ensammafyrbarnsmamman

I morgon ska jag ut på promenad med en kille. Lät ju så där jätteroligt och spontant va. Men som sagt, jag tar det som det kommer. Han fråga om vi skulle ses hos honom eller mig då sa jag en promenad. Det känns bara konstigt att ses hemma hos någon. Och i min röra som jag och barnen åstadkommit nu, vill man inte dra in sin bästa vän ens. Jag har börjat vikt tvätt, barnen släpper av sig sina kläder och leksaker överallt. Jag är så himla trött på att plocka och städa hela tiden. OM det ändå bara va att plocka upp någon enstaka sak per kväll. Men när det även är smulor vareviga dag överallt. Att dom aldrig kan lyssna och göra som jag säger någon gång!!!

Men det tar ju inte lång stund att få det städat. Men just det där att ta tag i det. Men jag SKA snart nog. Klart att det inte är som en bomb slagit ner men det är ändå rörigt som gör att jag kommer obalans.

Men som sagt en morgondag med vardagsbestyr och en promenad efter lunch.