Rara barn
Igår kväll så satt vi och prata lite jag och barnen medan vi slötitta på tv:n. Dotra säger då att vi skulle prata om det vi prata om igår (alltså förrgår). Jag fråga vad hon mena så då säger hon det där om hur killen ska vara. Mina barn längtar verkligen till att jag träffar en kille. Dom funderar hur han kommer att se ut och vad han kommer att tycka om att göra. Han ska inte vara slö som pappa deras, har dom iaf kommit överens om, sen så tycker grabbarna att han ska kunna mycket om datorer och tycka om att spela spel Men den delen går bort för mig. Rik ska han va tycker äldsta grabben. Sånna diskussioner brukar vi alltså ha.
Sen börja dotra prata om någon killes konstiga näsa. Hon har en förmåga att studera människor grundligt. Oftast på ett sånt sätt att det inte märks. Iaf så undra jag vilken kille hon mena. Och då va det han som jag stod och skratta med på golfen =) "VA" sa jag frågande. Ja, ni såg så kära ut. Han såg kär ut. Och ni pratar ju så mycket. Vi prata om vädret sa jag då. Ja också skratta ni samtidigt. Och jag hade skrattat när han inte putta i bollen på ett slag. Tänk vad barn ser mycket. Jag försökte hela samtalet att neka till någon som helst indikation att vi inte pratade med varann på det sättet. Men dotra gav inte med sig :P
Men jag kan ju hoppas att hon såg rätt från hans håll också ;) Hon har ju verkligen en förmåga att se saker som ingen annan ser. Så varför inte liksom?
Jo hans näsa har tydligen en skateboardramp formad näsa =) Så hon har granskat honom grundligt. Jag måste väl kolla om det jag med då ;)
