Tristess:P
Öppnaförskolan med lilltösen i morse. Blev en promenad dit, riktigt skönt kändes inte alls så kallt och solen stråla. Lilleman var med morfar och stora grabben har legat hela veckan med feber. Inget oväntat då han ju nyss fyllt år och det brukar innebära feber. Dotra var på skolan hon. På öppnaförskolan var det lugnt. Vi var fyra mammor där. Iof var det en med en kille på två til sommaren, som gallskrek en sväng där. Blev sen en längre promenad efteråt. Hämtade lånehunden på den turen runt byn.
Sen har jag haft så tråååkigt!!! Snacka om stor tristess som drabbat mig idag. Kollat runt på datorn en miljon ggr. och inte nå intressant. Nä fy vilken dag! lagade till lite baconlindad kyckling som vi åt i omgångar. Lämna tillbaka hunden och körde lilleman till morfar för andra gången idag. Ja inte händer det nå spännande i mitt liv.
I morgon har jag prov och på lördag har jag högskoleprov heeela dagen. Inget jag ser fram emot. Men jag måste ju göra det. Så nu vill jag ha lördag klockan 17.00 då jag förhoppningsvis är på väg hem med hela familjen. Barnvakt e fixad och det känns ju lugnt iaf. Måste i morgon införskaffa mig en vanlig linjal, sudd och blyertspennor. Även något ätbart och drickbart måste inhandlas. Men vad??? Vatten iaf men sen har jag inga förslag. Min ketos e ju sabbad. Så jag kan ju vräka i mig vad som helst :P Men få se vad jag hittar för skoj.
Nu blir det sängen som vanligt. Lilltösen hon sover sen en timme tillbaka. Hon är ju jätte trött klockan sju och sover sen hela nätter. Så skönt! Men det känns som det kommer bli en vändning snart. För nu har ju lillatösen blivit så nedrans envis! En vilja av stål har hon. Hon kniper ihop händerna och skriker =) Men det är ju tur hon visar sin vilja.
Hopp i säng, ny dag i morgon.
...
Idag har det varit skola en sväng. Gick väl bra, hade genomgång inför provet i morgon. Måste sätta mig och kolla igeom det snart. Lilltösen va hos farmor medans, men hon sov den timmen så det gick ju bra iaf.
Ångest har jag idag. Det händer INTE ofta, väldigt, väldigt sällan brukar den slå till Och det var väldigt längesen nu. Men just nu sitter jag med tung andning och vet inte vad som gick fel...?!? Va hem till en vän efter skolan, allt va som vanligt, vi prata lite allmänt om ditten och datten semster, högskoleprov mm. Men sen *poff* så dök ångestkänslan upp. Som en stor smäll. Jag kan inte komma på vad som utlöste det. Finns en grej som jag sa om en bekants-bekants barn, kan ju ha varit det...eftersom min vän känner en bekant till den bekanten (snurrigt värre, jag vet) och min hjärna skrek att "hjälp, tänk om hon berättar det jag nyss sa till denne och denne sedan säger det till den andre och jag får skit för det". *suck* Ibland önskar jag bara att jag kunde hålla tyst. Fast jag vet ju även att min vän brukar pladdra vitt å brett om andra både nära å kära, utan att bry sig ett dugg om de får reda på det. Men lite av min "fråga" var ju även lite oro. Och även en *suck* över hur alla jämför sina barn och vill att allt ska gå så fort. Oavsett om det skiljer två dagar eller tre månader. DET GÅR INTE ATT JÄMFÖRA BARN. Och inte när det skiljer så mycket. Men det handlar väl om osäkerhet hos mammorna. Jag är ju inte säker på allt själv. Men jag använder sunt förnuft iaf. Och det tror jag de flesta gör. Ja skit samma, jag står för min oro. Och jag hoppas denna känsla släpper nu när jag fått ur mig min dumhet:P Alla barn är olika, PUNKT SLUT.
Jag har ju själv känt en oro när lilltösen va en månad-tre månader, att hon hade en släng av downs syndrom. Men sen släppte det. och som någon sa: att man kan se objektivt, när man kan se att det finns andra barn som är söta och inte bara sitt eget. Fast jag själv har nog sett både "fula" och söta barn både innan mina egna föddes och efter. Saksamma, alla barn ser olika ut de med. Sen finns det dom som är skit söt som barn, men som blir "ful" som större och " fula" barn som blir skit söt som större.
Ja detta blev en lite knasig blogg för idag. Men ett känsligt ämne.
Finns det verkligen "fula" barn? Eller ser vi alla detta med helt olika ögon?
Tack och hej för mig
Ångest har jag idag. Det händer INTE ofta, väldigt, väldigt sällan brukar den slå till Och det var väldigt längesen nu. Men just nu sitter jag med tung andning och vet inte vad som gick fel...?!? Va hem till en vän efter skolan, allt va som vanligt, vi prata lite allmänt om ditten och datten semster, högskoleprov mm. Men sen *poff* så dök ångestkänslan upp. Som en stor smäll. Jag kan inte komma på vad som utlöste det. Finns en grej som jag sa om en bekants-bekants barn, kan ju ha varit det...eftersom min vän känner en bekant till den bekanten (snurrigt värre, jag vet) och min hjärna skrek att "hjälp, tänk om hon berättar det jag nyss sa till denne och denne sedan säger det till den andre och jag får skit för det". *suck* Ibland önskar jag bara att jag kunde hålla tyst. Fast jag vet ju även att min vän brukar pladdra vitt å brett om andra både nära å kära, utan att bry sig ett dugg om de får reda på det. Men lite av min "fråga" var ju även lite oro. Och även en *suck* över hur alla jämför sina barn och vill att allt ska gå så fort. Oavsett om det skiljer två dagar eller tre månader. DET GÅR INTE ATT JÄMFÖRA BARN. Och inte när det skiljer så mycket. Men det handlar väl om osäkerhet hos mammorna. Jag är ju inte säker på allt själv. Men jag använder sunt förnuft iaf. Och det tror jag de flesta gör. Ja skit samma, jag står för min oro. Och jag hoppas denna känsla släpper nu när jag fått ur mig min dumhet:P Alla barn är olika, PUNKT SLUT.
Jag har ju själv känt en oro när lilltösen va en månad-tre månader, att hon hade en släng av downs syndrom. Men sen släppte det. och som någon sa: att man kan se objektivt, när man kan se att det finns andra barn som är söta och inte bara sitt eget. Fast jag själv har nog sett både "fula" och söta barn både innan mina egna föddes och efter. Saksamma, alla barn ser olika ut de med. Sen finns det dom som är skit söt som barn, men som blir "ful" som större och " fula" barn som blir skit söt som större.
Ja detta blev en lite knasig blogg för idag. Men ett känsligt ämne.
Finns det verkligen "fula" barn? Eller ser vi alla detta med helt olika ögon?
Tack och hej för mig
Elva år sedan
Idag blev stora grabben elva år. Gud vad tiden går fort!!! Känns ju som igår. Och till råga på allt har jag hunnit med tre barn till och ett ex antal studietimmar, en eller egentligen fler separationer och några flyttar. Men just nu känns det inet allt för långt bort sedan han föddes. Och hans födelse och småbarnsår kommer jag nog aldrog glömma. Mammas lilla kille. Så stor men ändå så liten på samma gång. Nog för att vi grälar på varandra. Men det är ju ändå bra att man vågar säga vad man tycker och känner just då, till varandra. Lilla-stora grabben sover ju fortfarnade med mig, eller rättare sagt oss. Hela högen, förutom lilltösen sover ju med mig i min säng. I natt blir vi en mindre, lillgrabben ville vara med morfar både idag och i morgon, så han sover där inatt. Har iof haft lite grälsjuka stora barn, då det inte alls gillar att klockan gått en timme för fort idag. Tar väl någon dag innan hjärnan ställer om sig. Lilltösen gick det inte att hålla vaken, hon somna bums klockan kvart i sju. Och som vanligt så sover hon hela natten. Rena lyxen=) Men jag kan ju inte direkt säga att jag haft det så bra med någon av de andra barnen någonsin! Så att få sova hela nätter och ha fyra barn varav en bebis, det är jag väl värd!!!
I morse var vi till farmor och farfar. Lilltösen charmar båda två. Mest farfar tror jag. Han har verkligen skinit upp sen lilltösen kom och blev lite mer männska:) Farmor hon gnäller ju mest om sina onda axlar, svininflunsa biverkningar, och behovet av att köpa jod, nu när det kommer massa partiklar från japans kärnkraftsverk. *Suck* vad ska man säga...hypokondri x tusen!!! Men barnens pappa var där. Barnen blev stimmiga, inte lätt att ha dem instängd i en lägenhet på andra våningen (1:a kanske det är) Men två timmar stod dom ut iaf. Tänk att jag och barnens pappa kan hålla sams så länge. Men det är nog distansen som gör det. Även om jag hatar hans sätt att ha handskas med allt att göra, så andas jag iaf lugnt nu.
Väl hemma så kom mina bröder och barnen, mamma och pappa och svägerskan också så klart, även om hon var oviss. Men det var trevligt. Tänkt att min bror förbjuder svägerskan från att åka till Ullared. Skulle jag bo med en karl som förbjöd mig att åka nån stans då skulle han få veta hut. Visst man behöver inte åka dit och shoppa loss men det är ju en upplevelse i sig att åka dit. En liten tripp om man ändå är i krokarna på semester. Men tydligen var det bannlyst. Så denna gång tyckte jag synd om min svägerska faktiskt. Frågade även om vart de skulle åka på semester i sommar. Och det satt långt inne. Dom är så jävla rädd att jag råka hamna på samma ställe. Men det aktar jag mig för. Det är så jävla synd att dom inte fattar vad deras barn går miste om, när dom inte får göra saker med sina kusiner. Det är faktiskt viktigt att ta vara på sin släkt. och framförallt för barnen. Men skit samma, allt fungerar till nästa tabbe dom gör. Men jag orkar inte bry mig. Men till Gottland bär deras resa av. Och dit ska inte vi. Om jag nu kommer iväg någon stans. Skulle va nice med en tur till Göteborg eller Smålandstrakterna. Men vi får se. I år kanske det duger med djurparken i krokarna.
Jag hoppas att kärleken dyker upp i sommar. Jag vill ju känna kärlek och ge och ta. Men den som lever får se. Jag väntar å längtar så länge iaf.
Nu vankas det sängen. För inte märks det för min del att klockan egentligen skulle varit sju. Stockholm-Båstad nu först.
I morse var vi till farmor och farfar. Lilltösen charmar båda två. Mest farfar tror jag. Han har verkligen skinit upp sen lilltösen kom och blev lite mer männska:) Farmor hon gnäller ju mest om sina onda axlar, svininflunsa biverkningar, och behovet av att köpa jod, nu när det kommer massa partiklar från japans kärnkraftsverk. *Suck* vad ska man säga...hypokondri x tusen!!! Men barnens pappa var där. Barnen blev stimmiga, inte lätt att ha dem instängd i en lägenhet på andra våningen (1:a kanske det är) Men två timmar stod dom ut iaf. Tänk att jag och barnens pappa kan hålla sams så länge. Men det är nog distansen som gör det. Även om jag hatar hans sätt att ha handskas med allt att göra, så andas jag iaf lugnt nu.
Väl hemma så kom mina bröder och barnen, mamma och pappa och svägerskan också så klart, även om hon var oviss. Men det var trevligt. Tänkt att min bror förbjuder svägerskan från att åka till Ullared. Skulle jag bo med en karl som förbjöd mig att åka nån stans då skulle han få veta hut. Visst man behöver inte åka dit och shoppa loss men det är ju en upplevelse i sig att åka dit. En liten tripp om man ändå är i krokarna på semester. Men tydligen var det bannlyst. Så denna gång tyckte jag synd om min svägerska faktiskt. Frågade även om vart de skulle åka på semester i sommar. Och det satt långt inne. Dom är så jävla rädd att jag råka hamna på samma ställe. Men det aktar jag mig för. Det är så jävla synd att dom inte fattar vad deras barn går miste om, när dom inte får göra saker med sina kusiner. Det är faktiskt viktigt att ta vara på sin släkt. och framförallt för barnen. Men skit samma, allt fungerar till nästa tabbe dom gör. Men jag orkar inte bry mig. Men till Gottland bär deras resa av. Och dit ska inte vi. Om jag nu kommer iväg någon stans. Skulle va nice med en tur till Göteborg eller Smålandstrakterna. Men vi får se. I år kanske det duger med djurparken i krokarna.
Jag hoppas att kärleken dyker upp i sommar. Jag vill ju känna kärlek och ge och ta. Men den som lever får se. Jag väntar å längtar så länge iaf.
Nu vankas det sängen. För inte märks det för min del att klockan egentligen skulle varit sju. Stockholm-Båstad nu först.
Lääänge sen sist
Ja nu var det ännu ett tag sen jag skrev något här. Men allt känns ju ganska okej. och då lär jag ju ändå få känna mig nöjd över min situation. Men vägen till idag sen sist har ju inte varit så otroligt givande. Bla en CSN skuld på 16500kr som det bråkades om som var på väg vidare till kronofogden, för csn dom kör ju raka vägen till KRF och inte går via nå inkasso. Det är en lååång historia som jag inte orkar dra nu. Men efter lite mer skuldsättning så är det löst. Hoppas jag dom sa så iaf. Men har fått 2000kr i oväntat bidrag=) Det tackar jag ju inte nej till. Har även en snäll far som jag kröp till korset och fråga om han kunde betala min el å vatten. Så nog börjar det räta ut sig. Även om jag kunde haft pengarna till nå roligare än idiotiska skulder. Men skönt att slippa skiten. Även ett vackert tillskott kommer till mig i juni. Skatteåterbäring wohoo!!! Jag deklarera redan igår=) Hur det var möjligt vet jag inte. Men det gick:)
Idag har jag varit på öppnaförskolan och även till skolan på Historia A. Sen blev det inköp av tapeter, lite för att fira att jag äntligen har lite tur i oturen. Och tidigarelagd våffeldag blev det idag. Och nu sitter jag och funderar på om jag ska måla taket i lilltösens rum, måla hennes "nya" möbler eller bara skita i det just nu och ta det när jag verkligen känner för det... Har huvudvärk idag bara för att jag inte kunde ge fan i en mjuksmörgås på ÖF.
Nu känner jag mig helt slut. Men få se vad jag tar mig för. Var länge sen jag va så här seg. Har ju iof fått mycket frisk luft senaste dagarna. Har lånat en hund. Då ägarna ska separera och ingen vill ha den just nu eller kan. Men få se om den återlämnas i morgon eller om han blir kvar ett tag till. Har INTE råd att köpa käk till den nu. Det får dom stå för om han ska va kvar ett tag till. Fick frågan om att ha den varannan vecka eller nå sen. Och det kan ju gå. Jag får ju bra motion ifa. Och han är riktigt snäll och lydig.
Idag har jag varit på öppnaförskolan och även till skolan på Historia A. Sen blev det inköp av tapeter, lite för att fira att jag äntligen har lite tur i oturen. Och tidigarelagd våffeldag blev det idag. Och nu sitter jag och funderar på om jag ska måla taket i lilltösens rum, måla hennes "nya" möbler eller bara skita i det just nu och ta det när jag verkligen känner för det... Har huvudvärk idag bara för att jag inte kunde ge fan i en mjuksmörgås på ÖF.
Nu känner jag mig helt slut. Men få se vad jag tar mig för. Var länge sen jag va så här seg. Har ju iof fått mycket frisk luft senaste dagarna. Har lånat en hund. Då ägarna ska separera och ingen vill ha den just nu eller kan. Men få se om den återlämnas i morgon eller om han blir kvar ett tag till. Har INTE råd att köpa käk till den nu. Det får dom stå för om han ska va kvar ett tag till. Fick frågan om att ha den varannan vecka eller nå sen. Och det kan ju gå. Jag får ju bra motion ifa. Och han är riktigt snäll och lydig.
Lite saker till tösens rum. Så klart att hon ska ha rosa =)
Bokstäverna ska vara rosa i hennes namn på dörren.
Ska även leta rätt på en växa säng. Men det är ett senare kapitell.
Om jag orkar så ska jag måla om spjälsängen i sommar till vit.
Konstigt e det
I morse bar det av för att göra simprovet. Va ju lite svårt att simma runt. Men det gick bra och blev godkänt iaf=)
Sen så slår man på datorn och läser nå jätte hemskt:( Jag avskyr när det händer barn något och ännu värre när det händer någon i ens närhet:(
Sen en ännu till konstig grej som ligger mig ännu närmre:( Tyvärr kan jag inte nämna något om det. Inte än iaf. och egentligen är det ju inget som man ska prata om. Men ja det kommer ju upp till ytan tillslut. Men sorgligt e det.
Har inte så mycket mer att skriva.
Men ta hant om varann, ni vet aldrig när livet tar slut!
Och krya på er sjuklingar!
Sen så slår man på datorn och läser nå jätte hemskt:( Jag avskyr när det händer barn något och ännu värre när det händer någon i ens närhet:(
Sen en ännu till konstig grej som ligger mig ännu närmre:( Tyvärr kan jag inte nämna något om det. Inte än iaf. och egentligen är det ju inget som man ska prata om. Men ja det kommer ju upp till ytan tillslut. Men sorgligt e det.
Har inte så mycket mer att skriva.
Men ta hant om varann, ni vet aldrig när livet tar slut!
Och krya på er sjuklingar!
