ensammafyrbarnsmamman

Jag vet inte vad jag ska göra...Bröt ihop i morse och bara stod och skaka och kände mig rejält spyfärdig! Tårarna va inte lätt att lindra. Känner mig så tom, som om någon hade dött. Ibland hade det nog vare lättast. Hur förklarar man för sina barn att deras pappa väljer bort dem för någon annan och hennes barn? Jag mår illa av bara tanken. Är så ledsen för barnens skull. Tänk att han sitter med en annan familj varje dag! Han har haft så många chanser att få ha sina egna barn. Jag ser tillbaka och inser att JAG inte kunnat gjort något annorlunda. Jag har kämpat så länge. Men han har inte insett hur värdefullt ett tillfrisknande är för barnens skull. HUR FAN KAN MAN FLYTTA IHOP EFTER EN MÅNAD! OCH SEN TRO ATT LIVET MED BARNEN BLIR LÄTT! Nä du jag tänker inte låta barnen träffa henne och barnen fören han har en normal relation till våra barn. Men HUR ska han få det när han valt att flytta? Hur ska han kunna finnas där när barnen behöver honom? Nä, jag ska inte lägga MIN energi på det. För det är inte jag som är dum i huvudet! Dotra och Lilleman va sååå ledsen i morse. Och det var nog anledningen till att jag bröt ihop. Vi va in till farmor idag. Och barnen sa uppriktigt att de inte ville att pappa skulle vara där. Men nu var han det och det fungera. Men efter en timme ville dom inte längre. Och ja jag var uppriktig mot barnen sen och talade om att deras pappa flyttat in hos en tjej och hennes barn. Va fan det är väl inte min uppgift att ljuga? Jag var pedagogisk när jag talade om. Men jag sa även att dom inte kommer att ha något med dom att göra. Även det på ett pedagogiskt sett. Hur det nu kan vara pedagogiskt att flytta ifrån sina barn!?! Men skit samma. Han får ta den skiten själv.

Väl hemma så gjorde barnen en pumpalykta tillsammans. Och det märktes att dom verkligen bryr sig om varann! Dom fixade det nästan helt utan min hjälp. Jag var i köket och fixade mat och dot satt vid köksbordet. Det var så roligt att se dem göra något tillsammans<3 Mina älskade barn<3. Finns inget bättre i livet!

Efter maten så tog jag Lilltösen och Lilleman en promenad med en tjej och hennes lille son. Så skönt att få vara *nollad* Men hon sa så mycket kloka saker trots sina unga år. Men det betydde så mycket att höra. Jag vet att jag inte är dum i huvudet. Jag bryr mig bara lite för mycket. Så efter promenad blev det lite kaffe och en liten smygrök=) Ja, jag vet inte normalt att smygröka vid 30års ålder för både sina barn och sina föräldrar. Men det får så vara=) Jag vill inte röka men det e en social grej:P När jag börjar träna så ska jag verkligen INTE röka!

Som vanligt så kommer alla med förslag på killar. Och som vanligt så känner eller jobbar någon vän med de offren :P Ha ha ha=) Men min tid med partner kommer tids nog. Jag har inte bråttom. Jag behöver nog bara en kram lite då och då<3

Har tänkt på en sak ett tag. En person myntade ordet "Klockrent" på 90 talet typ. Nu hör jag det överallt. På tv på FB och var å varannan person säger det. Känns lite spooky. Man har ju vissa ord som en person alltid säger. En vän säger "I regel" ofta. Någon säger "typ" och någon annan nå helt annat. Men" klockrent" kommer alltid att förknippas med DIG ;) Du e klockren hi hi