Fredag den 13:e
En dag som både känts katastrof och bra. Var och anmälde mig till bemanningen i kommunen idag. Kändes rätt okej ändå. Skrev bara i två ställen som jag kan tänkas vara på. Sen var det möte med chefen på bb och då bröt jag ihop. Jag har känt att det varit något. Men ingen har sagt något. Inte gett feedback eller sagt om jag gjort något galet. Förutom någon enstaka grej, som jag sedan gjort rätt med. Men idag kom smällen. Det var så himla fåniga grejer så jag grät nog ännu mer för bara för det. Jag hade tex inte socialkompetens... Jag har fått bra respons från mina andra handledare på andra praktiker och jobb att det är just det jag haft. Men jag har väl trampat någon på tårna med min framåtanda, antar jag. Antgligen någon som jobbat där i 30 år! Sen fick jag inte säga "Det där namnet känner jag igen" om jag skulle se att någon låg inne på bb eller förlossningen. För det hade inget med mitt jobb att göra!?! Men att de som jobbat där i massa år sitter och kommenterar vilka som ligger inne och vem som känner vem, det är tydligen inte samma regler där. Viste jag från början att jag inte fick nämna det till dem jag jobbar med så hade jag såklart inte sagt något. Har hänt max två gånger på sex veckor att jag känt igen ett namn och då har det inte ens behövat varit den jag trott. Jag siitter aldrig och kollar journaler eller ens klickar runt på min handledares inlogg. Kollar jag så gör jag det när handledaren skriver. Och då för att lära mig! Jag vet att det är stor sekretess på allt!!! Jag får inte ens med en blinkning tala om vem som ligger på bb, vem jag har haft hand om, om jag hört att någon fött barn och legat där när jag varit ledig. Och jag tänker inte riskera att åka dit på en sån grej. Men sen att alla andra praktikanter sitter och klickar sig runt på beläggningslistan både bbs och förlossningen, läser alla journaler fast dom inte har de patienterna. Samma med andra anställd personal, de läser också båda sidor fast dom inte har hand om patenterna. Jag fattar faktiskt inte problemet, vad jag gjord som stött någon så mycket. Sen var det en ännu mer komisk grej som hänt. Det var att jag suttit i fikarummet med de andra, chefen hade sett det. Några hade berättat en rolig historia, som jag tydligen hade fortsatt lyssna på istället för att svara på en grej som en annan barnsköterska sagt. Jag har inte ett minne av den situationen. Jag skulle inte lyssna på de andra när de pratade tydligen. Sen så ska jag alltid tänka på att resa mig upp efter att min 30 minuters rast varit och då gå och göra något. Ja ha, men alla andra som jobbar där och får lön, varför blir inte dom tillsagda om det?!?! Så på dessa löjliga grunder, skulle jag inte få arbeta som undersköterska på bb i sommar, alltså inte ersätta någon ordinarie. MEN jag ska få arbeta som resurs på både bb och förlossningen 75% dagtid, vardagar som undersköterska. Alltså det gör mig inget. Men varför inte ge en bättre handledning och feedback under tiden? Jag har inte gjort ett dåligt jobb, det höll hon med om. Hon tyckte mycket om mig och tyckte jag arbetade på bra. Jo, hon tyckte att jag hade lite dålig rutin på kaffekokandet och matvagnen också?!? Jag gör ju inget annat än hämtar matvagn och kokar kaffe. Så det är väl någon som arbetat länge, som gnällt. Jag grät, hyperventilerade och snora från samtalets början till dess jag kom hem. Känner mig kränkt av de personer som jag jobbat med och för. Känner mig så genomgången och luppkollad. Jag reagerade nog som jag gjorde bara för att jag har känt att det varit något. Jag talade om det för chefen att jag känt det. Jag ifrågasatte varför hon inte sagt något tidigare och varför ingen annan sagt något för att rätta till de "stora" problemen. Men det hon sa var att ingen nog vågade och hon själv ville vänta. Men hur fan ska jag då veta vad jag gör för "fel".
Livet är i gungning rejält. Även kärleksfronten har börjat gunga. Men vart det bär härn vet ingen ännu.
