Söndag idag
Hade någon som ville kramas inatt men det blev inge av med det :P Så svårt eller egentligen inte, men ändå svårt när jag behöver närhet, tänker på någon annan (som känns väldigt långt bort att jag kommer "få") och får något som jag helst inte vill ha. Nu har människa börjat med snacket om att vilja kramas också. Tänk vad skönt det skulle vara om jag började dejta någon. (Som helst va den mystiske mannen). Då fick han sig en näsbränna (ännu en gång).
Ett liv, en längtan, hur länge ska jag vänta på att träffa den rätte? Jag känner mig verkligen redo att möta verkligheten med man, barn, bonusbarn (om sådana finns) Börja ett liv att dela med någon. Vara så där upp över öronen kär. Åka på resor tillsammans, träna tillsammans.
Ibland känns det så overkligt att jag ens någonsin kommer att träffa någon. Jag vill inte bli någon gammal nucka som måste söka närhet på fel sätt. Jag vill leva ett långt och lyckligt liv med en man och få älska och känna mig älskad. Tänk om jag kunde få veta när det sker. Vill inte vänta längre. Men jag hoppas verkligen han är värd att vänta på.
