ensammafyrbarnsmamman

Ja, inte händer det mycket. Jag har varit i skolan idag och haft metod beskrivningar på vård och omsorgsarbetet. Dagis ringde strax före tio och berätta att lilltösen blivit på-cyklad och ramlat och slagit i läppen. Men jag behövde inte komma. Men så typiskt med dessa cyklar på dagisgården och alla dessa små som inte kan skynda sig undan. Men det var ingen fara iaf. Fick även reda på praktikplatsen och det kändes okej. Blev mitt första val. Har inte någon koll egentligen på hur alla dessa boenden är. Det får bli som det blir. Jag lär mig väl något nytt och får se det positiva i det.

Skickade även iväg två korta ansökningar till BB och förlossningen igår. Och idag fick jag svar om att de skulle behålla mina uppgifter och höra av sig om det finns nå behov av vikarier inom dessa två områden. Fick även ett nummer till bemanningen på landstinget som jag ska kontakta. Men till sommaren lät det positivt iaf :) Hoppet är det sista som överger mig. Väntar även svar från barnklininken om vad de har för behov av vikarier.

Hade även fått mejl från polisrekryteringen att min ansökan äntligen var granskad och behörig. Kändes skönt att det äntligen är klart. Nu bara väntar jag på svar om jag kommer vidare till fysen. MÅSTE TA TAG I TRÄNINGEN!!!

Ett mejl från en fond om studiebidrag hade jag även fått. Det fattades ett registreringsintyg från högskolekursen jag sökt. Så det måste fixas i morgon. Idag gick det inte att få tag i någon på högskolan.

Har fortfarande inte någon värme hemma. Men nya element ligger och väntar. Men idag kunde inte rörmokaren komma. Undra om frun blev svartsjuk? Jag hade lovat fixa mat och hade även gjort, men så dök snillet upp och meddelar att det inte skulle bli nå jobb idag och att de inte behövde nå mat. Som tur är så är jag dålig på att laga mat åt många så det blev inte mycket över efter att jag och barnen ätit iaf.

Ska försöka tvätta och måla där elementen suttit. Men inte det lättaste med lilltösen vaken och en lilleman som absolut vill hjälpa till. I morgon är det öppnaförskolan mellan halv tio och sen kl elva börjar lilltösen dagis och jag ska på studiebesök med skolan kl ett. Men slutar iaf kl två. Så jag får göra mig lite tid och måla.

Nu ska jag försöka sätta mig och göra klart inlämningsuppgifterna till skolan sen är det kväller.

Känner mig smått trött. Vaknade även med huvudvärk. Så det känns ju lagomt roligt. Lämnat barn på skolan och dagis. Går så bra att lämna lilltösen. Nu sitter jag bara i soffan och gör ingenting. Detta är första dagen på över ett år som jag harn en "göra ingenting dag". Inga barn hemma inga absoluta måsten som inte kan vänta. Så det kommer kännas lite konstigt men skönt. Har tre läxor att ta tag i men det ska vara klara till nästa vecka. Men ska börja med dem som att jag inte hamnar efter.

Annars är de väl inte så mycket som sker. Har inge värme i huset då det är avsågat och ska bytas ut. Vilken dag vet jag inte. Det verkar dröja.

Nu kom det besök så måste sluta.

Men jag avskyr denna dag. Egentligen bryr jag mig inte. MEN hur kul är det när typ INGEN uppmärksammar att man fyller år??? Jo en, min äldsta vän. Jag hatar FACEBOOK. Skrev nog nå sånt förra året när jag fyllde också. Men nu är det inte bara facebook. Jag kommer ihåg varenda vän som fyller. De flesta har ju sin födelse dag på FB, MEN jag minns ändå att de fyller just den dagen. Jag vet inte (tror inte) att min födelsedag syns på FB. Men ändå. Känner mig lite smått besviken och ledsen. Jag har försökt att inte bry mig. Men hur lätt är det?!? De flesta av mina "vänner" på FB har redan massor av grattis inlägg redan då klockan slår ny dag. Men på detta sätt så märks det hur lite jag i egentligen betyder för andra. Känns så jävla sorgligt. Hade jag inte haft barnen så hade jag antingen inte levat eller flyttat och skaffat ett nytt liv för länge sedan. PISS OFF

Jag hoppas att jag kommer in på polishögskolan. Jag känner verkligen att jag inte har så mycket att hämta här i byn/staden/länet. Det äcklar mig. Jag ska träna som en tok så fort lilltösen börjar på dagis. JAG SKA FIXA DETTA!!! Om jag inte kommer vidare nu så fortsätter jag söka. Jag vill vidare i livet! Jag har på känn att den sökomgång jag klarar fysen så kommer jag även att gå hela vägen. Detta är min grej. Och det finns några som kanske får ångre det dom utsatt mig för. Nä jag tänker absolut inte bli någon polis som ska hämnas på det förflutna. Men jag vet att den positionen som polis räcker gott och väl.

Ja om man ska fortsätta dagen med att göra ingenting. Har ju möjlighet till barnvakt ikväll. Men vem fan ska jag fira med? Mina bröder har iaf ringt. Typ samtidigt. Så jag vet inte om dom ingick maskopi med varann och lära ringa sin syrra på exakt samma tidpunkt. Och ingen tänkte komma på fika. Pappa kommer efter ett. Det är ju så himla besvärligt allting. Men skit samma. I morgon är en helt vanlig söndag. Och vill någon fira mig sen så är det för sent, för det är idag jag fyller år. Men risken är inte så stor att det skulle hända.