ensammafyrbarnsmamman

Har hjälpt en vän att flytta lite saker till nya hemmet. Mannen va bortrest så då sov dom över här sen. Trevligt med lite sällskap på kvällskvisten. Hör ju inte till vanligheten. Jag drack en mjölkdrink och det känns lite idag. Men tråkvädret gör ju sitt det med. Barnen nyäten så nu ligger jag på soffan och slappar. Massor-att-göra listan den får va så länge. Tvätten ligger på prio ett. Men tar det senare.

Tänk vad skönt det skulle vara om hemmet blev färdigrustat och ordning överallt och mindre prylar. Då skulle det "bara" vara det vardagliga att tänka på och det skulle inte se så rörigt ut bara det hamnar en handduk på golvet. Men min energi kommer väl tillbaka snart. Eller lusten är det som saknas.

Att kunna flytta så man fick rensa ur lite skulle inte sitta helt fel. Men men nu är det som det är. Och om den dagen kommer någongång att jag kan flytta ihop med någon så kommer jag att göra det ch gärna inte här. Vill bort här ifrån även om jag även trivs.

Längtan efter kärleken gör det heller inte så lätt. Jag vet inte hur länge jag orkar med ensamheten. Men jag skulle aldrig bli tillsammans med någon "bara för att". Men det känns ju så långt bort. Men någon mysig kille borde ju vilka leva med mig... Men jag får va tålmodig och vänta på den rätte.

Nu vila lite till sen göra liiite nytta :P