Kunde inte hålla mig
Va på samtal idag och det kändes bra. Jag är navet i hjulet som bara finns. Inget behov av mig egentligen men ändå finns det där. Fel att kalla det nav snarare gummit som är runt hjulet och som sitter där utan på och bara slits. Skit samma vi kommer nog på en lösning på det. Var mer känsligt när vi kom in på mina vänner än barnens pappa. Kan ju bero på att barnens pappa är ett avslutat kapitell medan vänner är något som jag vill ska finnas kvar. Och det fega sättet att inte ringa och fråga vad som hänt eller anklaga per sms det sårar väldigt mycket. Jag lessnade ur lite på en insident som utspelade sig i onsdags. Mitt psyke är inte på topp sen dess men jag reder mig och tänker inte besvara frågor om vilken kontakt jag och barnens pappa har. Den som har en kontakt med mig vet att den är sporadisk och en aning strulig. Men den som inte engagerat sig tidigare utan först nu och undrar lite kyligt. Är det inte viktigast hur jag mår? Och sen vem jag har kontakt med hur ofta har väl ingen betydelse? Och nej, jag har i inte valt bort någon aktivt (förutom en nybekant då) och har absolut inte sagt att jag inte vill ha nå med personer, som inte tror på mina val, att göra. Men det handlar ju om vem som vill vara min vän och inte med mina val att göra. För trots att någon väljer att ex knulla runt trots man och barn, röka, dricka vin till maten var å varannan dag, bara för att det inte kanske står för min livsstil så väljer jag inte att sluta ha kontakt med mina vänner för det. Och lägg absolut inte personlig värdering i min utsago. Ja skit samma jag kommer få hjälp och stöd det känns bra att det kommer från utomstående håll.
Kom på en grej som sas igår och som var jobbig. Var ju som sagt till BM. Och när jag kommer ut där i från så kommer en "kändis". H*n frågade hur det va och vi pratade lite. Sen kommer sånt där jobbigt prat igen och h*n säger "Det är bara att höra av dig om du behöver hjälp, spelar ingen roll vad det gäller". känns skönt at höra och jag vet att människan verkligen menar det. JAg själv skulle inte nämt något sådant om jag inte ville det helhjärtat eller kände att jag orka. En liten tanke bara.
Va in på engelska handledning efter psykolog besöket. Skrev två halvfärdiga brev, som var uppgiften. Känner att jag skulle behöva hjälp av ett "proffs" med det där.
Efter det så fick jag ett infall att åka till Storstan´. In på Åhlens och det blidde en Barbapappa klänning och ett par bruna och rosa byxor med kaniner. Låter knepigt men dom va söt. Byxorna kosta 25kr och klänningen 129, så ja nu är det stop! Hi hi=) Har tvättat upp lillemans bebiskläder och även dotras kläder i stl 62. Känner att jag måste va förberedd ifall det blir en kille. SEn har jag ju inte behöft börja köpa och plocka fram kläder och prylar så tdigt. Men det är lite av en terapi, att det verkligen kommer en bebis. Blev nästan tårögd och mindes tillbaka när jag vek dotras kläder. Många minnen och hon var verkligen så bedårande go och söt när hon va bebis. Fast det är hon ju nu med=)
Lugn kväll blir det. Känner mig halvt överkörd. Måste bara komma på nån lätt och enkelt att äta. Nu upp på Ica, sen hämta dotra. Blir bara soffan ikväll. Har lånat mobilt internet=)
Snart helg!
Sen av detta "misstag" som skedde i somras/höstas så kommer det ju faktist något fint utav det! Och ja det är med skräckblandad förtjusning. Men samtidigt som det känns omtumlande, så har en stark längtat efter detta lilla barn börjar krypa fram. Även om jag psykist är i en dålig period nu så kommer jag inte tillåta mig själv att må dåligt då bebisen kommer. Jag ska ta det första steget mot en bra framtid i morgon. Jag tror på mig själv i denna situation och på mina barn så klart, vi kommer klara detta tillsammans. Att bli en familj som får må bra och göra roliga saker tillsammans. Det är mitt mål och dit ska jag. Finns viljan så går det!
Hade lång lunch idag på skolan. Tog mig en tur till "storstan" och barnenshus. Hade ju beställt ett babyskydd, skulle hämta det nu till helgen egentligen, men det blev idag istället. Sen kunde jag ju bara inte låta bli att köpa ett påslakan till vagn/vagga, blev tre bodys för 99kr med. Sen efter skolan så skulle jag bara inhandla järntabletter men det blev en tur in på Kappahl med. Köpte Kläder till dotra lilleman och bebisen. Ordpris 750kr jag betalade 345kr. Blev en vit/grå klänning stl 62, Miffy tröja stl 62 och en mysdress rosa med smurfarna på stl 56. Så nu är det slut handlat för mig på ett tag. Men jag lever ju bara en gång. Och ja skulle det inte bli en flicka då så får jag ta det då och leta rätt på grabbarnas kläder. För dom har mer småkläder än vad dotra har.
Visst ja, var ju till barnmorskan i morse. Inge provtagning, vägning eller hjärtljud. Men nu känner jag ju att den rör sig så nu känns det okej med den saken. Ska dit i början på mars igen. Då blir det mäta magen och lyssna hjärta. Då börjar det verkligen dra ihop sig. Sen efter det blir det ultraljud när jag är i v 32 för att kolla om moderkakan flyttat sig uppåt. Hon sa tydligen fel till mig på UL:et moderkakan ligger i bakvägg och den är lågtsittande i kanten bara. Så min Bm trodde att den skulle flytta på sig. *Hoppas*. Ska börja med järntabletter så jag hoppas jag blir piggare efter det.
En bra dag i övrigt
.jpg)
Vecka 20 (19+2 idag)
Vilken resa
Den som tror att det varit en lätt resa att först acceptera att jag är gravid, sen inse att jag måste ändra mina planer för framtiden (NEJ, abort är aldrig ett alternativ om det inte är skadat!!!) och sist det jobbigaste berätta nyheten för mina nära. Och den som tror att det varit lätt att bära detta själv. Ja jag hoppas då att ni genomgått denna resa själv innan ni säger något. Jag har verkligen mått dåligt. Och den största naledningen till att jag inte berättat nå är ju för att jag inte vill ha dumma kommentarer om abort eller varför mm. Ett barn blir till genom att två människor har sex. Och ibland fungerar inte det skydd som används. De som blivit gravid trots skydd den vet vad jag pratar om. Och jag har alltid varit negativ till abort. Och det kommer jag nog stå fast vid iaf när det gäller min kropp och psyke. Ett barn vet jag att jag klarar av, men en abort det kan man aldrig svara på hur man reagerar. Nu är nästan alla kort lagda har en tillvän kvar. Antar att reaktionen blir "Gud så jobbigt ... mm" Men ja jag har nog varit med om det värsta nu. Och ett ofött barn/ny fött barn ska inte behöva drabbas av andras åsikter. Jag förstår att alla har sin åsikt. Men det är min kropp och mitt liv. Det enda jag vill är att ha kvar mina vänner vad som än händer. Men ibland är det tydligen för mycket begärt.
Annars har dagen varit bra. Med roligt sällskap. Först in på Lager 157. Där blev det en svart lång huvtröja med dragkedja, t-shirt-top med dödskalle även den svart, örhängen, halsband, paraply, tights till dotra, två par mysbyxor och en vårjacka till stora grabben. Se in på grannbutiken. Där fanns det inrednings saker och bebis saker. Så det blev en brun body i stl 50 med texten "LILLASYSTER", en vit sovpåse st 0-3 månader och en gullig liten nalle som skallrade. Allt var det rea ordpris ca 537kr jag betalade 227kr. Fanns mycket mer gulligt med. Blir nog en tur dit snart igen. Sen va vi in på Klädjätten i stan och där blev det en rosa-randig filt med Milla på. Så jag är nöjd med dagens "fynd". Va in på Åhlens i Falun och även där fanns det mycket gulligt. Så det blir nog en sväng till storstan här och kolla lite. Hittade en super gullig body med tillhörande snuttis för 149kr tex på bodyn var "liten". Sen har dom massor av Barbapappa familjen kläder. Börjar få lite ångest att "Tänk OM det inte skulle bli en flicka nu då?!?!". Jag får ta det som det kommer. Ska ju på ultraljud i v 32 igen och då kan hon inte se fel tycker jag. Fast BM jag hade nu hon va helt säker på flicka.
Kvällsbestyr sen tv och god natt!
Sovpåse med texten God natt min skatt och body med texten LILLASYSTER och Milla filt
Jobbigt, ångest
Nu börjar verkligheten krypa på. Barnen är fortfarande like glada (har ju inte hunnit gå så lång tid). Och deras glädje lyser igenom allt. Idag när jag kom till dagis så kom minstingens fröken och kallpratade. Sen sa hon "Och O**** bara pratar idag, vid matbordet sa han att han skulle få ett syskon" sen skratta hon. "Det stämmer" sa jag. Hon blev lite förvånad, men sa grattis iaf. Jag kände mig egentligen skit dum. Och fick en klump i halsen och kände mig tårögd. För det känns skit jobbigt, när det inte är ett val jag gjort aktivt att skaffa barn nu. Men så klart jag är glad för bebisen och kommer att älska det lika mycket som de andra tre barnen. Men jag tänker absolut för mycket på andras reaktioner och skitsnack så klart. Men mitt andra svar till fröken blev att det inte blir någon högskola för mig till hösten utan ett brejk på ett år. Det klarar du sa hon. Jo jag vet, det enda jag vill nu är att få tillbaka den stora livslusten och glädjen och orken. Visst jag orkar mycket, hinner med desto mer. Men barnen blir lidande då jag är lätt irriterad och sur. Det är den biten jag MÅSTE få bort. Jag hoppas psykologen, som jag ska börja gå hos på fredag, att hon kan hjälpa mig ur denna irriterande fas. Sen är jag nog mer irriterad nu för att alla inte vet om graviditeten än. Och jag är inte beredd att svara på deras frågor.
I lördags mms:ade jag en bild på bebisen till min äldsta vän. Hon blev nog väldigt förvånad. Och ojjade sig om hur jag skulle orka. Som svar fick hon att jag hoppas jag har världens bästa vänner som stöttar och hjälper mig;) Men klart jag klara detta själv. Vännerna vill jag ha att umgås och prata "skit" med. Och de andra barnen är så "stora" och med deras välvilja så hjälper dom nog gärna till med bebisen. Dotra kommer bli världens bästa stora syster=) Kommer absolut inte tvinga dom till något!
Lite vill ha=)
Strumpor, body och påslakan till spjälsäng från Lundmyr. Tummen och mumin påslakan till vagn.
Lite gulliga grejer i min smak. Fast jag hinner nog ändra mig tusen gånger innan det är färdigt;)
Söndag igen
Så jag och de två "små" tog en tur till Barnenshus. Tjat, tjat, tjat OM vad vi ska köpa eller måsye köpa till bebis! Mina öron blöder! Dagens fynd (!?!?) blev iaf en Tumme-vagns-leksak, en liten rosa katt "Dinglis" skallra från Teddy kompaniet, en rosa liten napp och ett par bruna små strumpor med Tummen på. Va sedan in till köpcentra blev en lite rosa tunt stickad kofta för 50kr på H&M, passande en klänning jag tidigare köpt.
På barnenshus så såg jag att dom hade rea på Brio primo babyskydd inkl bas för 1390kr. Ord pris 1890kr. Så jag har till på tisdag på mig att bestämma mig, om det är just brun jag vill ha, för då tar butikschefen med den från sin andra butik på onsdagen. Känns tidigt. Men händer det nått så gör ju de det ändå fast man inte handlat nå.
Fattas bara att barnmorskan sett fel kön=) Men det visar sig i v 32 för då borde hon inte kunna se fel. Men visst vänder det sig i magen när den tanken dyker upp!
Jobbigt värre
Jag har ju länge övervägt hur och när jag MÅSTE berätta för mina föräldrar att jag ska ha barn. Min bror gick det ju bra att berätta för. En kommentar att jag ställer till det. Ja, men den kan jag ta, FRÅN HONOM! Sen min andra bror slapp jag berätta för, fast han brukar dock vara enklast. Men barnens pappa hade tydligen stött på honom på nån affär då han va i psykos. Och då kläckt att jag va gravid med hans barn. Så okej det känns väl lugnt nu och tur det va till den brodern. Jag tror dom blir/är ganska chockad, fast iof min chock har ju hunnit släppa det är ju inte så konstigt att dom blir det. Jag har ju just smält det hela och bekantat mig i ca fyra månader med tanken. Sen är det ju inget som säger att det kommer att gå hela vägen heller. Men som sagt det är MITT beslut. Och den som tror att det är ett lätt beslut den tror helt fel. Fast i mitt hjärta finns det ju inget annat val än att behålla.
Tänkarna jag går och bär nu är: "Vad tycker pappa?", "Kommer han skämmas över mitt sätt att leva?", "Vilka kommer finnas kvar?", "Blir det en massa prat bakom ryggen?", "Vad kommer alla att säga?". Men jag får leva med all ovisshet. Egentligen har jag delade känslor om vad andra tycker. Vissa dagar skiter jag i det, andra känns det som idag. Men det hänger nog mest ihop med vad pappa kommer får höra och vad han tycker. Ja skit samma! Orkar inte lägga energin på det nu.
Har idag lämnat ett brev med en UL-bild till min mamma, viste att pappa inte va hemma. Sa bara att hon skulle läsa och sen grattis. Ja jag är snart 30 år och vågar inte berätta att jag är gravid, för mina föräldrar. Men hade mitt liv sett "normalt" ut och mina föräldra varit mer ödmjuka och kärleksfulla så hade det inte varit nå problem. Men nu är jag uppväxt i en familj där vi endast visar arga känslor. Spelar då ingen roll om vi är glad, ledsen, besviken eller just arg. Och att det alltid ploppar dumma kommentarer ur deras mun när det gäller även känsliga frågor. Där av valet att lämna ett brev och slippa se deras min och höra en massa dumt som jag inte behöver ta. Har haft det nog så jobbigt under graviditeten och tycker att jag är bättre. Visst pappa är snäll och hjälpsam. Men när det kommer till hur man väljer att leva sitt liv eller hur det råkar bli. Så klantar han sig ofta. Och nu vill jag slippa det. Dom får väl bli glad eller besviken över detta barn. Det är mitt beslut! Och jag ska försöka fixa slutbetyg nu, sen va hemma 1 år och ca 2 månader och då försöka komma in på högskola. Jag har en plan för mitt liv ändå. Och ekonomiskt klarar jag mig. Iof beror det på att jag bor så gott som gratis i mina föräldrars gamla hus. Och det är jag evigt tacksam för! Och jag vet äntligen vad jag vill bli när jag blir "STOR". Så detta brejk från skolan på ca ett år det är nog bara nyttigt för mig.
Andas nu ut över denna jobbiga fråga.
Äntligen fredag!
Har funderat lite på det här med att få "Välkommen till världen" presenter. Jag tycker det är jätte roligt att ge då. Men hade ju varit bra att veta VAD dom önskar. Så slipper det bli besvikelser eller två av samma eller inte alls deras smak. Jag som sagt är ju en Lindex och H&M fan. Gillar inte Kappahl och Cubus direkt. I nödfall har det blivit Kappahl men annars undviker jag den affären att handla ur. Så nix inga presenter där ifrån till gumman ja om det inte skulle va Smurfarna (dom e lite söt och inte deras eget märke) eller MIFFY! Har massor av filtar så det känns inte okej att få heller. Hmm nå rosa eller rött gulligt påslakan skulle uppskattas. Då jag endast har blåa, dotra har inte haft nå eget heller. Kommer säkert köpa ett själv både till vagn och vagga. Då jag inte orkar vänta och se vad som kommer. Men sånt går åt till en "bajs-bebis" det med. Och nått som kommer användas några år. Sen det här med nallar och gosdjur är ju en lite personlig grej tycker jag. Då uppskattas det mjuka goa gosdjur gärna Nalle puh figurer eller en mysigt mjuk från Teddy kompaniet. Så det är lixom inge Ica eller konsum gos som jag kikat på. Men det är ju så efter tre barn vet man ju verkligen vad man gillar och vad som uppskattas och leks och gosas med. Så det är ju inga krav egentligen. Och bara för att det är av ett speciellt märke behöver det inte va dyrt. Jag köper gärna begagnat till rätt pris med.
Kvar att inhandla är en spjälsäng, tror det blir vit, med nedfällbar sida, ett babyskydd, Brio Primo svart och brun ev röd, babyvakt och skötbord från Ikea antar jag. Så det dyraste kvar. Men det jag kommer lägga ner mest pengar på är så klart babyskyddet.
Nu blir det skola sen mat och slappa med barnen efter det. Ska nog berätta nyheten om bebisen ikväll. Och ska försöka lämna brevet till pappa om nyheten med. Feg ja, men jag orkar inte höra en massa dumma kommentarer.
Tack och hej!
Namn igen
Moa
Tindra
Julia
Linnéa
Maja
Mira
William
Lukas
Liam
Melvin
Simon
Vecka 17+6
Skit!
Idag sågs vi=)
Minstingen fick gå på 6-års och fritids idag då dagis va stängt. Men det gcik bra det med. HAn började halv elva då jag skulle in på datan. Som ja, det blev lite info om hur vi gör med Info å layouten. Men det löste sig så 11,20 då bar det av och handlades bebis-föda;) Har ju tydligen en bebis i magen som älskar kebab i bröd=) Och ja då e det bara å följa magen. Upp å snacka lite skit å slaska massa mat. Har för fan hål i hakan! Men i slank allt iaf. Mätt å belåten skjutsa jag till jobb sen ut och handla och strödde lite tid. Både här å där. In t köpcentra hann jag innan med. Kolla kläder och fick ångest "Tänk om det inte ..."
Kom in t sjukhuset tre satt och läste lite. Kom ut en pappa och en tai-tjet och hennes son ca 6-7 år. Sonen höll sig för kinden och stor grina och mamman skällde, antar att han inte lyssnat under ultraljudet. Men jag trodde inte ens barn fick va med in!?! Karln sa ingenting utan bara gick. Hade god lust att berätta för barnmorskan, men självklart så va tankarna på annat håll när jag väl kom in. Men stackars pojk, idiotiska föräldrar som tar med barn in på UL!
Fick komma in nån minut innan halv. Hon undrade om det skulle komma nån mer med men så var det ju inte. Hon kikade och visade allt. Hon frågade innan om jag hade barn. Men hon var jätte grundlig och urgullig ändå när hon beskrev allt. Fick med några bilder, alla i profil, två frågade jag om hon kunde knäppa och skriva ut. Jag frågade från början att "Om jag vill, berättar hon vad det är då?" Så det skulle hon göra. Hon tala om att moderkakan ligger i framvägg och föreliggande, vet inte hur mycket föreliggande. Så nu har jag läst å läst å läst. Och inte blivit nå klokare. Kan va jätte farligt eller så flyttar den sig uppåt ju längre graviditeten går. Så jag hoppas den flyttar sig, vill inte ha snitt! Men iaf efter det tråkiga beskedet så frågade hon om jag ville se vad det va för kön. Och jag tänkte lite sen sa jag ja. Tänkte det va bättre att vänja in nu än när den är född. Även om bebisen såg jätte frisk ut. Så då började hon leta, bebisen riktigt korsade armarna mellan benen. Men tillslut så såg hon. Och hon frågade igen om jag va säker på om jag ville veta. Så då sa hon att det är en flicka=) Jag blev nästan tårögd och fick en klump i halsen. Kändes jätte skönt att min känsla har stämt så bra! Så det bar iväg till köpcentra igen och inhandlade en röd pyjamas med Stinky på, två par mumin strumpor och ett par vita strumpbyxor på Lindex sen in på H&M och köpte en Hello Kitty filt, rosa söt liten klänning och en mössa. Ja jag vet att jag ser allt i puttinuttit rosa nu. Men det är ju så förbannat tråkigt att handla pojkkläder och det finns så mycket gulligt till tjejer, dock så blir det dyrare!
Messade beskedet till barnens pappa, inte könet då, för då får alla reda på det nästa gång han är kocko. Så nu har han nått att se fram emot, det extra UL i v 32. Men är han kocko då så blir han inte med. Messa även t den som nyss fått veta om grav och hon blev lite avis att det va en flicka sa hon, fast hon har fyra flickor och "sista" blev en pojk i oktober. Men det är roligare att handla tjejkläder för utbudet är större. Väntar med spänning på halva reapriset rean.
Nu är det natti natt!
I morgon ses vi
I morgon är det ultraljudet. Den här gången har det gått ganska snabbt känns det som. Men det är väl för att jag inte förväntat mig så mycket. Nu önskar jag bara att det är friskt så jag slipper fatta en massa jobbiga beslut. Ska nog fråga vad det blir om jag kommer ihåg det:S Jag brukar ju ha en förmåga att glömma en massa saker som jag tänker på.
Har iaf berättat det för en till. Gjorde det igår och innan jag hann berätta klart så satt människa och rös. Hade haft nån dröm om det för ett tag sedan. Men jag viste att det skulle tas emot på ett bra sett där och inga dumma kommentarer heller. Det är bara mina "närmsta" vänner och pappa kvar nu. Sen resten skiter jag i! Dom får tycka och tänka vad dom vill. Det som känns lite jobbigt och orättvist är att en vän gjorde en abort med sin fjärde då jag fick barn 2005. Och en annan vän har fått massor av missfall en son som dog i v 20 i magen och nu steriliserat sig, för hon orkade inte med en massa mer. Men iof det är inget någon kan påverka. Och jag sitter inte med skuldkänslor, fast för det känns det ju jobbigt.
Har funderat lite på hur mitt liv kommer att se ut i framtiden. Jag ska försöka få mitt slutbetyg till sommaren. Läsa in matte B och även projketarbete sen. Om jag inte hinner börja med det nu. Sen ska jag vara hemma till augusti 2011 och förhoppningsvis komma in på högskolan då. Vill ju så gärna bli personalvetare, för det känns rätt för mig. Hmm jag förväntar mig inget av mina vänner. Men jag kanske får någon frivillig att passa minstingen då den kanske är för liten av att va hos mina föräldrar;) Nån gång då jag behöver ut och roa mig. Har ju vänner som är klar med sitt barnafödande (säger dom iaf) jag som började före dom med det =). Så dom kan nog få låna och snosa bebis ibland. OM jag nu vill slita mig.
Om det gått fort fram tills i morgon så kommer timmarna till Ultraljudet säkerligen gå långsamt. Har data kl elva sen lunch tolv t ett sen data igen kl 13 har jag för mig. Ska va på sjukhuset kl halv fyra. Och efter det ska jag inhandla mina två tvättmedelsburkar. Och ev nått litet klädesplagg/filt på köpcentrat. Sen in till stan och handla mat innan jag åker och hämtar barnen hos morfar. Får ju mat där så slipper tänka på att laga mat iaf. Ska höra med pappa om dom bokat resa än. Vi har iof inte pratat nå om det. Men jag vill ju åka. Och jag kan inte åka senare än 11:e mars om inte BF dagen ändras i morgon. Hoppas den skjuts fram nån dag så hinner jag ha nån dag till på mig. Måste ju vara hemma igen i v 27+0 annars gäller inte försäkringen. Måste kolla det där kan ju vara v 26+6 eller v 27+6 med, så struligt att veta när dom bara säger v 28. Hur ska man då veta hur dom räknar :S
Nu blir det lite kvällsbestyr och hopps jag kan sova i natt. HAr börjat vakan så tidigt och tänker på en massa helt onödiga grejer. Men det hör väl till.
Tjing a long
Ångest
Har varit en heldag ute och fönstershoppat idag och det funkade bra det med=) Allt från babykläder, babyskydd och bil blev det. Men billig dag iaf! Notan kommer sen då allt ska inhandlas. Är säker på vad jag ska ha för babyskydd iaf det blir ett Brio primo i brunt och svart, lika stolarna som barnen redan har. Sen spjälsängen blir nog den vita med nedfällbar sida. Den är enkel och lagom krånglig att få ihop. Fast blev lite sugen på en oval spjälsäng som fanns på Ikea för 5-10 år sedan. Hittade en på blocket men det blir ju lite svår att möblera i ett hörn. Har faktiskt bara köpt en grej och det en rosa Hello Kitty body som jag förstod skulle bli slut fort. Den ligger som en present i min gaderob utifall. Annars får väl dotra den till dockan.
Kom att tänka på en sak nu i kväll, varför har jag senaste dagarna snurrat in mig på könet på bebisen? När det viktigaste är att den är frisk! Så klart är det ju välkommen än vad det blir huvudsaken den är frisk och allt fungerar som det ska. Så då började jag få ångest över om den är frisk ju i stället :-/ Aldrig får det kännas bra! Nu har jag inte känt efter nå eller pratat väldigt mycket om bebis sen jag fick reda på det. För med de andra graviditeterna så har jag haft fler tankar och funderingar nu är det bara en "DEN". Men denna vecka har allt kommit över mig att jag snart får se "DEN" och se om den är frisk eller om jag måste göra abort nu när jag börjat vant mig ... Eller vad det nu är för kön, OM jag frågar det. Går upp och ner hela dagarna. Och av mig själv får jag inget vettigt svar heller :-S
Barnens pappa ringde vid sju. Han hade inte varit till soc och det trodde jag väl inte heller. Men han sa att han varit till beroendecenter. Men jag litar inte på hans information. JAg berättade ännu en gång att han inte får följa med på första ultraljudet pga det beteende han haft undertre veckor. Men jag sa att jag kan försöka boka in en tid OM han visar total renhet och nykterhet och åker iväg på behandling. Sen lovade han att fylla i papperet om pass. Funderar om jag ska passa på i morgonbitti när jag ändå ska in. För då kanske han skriver på om namn med! *Hoppas* Ja, fast det beror ju på vilket skick han valde att hamna i, efter vårat samtal!
Återstår gör även att berätta för pappa! Det grämer mig så inåt helvete! Funderar på om jag ska berätta för barnen först och dom får "äran" att "råka" säga det till pappa;) Men vi får se. Jag slänger väl ur mig det i ren ilska nån dag. Som vanligt när det gäller vår familj!
Å äntligen kommer mina pengar från CSN! Så efter UL på måndag blir det antingen tröst-shoppa eller lycko-shoppa. Jag hoppas så klart på det sistnämnda. Men som sagt allt behöver inte stå rätt till!
Nu blir det soffa och tv:n, försöka sova iaf.
God natt!
Ska jag eller ska jag inte ...
Kollade på ett program på tv 4 fakta som hette "Världens adoptioner". Avsnittet handlade om ett par som inte kunde få barn, så klart, men om en ensamstående mamma med tre barn. Hon hade börjat studera och ville bli något och kunna försörja sig och de barn hon hade. Så hon valde att adoptera bort barnet hon väntade och födde, till det andra paret. Så sorgligt men ändå så fint. Och kontakten hade dom ändå efter att dom adopterat bebisen. Snacka om oegoistiskt att adoptea bort sitt nyfödda barn direkt efter förlossningen. Jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna tänka mig det!
Sen kom tankarna om betydelse av kön. Nä egentligen har det ingen betydelse. Men ibland får jag känslan att "Bara för att jag trott jätte mycket idag på att det blir en tjej, så kommer det inte bli det". Kommer jag bli besviken då om jag får en pojke? Är det då bättre att jag kollar upp det innan eller lever ovisst i fem månader till? Jag har ju varit ganska säker de tre andra graviditeterna hela tiden och det har ju stämt. Men jag är ju lite rädd att just det, ska göra att min tro på vad det nu kan vara, gör att jag inte kommer glädjas lika mycket om det blir en pojke! Så nu har jag funderat på om jag ska fråga könet ... Men det har alltid varit det som varit tjusningen med att föda, att jag inte vetat fysiskt vad det varit som ska komma ut. Men jag ska väga fram och tillbaka i helgen. Har ju egentligen bara mig själv att "fråga". Visst råd och åsikter från andra eller "DIG", men det är ju ändå bara jag som kan avgöra hur jag vill göra. Det handlar egentligen inte om nyfikenhet denna gång, utan mer en säkerhet och en förberedelse. Sen kanske jag även börjar "känna" mig mer välkommnande om jag kan "boa" för en han eller en hon. Men ultraljud är inte 100% könsbestämmare heller om det inte skulle vara en pojk då förståss, för det brukar synas väldigt bra.
Jag får fundera vidare under sömnen. I morgon blir det kolla baby grejer och en annan bil. Fick ett glädjande besked idag med: Mina pengar från CSN kommer antingen i morgon eller måndag-tisdag nästa vecka! Känns så skönt.
God natt!
Allt rullar på
På måndag är det ultraljud iaf. Känns bra! Bra är nog mest inställd på att åka dit själv. Känns som att det går alldelens utmärkt. Jag har ju någon dag till på mig att ändra det. Men just nu känns det bra.
Annars händer det inte så mycket. Irriterad för det mesta för att barnen aldrig kan plocka upp och leka på sitt rum, gnäller om maten och tjatar om att få sitta i tv-rummet att äta. Så mest surerier här hemma. Nu blir det dusch, skola och sen lite ärenden.
Du är på dag 127 av 280. (45,4%).
Du har gått 18 fulla veckor och 0 fulla dagar (v18+0).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Ons 16 jun 2010
Du har 153 dagar kvar till beräknad förlossning.
Härliga lördag
Har segat lite mellan varven idag. Skulle vilja åkt till IKEA och köpa två underskåp till tvättstugan, men lilleman vill väl inte åka förstår jag väl:( Han leker ju äntligen med kompisar. Håller som sagt på med tvättstugan. Städade den så gott det gick igår. Är nog inte städad sen 70-talet! Och massa färg lossnar från väggar och tak. Men måla kan jag inte göra föräns grunden är grävd ute, då källarens väggar bara består av fukt! Men det är "städat" iaf. Var till IKEA och köpte två bänkskivor, vita med trä-ådring och en rund ho. Så lite snyggare blir det. Sen blir det två underskåp ett under hon och ett under mitt tvätthål i taket.
Åkte som sagt med min bror till IKEA igår. Och efter hela turen och lite mat så tog jag mod till mig och berättade att barnen skulle få ett syskon! *Puh* Känns faktiskt skönt! Nu är det bara pappa kvar. Iof resten av mina vänner med, men funderar på att skicka ett sms efter ultraljudet (om allt ser bra ut vill säga).
Jag har då visat under lång tid att jag klarar mig själv. Ja förutom veden då. Men körde in en halv kärra idag. Och det gick bra, men det gäller 1-2 ggr i veckan som min pappa kommer och hjälper mig med det. Sen lyfte han ner torktumlaren åt mig och räta till höjden och rensa avloppet. Men jag hade försökt med detta själv först men fattade inte vad som var stop! Låna iof även pengar till räkningar nu i veckan. Men dom ska han få tillbaka så klart, bara CSN och underhållet kommer igång. Underhållet lär ju dröja, då barnens pappa vägrar skriva på. Han e i nån jävla psykos igen och då jävlas han med allt! Men OM allt ser okej ut så kommer jag på två utbetalningar från CSN och tre månaders underhåll i januari, det är ca 30000 kr och det har ju sina fördelar att få klumpsummor=) Lättare att spara ihop till resan bla och kan betala av IKEA och resurs bank och H&M.
Beställde mamma bh, två amningströjor, kofta och två mysbyxor som kom igår från H&M. Är nöjd med alla kläder. Tröjorna var lite stor nu men dom krymper ju i tvätten. Alla kläder kan användas nu under graviditeten och amningen sedan. Byxorna kan jag även ha sen bara ändå. Ska även få två huvtröjor nästa vecka.
Tycker i övrigt inte att det händer så mycket med eller i magen. Lite fjärils rörelser då jag sitter ihop krypen med uppdragna knän. Har ju känt kroppen, men absolut inga starka sparkar eller dyligt. Ömmar lite runt och på magen ibland. Men det har jag haft med de andra med. Och min "skönhet" lär ju dröja innan jag får tillbaka:( Munsår, kliande kropp och finnar, håret går knappt att borsta heller! Men det blir väl bättre sedan.
Funderar faktiskt på att fråga om könet...fast bara om jag åker själv! Eller så säger jag åt henne att ta en bra bil på könet som jag sedan får gissa ifrån. Men vi får se...
Lite inköpslista i bild
(två sådana skåp till tvättstugan)
Åh vilken j*vla dag
I morse var det dax för skola för barnen igen. Men det gick faktiskt bra att få upp dem. De två stora somnade runt tolv! Fast iof så var det ju mitt fel, då telefonen ringde och jag lära prata. Men ja tillslut somnade även dom.
Det hände ju en hel del. Tog upp med barnens_pappas_övervakare hur det ser ut nu och i vilket skick pappan är i nu. Bara på två veckor har det verkligen blivit illa. Tydligen så har nån slagit sönder hans lägenhet!?! Jag tror den "nån" är honom själv. Hans ekonomiförvaltare ringde även hon och hörde om det stämde, då han ringt henne med och krävt pengar för möbler typ idag när detta hände igår! Han sover ju inte ens hemma. Hans förvaltare känner sig grundlurad av honom och inser att han fått lite väl mycket pengar som han inte sedan har handlat det han borde för. Men det har ju jag kunnat tala om innan han fick pengar, att det bara skulle gå åt helvete. Men ibland kan man ju vara efterklok! Så idag har det varit ett virr-varr av telefonsamtal soc, psyk, familjerätten, förvaltare, övervakare ja you name it! Och förstår Mr him self! Hotade med att skicka polisen på mig för förtal och hotade göra nått med mig eller och förvaltaren. Hmm men han ides inte ens komma till sin lägenhet idag för att möt upp henne så hon kune titta på det som va trasigt! Övervakaren har kontaktat soc och han var orolig att det skulle slå tillbaka illa på honom. Men herre Gud! Trodde att människor som jobbade inom detta område med psykisktsjuka, missbrukare, kriminella, var van att göra anmälan mot sina klienter om dom inte skötte sig. Men tydligen inte. Detta samhälle är fantastiskt!
Sen så har jag kontaktat tingsrätten och ska skicka in en stämmning om vårdnaden för barnen. Familjerätten trodde jag hade stor chans att vinna utan en advokat som ombud. Ja som om jag aldrig kunnat knåpa ihop en ansökan tidigare...Är ju typ mitt andra namn att ha med tjäntemän och statsanställda att göra. =) Men iaf så lär jag ju aldrig få pappan själv till familjerätten och skriva på om vårdnaden. Så nästa vecka blir det till att skicka in en sådan.
Sen ringde jag upp barnens farmor angående hur det gått med pappans lillebror. Ja då hade ju pappan varit dit och suttit och ojjat sig över att jag tänker ta barnen ifrån honom och byta namn. Ja jag tänker lägga till mitt "fula" efternamn före deras nuvarande efternamn. Så det kommer att se ut:
Namn Mellannamn Mitt efternamn-Pappans efternamn För då klingar mitt efternamn först och dom kommer inte förknippas lika lätt med deras pappa och farbror som båda är missbrukare. Hade tänkt kombinera det på detta vis först:
Namn Mellannamn Pappans efternamn (som mellan namn) Mitt efternamn Men eftersom barnen trivs med sitt efternamn så kan jag inte "radera" det från post och dyligt. Och på det första alternativet så kommer våra efternamn bilda ett långt efternamn. Tror man får ha så, hans bästa kompis har bindestreck i sitt efternamn bildat av båda föräldrarna. Jag berättade först för farmor vad gemensamvårdnad innebär. Och alla i den familjen är så j*vla korkad så dom tror det handlar om att han inte är deras pappa och att dom då inte är deras farmor och farfar. Blir fan inte klok på dom. Sen med efternamns bytet så förklarade jag att jag vägrar låta barnen förknippas med pappa och farbrors dåliga rykte hela livet och på detta vis minimera det. Hon får tycka vad hon vill, för hon heter inte ens samma som dom!
Nog om det. Idag är jag i v 18 alltså v 17+0. Känns overkligt. Ska på ultraljud den 18/1 få se hur det går. Antar att jag får åka själv. Inte för att det gör mig något. Fast det värsta är att pappan vet om tiden, så jag funderar på om jag ska byta tid...Kan ju inte garantera att han är normal till dess. Har tre alternativ 1. Åka själv 2. Fråga DIG 3 Fråga en som inte vet om det och överaska på plats. Ja vi får se. Jag kan ju som sagt åka själv och det känns faktiskt inte konstigt.
Söndag kväll
Dotra tvinga mig vika klart tvätten idag :P Skit unge! Men nu är de mesta vikt, bara mina kläder kvar, som vanligt. Snacka om att ha tråkigt om hon ville fixa med tvätten. Men bara man tar tag i saker så går allt så fort! Men det gäller att komma till skott först. Och det är den lilla gnistan som brukar saknas.
Inte mycket liv nere från magen heller. Det som märks är att jag inte kan ha mina täckbyxor knäppta och mina jeans är det bara att glömma! Men har beställt ett par till svarta mysbyxor och en kofta så jag har nått att sätta på mig.
Håller på äter ihjäl mig på fruktsallad. Älskar frukt av olika slag. Men det blir ju lite fett med vaniljsåsen=) Men det e så gott.
Längtar till lill*n kommer ut! Vill komma igång med livet på riktigt och självklart snosa bebis. Va å hälsade på en bebis idag. Känner inte riktigt den där överväldigade bebislängatan. Men jag hoppas så klart att den kommer.
Liten inköpslista i bild, dock inte just i dessa färger.
Jag som har mycket kläder och andra prylar, så som bajla, täcken, kuddar, påslakan, bärsele, vagn, första "leksakerna" mm Och ändå blir detta en väldigt dyr kostnad för mig! Stackare dom som måste köpa allt på en gång! För de två största utgifterna är ju också en säkerhetsfråga med babyskydd och spjälsäng för hur mycket regler och anvisningar finns det inte med hur en spjäsäng måste se ut! Och babyskydd är det absolut viktigaste ur säkerhetssynpunkt! Visst ja, ska komma ihåg att skaffa mig en gravid försäkring i tid denna gång. Och väldigt viktigt om det blor resa utomlands.
Lite namn
Tindra
Julia
Linnéa
Maja
Mira
William
Lukas
Liam
Melvin
Simon
