ensammafyrbarnsmamman

Sitter man här och känner en stor sorg i hjärtat. Samma visa år efter år midsommar, nyår. Jag kan bara inte låta bli att känna besvikelse vid dessa högtider. 06-07 va vi hemma med en överförfriskan pappa som blev hämtad av grannen. Inte en tanke på att jag blev ensam. Men barnen la sig vid tio så då gick även jag dit. 07-08 minns jag in te vad vi gjorde...jo jag var hemma med barnen och det blev lite lilla julafton och en väldigt trevlig nyårsafton med A och P. Hur skulle jag kunna glömma det :) 08-09 satt jag ensam med dotra och lillgrabben. Stora grabben sov hos en kompis om jag inte minns helt fel. Jag satt iaf och grät mig igenom denna nyårs afton. 09-10 så var det en väldigt trevlig nyårsafton hos A och P med två gravida magar. En bror som ringer och gråter. Hemfärd med nöjda och glada barn strax efter tolv. Förra året så va jag hemma. De mindre barnen låg och sov kl tolv stora grabben sov borta och lilltösen och jag låg i sängen. Kände mig ganska tillfreds med det. Även om det va ensamt även det året.  

De jag frågar hymlar om vad de ska göra. Antar att de inte vill fira med mig. Förra året fick jag inte plats på ett ställe. Jo man tackar för de orden då kan man lika gärna hålla käften!!! Idag satt man hos en ja...tydligen är det bekant, eller övergått till det då man hör denne prata i telefon och denne talar om vem hon är med. Då är jag en bekant på besök. Känns ju hmm... trevligt...Ja iaf så va deras granne där och dom står och pratar om nyår om vad de ska handla och äte på nyår tillsammans. Ja kände hur det brände i ögon och hjärta. Så jag tog barnen och åkte så fort grannen gått. En annan vän undra hur jag mådde per sms och jag svara ärligt att det va okej men att jag längta till måndag för att jag iaf inte kan uppfylla barnens nyår med trevligt sällskap. ur f-n förklarar man andra människors ego till sina barn?!?! Jag har ju frågat flera stycken vad de ska göra. Men alla är upptagen eller oftast låter det "inget särskillt bara ta det lugnt" I mina öron låter det "sorry, men vi vill inte fira nyår med dig, det kan ju komma nå trevligare förslag."

Jag lovar att den dagen jag träffar en kille så kommer jag att låta de vänner som sitter ensam på nyår fira med oss. För varför låter man sina vänner sitta ensam? Är man då en riktig vän? Isf har jag inte några riktig vänner kvar. Känns så himla tragiskt att f¨å dessa känslor. MEN FAN VAD SKÖNT ATT NYÅR ÄR EN LÖRDAG!!!! De som säger att de förstår, varför visar de inte lite med känsla? Nä, de kan väl sitta och ha kul under hela nyårs kvällen. Jag vill inte att någon tycker synd om mig. Men är det för mycket begärt att var någons vän. Mitt hjärta blöder och ögonen svider av alla tårar.

Hur länge ska jag orka!?!