ensammafyrbarnsmamman

Den eviga frågan. Jag ville bli undersköterska när jag va lite. För det va min granne hon jobbade på sjukhus och tog hant om de äldre. När jag va i tonåren så ville jag jobba på dagis. Men efter att ha fått min andra plutt så försvann den tanken ganska så fort. Sen typ under åtta års tid har jag inte haft en aning om vad jag ville bli. Hade mycket med mitt privatliv som inte gjort mig motiverad till nått. Stannade i städbranchen ett par år. Och som tur är så blev företaget uppsagt. För då kom jag på vad jag skulle vilja jobba med och det är personalfrågor/ekonomi. Men nu kom en tösa in i bilden och jag ska lära mig att vara ledig och ta det lugnt (hmm går ju sådär) Läser iaf en utbildning som jag hoppas att jag orkar göra klart nu till jul. Men idag kom en återkommande tanke upp och det är att bli polis=) Så nu vill jag träna, träna, träna och åter träna. Skulle se ut det, en pappa som är kriminell och en mamma som är polis=) Jag vill försöka få in i mitt huvud att jag inte behöver ha brottom och stressa mig igenom mammaledigheten. Jag kan hinna med ett jobb i framtiden och utbilda mig kan jag göra efter tösa börjat dagis, tidigast nästa höst. Men till polis kan man söka både vår och höst och utbildningen är på 2 år studier och 6 månader som aspirant. Skulle inte polisyrket va en grej för mig? Eller vad säger du? Man behöver inte va stor å stark mycket handlar om att tycka om och hjälpa människor. Hmm en tanke som ska få ligg och gro klart. Jag kan ju få nytta abv min personal/ekonomi utbildning ändå. Så om fem år så kanske jag i egen hög person har blivit polis=)