Ett år till
Men jag avskyr denna dag. Egentligen bryr jag mig inte. MEN hur kul är det när typ INGEN uppmärksammar att man fyller år??? Jo en, min äldsta vän. Jag hatar FACEBOOK. Skrev nog nå sånt förra året när jag fyllde också. Men nu är det inte bara facebook. Jag kommer ihåg varenda vän som fyller. De flesta har ju sin födelse dag på FB, MEN jag minns ändå att de fyller just den dagen. Jag vet inte (tror inte) att min födelsedag syns på FB. Men ändå. Känner mig lite smått besviken och ledsen. Jag har försökt att inte bry mig. Men hur lätt är det?!? De flesta av mina "vänner" på FB har redan massor av grattis inlägg redan då klockan slår ny dag. Men på detta sätt så märks det hur lite jag i egentligen betyder för andra. Känns så jävla sorgligt. Hade jag inte haft barnen så hade jag antingen inte levat eller flyttat och skaffat ett nytt liv för länge sedan. PISS OFF
Jag hoppas att jag kommer in på polishögskolan. Jag känner verkligen att jag inte har så mycket att hämta här i byn/staden/länet. Det äcklar mig. Jag ska träna som en tok så fort lilltösen börjar på dagis. JAG SKA FIXA DETTA!!! Om jag inte kommer vidare nu så fortsätter jag söka. Jag vill vidare i livet! Jag har på känn att den sökomgång jag klarar fysen så kommer jag även att gå hela vägen. Detta är min grej. Och det finns några som kanske får ångre det dom utsatt mig för. Nä jag tänker absolut inte bli någon polis som ska hämnas på det förflutna. Men jag vet att den positionen som polis räcker gott och väl.
Ja om man ska fortsätta dagen med att göra ingenting. Har ju möjlighet till barnvakt ikväll. Men vem fan ska jag fira med? Mina bröder har iaf ringt. Typ samtidigt. Så jag vet inte om dom ingick maskopi med varann och lära ringa sin syrra på exakt samma tidpunkt. Och ingen tänkte komma på fika. Pappa kommer efter ett. Det är ju så himla besvärligt allting. Men skit samma. I morgon är en helt vanlig söndag. Och vill någon fira mig sen så är det för sent, för det är idag jag fyller år. Men risken är inte så stor att det skulle hända.
Jag hoppas att jag kommer in på polishögskolan. Jag känner verkligen att jag inte har så mycket att hämta här i byn/staden/länet. Det äcklar mig. Jag ska träna som en tok så fort lilltösen börjar på dagis. JAG SKA FIXA DETTA!!! Om jag inte kommer vidare nu så fortsätter jag söka. Jag vill vidare i livet! Jag har på känn att den sökomgång jag klarar fysen så kommer jag även att gå hela vägen. Detta är min grej. Och det finns några som kanske får ångre det dom utsatt mig för. Nä jag tänker absolut inte bli någon polis som ska hämnas på det förflutna. Men jag vet att den positionen som polis räcker gott och väl.
Ja om man ska fortsätta dagen med att göra ingenting. Har ju möjlighet till barnvakt ikväll. Men vem fan ska jag fira med? Mina bröder har iaf ringt. Typ samtidigt. Så jag vet inte om dom ingick maskopi med varann och lära ringa sin syrra på exakt samma tidpunkt. Och ingen tänkte komma på fika. Pappa kommer efter ett. Det är ju så himla besvärligt allting. Men skit samma. I morgon är en helt vanlig söndag. Och vill någon fira mig sen så är det för sent, för det är idag jag fyller år. Men risken är inte så stor att det skulle hända.
Kommentarer
Trackback
