Onsdag igen
*Grr* Blir så jävla förbannad. Skriver ännu en gång för att minnas. Barnens pappa ringde och ville prata med barnen. Dom ville såklart INTE prata som vanligt. Jag sa åt honom att han är en idiot som valde det val han gjorde att svika barnen på detta sätt. Han skulle strida om vårdnaden. Jag sa att det står i mitt testamente att barnen ALDRIG kommer att bo hos dem om jag dör. Och fan den som bryter det över min döda kropp! De som vet historien skulle aldrig tillåta det heller. Jag sa åt honom att hoppas att han åker dit riktigt ordentligt någon gång eller blir påkörd av en bil, då inte i dödande syfte, eller på annat blir så sårad eller skadad så han fattar vilken smärta han orsakar barnen. Ja då hade jag ju självklart hotat honom genom att önska livet ur honom *suck* hur orkar han.
Samtalet slutade iaf med att jag bad både henne och honom att dra åt helvete. För hon kunde inte hålla tyst när vi prata. Och jag avskyr när någon annan ska stå och babbla bredvid. Hon känner inte honom och verkligen inte mig. Så hon har inget med detta att göra!
Jag blir galen på honom. Hur fan ska vi kunna ha dopet tillsammans nästa lördag? Jag försökte hålla god min men det går inte när han beter sig så idiotiskt. Varför ska alltid jag hålla tyst och sopa av mig all skit han öser över mig? Varför ska jag förlåta jämt? Nä du inte denna gång! Umgängessabotage kallade han det jag höll på med. Hur kan det vara det när 1) Barnen vill INTE prata 2) Han valde att flytta innan han hade en relation med sina barn 3) Han har missat att komma på bestämda träffar massvis med gånger 4) Barnen tröttnar att umgås med honom efter max 2 timmar 5) Jag har inte stoppat i han allt knark, alkohol mm Ja listan kan göras lång.
Men någon snäll kan ju hålla sina tummar och tår att jag inte någonsin förlorar barnen på någotvis. Jag såg fram emot att dom fick en god normal relation. Men inte på detta sett. Och aldrig att dom ska vara där hos dem han bor nu. Inte under dessa omständigheter. Barnen mår bara dåligt av hans svek. Men det fattar han inte.
Samtalet slutade iaf med att jag bad både henne och honom att dra åt helvete. För hon kunde inte hålla tyst när vi prata. Och jag avskyr när någon annan ska stå och babbla bredvid. Hon känner inte honom och verkligen inte mig. Så hon har inget med detta att göra!
Jag blir galen på honom. Hur fan ska vi kunna ha dopet tillsammans nästa lördag? Jag försökte hålla god min men det går inte när han beter sig så idiotiskt. Varför ska alltid jag hålla tyst och sopa av mig all skit han öser över mig? Varför ska jag förlåta jämt? Nä du inte denna gång! Umgängessabotage kallade han det jag höll på med. Hur kan det vara det när 1) Barnen vill INTE prata 2) Han valde att flytta innan han hade en relation med sina barn 3) Han har missat att komma på bestämda träffar massvis med gånger 4) Barnen tröttnar att umgås med honom efter max 2 timmar 5) Jag har inte stoppat i han allt knark, alkohol mm Ja listan kan göras lång.
Men någon snäll kan ju hålla sina tummar och tår att jag inte någonsin förlorar barnen på någotvis. Jag såg fram emot att dom fick en god normal relation. Men inte på detta sett. Och aldrig att dom ska vara där hos dem han bor nu. Inte under dessa omständigheter. Barnen mår bara dåligt av hans svek. Men det fattar han inte.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Har du ens några skyldigheter mot honom?? Har inte en aning om vad lagen säger... Men kanske prata med soc (antar det är dom) och kolla?? Inte för att han nånsin kommer kunna få ungarna, men kanske för att stilla ditt sinne? Lägga upp en plan för hur du ska göra, säga vara?? Å dopet... Ja, tror du han kommer??
Trackback
