ensammafyrbarnsmamman

"Jag känner inte mycket när du tar på min kropp på samma sätt som du gjort förut. Inte ens en rysning som fått mig att tänka lite oklart. Ingenting ... Jag känner en lättnad fast samtidigt en saknad. Vad innebär saknaden??? Det vet jag inte. Kanske saknaden av osäkerhet ... Saknaden av att ändå få känna mig trygg för stunden ... En ovilja att dras till det förbjudna men ändå det åtråvärda. Jag kryper in i din famn, känner den ljuva doften, känner en trygghet men inte samma känsla som förut. Vill inte släppa din famn. Den enda trygga famn som omfamnat mig. Men det är dags att ta farväl för denna gång. En tår rinner ner över min kind. En tår av lättnad, saknad, avsmak ... Jag vet inte ..." 

"Att få se världen med nya ögon, känns helt underbart. Vi möts ibland, små pratar och ler. Jag smälter en smula. Ditt leende etsar sig fast på min näthinna. Och ditt skratt bubblar i mina öron. Känner en känsla som sitter långt ner i magen, överst ligger en bubbla. Jag vill släppa ut den och låta den brista. Men rädslan är starkare. Ett krystat samtal, betyder det något för dig? Ska jag behöva lämna dig till högen av sommarminnen? Jag längtar tills vi ses nästa gång igen. Helt oskyldigt men så underbart."

Idag har varit en bra dag. Varit på golfkurs med lilleman. Finns en person där som får mig att må bra. Har bara hejat förut. Men idag så pratade vi. Han fråga om mina semesterplaner och han berättade att hans var lika obefintlig som mina. Men vi var överens om att hemma är bäst. Vi känns rätt så lika. Känner inte honom, men samtalet var bra. Och känslan av att få känna mig välkommen. Våra barn lekte, dotra och hans lilla tjej på tre år. Stor ålderskillnad men det gick bra. Jag vet att även han är singel och har sina två döttrar varannan vecka. Men det är söndag snart igen. Så möjligheten till samtal kommer att finnas.