Ja vad ska man säga...
Hämta en vän på sjukhuset idag sen blev det mat på MAX. Blev en runda på köpcentra med. Köpte klänningen till lördag och en vit body till Lilltösen. Hem hämta barn hos morfar sen hem en sväng. Träffen med prästen var halv fyra. Hon verkade stel och surmulen först. Men sen så kändes det bättre. Lite yr verka hon vara säket därför hon verka sur. Men det blir nog bra tillslut.
Väl hemma igen så ringer såklart barnens pappa. Fråga lite om hur mötet med prästen gick då det råkade bli dubbelbokat med hans möte med kriminalvården. Men det är ju knappast mitt fel då prästen ringde och boka om igår eftermiddag och pappans möte går inte att ändra då jag antar det är för att han missat en massa möten där förut. Men sen frågade han om barnen ville prata med honom och det ville dom inte. Sen fråga jag om han varit på möte idag. För jag fick inget svar från honom om dopändringen förens vid elva idag. Men iaf så sa han att jag inte hade något med hans behandlingsplan att göra. Och den fråga jag inte ens efter. Sen så började han prata om att han varit i stan i natt och pratat med ett x antal gamla vänner om bla hans väns död. (han får fortfarande till det att jag sagt en massa om det, det jag sagt är att han har väl kunnat ringt till mamman och beklaga sorgen) Och han hade typ gått igenom varenda vän och frågat om dom tyckte illa om honom mm mm. Han hade ju så klart inte varit nykter/drogfri. Han lät skit sluddrig då vi pratade med.
Sen eskalerade samtalet om att han tänker fan inte kolla min släkt i ögonen dom där jävla skattefuskarna, idioterna, fega jävlarna mm. Jag frågade om dom gjort honom något, nä sa han, dom är ju så jävla fega. Sen så tog han upp att han pratat med en advokat om att han hade umgängesrätt med barnen. Ja han har umgängesrätt. Vi har kommit överens om att barnen och han ska träffas hos farmor och farfar på helgerna. Sedan den 1 oktober så har HAN själv missat varannan gång!!! Som om det är mitt fel! I helgen så hörde han inte ens av sig. Han var väl bakfull. Han sa själv att han hade letat droger på fyllan och villan, då jag konfronterade honom med samtalet som han "råkade" ringa i helgen. Han sa att han skulle strida tillbaka vårdnaden. Men om HAN inte kan upprätthålla ett umgänge hur ska då ett umgänge eller vårdnadssammarbete fungera. Han sa att jag ringer väl och grinar till soc och familjerätten. Men det är väldigt sällan jag gör det dit. Utan jag pratar ganska sakligt om vad problemen är. Fast en person som inte blivit härdad av sån här skit som jag fått utstå, den skulle nog bryta ihop. Så jag vet inte vad som är normalt. Jag sa iaf att jag inte kunde prata mer för Lilltösen var jätte ledsen och de andra skulle få pannkakan fixad. Men det tyckte han inte var så viktigt. För tredje gången när jag sa att jag inte ville eller kunde diskutera detta just nu så blev han skit arg och det lät som han förstörde sin egen telefon. Ja vad ska man säga. Hans nya tjej borde inse faran iaf för barnen att bo ihop med honom så länge han får/kan fortsätta sitt missbruk. Han sa även till mig att "Tänk den killen som flyttar in hos er när han tar fram en folköl och vill dricka då kastar du ut honom på en gång. Precis som du gjorde med mig." Jag sa till honom att det inte bara var för en öl.
Det jag hittade efter han flyttat var ca 200 ölburkar, 2 tomma whisky flaskor. ALLT detta hade jag missat och då är det ändå mitt hus och jag känner varenda vrå i huset. Men han hade ändå lyckats gömt allt detta. Utan att jag såg något. Det jag sett var att han druckit max 10 burkar öl och han drack ju så klart ur min pisanganpon flaska med, som jag märkte efter flytten. Några dagar innan han flytta så smög han runt med nå plastigt föremål i fickan. Som han själv sa var en skruv mejsel. I bilen hittade jag en tesked, sockerbitar och tobak. Och det plastiga föremålet hittade jag en kväll när han sov. Tillsammans med mitt försvunna usb minne och mina försvunna bilnycklar så låg en spruta med nål på. Han hade alltså använt sprutor i MITT och barnens hem!!! Långt efter han flytta så hittade jag alla dess ölburkar på alla dess konstiga ställen både inne och ute. Hittade glas gömd uppe i en soffa som i hallen, han hade väl blandat narkotika i det för att kunna suga upp i sprutan och i sig själv sen. Så det var inte bara NÅN öl som tog död på allt en sista gång. Han är en fullblod narkoman som han så fint kallar det själv. Han har sagt många gånger att han aldrig kommer kunna bli ren på hemmaplan. Men när det väl kommer till kritan så vägrar han åka iväg.
Träffar jag en kille så kommer jag vara väldigt öppen om hur jag levt. Jag kommer inte förbjuda alkohol, men jag vill inte bo med en vardagsalkis eller helgalkis. Jag dricker ju inte själv till maten men kan visst ta en cider på kvällen med någon. Men att sitta var och varannan dag och berusa mig när jag har ett ansvar över barnen det kommer aldrig på frågan. Jag dricker helst när det är fest, men blir inte redlös och kan sluta när jag känner mig nöjd. Så jag hoppas min stora kärlek har samma syn på drickande som jag. Jag kan visst bli apfull men då har jag även haft jävligt roligt. Dricker aldrig av sorg.
Men vad tycker ni. Var det bara EN öl som orsakade detta? Är jag en jävla torris som inte tål något? Saboterar jag verkligen umgänget mellan barnen och deras pappa?
Jag vet att hans missbruk är så gravt att han måste ha hjälp borta. Och jag kan inte göra något mer för att hjälpa honom. Just nu är han som en vagel i öga på mig. Men jag ska hålla god min till lördag. Det ska jag.
