ensammafyrbarnsmamman

Idag har det varit en annorlunda dag. Jag och lilltösen va ledig och planerade in en förmiddag på öppnaförskolan mellan 9.30-11.30. Men det blev inte riktigt så. Min pappa och bror kom strax efter nio och skulle börja såga ner och bygga upp lillemans säng. Jag gick och plocka ihop alla delar och sa hur hög sängen ska vara i förhållande till taket osv. Då börjar min bror gorma om att si och så kan den inte vara i höjd mm för då blir det fel eftersom det då måste sågas där materialet inte va stadigt och måste därför vara någon cm till. Detta inna jag ens hann tala till punkt om höjd. Så överkörd innan jag ens han säga hur jag tänkte. Okej om han sa något i stil med att : Du det går inte att ha den 140 hög utan den måste vara 143 för att annars blir sängen osradig pga hålen i nederkant. Men nä du, han dundra på och sa typ att är du dum eller det fattar du väl att sängen måste kapas efter hålen annars blir den ju inte stadig och bla bla bla. Då fick jag nog. Ja släppte sängen och skrek att han va en idiot och dum i huvudet för att han alltid ska veta bäst och vräka ur sig det otrevligt. Jag sa inte dom snällaset orden till honom. Och pappa höll nog på tappa andan. Han har nog inte sett oss osams sen den där incidenten med cola flaskan, i slutet på 90-talet. Men som sagt, galen blev jag så jag rusa ut ur rummet gråtandes och skrek ännu mer hur dum i huvudet och stor idiot han är. Tog lilltösen och åkte gråtande iväg till en vän. Kunde knappt få tårarna att sluta rinna. Det behövdes nog en urtöming. Men jag blir så arg, ledesn och besviken på minbror. Pappa hjälper oss mycket. Men av min bror så får han aldrig uppskattning och ett tack. Utan bara skäll och gnäll hela tiden. Här har pappa tagit hant om oss barn, våran sjuka mamma, alla andra runt ikring, möten, sjukhusbesök, skottat, klipptgräs, målat, kört ved, spacklat mm mm mm Och det enda min bror gör det är att inte tycka något är tillräckligt. Nä fy fan, då är det inte konstigt att min bägare rann över.

Sen ännu en tråkig grej :( Jag måste ha 0,9 hp på högskoleprovet eller 30 högskolepoäng :P Jag har 7,5 hp och 0,3 hp på högskoleprovet. Det värsta är att jag inte får söka till PHS denna termin utan måste vänta en termin till jag läst upp 22,5 hp. Man får nämligen inte komplettera med det i juni. Så som man får med andra betyg :( Det positiva är att jag får mer kunskap och hinner träna hela våren och sommaren och höst. Men jag hade ju velat sökt nu med. Det positiva är att antalet sökande minskas och man får större möjlighet att komma in på PHS. Så jag får göra något annat med tiden fram till i höst. Men det känns riktigt skit. Jag som klämpat med mina betyg i ett år nu för att fixa detta. Men som sagt, jag hinner få till min styrka och kondition till i höst. Och då jävlar =) Nu ska jag tagga på detta och komma rakt i mål på tredje sökomgången =)

Ja, det är fredag. En riktigt lååång fredag blev det känns det som. Kan bero på att lilltösen va ledig och att jag hätade lilleman och dotra redan kl ett. Märktes att jag slarvat med maten i morse. Jag mådde så konstigt när jag kom hem idag. Men en macka ett äpple och en rap senare så gick det över.

Har inte orkat med så mycket iaf. Tänkt vila hela dagen, ja alltså vila på riktigt med uppdraget täcke och slå igen ögonen. Men det har inte böivit så. Har väl inte varit sååå himla trött som jag trodde. Men energin till att typ gå ner och slänga i en välbehövlig maskin tvätt som tar max två minuter, har jag inte orkat. Torkade av och fixade bänkar i köket igår efter maten men idag efter potatisgratängen lagandet så va allt sabbat igen.

Ja ha skrev jag långt inlägg och dator balla ur. Så det som blev kvar är det ovan :P

Ja det va bara känslo-dravell iaf ;)

Nu är det snart natti natt

Det är visst lördag idag. Igår var första gången på väldigtlänge som jag hade känslan att det skulle bli skönt med helg. Men idag känns det inte samma. Har inte gjort många knop idag. Irriterat mig på snorungar som tar byns barns bobbar!!! Vart fan finns föräldraranvaret och uppfostran? Jag vet att mina barn inte skulle göra en sån grej. Och då har inte mina barn den bästa förutsättningen med en pappa so´m inte finns i bilden direkt, med kriminalitet och missbruk. Men det är mitt ansvar att lära barnen rätt och fel. Och i de smatal vi har kring bla dessa stölder, alkohol mm så är mina barn väldigt förnuftig och förstår vad som kan ske. Visst kommer dom att dricka innan 18 men jag kommer att finnas där som en trygghet och lära dem att det inte är rätt. Och dom inser det nog själv. Jag drack mer innan jag fyllde 18 än efter =) Ha ha ha. Men det dom inte vet...

Har städat liiite plockat av diskbänk och gjort fint, ja till nästa gång vi åt. Så himla lönlöst. Jag orkade bara inte städa undan allt på en gång. Men ska snart.

Blev tillfrågad om att gå ut ppå krogen idag.´Men med denna halsbränna jag har så går det inte. Känner ingen ork heller. Men den återkommer nog. Hade ju varit ett ypperligt tillfälle att gå ut i storstaden. Kanske man åtminstone träffa någon karl. Hoppet är det sista som över ger mig. Men fan snart är hoppet slut. Jag avskyr att jaga. Jag vill känna mig uppvaktad. Känner ett sting av sorg i hjärtat. Vill ha en fin go och trygg man. Så egentligen ska jag ju inte leta på krogen :( Men vart finns du underbara människa? Som kan ge mig den där kramen då jag minst förtjänar den men mest behöver den. Känner mig smått ensam nu. Och det va längesen jag kände så. Men det går väl över. Har knappt tänkt på karlar på det viset på länge heller. Kanske är därför jag heller inte kännt så här...?

Ett hett bad och ladda lite energi blir det nu. I morgon kanske det känns bättre i båda hjärtat och halsen som bränner...

Legat vaken sen halv elva och inte kunnat somna. Jag brukar alltid somna ganska fort. Men inte idag/igår. Har även halsbränna från helvetet!!!

Har inte gjort många vettiga knop idag. Dagis/skolan tror att jag sitter hemma och tokpluggar på min tenta. Men med det konstiga måendet jag haft idag så har jag inte orkat mycket med tentan. Men kom på varför, en bieffekt av magmedicinen och för dåligt näringsintag. Köpte en y sort magmedi´cin och har kännt mig segare när jag tagit den. Himla konstigt.

Va till en granne och slog ihjäl några timmar med kaffe, tokprat (eller lyssnande ska jag nog säga) av hennes x. Dom två ihop e fan helt crazy fast på ett bra sätt ha ha ha. Sen hem och hämta barn. Min bror och pappa kom och satte golvlister i lillemans rum. Vi åt pizza. Och höll på med hans företags papper. Som jag säkert i framtiden kommer få sitta med också. Vet att han inte har mycket pengar men. Jag kan hjälpa honom för han hjälper mig. Skulle få äran att panta hans flaskor och dela hälften av pengarna med honom. Ja det är ju alltid något.

Kollade min mejl vid fyra tiden. Och då hade det kommit ett mejl från avdelningschefen på förlossningen. Hon ville att jag skulle kontakta henne för vidare möte. Så få se om jag få mig ett sommarjobb på förlossningen. Känns helt sjukt =) Så nu håller jag tummarna. Jag är väl medveten om att det inte bara är rosenrött och underbart med friska nyfödda små bebisar. Jag är beredd på att det kan inträffa dödsfall, prematura födslar, traumatiska förlossningar. Jag tror ändå att jag fixar det. Eller jag vet! Men självklart hoppas jag och önskar att alla föräldrar får friska, levande barn. Och en helt fantastisk förlossning.

Så i morgon före nio ska jag ringa förlossningen och boka möte =)

Har även varit en dålig dag pga ett samtal från barnens pappa vid åtta tiden nu ikväll. Han sa att han skulle ta bil hit ut i  morgon och hälsa på barnen. Han strunta i att dom va på skola/dagis. Och han sa att han hade planer. I veckan sa han även att han skulle ta livet av sig. Jag vet inte vad jag ska tro. Ringer han i morgon blir det en anmälan.

Jag vägrar vara med i statistiken av kvinnor som mördas av en anhörig. Känns fan hemskt att skriva. Men man vet faktiskt inte.

Om något skulle hända mig någon gång så vill jag nog att min kusin som inte har barn ska tillfrågas trots att vår kontakt varit väldigt liten, H.B med gubbe som barnen haft på dagis, C för stora grabbens skull. Vill inte att de tre små ska separeras inte heller stora grabben. Men han kan ändå söka kontakt själv. Men såklart jag vill att dom hamnar på samma ställe. Barnens pappa är inte kapabel att ta hant om dem. Så stoppa det! Kan finnas brev till barnen i datorerna. Känns himla skumt att skriva detta. Men någon måste veta om det.

Händer inte mycket i mitt liv nu. Går mest omkring och försöker inte göra så mycket. Har egentligen en tenta på fyra-fem sidor att skriva. Me alla böcker har inte kommit än. Och tentan ska vara klar till den 23:e januari kl 24.00. Ja, det går säkert.

Andra dagar då jag borde tagit tag i tentan så har jag varit ute och farit och hälsat på vänner. Skönt att komma hemifrån och bara få vara och prata en massa gojja:) Gårdagen började med lämning av barn sen hem och börja tapetsera lillemans rum. Det gick jättebra! Men så tog tapeten slut :( Jag som kollat det där. Men glömde såklart att han har 1 kvadrat meter större rum än stora grabbens. *pang* så kom huvudvärken som på posten eller snarare som ett mejl. Jag fick så himla ont i huvudet. Kände mig hel konstig, ingen ork alls. Så resten av dagen tillbringades i soffan. Och det var längesen nu. Fick även kaffe besök. Händer inte direkt ofta. Men kan lova att jag inte va den trevligaste som låg på soffan. Men försökte iaf :) Tog mig en sumatriptan, men den gjorde så hela huvudet kändes konstigt. Men på eftermiddagen köpte jag alvedon och sen försvann värken. Idag har jag ännu inte fått huvudvrk. Rummet gjordes även klart i går kväll. Fick hem en rulle på kvällen.

Idag blir det barnkliniken med de två äldsta barnen. Lilltösen får följa med också. Sen blir det bup med stora grabben. Tar det samma vända s slipper jag åka en dag till. Sen har hela dagen gått igen och jag inte hunnit ett dugg. Får inte glömma hockeytejp till lilleman. För då blir han inte glad. Ska sen hjälpa min bror med nå papper inför bokföringen när jag kommer hem. Och ikväll blir det lägga golv i lillemans rum. Ska nog åka in på ikea och köpa en hylla till rummet med...

Arbetsförmedlingen är jag ju även inskriven på. Tyvärr så förlorar jag 8 dagar a-kassa bara för att jag glömde anmäla mig arbetslös 2 januari. Men jag överlever ändå. Men så himla typsikt nu när jag behöver pengar. Men jag ska inte dit igen fören 11 juni för ny handlingsplan. Om jag inte fått sommarjobb förstås. Sen så ska jag anmäla sökta jobb första gången den 27 februari. Så jag kan ju ta det lugnt i en månad. Har även sökt matte b- Få se om jag börjar läsa den kursen i februari.

Livet på en pinne typ. Avståndstagande, stressad, ensam, förvirrad, irriterad mamma. Det är jag just nu. Eller förvirrad är jag kanske inte riktigt nu. Jag kan inte påverka allt, men mycket. En fot jag satte ned gav nog lite respekt. Iof söker jag inte respekt, men ville iaf visa att vissa saker gör mig besviken. Någon gång ska vara den första. Oftast är det andra som trampar på mig och lämnar mig stående där med hakan ner i marken och jag funderandes "Vad fan vad det som hände". För jag tycker faktiskt att man som männsika är värd en ursäkt eller förklaring till varför vissa saker blir som de bli, känner som de könner, gör som de gör ja jag kan fortsätta i evighet. Jag är rädd för att förlora dom jag verkligen tycker om. Men någon gång får det väl räcka...? Varför ska jag gå om kring och vara rädd för det? Jag kan ju inte tvinga någon att tycka om mig. Jag kan inte ändra deras inställning till mig. Men jag kan sätta ned foten och säga nej de gånger det blir "övertramp" och då visar det sig vilka som är mina riktigt nära och kära. För de står kvar även om det svajjar. Fy fan vad jag har fått stått kvar.

Kom på lite saker sen jag va barn och tonåring. Jag följde med folk i ur och skur med magsjuka, hög feber, halsfluss. Inte för min skull, för att jag ville utan för någon annans skull. Jag ville väl inte känna mig utanför heller så jag hängde på. Men jag förstår inte hur jag kunde utsätta mig själv för detta. Om de personerna var mina riktiga vänner så hade de förstått varför jag va hemma. Men det får jag aldrig reda på eftersom jag ALLTID ställde upp.

Nog om det nu. Dags att hinna göra någon nytta eller varför inte bara skita i det och slå en pling till någon istället =)

Ha en bra dag

Dagens köp blev denna söta och lite coola tavla från IKEA. Ska sitta i tv-rummet antagligen i mitten av min fotorams vägg på barnen i vita ribba ramar från ikea.

Denna lampa ggr 2 blir det nog i tv rummet. Och då flyttas min maskros lampa till mitt nygammla sovrum.



Dotra började plocka ner små saker som hon ville ha med sig upp i nya rummet. Hon behöll inte så mycket. Men kistan full iaf. Men då ska hon sen kunna fylla ett större rum, dock med snetak. Vita sängen med sängbord får hon lov att ha kvar. Fast hon gnäller, och vill ha en ny säng. Uppe ska hon få ett vitrinskåp och även ett pysselbord/skrivbord. Några stolar till det. Jag avskyr att ha allt småskräp över hela huset när dom sitter och pysslar. Så det ska bli skönt att barnen flyttar upp. Ja inte lilltösen då, som först kommer sova i mitt rum och sen få den största rummet av sovrum. Klart sessan ska ha det största ;) Och skönt att få henne på mellanplan och även mig med.

Började tapetsera lillemans rum. Och det blir riktigt bra. Fonden i mönster klar. Bara gråa sidorna och resten av rummet kvar. Och ett golv ska läggas. Men bara det blir tisdag och alla barn ätligen börjar skola och dagis, så ska jag ta mig tid mellan hämtning och hemtenta. Skönt att få klart.

Tv-rummet har jag en halv vägg kvar att slipa skarvar. Ikväll blev det inte nå slipa då grabbarna somnat i soffan :P Men sen ska tapeterna upp =) Äntligen så börjar allt få ett slut!

Va till Ikea med svägerskan idag. Och det gick bra. Och är ju lite nipprig och tar inga beslt utan min bror. Hon tyckte också om den översta tavlan. Men skulle höra med broder sen. Nog för att han är duktig på att klanka och inte ser det estetiska behovet i saker och ting. Men hon måste ju lära sig att ta för sig.

När jag kom hem så ringer hon iaf och ber om ursäkt. Vi satt nämligen och prata om släkten och hur struliga alla va för 30 år sedan. Och min bror säger att: JO och det kommer ju igen hela tiden att alla byter partners mm. Då sa jag ironiskt att: Vaddå rknar du in mig nu eller? Och sen skratta vi. Vi fortsatte prata ca en kvart sen åkte jag alltså hem. Tar ca 20 minuter hem. Då ringer hon och frågar om jag tog illa vid mig. För hon sa något i stil med att:Ja det är ju så, alla byter och har sig, det går bara runt. Nä, sa jag och skratta. Jag tänkte inte på det. Jag skojjade ju om det själv, så finns ju ingen anledning att jag ska ta illa upp för det.

Ja, vad säger man... Egentlgen borde jag ju ta ursäkten som att hon egentligen tyckte att det var just så det va men att hon va dum som sa det. Eller så tycker hon inte att jag är "bytlig" eller vad säger man...strulig med förhållanden kankse. Som jag däremot inte alls varit i det stora hela. Snällt att be om ursäkt för en groda som hoppa. Men sånt tar jag inte på allvar av henne. Men jag har nog sagt mycket klumpigt till henne under alla år. Som jag inte alls tänkt på =) Men jag kan ju inte be om ursäkt, "ifall att..."

Nu natti natt snart

Behöver massa energi och inspiration. Men lite brist på den varan. Iof har jag ju slipat lillemans rum spacklat lite där jag missat förr. Nu är det bara slipa de ynka spackel fläckarna och sen sätta tapet som max tar fyra-fem timmar. Men nja, jag fastna någonstans på vägen. Har ju även en förbenad taklist att måla och helst ett tak också i tv-rummet. Bara jag gjort det så får jag ju rummet färdig tapetserat helt gratis. Men fastnat lite där med. Men till veckan när det är riktig vardag igen så ska jag försöka få detta gjort. Och den förbenade bokhyllan ska ut!!! Kanske jag kan flytta den själv? Den går ju att ta ner i delar. Hmm kanske prova sen. Som det ser ut nu så bli det bara jag och tjejerna hemma. Så jag hoppas på en lugn kväll. Men lilleman hinner ju ändra sig än, det gjorde han nämligen igår, sen ångra han sig. Men då fick han lov att sova hemma. Blev ett himla liv.

Idag var det ju även den årliga julgransplundringen i kykans samlingslokal. En unge på två år skrek och mamman gick inte ens ut. Sånt blir jag så jävla irriterad på. klart man går ut om ungen stör. Sen körde mamman med dubböa budskap. Hon gav honom en klubba till tröst. Sen hux flux så tyckte mamman att det räckte med klubba. Så då ville hon ta av honom den. Och vad händer d? Jo, ungen började gallskrika igen! Hon frågade hela tiden ungen om "Vill du..." "Ska vi..." inte "Nu bestämmer mamma" eller "Nu går du och jag och hämtar". Inte konstigt att ungen är som den är.

Vi hade även lillkusinen med. Han såg lite vettskrämd ut. Han känner ju inte mig direkt. Som tur va, så va en av hans kompisar med mamma där och han har ju träffat dem många fler ggr än han träffat mig. Så det gick bra iaf. Han sa väl inte så mycket under den timmen som va. Min bror hade åkt ut själv till byn då mamman tagit tjejerna och åkt till leklandet. Så då är det ju lika bra att passa på och lära känna syskonbarnen. Och min bror tyckte nog att det va skönt att slippa passa honom då dom ändå va i ladan och fixa.

Jag har en bild i huvudet om hur mitt hem ska se ut. Ja, helst så skulle det vara ett nytt/nyare hus i gammal stil Så jag kan få det garanterat att det inte börjar brinna i någon gammal elledning. Jag är ju lite nojjig över det. Och nog min enda tvångstanke. Ja, förutom den att tänk om jag krockar, kör av vägen eller barnen blir påkörd. Men det är ju inte så att dessa tankar hindrar min vardag. De poppar upp ibland :) Tur man har taskigt minne ;)

Köket ska ha vitvaror i stål. Inbyggd ugn och micro i arbetshöjd och självklart en induktionshäll/spis (stava?) Och får barnen bestämma så blir det ju kyl och frys med is/kolsyremaskin inbyggd. Ett hörn skafferi. Köket ska vara spåntade (stava) luckor och minst en vitrindel. Eller ett högt fristående vitrinskåp och inga överskåp alls... Tycker det är mysigt att ha en bänk med barstolar, så det blir det nog igen. Kaklet som jag har nu, vitt 10x20 med fasad kant, det tycker jag är snyggt. Nu låter jag nog som alla andra inredsbloggar (nä min blogg är INTE en inredningsblogg), att ha allt i vitt i allmänna utrymmen och sen färgsätta med en fondvägg och gardiner. Jag är ju inte en färg-glad person, men att ha gardiner och dukar efter årstid brukar jag alltid ha. Badrummet ska ha grått klinkergolv självklart med golvvärme. Hallen vid dörren, ska även det ha ett grått klinker golv med golvvärme. Trappen ska antingen va helvit eller ha trä/bruna trappsteg. Mitt sovrum ska även det gå i vitt med en fondvägg. Tycker det är skönt att sova i vitt. (Tyvärr ska jag ju byta rum snart och då blir det beigt på väggarna) :(  

Mitt matsalsbord skulle bli perfekt som vanligt köksbord (Just nu är det för stort för mitt kök) Soffbord och mina skoskåp är något jag vill ska finnas med. Även om skoskåpen är värdelösa samlare, men de passar bra i en smal hall och går att ha fint uppe på. Ska inhandla mig ett till som är högre bara ekonomin tillåter. En möblerbar hall på övervåning vill jag ha och självklart ett stort badrum uppe i samma stil som toalett/duschrum. Och ett dubbegarage för den blivande mannen ;) Inget är ju en omöjlighet. Får jag ett jobb om några år så kan denna dröm bli verklighet. Ja, mannen kan jag ju inte gå och köpa direkt =) Ibland önskar man att dejtingsidorna va köpmarkand där man köper en blivande man. Men nä så enkelt får det ju inte vara. Men efter några grodor hittar jag väl min prins. Måste bara leta grodor först :) 

Jag vill ha ett hem i min stil, som ger lugn och trygghet. En varm känsla som är personlig. Min tavelvägg får jag inte glömma. Alla bilder som är fotgraferad av fotograf har jag satt i ramar. Blir en fin stor tavla av alla bilder. 

Nä nu ska jag väl ta tag i något vettigt. Men lovar inget :P