...
Idag har det varit skola en sväng. Gick väl bra, hade genomgång inför provet i morgon. Måste sätta mig och kolla igeom det snart. Lilltösen va hos farmor medans, men hon sov den timmen så det gick ju bra iaf.
Ångest har jag idag. Det händer INTE ofta, väldigt, väldigt sällan brukar den slå till Och det var väldigt längesen nu. Men just nu sitter jag med tung andning och vet inte vad som gick fel...?!? Va hem till en vän efter skolan, allt va som vanligt, vi prata lite allmänt om ditten och datten semster, högskoleprov mm. Men sen *poff* så dök ångestkänslan upp. Som en stor smäll. Jag kan inte komma på vad som utlöste det. Finns en grej som jag sa om en bekants-bekants barn, kan ju ha varit det...eftersom min vän känner en bekant till den bekanten (snurrigt värre, jag vet) och min hjärna skrek att "hjälp, tänk om hon berättar det jag nyss sa till denne och denne sedan säger det till den andre och jag får skit för det". *suck* Ibland önskar jag bara att jag kunde hålla tyst. Fast jag vet ju även att min vän brukar pladdra vitt å brett om andra både nära å kära, utan att bry sig ett dugg om de får reda på det. Men lite av min "fråga" var ju även lite oro. Och även en *suck* över hur alla jämför sina barn och vill att allt ska gå så fort. Oavsett om det skiljer två dagar eller tre månader. DET GÅR INTE ATT JÄMFÖRA BARN. Och inte när det skiljer så mycket. Men det handlar väl om osäkerhet hos mammorna. Jag är ju inte säker på allt själv. Men jag använder sunt förnuft iaf. Och det tror jag de flesta gör. Ja skit samma, jag står för min oro. Och jag hoppas denna känsla släpper nu när jag fått ur mig min dumhet:P Alla barn är olika, PUNKT SLUT.
Jag har ju själv känt en oro när lilltösen va en månad-tre månader, att hon hade en släng av downs syndrom. Men sen släppte det. och som någon sa: att man kan se objektivt, när man kan se att det finns andra barn som är söta och inte bara sitt eget. Fast jag själv har nog sett både "fula" och söta barn både innan mina egna föddes och efter. Saksamma, alla barn ser olika ut de med. Sen finns det dom som är skit söt som barn, men som blir "ful" som större och " fula" barn som blir skit söt som större.
Ja detta blev en lite knasig blogg för idag. Men ett känsligt ämne.
Finns det verkligen "fula" barn? Eller ser vi alla detta med helt olika ögon?
Tack och hej för mig
Ångest har jag idag. Det händer INTE ofta, väldigt, väldigt sällan brukar den slå till Och det var väldigt längesen nu. Men just nu sitter jag med tung andning och vet inte vad som gick fel...?!? Va hem till en vän efter skolan, allt va som vanligt, vi prata lite allmänt om ditten och datten semster, högskoleprov mm. Men sen *poff* så dök ångestkänslan upp. Som en stor smäll. Jag kan inte komma på vad som utlöste det. Finns en grej som jag sa om en bekants-bekants barn, kan ju ha varit det...eftersom min vän känner en bekant till den bekanten (snurrigt värre, jag vet) och min hjärna skrek att "hjälp, tänk om hon berättar det jag nyss sa till denne och denne sedan säger det till den andre och jag får skit för det". *suck* Ibland önskar jag bara att jag kunde hålla tyst. Fast jag vet ju även att min vän brukar pladdra vitt å brett om andra både nära å kära, utan att bry sig ett dugg om de får reda på det. Men lite av min "fråga" var ju även lite oro. Och även en *suck* över hur alla jämför sina barn och vill att allt ska gå så fort. Oavsett om det skiljer två dagar eller tre månader. DET GÅR INTE ATT JÄMFÖRA BARN. Och inte när det skiljer så mycket. Men det handlar väl om osäkerhet hos mammorna. Jag är ju inte säker på allt själv. Men jag använder sunt förnuft iaf. Och det tror jag de flesta gör. Ja skit samma, jag står för min oro. Och jag hoppas denna känsla släpper nu när jag fått ur mig min dumhet:P Alla barn är olika, PUNKT SLUT.
Jag har ju själv känt en oro när lilltösen va en månad-tre månader, att hon hade en släng av downs syndrom. Men sen släppte det. och som någon sa: att man kan se objektivt, när man kan se att det finns andra barn som är söta och inte bara sitt eget. Fast jag själv har nog sett både "fula" och söta barn både innan mina egna föddes och efter. Saksamma, alla barn ser olika ut de med. Sen finns det dom som är skit söt som barn, men som blir "ful" som större och " fula" barn som blir skit söt som större.
Ja detta blev en lite knasig blogg för idag. Men ett känsligt ämne.
Finns det verkligen "fula" barn? Eller ser vi alla detta med helt olika ögon?
Tack och hej för mig
Kommentarer
Postat av: Anonym
Även "fula" blir fin i någons ögon! Sen vad standarden är, ja det är ju upp till var och en ;) Ska din bror åka med min bror på semester?? Känns som både Ullared och Gotland pratas hej villt när dom träffar varandra...
Trackback
