ensammafyrbarnsmamman

Ibland blir jag så trött på mig själv. Men oftast går det över ganska så fort. Men just då när jag bara känner mig "uttömd" på ord så känner jag mig som en idiot som aldrig kan vara tyst=) Jag avskyr ju den långa tystnaden, men det är väl försjutton inte min uppgift att upprätthålla en diskussion?!? Men ibland så känns det så eller det verkar som min hjärna tycks tro det :P Jag pratar ju försjutton fortare än jag tänker och då tänker jag tok fort. Eller jag kanske tänker fortare än jag pratar, det är därför allt blir en enda röra när jag ska säga nått. För tänk dig själv att trycka igenom en fotboll genom ett stuprör. Det blir ganska trångt då. Lika blir det nog i min mun=) Varför kan jag bara aldrig vara tyst!?! Jag har ju inte nå viktigt att säga direkt. Och det jag säger analyserar jag sen när jag är ensam. Så typ, jag går igenom ett samtal 2 ggr bara för att kolla upp om det var nå dumt jag sagt, eller nått som kan misstolkas. HUR DRYGT ÄR INTE DET!!! Det är väl ingen som är intresserad av vad jag har att säga egentligen. Och jag har inte heller nån informationsplik till okända/bekanta eller dyligt! Men lik förbannat så är det den där jobbiga tystnaden som gör att den där jävla fotbollen ska tryckas igenom stupröret. Så i slutändan fattar nog inget egentligen heller=) Tänk att jag som har uppfattats och varit väldigt tyst i min uppväxt skulle bli en maraton pratare:P Mina nära vänner får leva med det;) För jag kämpar även där och tystnaden blir inte lika påtaglig och jag har lärt mig lite att inte avbryta och inte ta upp samtalet då det blir tyst. Jag har en bekant/kompis som kan säga "nä, nu har jag inget mer att säga" Snacka om rakt på sak. Men det gör mig inget. För jag gillar ju raka puckar=) Men jag blir bara så trött på mig själv. Jag får lov att köra min egna KBT så kankse det ordnar upp sig;) För jag sabbar ju bara för min egen hjärna. Och tänker desto mer. Men jag vill ju heller ingte uppfattas som den tysta heller. Och skulle jag komma till öppna förskolan nästa gång och inte säga en massa onödigt eller vara med i npn diskussion så skulle ju folk tro att jag blivit sjuk och mår skit:P Men jag får börja testa. Det är aldrig min mening att säga saker som sårar. Men till nya bekantskaper är det så svårt att veta VAD som sårar. 

Hade egentligen tänk skriva om arga snickaren som gick igår. Låg och tänkte på det kl fem i morse då jag blev väckt. Kom på hur jag skulle formulera min blogg om det bla. Är man inte dum i huvudet så säg =) Men nu blev det inte så. Men intressant var det. Och man lär sig något nytt om förhållanden varje gång.

Dax att njuta av eftermiddags lugnet innan barnen kommer hem och ska äta.