Annandag påsk
Solen skiner än och det har varit riktig högsommarvärme. För bara en månad sen så trodde jag aldrig den långa vintern skulle ta slut. Men *tjoff* så är det sommarvärme istället. Man vet liksom inte vad man ska sysslesätta sig med. Vill ju få det städat inne men så måste tomten städas och barnens grejer ska fixas, mat ska lagas, det ska tvättas. Det jag avskyr mest av att bo ensam utan karl, det är att laga mat jämt! Jag avskyr att avbryta aktiviteter, just bara för att fixa mat *urk*. Jag tappar ju fokusen på det jag höll på med.
Igår tog jag reda på de flesta högarna på gården, körde även lite stooor fyrhjuling. Att jag inte gör det oftare! Måste bli ändring på det. Tvättade även det mesta och vek in igår. Så nu ska jag hålla efter. I morse så klev vi upp halv sju. Plockade lite sen så ut på en lång rask promenad på ca 5 km. Tog oss 1 timme och 20 minuter. Få se om det blir en vän da till i morgon. Fixat och bytt däck på stora grabbens cykel har jag också gjort. Han sa nämligen att han och hans kontaktförälder skulle åka och köpa däck och slang på tisdag. Men jag tycker inte om att dom ska göra sånt, så jag fixa det själv.
Var och prata med en granne. Och jag känner mig alltid illa till mods och nästan gråtfärdig när jag pratar med henne. Vet inte om det är för att hon svek mig för två år sedan eller och det bara känns så ändå. Vi är egentligen väldigt lika men ändå så väldigt olika. Jag vet inte vart jag har henne, iof vet jag knappt det med några av mina vänner och bekanta. Hon trodde iaf att jag hade en massa tillställningar och är bortbjuden med barnen mm mycket och ofta. Jag sa som det är att OM det händer nått i mitt liv så har jag isf lyckats bjudit in mig själv. Hon undrade då om mina vänner och bekanta aldrig grillar eller träffar vänner. Men jo sånt görs ju, men så vitt jag har märkt så blir jag aldrig bjuden med barnen eller som nu då endast lilltösen behöver följa med egentligen då de andra kan sova borta. Men jag tänker verkligen sluta bry mig. Vill ingen ha mig med så ska de inte känna sig tvingad att bjuda med mig eller komma hit. Men min granne tyckte iaf att det var konstigt av de vänner som gör så. (Min känsla, jag vet. Men annars borde det ju märkas om jag någonsin blev bort bjuden, förutom när det är fest med fler.) Men jag accepterar detta och försöker gå vidare.
Det är inte accepterat av samhället att man är social. När jag var barn var det inte accepterat att vara blyg. HUR FAN SKA MAN VARA DÅ?!?!?! Svår balansgång det där.
I morgon blir det skola, kanske en lunch på stan med vännen som flyttar snart :( Sen kalas hos barnens kusiner, handla lite, betala räkningar sen en promenad. På onsdag är det skola och lämna in bilen på koll. Få se om jag tar en promenad från bilfirman till skolan och tillbaka efter skolan. Fredag har jag gramatikprov igen. Jag hoppas jag fixar det denna gång!!! Vill få ut mitt slutbetyg ju !!!
Dags för kvälls fix nu. Sen klockan åtta är det tv och sova.
Bajj bajj
Igår tog jag reda på de flesta högarna på gården, körde även lite stooor fyrhjuling. Att jag inte gör det oftare! Måste bli ändring på det. Tvättade även det mesta och vek in igår. Så nu ska jag hålla efter. I morse så klev vi upp halv sju. Plockade lite sen så ut på en lång rask promenad på ca 5 km. Tog oss 1 timme och 20 minuter. Få se om det blir en vän da till i morgon. Fixat och bytt däck på stora grabbens cykel har jag också gjort. Han sa nämligen att han och hans kontaktförälder skulle åka och köpa däck och slang på tisdag. Men jag tycker inte om att dom ska göra sånt, så jag fixa det själv.
Var och prata med en granne. Och jag känner mig alltid illa till mods och nästan gråtfärdig när jag pratar med henne. Vet inte om det är för att hon svek mig för två år sedan eller och det bara känns så ändå. Vi är egentligen väldigt lika men ändå så väldigt olika. Jag vet inte vart jag har henne, iof vet jag knappt det med några av mina vänner och bekanta. Hon trodde iaf att jag hade en massa tillställningar och är bortbjuden med barnen mm mycket och ofta. Jag sa som det är att OM det händer nått i mitt liv så har jag isf lyckats bjudit in mig själv. Hon undrade då om mina vänner och bekanta aldrig grillar eller träffar vänner. Men jo sånt görs ju, men så vitt jag har märkt så blir jag aldrig bjuden med barnen eller som nu då endast lilltösen behöver följa med egentligen då de andra kan sova borta. Men jag tänker verkligen sluta bry mig. Vill ingen ha mig med så ska de inte känna sig tvingad att bjuda med mig eller komma hit. Men min granne tyckte iaf att det var konstigt av de vänner som gör så. (Min känsla, jag vet. Men annars borde det ju märkas om jag någonsin blev bort bjuden, förutom när det är fest med fler.) Men jag accepterar detta och försöker gå vidare.
Det är inte accepterat av samhället att man är social. När jag var barn var det inte accepterat att vara blyg. HUR FAN SKA MAN VARA DÅ?!?!?! Svår balansgång det där.
I morgon blir det skola, kanske en lunch på stan med vännen som flyttar snart :( Sen kalas hos barnens kusiner, handla lite, betala räkningar sen en promenad. På onsdag är det skola och lämna in bilen på koll. Få se om jag tar en promenad från bilfirman till skolan och tillbaka efter skolan. Fredag har jag gramatikprov igen. Jag hoppas jag fixar det denna gång!!! Vill få ut mitt slutbetyg ju !!!
Dags för kvälls fix nu. Sen klockan åtta är det tv och sova.
Bajj bajj
Kommentarer
Trackback
