Ett mönster
Ny dag
Vad är det för fel på mig
Tiden går ...
Mycket snurrar i mitt huvud. Jag älskar verkligen sambon! Vi har roligt ihop, kan diskutera ekonomin och andra förändringar så som rust. Men jag känner mig så förbannat i vägen! Vi umgås mycket och jag tycker om det otroligt. Men vi missförstår varann så lätt! Eller mer han mig. Och det är inte roligt. Jag blir så ledsen. Tänk dig att du frågat din älskling att ta en promenad sen väljer han att göra det med sin jobbarkompis. Vet det är mycket med jobbet nu. Men dom pratar hela dagarna. Han berätta att han ofta gick med sin mamma förut men att det aldrig blir nu. Jag sa han kunde göra det när jag är borta på annat. Men det förstod inte han. JAG VILL JU UT Å Gå!!! Har frågat många gånger men får ett inte nu, orkar inte, eller nå annat till svar. Senast idag så frågade jag om vi skulle luncha då det va väldigt längesen och han sa det själv för nån dag sen att det va längesen. Imorse får jag ett, vi får se. Då sa jag att jag inte ville. Känner mig utstött med massa känslor som jag inte vet vart jag ska göra av... Han älskar mig det vet jag. Men jag känner mig inte viktig. Hur ska jag få mig att inte må dåligt över hans klumpighet i ordval och att han inte tänker sig för? Vill leva med honom han är så snäll och ställer upp mycket. Jag älskar honom! Jag måste finna känslan i mig som får mig att inte ta åt mig. Men vart finns den???
En fantasivärld ...
Maj snart juni
Tvåsamhet.
Jag känner att jag stänger ute lite grann. Men vi överlever det. Att känna sån dragningskraft. Så himla mycket just nu. Finns inga ord som kan förklara. Kanske någon dag... Det gör ont. Ont att det aldrig kan bli riktigt bra. 2012 va inte riktigt mitt år, men det börjar ljusna. Men jag kan fixa detta. Och med denna person nära mig så känns allt så rätt.
Mitt i allt så finns vi där tillsammans. Och det är så ett liv med någon ska levas. Jag lever i detta här och nu.
Vi har så himla roligt ihop. Vi kiknar av skratt när vi skojjar med varann. Men vi har haft många djupa samtal och djup tystnad som vi klarat oss igenom. Och det genom öppenhet och ärlighet. Ingen osämja alls utan allvar som känts djupt in i ryggmärgen. Men kärlek gör lite ont. Det har jag verkligen fått erfara.
Tal
Vi alla som är här idag,
vi har länge väntat på detta ögonblick då ni,
NN och NN,
skulle visa detta tecken på eran kärlek till varandra.
Att dela livet med någon som man fått uppleva så många fina och även ibland sorgsna händelser med,
det är en styrka ni ska vara stolta över!
Många par växer ifrån varandra eller ger upp alldeles för lätt.
Ni är ett bevis på att kärlek finns och att den kan växa sig starkare.
Tre underbara barn som ni gett liv, som ett bevis på eran kärlek.
Tre barn som ni får se växa upp och glädjas med tillsammans,
som får uppleva eran kärlek.
Allt är inte rosenrött i ett förhållande.
Ibland blir det inte alls som man tänkt sig.
Jag om någon är ett bevis på detta.
Men för mig och många fler har ni bevisat att kärlek finns
och att ingenting är omöjligt.
Jag vill även tacka er för att ni alltid funnits för mig
och gett mig hopp.
Så nu vill jag utbringa en skål för er.
Jag önskar er lycka till med erat nya liv som gifta.
Lördag idag
Mitt liv är inte riktigt mitt just nu, inte jag. Men jag tar dagen som den kommer. Det är inte min grej att leva i ovisshet och väntan. Jag brukar ta tag i saker, men med kärlek och längtan så kan man inte styra. Har ju vart på dejt några gånger. Och jag riktigt avskyr att själv inte veta, inte våga släppa fram. Men jag får vänta och se hur det blir. Självklart kan jag påverka till viss del. Men jag vill inte fråga, vågar inte fråga.
Igår/inatt satt vi och prata framtid. Han ville att jag skulle följa med och campa i sommar så att han och hans kompis kunde ut och skogscykla. Men som sagt, jag vågar inte hoppas på något. Vi har samma drömmar och mål och det känns himla bra att prata med honom. Han lyssnar och jag känner att jag lyssnar på honom. Jag har under många år drömt om att bygga mitt eget hus, självklart med en karl som har samma önskan. Och nu finns han i närheten. Inte just för att "vi" ska bygga ett hus, men det att ha samma dröm. Lika så pratade vi brölopp och han sa att man ska ju gifta sig av kärlek och inte av praktiska själ. Och jag håller med. Även om det är smidigt att vara gift om man har gemensamma barn. Han verkar ha en bra och nära relation med sina föräldrar. Och han hade sagt till sin mamma att om han skulle träffa en tjej med barn så får hon inte göra skillnad. Väldigt olikt många andra killar jag mött.
Så vi får se vad detta utvecklas till.
Några rader från en förvirrad bortaspelare ;)
Fredag den 13:e
En dag som både känts katastrof och bra. Var och anmälde mig till bemanningen i kommunen idag. Kändes rätt okej ändå. Skrev bara i två ställen som jag kan tänkas vara på. Sen var det möte med chefen på bb och då bröt jag ihop. Jag har känt att det varit något. Men ingen har sagt något. Inte gett feedback eller sagt om jag gjort något galet. Förutom någon enstaka grej, som jag sedan gjort rätt med. Men idag kom smällen. Det var så himla fåniga grejer så jag grät nog ännu mer för bara för det. Jag hade tex inte socialkompetens... Jag har fått bra respons från mina andra handledare på andra praktiker och jobb att det är just det jag haft. Men jag har väl trampat någon på tårna med min framåtanda, antar jag. Antgligen någon som jobbat där i 30 år! Sen fick jag inte säga "Det där namnet känner jag igen" om jag skulle se att någon låg inne på bb eller förlossningen. För det hade inget med mitt jobb att göra!?! Men att de som jobbat där i massa år sitter och kommenterar vilka som ligger inne och vem som känner vem, det är tydligen inte samma regler där. Viste jag från början att jag inte fick nämna det till dem jag jobbar med så hade jag såklart inte sagt något. Har hänt max två gånger på sex veckor att jag känt igen ett namn och då har det inte ens behövat varit den jag trott. Jag siitter aldrig och kollar journaler eller ens klickar runt på min handledares inlogg. Kollar jag så gör jag det när handledaren skriver. Och då för att lära mig! Jag vet att det är stor sekretess på allt!!! Jag får inte ens med en blinkning tala om vem som ligger på bb, vem jag har haft hand om, om jag hört att någon fött barn och legat där när jag varit ledig. Och jag tänker inte riskera att åka dit på en sån grej. Men sen att alla andra praktikanter sitter och klickar sig runt på beläggningslistan både bbs och förlossningen, läser alla journaler fast dom inte har de patienterna. Samma med andra anställd personal, de läser också båda sidor fast dom inte har hand om patenterna. Jag fattar faktiskt inte problemet, vad jag gjord som stött någon så mycket. Sen var det en ännu mer komisk grej som hänt. Det var att jag suttit i fikarummet med de andra, chefen hade sett det. Några hade berättat en rolig historia, som jag tydligen hade fortsatt lyssna på istället för att svara på en grej som en annan barnsköterska sagt. Jag har inte ett minne av den situationen. Jag skulle inte lyssna på de andra när de pratade tydligen. Sen så ska jag alltid tänka på att resa mig upp efter att min 30 minuters rast varit och då gå och göra något. Ja ha, men alla andra som jobbar där och får lön, varför blir inte dom tillsagda om det?!?! Så på dessa löjliga grunder, skulle jag inte få arbeta som undersköterska på bb i sommar, alltså inte ersätta någon ordinarie. MEN jag ska få arbeta som resurs på både bb och förlossningen 75% dagtid, vardagar som undersköterska. Alltså det gör mig inget. Men varför inte ge en bättre handledning och feedback under tiden? Jag har inte gjort ett dåligt jobb, det höll hon med om. Hon tyckte mycket om mig och tyckte jag arbetade på bra. Jo, hon tyckte att jag hade lite dålig rutin på kaffekokandet och matvagnen också?!? Jag gör ju inget annat än hämtar matvagn och kokar kaffe. Så det är väl någon som arbetat länge, som gnällt. Jag grät, hyperventilerade och snora från samtalets början till dess jag kom hem. Känner mig kränkt av de personer som jag jobbat med och för. Känner mig så genomgången och luppkollad. Jag reagerade nog som jag gjorde bara för att jag har känt att det varit något. Jag talade om det för chefen att jag känt det. Jag ifrågasatte varför hon inte sagt något tidigare och varför ingen annan sagt något för att rätta till de "stora" problemen. Men det hon sa var att ingen nog vågade och hon själv ville vänta. Men hur fan ska jag då veta vad jag gör för "fel".
Livet är i gungning rejält. Även kärleksfronten har börjat gunga. Men vart det bär härn vet ingen ännu.
Trött, tröttare, tröttast ...
Chefen sa till mig att hon hörde att jag hört av mig till bemanningen. Hon lät kanske inte direkt jätte road över det. Jag är ju en extra gratis för dom nu. Men hon fråga iaf om jag trodde att jag skulle fixa att ersätta en ordinarie nu. Och jag sa JA så det lät som dom kommer att ta mig de gånger det fattas folk. Men jag kan inte komma i första hand då dom har en som roterar som vikarie där det fattas. Jag sa även att jag ska försöka få intro på barnkliniken och det lät hon positiv till. Hon är lite svår chefen, men förstår att hon har så mycket annat att göra och därför kanske verkar lite disträ. Men hon är ju jättesnäll iaf och omtänksam. Hon skulle även ta upp med förlossningschefen om det fanns möjlighet att komma ner dit någon vecka. Hon tyckte jag var redo att gå vidare och att jag fixa BB nu. Så det känns kul :) Jag känner arbetslust. Och det känns som jag är omtyckt.
Sen var det promenaden som jag va på i måndags. Det var trevligt ;) Vi har många gemensamma vänner och bekanta, men har aldrig träffats förut. Hans ex bor halvtid på min ort med deras gemensamma barn. Så hon är ihop med en ortsbo. Det var ju lite komiskt. Vi pratade om allt möjligt. Och det kändes avslappnat och inte alls krystat. Han ville ses igen och en hejdå kram. Han hörde av sig igen idag och skrev att det var trevligt och att han ville ses. Han skrev att han skulle klura ut något vi kunde göra. Ja så få se vart detta leder... Den som lever får se... Ni andra "kyss mig i röven" :P
Inga förväntningar
Men det tar ju inte lång stund att få det städat. Men just det där att ta tag i det. Men jag SKA snart nog. Klart att det inte är som en bomb slagit ner men det är ändå rörigt som gör att jag kommer obalans.
Men som sagt en morgondag med vardagsbestyr och en promenad efter lunch.
Länge sen igen
Barnen säger inte så mycket. Det poppar upp någon fråga eller en kommentar om att "pappa är död", "så skulle pappa sagt" "Undra varför pappa gjorde så" mm mm mm men inte mycket mer. Inget vardagligt. Dom har sörjt så många år sin förlorade pappa. Så vad finns mer att sörja, ja förutom att sörja att dom aldrig kommer att se honom igen.
Var till barnens farmor och farfar idag. Känns lite konstigt. Dom känns så falsk. Har dom iof alltid varit. Dom är inte några sanningssägare. Så himla synd när alltid jag ställer upp på dem. Men det får fan vara nog med det. Vi åkte även till graven. La dit en hjärtformad sten med orden "Saknar dig" och en änglabyst och tio röda rosor från barnen. Upptäckte då att pappans sambos barn hade skrivit "Saknar dig pappa" på kortet dom satte på blommorna dom la där i tisdags på urnsättningen. Jag tog bort korten. Barnens farmor och farfar blev bestört över att hennes barn kallade deras son för pappa. För det hade han aldrig varit för dem. Gud vad less jag är på dessa människor. Jag hoppas för guds skull att hon inte väntar något barn!
Långledigt blev det i helgen. Men tisdag är det dags för att jobba igen. Trivs på bb, det jobbiga har lagt sig. Och har kontaktat bemanningen och hoppas på timvikariat. Ska även kontakta barnkliniken så kanske kan få göra intro där och komma in som timvikariat.
Nä nu dags att göra nå vettigt. Om jag orkar...
Glad påsk på er
Detta är från trygg hansa. Men finns även en paragraf som säger lika
Förmånstagarförordnande för livförsäkring
Förmånstagare till utfallande dödsfallskapital är, om inte den försäkrade har anmält särskilt
förordnande till Trygg-Hansa, i nedan angiven ordning:
a) Make/maka, registrerad partner eller sambo.
b) Den försäkrades arvingar.
Förmånstagare enligt a) kan helt eller delvis avstå från sin rätt till förmån för förmånstagarna
enligt b).
Med make/maka samt registrerad partner avses här den med vilken den försäkrade var
gift/registrerad partner med vid sin död. Förordnande till förmån för make/maka alternativt
registrerad partner upphör att gälla när ansökan om äktenskapsskillnad eller ansökan om
upplösning
av partnerskap inkommit till domstol.
Med sambo menas den person den försäkrade sammanbor i ett parförhållande och har
gemensamt hushåll med vid dödsfallet under förutsättning att ingen av dem är gift eller
registrerad partner.
Vid förmånstagarförordnande till arvingar fördelas försäkringsbeloppet enligt arvsrättens
regler.
Särskild förmånstagarblankett med information finns att beställa hos Trygg-Hansa.
Förmånstagarförordnandet
kan inte ändras genom ett testamente.
Upp och ner...
Senaste dagarna har jag haft ångest i bröstet. Kan inte sätta fingret på direkt VAD som orsakar det. Klart det har med pappans död att göra. Många tänk om... Tänk om han hade hunnit flytta till stan igen, då hade ALLT blivit så mycket enklare. Jävla skit med dessa försäkringar, som ingen viste att han hade och som sen ska delas med fel person!!! Känns så jävla orättvist. Han har en skuld till mig på 160000kr och jag får glatt betala det medan den han inte ville leva med tydligen skulle ha rätt till pengar. Men det ska jag sätta stopp för. Barnen ska ha allt!!! Kalla mig girig, men för min egen del bryr jag mig inte om jag får pengar. Men jag VET att han aldrig hade velat att någon annan ska ha pengarna än hans egna barn. Det sliter i mig att behöva genomgå denna process. Jag mår riktigt illa över sittuationen. Vill kräkas ur mig mina inälvor!!!
Praktiken går bra, men lite smått snurrigt då jag inte går med samma handledare. Och ansvaret med patienterna bli bara en förmedling till den jag går med eller till en annan barnsköterska eller barnmorska. Jag måste ju kunna hela helheten när jag arbetar själv. Av att springa på larm och andras ärenden, lär jag mig inget av. Jag hinner inte vara med vid beräkning av vikt, vägmål, billicheck mm mm. Har fått skrivit i journalen lite. Men blir ändå inte samma grej som om jag skulle ta en patient ensam och sedan föra in anteckningar och så om den. Det är olika varje dag lättare och tyngre dagar. Ingen dag är den andra lik. Och det har sin charm.
Pratade med chefen idag. Och känns som hon rundgår lite vad hon vill ha sagt. Jag avskyr när människor inte kan vara rak-på-sak. Hon fråga om jag tyckte något va svårt. Och då sa jag att jag inte riktigt har kläm på journalskrivandet eftersom jag inte kan logga in själv. Då sa hon att inlogg det väntar vi med. Och sen så fråga jag hur praktiken blir med förlossningen och om hon pratat med den chefen. Men då tyckte hon att jag skulle stanna kvar på bb och bara ta nån vecka på slutet på förlossningen. Då sa jag att det är väl bättre om jag tar de veckorna i mitten om hon hade tänkt mig kvar på bb som sommarjobbare. Jo, det kanske va bäst så, fick jag t svar. Jag avskyr ovisshet! Jag tror att jag skulle trivas bättre på förlossningen. Men det visar sig /om/när jag får vara där nere. Jag har även fått erbjudande om sommarjobb på älderboendet där jag hade min praktik i höstas. Känns kul att dom gillade mig. Men jag vill ju jobba med något utvecklande och inte gå i gamla spår inom älderomsorgen. Men skulle det inte bli nå på bb eller förlossningen så måste jag ta några veckor på älderboendet. Vill ju tjäna lite pengar så kanske det kan bli en resa i höst.
Ja det visar sig hur det blir. Jag måste tänka på mig och barnen i främsta rum. Och tar tacksamt emot den hjälp och stöttning jag kan få. Även om vi lever som förut och har gjort sen 1 februari 07, så är det ändå en större känsla av sorg och tomhet.
För tidigt...
Barnen har inte förstått att han är borta. Då han redan varit "borta" först sedan 31 januari 2007, sen den snabba in och utflytten som var 4 juli till ca 14 november. Han var hit nästan varje dag det första året 2007, jag trodde på honom att han skulle fixa detta och bli sitt vanliga jag. Sen så gav JAG honom besöksförbud eftersom han betedde sig så illa när han kom hit. Senaset året så har han endast varit hit när lilltösen döptes i november 2010. Även då så var han "påverkad" av något. Otrevlig och sluddrig. Och efter den gången så var han aldrog hit nå mer. Vi firade barnens födesledagar på förmiddagarna hemma hos barnens farmor och farfar. Och det har fungerat bra. Han har varit ledsen när vi åkt många gånger. Julafton var sista gången då vi alla var samlad. Han såg väldigt svälld och sliten ut. Vi träffades även på ett lekland i början av januari. Då var dock inte stora grabben med. Han har sedan ringt och ville ses men det har varit kalas och han har låtit sluddrig. Ca tre veckor innan han dog så berättade han för mig på vilken kyrkogård han ville ligga. Kändes väldigt underligt att en person som man tror ska komma åter i livet plötsligt tror han ska dö. Visst tror jag mycket av hans prat var för att skrämma mig och för att jag skulle tycka synd om honom och hjälpa honom. Men jag kände att jag kunde inte göra mer än jag gjort. Och ändå har inget hänt. Jag har lyssnat, skällt, varit förstående, gett pengar, köpt snus, ringt om lägenhet, vård mm mm mm Vad har jag kunnat gjort annorlunda??? Jag har levt på hoppet om att han ska bli den som fanns innuti honom men som låg gömd.
Även om en historia är slut så har en ny tagig vid. Han berättade innan sin död att han var rädd för exet som sambon hade börjat ha kontakt med. Han berättade om att hon är otrogen, om en man som brukar befinna sig i hennes lägenhet. Att han blir utslängd titt som tätt. Han ville där ifrån men visste inte hur han skulle ta sig till. Han var rädd för att bli hemlös. Han sa till mig som så många gånger föruta, att när han dör så ska barnen ärva allt. Den subban han bodde hos nu skulle inte få ett skit. Han frågade mig massa gånger om alla försäkringar va skriven på barnen. Jag sa att jag inte kunde veta. Men att det borde vara så. Eller så sa jag vet inte och att han skulle fråga sin förvaltare. Men nu börjar soppan. Hon kallar mig girig som undra om det fanns saker efter honom kvar i lägenheten. Men det som fanns enligt hennes ordval va "skräp" och två påsar kläder. Där har han alltså bott i 16 månader och hans saker va två påsar kläder och skräp. Detta ska det stridas i. Sambolagen ska det grävas djupt i!!! Han älskade aödrig henne. Han fattade aldrig varför han flyttade dit. Ett jävla infall bara, sa han. Han har ringt sin mamma och gråtit då han blivit utkastad. Hans pengar har hon tagit sa han alltid. Han fick tydligen pengar av sona föräldrar. Dom skjutsa honom alltid, köpte presenter och julklappar. Sånt man tycker hans sambo ska hjälpa till med. Massa frågetecken alltså. Hans smycken, dator och mobil försvann veckan innan han dog. Datorn krachade i samma veva. Undra varför??? Ha sa att han kände sig så konstog. Jag skojjade med honom och sa att han kanske blev förgiftad. Kanske det sa han.
Han berättade om en bekännelse dagarna innan han dog. Om att hon inte var så oskylldig i det hennes ex gjort och även annat. Han var rädd!
Men han hade stilla insomnat på morgonen den 14:e februari 2012. Nu slipper han lida mer. Och han slipper såra oss mer. Men kämpa för vad han ville och för barnens del det kommer jag att göra.
Fredag
Hem hämta barn och passa en väns dotter. Kaffe när hon blev hämtad. Fixa middag eller ja korv med bröd. Sen köra barnt till disco. Hem styra upp stora grabbens missförstånd. Då han glömt bort att han lovat en tjej att komma dit innan discot. Men också lovat en killkompis. Men han fixa det, med lite övertalning, nästan helt själv. Så jag körde honom och kompisen till tjeje sen. Hon är typ kär i sonen men sonen är inte kär. Och hennes kompisar tjatar på sonen om att han måste bjud upp henne på discot. Men han vill inte egentligen. han vill att jag ska säga åt tjejerna att sluta tjata. Men sitt "kärleks liv" får han allt styra upp själv. Ska så klart hjälpa honom att bli stärkt i att säga ifrån. Men resten får han fixa själv.
Men annars har jag och lilltösen haft det lugnt ikväll. Hon somna, men klädde på henne och hämtade de två minsta. Stora grabben får skjuts hem halv elva. Kommer väl somna innan. Men såklart jag inte går och lägger mig innan han kommer hem.
I morgon blir det kanske utgång eller ja mat ute. Men ett stort KANSKE. Känns lite som min otur. Och ännu en gång så får jag höra. Ja men dom kommer ju förbi i morgon vid sex. Ja alltså bara en snabbs. Men säg för fan att vi vill ändå inte ha dig med. Och nä jag bryr mig inte, tänkte inte ens tanken förns personen försökte glida undan med det lite fint. Avskyr sånt, det är så jävla genomskinligt :P
Men en spontan grej hade ju varit kul, men händer ju inte mig :P
Annars så snurrar tankarna på praktiken och sommarjobb. Har iaf fått många (i mina ögon mätt) positiva kommentarer om att jag passar att jobba på förlossningen och bb =) Och det känns så kul! Kommer även prova på kvinnokliniken ju. Och det blir nå nytt ju. Fast det är ju de andra ställena också. Jag hoppas så innerligt. Ursäkta mitt tjat. Men en dröm som funnits i tio till tolv år ligger precis framför mig. Och bara en person kan rasera den. Men facket måste vara på min sida. På af idag så sa handläggaren att antingen så svarar inte facket och då blir det ett godkännande automatiskt eller så svarar dom att de inte ser nå hinder. Eller det värsta att de inte godkänner pga olika anledningar och då anger den. Kan vara pga arbetstider, att det varit uppsägningar nyligen eller nå annat. Men hoppas, hoppas, HOPPAS!!!
8:e februari
Det första beskedet är att jag nu fått papperet ifyllt av chefen på bb om praktik på bb, förlossningen och även kvinnokliniken då hon tyckte att det är en fördel jobbmässigt att även vara där. Så det känns bra. Även om det är aborter, livmodercancer, de som ligger inne för att inte kunna få barn och andra negativa delar av barnafödandet och det allra kvinnligaste av kroppen som borde vara friskt. Men det ordnar sig nog. Papperet är även inlämnat till arbetsförmedlingen så nu håller jag tummarna att kommunal godkänner denna praktik annars stämmer jag fan dom :P
När jag sedan kom hem idag så läste jag att rekryteringsmyndigheten till polishögskolan ändrat sina antagningsregler igen. Så från att va behörig till snabb vändning till icke behörig pga högskoleprovet skulle va 0,9 eller 30 hp. Men idag är jag alltså behörig igen =) Mycket blandade kännslor. Men klart jag kommer att söka. Men jag blev mer nervös nu. Så nu blev det till att ta tag i träningen som jag tänkt ta det lugnt med fram till i sommar. Men före sommaren är det fys om jag skulle komma dit.
Livet rullar på.
Snurrig
Känt mig konstog idag. Orolig, nervös, gråtfärdig. Har inte en aning om varför?!?! Kan ju vara pms eller så e det förväntan inför praktiken och hoppet om att facket säger ja. Annars vet jag inte vart jag ska ta vägen om facket skulle neka mig. Då kanske mitt sommarjobb ryker också :(
Har vaknat av och ann idag. Känt mig gungig i kroppen och lite lätt gråtmild. Men nu känns det bättre. Kom även på att jag hade ringt fel nummer till Bb chefen. Kollade ett mejl jag fått och då upptäckte jag att jag ringt fel nummer i två dagar. Att man lyckas alltså :P Men hon svara inte när jag ringde så jag mejlade henne. Hon ringde sedan mig strax före 16. Då hade hón sett att jag ringt. Kul att hon ringer upp vid missat samtal :) Synd för den som jag ringt fel till typ 10 ggr på två dagar :P
Även samtalet idag med chefen va jättebra. Hon är otroligt positivt inställd på att jag kommer som praktikant. Och berättade vilka tider man jobbar och att jag nog kommer att få gå med två olika tjejer/kvinnor. Hon undrade om jag var singel och hur jag hade det med barnen om det var delad vårdnad. Jag tala om för henne att jag hade ensam vårdnad men väldigt bra hjälp av min pappa som alltid ställer upp. Och att jag är en öppen person som inte har något att dölja. Och jag ser inte barnen och heltid med barn som ett problem. Men ofta ser många andra problemet med det. Men hon sa att hon alltid frågar hur sina anställda lever för att lära känna. Hon fråga : Är du singel :) Så jag sa att träffar jag mr right nu så får han dock vänta =) Hon sa att oftast dyker dom upp när man inte alls har tid. Så hittills gillar jag chefen starkt.
Hon sa att vi börjar fylla i papper för BB och sen blir det nog ett sommarjobb på förlossningen. Och det sa hon denna gång utan att tveka. Men hon kan ju ha yrat till det. :S Menfå se vart jag passar. Jag sa att jag vekligen såg fram emot praktiken och va lätt lyriskt. Ja ja jag kan ju inte sälja mig nå mer ;) Och kunde inte va tyst över hur förväntans full jag är =)
Hon berätta lite tider som de har där. Och dagtid 7-16-30 men att det gick att rucka på tiden, de har fler singlar som är ensamstående som ändrar tider. Sen kväll va 14.15-21,15 natt 21.15-7 om jag inte minns fel. Hon tyckte jag skulle prova en natt under praktiken. Och så blir det. Jag sa även att jag skulle läsa matte b och det var helt okej för henne att vara ledig från praktiken för det och även andra saker som jag måste göra. Ja nu har jag ju inte tänkt ha praktik för att sen vara ledig. Men detta känns för bra för att vara sant!!! Men jag hoppas allt blir bra och att det leder till jobb. JAG HAR KÄMPAT FÖR DETTA I ÖVER TIO ÅR! Även om jag lagt det på hyllan emellanåt. Men jag har sökt sommarjobb på även under de år jag hade fast jobb på städfirma. Så efter en si så där 5 ansökninger så blev det äntligen min tur :) Så det har ju alltid funnits med mig hela tiden. I höstas när jag skicka in min ansökan till bb och förlossningen och skrev att jag var färdig undersköterska i december. Så fick jag svar ganska fort att jag var välkommer att söka när jag fått ut mina betyg. Och jag är där, nästan framme. Men ropar inte hej än. Skeptiker som jag e ;)
Så i morgon bär det av att fylla i papperet med bb chefen och sen in på arbetsförmedlingen för att få det kollat med facket. Fan nu blir det att hålla tummarna.
Februari
-24 grader visade min mätare på i morse. Det är riktig jävla kallt det. Men skinande som som ger lite energi som tur är. Elda, elda, elda är det som gäller.
Upp som en sol ner som en pannkaka eller tvärt om. Blev ju lite less när polisrekryteringen ändrat sin antagningsbehörighet. Men inget är för svårt nog att komma över det hindret. Någon kurs på högskolan så är det bara att söka igen. Fattas bara 22,5 hp så en kurs på 15 hp och en på 7,5 hp eller tre stycken 7,5 hp eller läsa en 30 hp kurs för att vara på den säkra sidan. Och matte b är klirrat och klart att jag får läsa fast jag har a-kassa. Så på torsdag börjar den kursen.
I torsdags som var så var jag på intervju på BB. Och det gick så himla bra. Jag gick som på moln där ifrån. Jag kommer först och främst ha arbetspraktik via arbetsförmedlingen där om bara facket godkänner det. Och upplägget kommer att vara 1 månad på bb och en månad på förlossningen. Så säg att jag börjar 20:e februari så kommer fölossningspraktiken börja 20:e mars. Bb chefen visste inte om förlossningschefen va med på noterna forfarande om att ta emot praktikant. Men det va till henne jag skrivit det via mejl. Och hon hade tagit upp det med bb chefen och hade då varit mycket postiv till det. Bb chefen föreslog även att jag skulle ha en längre praktik på bb. Så det verkar som dom vill ha mig :) Men förlossningen ligger prio ett på min lista. Jag sa även att jag sökt på barnkliniken. Då sa hon att hon haffar mig direkt och vill ha mig på bb helst då. Men jag ropar inte hej än fören alla papper är klar och min praktik börjat. Men just nu känns det så himla bra.
Alla har under alla år sagt att det är så himla svårt att komma in på bb och förlossningen och jobba. Lite därför som jag la undersköterskeutbildningen på hyllan. Men nu efter mer än tio år så kanske jag är där. Det gäller att kämpa och inte ge upp. Även om det känns himla motigt ibland.
Chefen på bb frågade vad jag skulle utbilda mig till sen. Jag sa at polis låg mig varmt om hjärtat men att jag måste skjuta upp ansökan dit för att det fattas poäng. Hon fråga då om inte sjuksköterska va något för mig. Jag sa att jag inte riktigt viste eftersom jag inte varit i den miljön och jobba, men att jag kanske ändrar mig efter denna praktik och blir sjuksköterska istället. Men i mig själv har jag växt en hel meter iom denna möjlighet.
Hon sa att vi lika gärna kan fixa passerkort och inlogg till timepool redan under praktiken. Så jag redan är inne i systemet. Jag ska in med papper på måndag eller tisdag för ifyllnad inför praktiken. Sen ska jag kolla med landstingets bemanning om jag verkligen ligger inne där ordentligt. Så kanske det trillar in extra jobb snart nog ;)
Så nu får veckorna gå fort så jag får kliva i min undersköterske uniform he he he ska även beställa en namnskyllt med benämningen undersköterska på :)
Just nu går jag runt på små fluffiga moln. Bättre än kärlek. Kommer inte ha tid för kärlek nu heller :P
Bromskloss
Sen ännu en tråkig grej :( Jag måste ha 0,9 hp på högskoleprovet eller 30 högskolepoäng :P Jag har 7,5 hp och 0,3 hp på högskoleprovet. Det värsta är att jag inte får söka till PHS denna termin utan måste vänta en termin till jag läst upp 22,5 hp. Man får nämligen inte komplettera med det i juni. Så som man får med andra betyg :( Det positiva är att jag får mer kunskap och hinner träna hela våren och sommaren och höst. Men jag hade ju velat sökt nu med. Det positiva är att antalet sökande minskas och man får större möjlighet att komma in på PHS. Så jag får göra något annat med tiden fram till i höst. Men det känns riktigt skit. Jag som klämpat med mina betyg i ett år nu för att fixa detta. Men som sagt, jag hinner få till min styrka och kondition till i höst. Och då jävlar =) Nu ska jag tagga på detta och komma rakt i mål på tredje sökomgången =)
