sen halv ett idag. Inte kul när man ska möta och prat med andra människor. JAg känner mig lite sviken. Som att mitt firande inte va nå att bry sig i. Jag har inte så många vänner och de jag har och haft länge är det ju viktigast för mig att de kommer. Men nu gick det att ordna iaf. Men då kom nästa problem att de som lagt schema efter vad jag nämt förut kanske får problem att ändra det och då kommer ändå två som betyder mycket för mig att inte komma:( Aldrig blir det bra. Så nu sitter jag med tårar rinnande och känner mig så himla ledsen och bortglömd. JAg har aldrig firat min födelsedag med fest under alla mina år. Och när jag för en gångs skull ska knåpa ihop något så blir det krångel. Känns som några känner sig tvingad att komma. VArför ska det alltid drabba mig?!? Jag orkar inte mycket mer. Jag vill bara vara vän. Få vara omtyckt och inte bortglömd. Tänk om jag nu fick krypa upp i någons famn och gråta ut! Bara kännslor, jag vet. Men har man alltid fått jaga "berömmelse" så är det inte lätt. Nu förstår jag hur en bortglömd kändis kan må. Och då har jag aldrig haft det som dom. Nä försöka resa mig upp denna gång med. Men nu känns det tungt. Jag tycker om mina vänner väldigt mycket! Varför alltid jag...

Vad heter ditt barn? Linné Elicabeth När var du beräknad att föda? 21:a juni Föddes barnet på utsatt datum, om inte när? 19:e juni Hur stor var barnet vid födseln? 3510 gram å 54 cm lång Hur lång tid tog förlossningen? Den startade 16:e juni med värkar och slem till och från. Sov över på förlossningen från den 18:e. Så från att det satte igång den 19:e så tog det ca 4,5 timmar Tog du någon smärtlindring? Ryggmärgsbedövning (saknade lustgasen) Tog ni reda på könet? Ja, men med fastit i hand så ångrade jag mig en vecka efter och nästan hela tiden Hade ni bestämt vad barnet skulle heta? Nej, hade en lista med massa namn Hade du en svår graviditet? Nej, bara halsbränna och lite foglossning Kan du tänka dig att skaffa fler barn? Visst kan jag tänka mig, men det räcker nu=) Har du fått några bristningar? De gamla som finns kvar Var du nervös inför förlossingen? Mer än inför de tre andras födslar för de gångerna har jag nog inte varit det ens Hade du några cravings? Nja inte vad jag kommer ihåg Hur mycket gick du upp i vikt? 16 kg Hur länge ammade du? Amma än, men vet inte hur länge. Känns inte som det blir mer än till hon är 3-4 månader Vem är barnet mest lik? Hon är lik sin äldsta bror och i det ledet sin pappa och farfar Vad är det bästa med att ha barn? Att se de små liven växa upp och bli egna individer. Är en av sakerna, finns så mycket. Är ditt barn döpt? Nej inte än, men i november:)

Idag så var det upp med tuppen som gällde. Dotra skulle på fotbollasmatch och lilleman skulle ha kalas. Så först skicka iväg dotra sen börja dammsuga inför kalaset, lilleman hjälpte till han med=) Så kom grabbarna som han bjudit och det gick jätte bra. Lite sura miner får man ju räkna med. När dom åkte så kom barnens farmor, farfar och deras pappa och hämtade grabbarna inför en fisketur. Så jag och lilltösen har haft en lugn stund. Kollar blocket om bil. Men fan att alla ska va så ointresserad när man väl hittar en bil. "Ååå gud så långt att åka 12 mil för att kolla bil" Suck och stön hela tiden. Och själv kan jag ju inte åka om det skulle bli köp av bil. Men det verkar som om min så kallade familj inte fattar det. Sen när det gäller att kolla deras maskiner för 500000kr så fan går det bra att göra vad som helst. Men jag får väl skylla mig själv som inte har en karl som kan följa med. Men det är fan inte mitt fel!!! Vill heller inte fråga barnens pappa om han ska med. Jag vet att han vill. Men jag vill inte. Ja det är mitt dilemma. Själv så ställer jag upp på alla sen får jag ingen hjälp tillbaka. Skit samma får bli som det blir eller så har jag kvar min gamla opel. Dax för nästa uppdrag och hjälpa en familjemedlem som behövde nått. *suck å stön* Eller hur va det nu...?

Skönt att rutinerna kommer tillbaka igen när skolan börjar på tisdag. Framförallt att slippa laga mat 2 ggr om dagen. Den långa ensamma sommaren tar kol på mig. Och bristen på vuxna runt mig gör mig deppig. Känner mig bara i vägen då jag åker och hälsar på någon. Och hit måste man ju tvinga folk känns det som. Jag vet att det sitter i min känsla till stor del. Och en tanke slog mig att ingen har på väldigt länge frågat hur jag egentligen mår. Mår jag bra eller har jag en depression? Jag vet faktiskt inte… Jag tror jag mår bra iaf. Men som känslan att känna mig oönskad tär på mig. Varför vill ingen umgås med mig? Varför blir jag väldigt sällan bjuden på sammankomster? Jag saknar den där grupp gemenskapen som alla har. Jag känner mig så ensam. Ja förutom barnen då. Men det är inte samma sak. Dom vet jag vart jag har både känslomässigt och fysiskt. Det finns bara en som skulle kunna tala om för mig rakt ut vad jag gör för fel. Men då vet jag att det kommer låta väldigt hårt. Så jag vet inte om jag är känslomässigt stark för det än. Men jag återkommer till det lite då och då. För min känsla måste bottna i någonting, eller jag kanske är känslomässigt störd… Sak samma, jag måste slappna av och stressa ner . Sen bry mig om barnen och mitt eget. Men det är så svårt när jag gillar mina vänner men känner mig utanför. Jag vill må bra, känna mig stark. Sluta va irriterad hemma och se mina barns goda sidor. För de är så otroligt duktig på så himla mycket men jag har fastnat i en ond spiral och bara skäller och irriterar mig på det mesta. Men jag har verkligen bestämt mig för att få ordning på allt detta så att familjen blir så mysig som en go familj kan vara<3 Älskar barnen så otroligt mycket. Men stenen som tynger mitt bröst tar nog ett tag att lyfta. ”Älska mig för den jag är” Dax för sent muffins bak med de två näst minsta barnen.<3

Har inte haft alla barn sovandes hemma sen 20:e juli. Stora grabben har visserligen kommit hem från sin lång semester men nu e de på golf banan och campar där. Han va hem i lördags en sväng och fick mig eller tog mig en kram innan han stack igen. Han va hem en sväng idag med innan festen oc tog mig en kram då med. Och han e inte en feg grabb på den fronten även om det tar emot lite för honom att krama sin mamma=) Dom kom till byn idag för att grabbarna skulle på fest. Ringde honom efter festen och jag fråga lite retsamt om han pussat nån tjej. Då säger han att #Jag får ju inte det för dig" Jag svara att visst får han pussas med tjejer och då säger han att han gjort det. Gud vad ska man säga?!? Han börjar bli stor nu! Fast jag satt hos min bästis när jag va i hans ålder och pussades med hennes kusin. Men det va andra bullar då känns det som eller är det samma nu??? Skrämmande iaf tur man känner mammaorna till viss del. Jag litar även mer på min grabb än på vissa av de andra grabbarna. För som det känns så skulle han komma till mig om något va knasigt. Ja åter till barnfriheten. Dotra är på övernattningskalas hos en granntjej. Så i natt är det bara lilleman, lilltösa och jag hemma. Igår va det bara jag, lilltösa och dotra hemma. Och typ så har det sett ut de sensate veckorna. Maten har intagits i enklare form eller hos mina föräldrar, lite mycket häm-tmat har det blivit med. Blir spännande å se hur hösten och vintern blir med alla rutiner, skola mm funkar. Men det känns bra. Mitt schema fick jag preliminärt idag med. Så det blir två lediga dagar i veckan. Så är öppnaförskolan samma dag nu i höst så hinner vi va dit den dagen med. Så jag hoppas att mammagruppen passar mitt schema med, ska höra på fredag. Annars har jag väl kännt mig lite up and down kan man säga. Letar bil, har hittat tre. En för 79900 en för 25000 och en här i närheten även den för 25000 den har jag mejlat på nu och hoppas på att den överensstämmer mina kriterier alltså AC, rostfri, går att ta bort airbag passagerare fram. De andra två saknade Airbag på den platsen men då e det långt att åka å titta. Ja skit samma. Haft en ganska lugn dag idag. Va på dotras fotboll som började idag innan dess va vi hos mina föräldrar sen tolv tiden. Skönt att slippa va hemma själv. Även om min mamma gör en galen tillslut! Broder va där han med. Han tog upp lilltösa och höll i och vaggade henne. Om han bara kunde sluta dricka så skulle han kunna ha möjlighet att träffa en normal tjej som vill ha barn. Men det lär ju inte hända. Nä dax att sova ringa på bilen i morgon. Jag orkar inte leta mer snart. Va fan ska jag va så jävla velig för!?! Jag vågar fan aldrig chansa. Jag är ingen risktagare. Har haft nog med felbedömingar är väl därför.

Idag är det 18 år sen som jag förlorade min normala mamma. JAg har försökt tänkt mig in i hur hon va innan men jag minns inte riktigt. Hon har alltid varit en person som satt sig själv före om jag minns rätt. Hennse behov så som bingo kortspel shopping mm. Jag va ofta hemma med pappa. Och om han skulle iväg på möte så va jag med honom eller hos farmor och farfar. Och detta alltså innan mamma blev sjuk. Så hon har inte varit en närvarnde mamma. Det behöver inte finnas ett missbruk för att det ska bli frånvarande föräldrar. Så pappa har fixat detta jätte bra! Han har tagit hand om oss på sitt sätt och donat med mat och hämtningar mm mm. Så det ska han ha en stjärna i himmelen för! Annars känns det som jag tappat bort mig själv de senaste dagarna. Kan va vädret eller kanske ensamheten, jag vet inte. Känner både för umgänge och för att va ensam. När jag träffar folk känner jag mig nästan folkskygg och vet inte hur jag ska utrycka mig. Kan bero på att jag inte träffar andra än mina föräldrar och barnen i stort sett. Blir bättre till hösten. Och denna jävla oro att lilltösa inte ska vakna mer den tar kol på mig med. Jag måste försöka tänka på annat. Men det är inte lätt när man inte vill förlora en av de dyrbaraste man har. Annars händer inte mycket i mitt liv. Jag sover och ammar åker och handlar och andas. Det är väl typ det jag gör. Barnen har fått mycket korv med bröd och enklare maträtter om de inte haft turen att få äta borta. Lilleman är ju hos morfar jämt och sover ofta där och stora grabben på semester. Så jag känner mig vilsen och tom. Men snart är hösten här och allt återgår till det normala.