Kunde inte hålla mig
Mina läppar ser ut som botox sprutade med massa båsor. Jävla förkylning, hoppas den är borta innan nästa vecka. Täppt i näsan varenda morgon med. Jag som varit frisk sen i september. Tror det beror på att jag gått på helspänn väldigt länge. Och nu när jag släppt på allt, ja då kommer förkylningen och de jävla blåsorna!
Va på samtal idag och det kändes bra. Jag är navet i hjulet som bara finns. Inget behov av mig egentligen men ändå finns det där. Fel att kalla det nav snarare gummit som är runt hjulet och som sitter där utan på och bara slits. Skit samma vi kommer nog på en lösning på det. Var mer känsligt när vi kom in på mina vänner än barnens pappa. Kan ju bero på att barnens pappa är ett avslutat kapitell medan vänner är något som jag vill ska finnas kvar. Och det fega sättet att inte ringa och fråga vad som hänt eller anklaga per sms det sårar väldigt mycket. Jag lessnade ur lite på en insident som utspelade sig i onsdags. Mitt psyke är inte på topp sen dess men jag reder mig och tänker inte besvara frågor om vilken kontakt jag och barnens pappa har. Den som har en kontakt med mig vet att den är sporadisk och en aning strulig. Men den som inte engagerat sig tidigare utan först nu och undrar lite kyligt. Är det inte viktigast hur jag mår? Och sen vem jag har kontakt med hur ofta har väl ingen betydelse? Och nej, jag har i inte valt bort någon aktivt (förutom en nybekant då) och har absolut inte sagt att jag inte vill ha nå med personer, som inte tror på mina val, att göra. Men det handlar ju om vem som vill vara min vän och inte med mina val att göra. För trots att någon väljer att ex knulla runt trots man och barn, röka, dricka vin till maten var å varannan dag, bara för att det inte kanske står för min livsstil så väljer jag inte att sluta ha kontakt med mina vänner för det. Och lägg absolut inte personlig värdering i min utsago. Ja skit samma jag kommer få hjälp och stöd det känns bra att det kommer från utomstående håll.
Kom på en grej som sas igår och som var jobbig. Var ju som sagt till BM. Och när jag kommer ut där i från så kommer en "kändis". H*n frågade hur det va och vi pratade lite. Sen kommer sånt där jobbigt prat igen och h*n säger "Det är bara att höra av dig om du behöver hjälp, spelar ingen roll vad det gäller". känns skönt at höra och jag vet att människan verkligen menar det. JAg själv skulle inte nämt något sådant om jag inte ville det helhjärtat eller kände att jag orka. En liten tanke bara.
Va in på engelska handledning efter psykolog besöket. Skrev två halvfärdiga brev, som var uppgiften. Känner att jag skulle behöva hjälp av ett "proffs" med det där.
Efter det så fick jag ett infall att åka till Storstan´. In på Åhlens och det blidde en Barbapappa klänning och ett par bruna och rosa byxor med kaniner. Låter knepigt men dom va söt. Byxorna kosta 25kr och klänningen 129, så ja nu är det stop! Hi hi=) Har tvättat upp lillemans bebiskläder och även dotras kläder i stl 62. Känner att jag måste va förberedd ifall det blir en kille. SEn har jag ju inte behöft börja köpa och plocka fram kläder och prylar så tdigt. Men det är lite av en terapi, att det verkligen kommer en bebis. Blev nästan tårögd och mindes tillbaka när jag vek dotras kläder. Många minnen och hon var verkligen så bedårande go och söt när hon va bebis. Fast det är hon ju nu med=)
Lugn kväll blir det. Känner mig halvt överkörd. Måste bara komma på nån lätt och enkelt att äta. Nu upp på Ica, sen hämta dotra. Blir bara soffan ikväll. Har lånat mobilt internet=)
Va på samtal idag och det kändes bra. Jag är navet i hjulet som bara finns. Inget behov av mig egentligen men ändå finns det där. Fel att kalla det nav snarare gummit som är runt hjulet och som sitter där utan på och bara slits. Skit samma vi kommer nog på en lösning på det. Var mer känsligt när vi kom in på mina vänner än barnens pappa. Kan ju bero på att barnens pappa är ett avslutat kapitell medan vänner är något som jag vill ska finnas kvar. Och det fega sättet att inte ringa och fråga vad som hänt eller anklaga per sms det sårar väldigt mycket. Jag lessnade ur lite på en insident som utspelade sig i onsdags. Mitt psyke är inte på topp sen dess men jag reder mig och tänker inte besvara frågor om vilken kontakt jag och barnens pappa har. Den som har en kontakt med mig vet att den är sporadisk och en aning strulig. Men den som inte engagerat sig tidigare utan först nu och undrar lite kyligt. Är det inte viktigast hur jag mår? Och sen vem jag har kontakt med hur ofta har väl ingen betydelse? Och nej, jag har i inte valt bort någon aktivt (förutom en nybekant då) och har absolut inte sagt att jag inte vill ha nå med personer, som inte tror på mina val, att göra. Men det handlar ju om vem som vill vara min vän och inte med mina val att göra. För trots att någon väljer att ex knulla runt trots man och barn, röka, dricka vin till maten var å varannan dag, bara för att det inte kanske står för min livsstil så väljer jag inte att sluta ha kontakt med mina vänner för det. Och lägg absolut inte personlig värdering i min utsago. Ja skit samma jag kommer få hjälp och stöd det känns bra att det kommer från utomstående håll.
Kom på en grej som sas igår och som var jobbig. Var ju som sagt till BM. Och när jag kommer ut där i från så kommer en "kändis". H*n frågade hur det va och vi pratade lite. Sen kommer sånt där jobbigt prat igen och h*n säger "Det är bara att höra av dig om du behöver hjälp, spelar ingen roll vad det gäller". känns skönt at höra och jag vet att människan verkligen menar det. JAg själv skulle inte nämt något sådant om jag inte ville det helhjärtat eller kände att jag orka. En liten tanke bara.
Va in på engelska handledning efter psykolog besöket. Skrev två halvfärdiga brev, som var uppgiften. Känner att jag skulle behöva hjälp av ett "proffs" med det där.
Efter det så fick jag ett infall att åka till Storstan´. In på Åhlens och det blidde en Barbapappa klänning och ett par bruna och rosa byxor med kaniner. Låter knepigt men dom va söt. Byxorna kosta 25kr och klänningen 129, så ja nu är det stop! Hi hi=) Har tvättat upp lillemans bebiskläder och även dotras kläder i stl 62. Känner att jag måste va förberedd ifall det blir en kille. SEn har jag ju inte behöft börja köpa och plocka fram kläder och prylar så tdigt. Men det är lite av en terapi, att det verkligen kommer en bebis. Blev nästan tårögd och mindes tillbaka när jag vek dotras kläder. Många minnen och hon var verkligen så bedårande go och söt när hon va bebis. Fast det är hon ju nu med=)
Lugn kväll blir det. Känner mig halvt överkörd. Måste bara komma på nån lätt och enkelt att äta. Nu upp på Ica, sen hämta dotra. Blir bara soffan ikväll. Har lånat mobilt internet=)
Kommentarer
Trackback
