ensammafyrbarnsmamman

Känner mig tom, bottenlös, uttråkad, ledsen, ensam. Ja, just nu kan listan göras lång tyvärr. Det var faktiskt otroligt längesen som jag kände så här. Det kryper på mig när jag minst anar det under dagen. Känns på nå vis som om jag inte vet vem jag är... är det meningen att livet ska se ut så här... Dagarna går och inget händer. På sin höjd åker jag ENSAM till storstan och kollar runt. Jo, jag har faktiskt lärt mig att vara ensam, få krypa upp i soffan med en bra bok och bara mysa. Men en långvarig ensamhet utan att få vara mig själv bland folk, det är jobbigt och väldigt tärande. Skrattade lite för mig själv igår när jag kollade "Solsidan". Förra avsnittet då frieriet blev avbrutet då tjejen började klaga på honom och inte fatta att han tänkt fria. Lite så känner jag mig ibland. Jag bara vräker ur mig, utan att tänka mig för. Men sen igår, iom känslan jag har i kroppen så tänkte jag: Folk tycker säkert att jag är lika dryg som den där grannen(minns inte vad han heter). Inte för att jag anser mig själv vara påträngande. Sen på hemvägen från stan idag så slog det mig "Varför kan inte jag bara vara en blåst brud som flamsar omkring och inte-kan-nått"? Nog för att jag har blivit mindre uppmärksam och mer glömsk och orken tryter så då ber jag om hjälp. Men det räcker ju inte långt. Jag tänkte även på HUR jag på bästa sätt skulle kunna mötaa kärleken. Lilltösen är ju inte det bästa dragplåstret precis=) För vem tror att en tjej med en bebis är singel. Men då lär jag ju hitta på lösningar på vart jag kan finna honom. "Du kommer inte hitta honom på krogen", "I byn finns inga killar, sök dig längre bort", "Sök på e-kontakt" mm mm mm. Men jag har nog varit lite var stans. Men tyvärr vid fel tillfällen kanske. Jag får väl försöka få med mig nån och gå ut på krogen/pubben nå nu i vår. Jag vill bara bort. Jag tror min räddning skulle vara att komma in på PHS och dra här ifrån i 2 år. Men med min otur så blir det inte så. Den som lver får se.

Stora grabbens rum är snart klart iaf. Bara gaderoberna som ska fixas till och tapetseras. Så senast till helgen hoppas jag att allt är klart. Sen har jag det andra rummet kvar. Men jag tänker inte stressa så att jag blir sjuk igen. Jag tar det i lugn takt eftersom jag måste göra allt ensam.

Lite tomma ord från mig. Nu ska jag kolla lite tv och sen sov.

God natt!

Blev till att fixa rummet. Så nu har vi spacklat allt ihop. Bara att slipa i morgon och ev hinna sätta upp lite tapeter. Ja inte va det stora grabben som hjälpte till med sitt rum iaf. Utan hans småsyskon har hjälpt mig att slita tapet, spackla och slipa. Och sopa av golvet gjorde dom också. Så duktiga så<3.

Lilltösen somna klockan sju, så jag har ju haft tid att fixa. Vi höll på till kvart i tio. Sen blev det att film "Så olika" hette den, om jag inte minns fel. Varken bra eller dålig. Men den väckte en massa tankar och en stark längtan i mig. Jag längtat så otroligt efter mannen i mitt liv!!! Det gjorde riktigt ont att tänka på det och känna den starka längtan. Men min dag kommer väl någon gång...Känns faktiskt ganska hopplöst. Jag har ju även svårt att se mig med någon. Vem skulle passa in i min lilla familj? Jag känner mig som "En överbliven parasit som ingen egentligen vill ha med att göra, men måste väl för att HON inte ska bli ledsen" (Jag hoppas ju såklart att det INTE är så!) Ibland funderar jag på att bli en riktigt grinig person och elak för då kanske jag skulle få människor på "fall" som stannar kvar. Ha ha ha gud så patetiskt att det kan vara så faktiskt. Brukar ju läsa Katrin Zytromerskas (?) blogg och hon är ju faktiskt en riktigt ego bitterfitta men ÄNDÅ fastnar så många för henne och hennes elakheter (ja, till och med jag) Men måste man verkligen vara en sur, elak människa för att få vänner, killar, hångel?... what ever...

Nä, jag skulle nog inte klara av det. Jag är den jag är. Även om jag ALDRIG har fått klarhet från någon VAD det är som folk irriterar sig på mig. Egentligen borde jag skita i det. (Och jag gör det oftats) Men vissa dagar blir det mer framhävande än andra. Typ i hormontillstånd som PMS eller dyligt=) Jag vill bara höra sanningen. Jag har några närmare vänner som jag tycker om för den de är. Alla har de sina egenheter, men jag gillar människan bakom dessa egenheter och då blir egenheten något som förbises. Fast egenheten behöver absolut inte vara något negativt och är oftast INTE det. Alla är vi olika och ska väl inte behöva "särbehandlas" för det...

Jag är ju den som ALLTID har lyckats träffat en person/kompis som sedan någon annan "snott" från mig. Under hela min uppväxt har det sett ut så. Vems är då "felet" Mitt? Den som snodde? Eller den "nye vännen"? Jag är nog inte särskillt intressant antar jag. Måste man verkligen vara intressant för att behålla vänskpen? JA jag vet att jag har varit a pain in the as med allt mitt trassel med barnens pappa, grannen, grannens bror, Indien, Jimmy. Men det har ALDRIG varit min mening! Jag är evigt tacksam, ni har funnits där när mitt bröst har gjort ont och tårarna varit nära. Fått mig skratta, fått mig tänka på annat.

Men just nu känner jag mig bara sååå ensam. Förlåt!

Jag ska vända blad och tänka positivt. Jag ska finna lyckan och kärleken. Jag ska ta vara på mina nära. Varför vänner är viktig för mig beror på att jag inte har haft en stabil familj. Mina vänner och dess familjer har kännts som mina familjer. En liten glimt i hur en normal uppväxt och familj kan se ut. Jag vet nog inte riktigt det. Men glimten in ger mig hopp om att få ett lyckligt liv någon gång, kanske någon annanstans. Även om jag inte får vara med, så är känslan att veta ändå skön.

Jag plockar några blommor, en för varje vän ...

Jag älskar mina barn allra högst <3 <3 <3 <3 de är mitt allt Älskar er AEOL *PUSS*

Mina vänner betyder mycket för mig <3 Ingen nämnd ingen glömd

Äntligen så har pappa satt upp väggen till barnens nya rum! Det gick tokfort, elen är dragen och taket målat 2 ggr. (Med oljefärg, men jag tror inte vi dör eller blir sjuk). Jag har spacklat och börjat slipa väggar. Idag har det inte blivit nå jobb där uppe. Men i morgon ska jag på det igen. OM jag inte orkar mig up medan kyckligen, jag ska fixa, blir klar... Ska iaf bli jätte skönt att få till det!

Nu blir det ju så att stora grabben får den vänstra sidan och lillgrabben får låna den högra som lilltösen ska ha. Så tyvärr så kan jag nog inte inreda hennes rum än på ett tag. OM jag inte tar och fixar Lillemans rum ute i hallen ett tag... För den är ju faktiskt stor och det ¨får plats en säng där. Han leker iaf mest här nere. Hans rum lär inte bli klar innan det blir varmare. Då det fortfarande är rör som måste bytas :P

Händer väl inte så mycket i mitt liv. Jag känner mig lite piggare allmänt. Kan bero på vitaminerna jag stoppar i mig och träningen. Sen kör jag lite LCHF. Få se om mitt arsel och mina lår försvinner. Jag avskyr när människor påpekar att jag är smal. Jag är INTE smal, men jag är inte kraftig eller fet heller. Jag är normalviktig men allt sitter på fel ställen. Visst, sånt syns ju knappast med kläder på. Men jag är verkligen inte smal! Min kropp är ett kaos av fel proportioner. Stort arsel, feta lår, pluffsig mage, fet midja, små tuttar, normala vader, normala underarmar. Och det som jag viktmässigt är "nöjd" med är väl att jag är normal "fet" i ansiktet. Men tyvärr så är de det första stället som jag går ner i vikt på. Så nu vill jag ha prio 1 fastare mage och fastare lår. Kämpa, kämpa, kämpa.

Har iaf fått in 1000kr extra på att ha sålt en city korg Elk. Och i morgon blir det nog 500-600kr till för gamla emmaljunga edgen. Känns alltid skönt med lite extra att göra av med =) Hoppas jag blir av med böckerna snart med. Det är 1500kr ca. I februari blir det att byta bilstol till lilltösen. Blir nog en britax two way (hur det nu stavas)
Jag bara längtar till jag kan byta. Och då säljs babyskyddet för 600kr till en som bokat det. Inget ska sparas!

Nu dax för matlagning och ev lkite slipning... 

Söndag idag och alla var upp klockan åtta, förutom dotra som sov till nio. Har faktiskt börjat känna mig piggare på mornarna nu. Eller piggare och piggare, det känns lättare att kliva upp.

Igår hade jag nån konstig ångestkänsla i kroppen. Kunde inte komma på om jag sagt nå konstigt till någon, om det var det som gjorde det. Fast den kröp på mig efter att jag städat av hela nedervåningen i går morse och vardagsrummet blev typ tomt. Knepigt det där. Men det var inget som störde mig resten av dagen.

Vi har iaf lämnat bort en katt, våran långhåriga. Och hon trivs i sitt nya hem. Jag och lilltösen var och hälsade på i fredags. Blev massa kaffe och även lunch innan vi gick hem. Fick även med dottern hem, då hon inte ville följa med sin mamma till stan. Så det blev kaffe igen när hon kom och hämtade henne.

I fredags så satt vi och prata om att träffa någon. Och om "rötägget" och hur man tänker. Hon har ju träffat någon. Och vistt hon är en sån som rusar in i ett förhållande och det kan jag ju inte påstå att jag gör. Allt ska ju analyseras sönder innan jag kan hoppa på ett. Men iaf så börjar jag ju så klart fundera vad det är jag vill ha (ännu en gång) Det är så klart skönt att vara ensam, men alla behöver någon. Jag tror det är enklast om jag träffar någon som antingen inte har nå barn men är van vid barn, har tonårs/vuxna barn eller att han är ensamstående. Det sistnämnda är ju väldigt sällsynt när det gäller killar. Hon hade ett tips, med gud så tragiskt. Men allt har sin tid. Och jag måste nog börja ut och kolla läget lite. Hmm, kanske var de funderingarna som fick mig att känna ångest på lördagen...

Igår blev det som sagt städa, tvätta och en sväng till min bror med familj. Lilleman har tjatat i en vecka om att få åka dit. Min bror lär ju inte överentusiastisk men det gick bra att vi kom. (Fick iaf bekräftat i fredags att svägerskan alltid varit lite knepig och handfallen). Vi blve kvar till halv fem, sen blev det IKEA och handla lite ugnsformar, en ram, lampskärm och glass skålar.

Idag blir det ev hälsa på katten då barnen vill se hur hon bor. Sen lunch och klockan tre blir det gymnastik för dotra. Stora grabben ska med sin kontaktfamilj och kika på husvagn. Sen lite mer tvättande, jag försöker peppa mig själv att sätta igång och vika ALLT rent som är i tvättstugan. Men jag har inte övertalat mig själv riktigt än.

Riktigt tråk-dag idag. Lilltösen har antagligen ont i örat. Hon har även varit täppt i näsan i en vecka, så jag antar att öronvärken beror på det. Lite feber och runnit lite i örat har det gjort idag. Men febern är bara positiv, då den tar bort skiten. Så hon är nog frisk till veckan. Annars så har helgen varit riktigt tråkig igen. Blev ju inte som jag planerat men det går nya tåg.

Första natten sen lilltösen föddes, som hon har varit jätte ledsen och otröstlig. Så hon fick sova i min säng. Jag skulle aldrig orka med en sån bebis nu. Kände att jag hade inte ork att höra gallskrik mitt natten. Men lite ipren och sova med mamma det fungera jättebra:) Och nu ligger hon också och sover för tredje gången, minst, idag.

Men shit va fattigdom och elände inte är kul. Jo jag vet att det finns dom som har det sämre. Men just nu äger jag 30 kr till på torsdag. Och inte nå mat i frysen, då den blev förstörd förra veckan. Känner mig inte så stolt som mamma när det är så här torftigt. Har ju pasta och potatis hemma iaf. Och det kommer jag ju ganska långt på. Men på fredag blir det nå god mat. Men jag tänker INTE slösa på en massa onödigt. Har redan extrautgifter till dotras vinterkläder och vitaminerna och min bror ska ha 2000kr av mig som jag lånat till mat/blöjor/välling/bensin/gymkort och mammas middag. Men han får 1500kr nu så får han 500kr nästa månad. Det är bara pengar, huvudsaken vi får vara friska och får äta oss mätta och att vi har hela och rena kläder. 

Jag har iaf börjat läsa Historia A eller jag börjar på riktigt på tisdag. Ska bli skönt att få den klar så att jag har den. Ska fixa så jag får göra Engelska gramatikprovet snart med. Har inte ens fått reda på resultaten från mina inlämningsuppgifter. Jag och engelskaläraren vi går inte ihop. Det är som det är, alla kan inte gilla varandra.

Ska väl fortsätta tråka vidare. Åkte iaf skridskor med de mindre igår. Och gymmet blev det en tur till i torsdags. Körde riktigt hårt med vikter och doningar. Så det känns skönt i armar, bröst, axlar nu. Så i början av veckan blir det dit igen. Ska ordna detta på nå vis.    

Skit trist jag har nu. Helgen har gått i slowmotion. Kan ju bero på att helgen har varat sen mitten av veckan. Men idag är det äntligen söndag. Och morgondagen kommer att gå fort, för då står barnkliniken och mat på MAX på schemat med alla barn. Det är det enda familjära hela skaran kommer att göra på hela lovet. Har inte haft så stor orka att göra nå. Och pengar har jag inga hellar att göra utsvävningar med. Iof så har vi ju faktsikt varit på badet på lovet. Och morgondagens skräpmat blir det första på hela lovet, om jag minns rätt. Känner mig duktig på den fronten nu för tiden.

Skönt var det att träna i fredags iaf. Men har börjat blöda så jag vet inte om jag tog i för hårt...har ju nyss haft mens ju. Så lite less blir jag allt. Inte konstigt mitt humör inte är det bästa och orken är botten på hemmaplan. Igår övade jag en massa Hopp och inte blev det bättre av det heller.

Ska masa mig upp och fixa pannkaka. Frosta av frysen igår och glömde maten ute i 10 minus. Men inatt har det ju varit 0 gradit så maten blev förstörd. Så min kyl och frys börjar om från skratch det med. Så typiskt när jag är fattig ändå just nu. Men blir ju inte en massa småäta. Efter 9 dagar utan godis, så blev det äntligen lördagsgodis. Lite blev det men gott var det.

Nu ska jag tråka vidare.

Var ett tag sen tror jag. Men allt rullar väl på som vanligt. Lite taggad inför framtiden iaf. Har haft en sjuk stor grabb hemma. Och nu börjar Lilleman bli hängig. Jag har ont i nacken och ryggen. Men jag tror det kan va efter snöskottningen och att jag drog in tre kärror ved igår. I morgon blir det gymmet hoppas jag. Så jag få bara inte bli sjuk.

På tal om gymmet. Jag och en gammal jobbarkompis bestämde att vi skulle gymma i morgon,. Eftersom barnens pappa gärna ville träffa barnen tidigare än söndag. Har ju blivit på fredagar nu eftersom det varit jul/nyår då. Så får jag ett sms om att hans tjejs barn ska till läkaren kl halv elva på fredagen så han kunde inte komme. Då blev jag måttligt irriterad. Och messa och fråga vad eller rättare sagt vilka som var viktigast!!! Hans barn eller hennes!!! Han ringde upp och tyckte jag var omogen som inte kunde acceptera och byta dag. Jag sa att han fan kunde ta bussen, men buss det skulle han aldrig åka. Han skulle alltså inte kunna ta bussen för sina barns skull! Vad fan betyder dom för honom egentligen?!? Men han skrev att han skulle komma halv tio istället. Och det var det normalaste han skrivt på länge. Så hoppas han kan pallra sig upp så han kommer. Ena dan vill han flytta ifrån dom för han orkar inte med hennes nervösa sett. Sen den andra dan så är det tvärt om. 

Jag tänker inte hindra honom från att bo hos henne. Men barnen kommer inte att komma dit. Hon ska inte ha ansvaret över mina barn. Jag vet ju att inte han klarar det ensam i fler dagar. Max nån timme. Och han sa att hon inte skulle klara av våra barn. För hennes barn var tydligen jätte försiktiga och om dom väsnades mycket så blev hon nervös. Verkar ju normalt med barnen eller inte. BARN VÄSNAS så är det bara. Mina barn är inte värre än någon annans. Han har även sagt att hennes 10 åriga flicka är som en 17 åring. Hur normalt är det?!? Men det är ju inte så konstigt egentligen. För dottern måste väl hålla koll på mamman och vara på helspänn. Och mina barns pappa är då verkligen ingen bra förebild. Men det är ju upp till henne att förstöra sina egna barns psyken pga att en kille är viktigare. Det kanske låter som jag talar emot mig själv nu. Men jag känner honom väl. Och jag erkänner att detta sista försök bara var för att jag inte orkar leta/finna/vänta på den riktiga kärleken. Och längtan efter en normal familj var större än något annat. Sen att leva ensam dag ut och dag in är inte roligt. Men jag provade. Barnen fick se hur "dum" deras pappa kan vara. Och vi fick en underbar liten Lilltös. Hon är solen i mit liv. Ävend e andra barnen också. Men lillskruttan kan man bara inte vara ledsen när man ser<3. Mina barn är mitt allt.
Och mina tankar fram och tillbaka om jag verkligen behöver ha en man i mitt liv nu, den finns dagligen. Just nu kanske det inte just mannen/pojkvännen/mitt livs kärlek, som jag behöver. Utan jag behöver bara närhet. Och jag tänker inte luras in i "kär i kärleken" grejen. Så "träffar" jag någon så tar jag det bara för grejen. Så det så. Jag ska vara egoist och bara ta sex och närhet :P Men när jag får in det i mitt schema att ragga lite. Det får tiden utvisa. Fan, nu lät jag så där desperat igen. 

Sen går mina tankar mycket till PHS och flytta. Lättast är att läsa på skola. Distans kanske inte finns här. Det är upp till varje polismyndighet att avgöra. Och Att flytta till Umeå är billigare boende mässigt än att flytta till Stockholm. Och pendla blir ju liksom för mycket tid ifrån barnen. Men att bo i Umeå blir ju så mycket längre ifrån ärn Stockholm. Växjö känns inte ens som ett alternativ. Jag vet att det inte ens är säkert på långa vägar att jag kommer in på PHS. Men jag måste ju vara beredd på att flytta. Och då är det väl bra att förbereda mig mentalt känns det som. Men självklart är en flytt en väldigt stor grej. Jag har ju inte samma hjälp vid vård av sjukt barn som om jag bor här. Visst kan jag väl be någon hämta mitt sjuka barn eller jag köra hit det om vi bor i Stockholm. Och stora grabben kan ju till och med bo kvar med sin kontakt familj om han  vill. Känns hårt att skriva att man är beredd att lämna sitt eget barn kvar. Men jag skulle aldrig göra det mot hans vilja, jag älskar inte honom mindre för det och jag vet att han har det bra hos dom. De andra barnen är ju lite mindre och är lättare att ta med sig. Och det gäller ju bara två år. Om inte den stora kärleken finns där ;) Så mycket tankar i mitt huvud. Fast det är ju ändå positiva tankar som gör mig gott. Men det med stora grabben, så tror jag nog han vill flytta med isf. Han är ju mammas gosse.

Har kommit på två saker som kan var ett hinder i min ansöka. 1) Jag har ju provat amfetamin ca 4 ggr under en halvårs period 1998. Iof hade inget vetat om jag inte sagt nå. Det är inte många som vet det nu heller. Men det är en erfarenhet också. 2) Att barnens pappa åkt fast för polisen ett antal ggr för narkotika innehav, kört utan körkort, kört påverkad, snatterier, stöld (varor över 800kr), fyllecell mm. Iof aldrig nå grova brott. Men det är ändå så att det kan vara negativt för mig. Men jag tänker inte ta upp något av dessa två saker i min ansökan. Frågar dom så kommer jag vara ärlig. Men jag tycker ju inte att problem 2 ska behöva dra ner mig. Men det stod nån stans att man inte får ha något samband med brottslighet eller nära anhöriga i kriminella gäng nått sånt. Och han har ju haft kontak med vissa gäng och känner folk där. Men det är ju saker jag egentligen inte har kunnat veta. Om han inte berättat. För jag har aldrig varit inblandad med något sånt. Jag kan ju bli en bra insider polis isf då =) 

Få se om jag söker nu till våren redan för intag våren 2012. Känns nervöst så klart. Men jag får ju fler sökomgångar på mig from nu om jag börjar redan i vår. Det är sök perioder VT HT alltså 2 ggr per år. Så Och intag ett år senare ungefär. Söker jag våren 11 så intag våren 12 osv.

Bara att fixa engelska A provet, historia A och högskoleprovet. Och såklart simintyget. Så jag kommer nog söka nu. *Pirrigt* Få se hur långt i processen jag kommer.  

Barnens pappa blev väl inte överförtjust när jag berätta om mina planer. Och om jag flytta till stockholm så skulle han och hans tjej också göra det. Hon har ju bott där i hela sitt liv. Iof bra för mig om det skulle bli så. Men jag vill ju inte ha barnen hos dem. Så moment 22 ännu en gång.

Saker jag vill genomföra 2011

* Få ut mitt slutbetyg (läsa Historia A och Eng A gramatik prov)
* Träna till PHS
* Söka till PHS VT el HT (?)
* Göra högskoleprovet VT el HT (?)
* Söka några kurser på HIG
* Krama mina barn oftare
* Spendera mindre tid vid datorn
* Få rutiner i livet
* Lära mig att laga mer mat från grunder
* Bara äta godis en dag i veckan
* Byta ut läsk mot vatten
* Äta frukost varje dag
* Äta nyttigare
* Träna i någon form 4 ggr/ vecka men gärna mer (Innefattar även fysiskt krävande vadarsmotion)
* Gå istället för att ta bilen till affären
* Vara mer ekonomisk

Summasummirum så kommer jag bli en gladare mamma med en finare kropp =) Och förhopningsvis ha mer pengar kvar i plånboken.

Året började hos min gravida medsyster. Där vi under kvällen ätit god mat, men glömde förrätten. Sen så började jag skolan igen. Ultraljudet i januari det med. Och ett ångestfyllt meddelande till min pappa om graviditeten. Det var nog det värsta som hände under året som gick. 

Dagarna har gått utan att det hänt så himla mycket. Mest väntat på att lilltösen skulle komma. Så våren blev homla lång. I maj exakt en månad innan tösen föddes, så var vi på skolresa till Uppsala. Hann med invigningen av nya Pizzerian dagen innan tösen föddes. Förlossningen var absolut det bästa som hände mig 2010! Just nu känns det så overkligt att jag fått ett barn till. Men allt känns ändå så väldigt rätt. 

Hösten började jag i skolan igen. Men tvingades avbryta då jag antagligen gick in i väggen en sväng där. Eller iaf var på god väg. Fick beskedet om att vi tvingades genomgå vaccinering mot hepatit b. Så det var nog det som tog kol på min hjärna. Men nu känner jag mig helt återställd. Och mer taggad på livet än jag varit. Men jag saktar ner så fort jag känner att jag behöver. 

Hösten har annars varit rätt så seg. Lite ledsam då vissa saker gått emot mig på ett tråkigt sätt. Fick iaf min 30 års fest som jag ville ha den. 

Vintern kom med massa snö. Först gillade jag det inte alls. Men nu känns det ganska skönt. Så länge det inte är slask. Så året avslutades med massor av snö i min säng med tre av barnen, men bara lilltösen vaken kl tolv.  

Nu är det nytt år med nya tag. Detta ska bli mitt och barnens år.