Fredag igen
Veckorna går fort nu. Tyckte det nyss va lördag. Men det är skönt tycker jag. Har inte gjort så himla mycket förutom en Stockholms tripp i onsdags. Blev inge storshopping. Tre klädesplagg för 150 kr på H&M och ett par solglasögon från Guldfynd. Morgonfika solen på Whayns coffé. Vid tolv tiden så vräkte regnet ner. Men vi va innomhus så det gjorde inget. Sen lunch intogs på en liten restaurang som hette London. Bra pris och maten smakade bra. Men det var riktigt skönt att vara borta en hel dag hemifrån. Kom hem strax efter åtta. Alla barnen va hos mormor och morfar. Det hör inte till vanligheten. Det brukar vara ett riktigt gnäll, speciellt på stora grabben. Men han sa inte ett ord om att behöva vara där. Han hade även varit ute och hjälpt morfar.
Jag försöker hitta energin och inspirationen till att städa upp odentligt i alla skrymslen. Inte bara det vanliga plockande. Har iaf städat köket idag. Men dom kommer och ska mäta och byta rör i hela huste om två veckor. Så då måste allt som står efter väggarna flyttas. I tv-rummet så står det massa lådor med barnkläder. Källaren ska det också bytas rör i. Så jag måste ta tag i detta snart. Lilltösens rum vill jag få klart till hösten med. Men jag får väl ta tag i det när hon börjar dagis och jag har lite självstudier på dagarna. Kommer att läsa vård och omsorgsarbete och Människan socialt och kulturellt. Efter det så får jag kalla mig färdig undersköterska. Kommer inte få så jätte mycket pengar i höst heller då man tydligen inte får gå på a-kassa viss del om man har CSN för resten. Men det går nog ändå. Jag kommer även skicka in min andra ansökan till PHS. Så sätta igång med träningen måste jag också göra.
"Mannen" hör av sig ofta och är ihärdig. Jag orkar inte, men trevligt med sällskap oavsett om det bara gäller en rök. Men jag ska ju sluta röka igen. Så jag vet inte vad han ska komma med då när han vill träffa mig. Det är ju väldigt enkelt att fråga någon om en cigg. Men för mig gör det det samma. Jag har nog blivit alldeles för låst i de känslor jag hade förut till honom. De finns liksom inte mer. Och jag känner mig tillfreds med det. Jag är nog lite rädd att det ska blossa upp massa känslor igen. Men än så länge så känns ingenting. Jag har ju mitt lilla charmtroll att titta på när jag är på golfen. Det räcker med att heja och se honom så är jag nöjd. Det är ju söndag snart igen. Inte alla som längtar till söndagar. Men det gör jag.
Jag vet inte hur jag ska göra när golfen är slut... Fyra gånger kvar nu, sen får jag inte se honom fören till våren igen ... Ska jag våga skicka ett sms? Skriva något om han vill ta en fika och att jag tycker han är charmig eller nå i den stilen. Gud så svårt. Jag har ju gjort så två ggr, alltså stött på killar på det viset. Till en början har det ju gått jättebra. Men sen har jag stått där ensam igen. Kan ju vara så att killar tycker det är coolt att en tjej uppvaktar dem och då blir de "kära" men sen inser att det bara va själva grejen att tjejen tog första steget som dom belev "kär" i. Kan vara så. Så jag inväntar nog få se om han är intresserad och hör av sig. Jag önskar varje dag. Tiden får utvisa. Det jag kom på är att han egentligen inte står som tränare. Men va inte med i början heller. Utan det var efter den där bakfylledagen, då både jag och han kom sent med barnen, som han har börjat vara tränare. Äh jag ska inte tänka på det. Men bra go verkar han vara. En sån kille som skulle passa mig. Han jobbar på kontor, tränar väl si så där ganska regelbundet men mest på kul och för att hålla sig i form. Han har en vardaglig klädstil, två döttrar och en katt. Mer än så vet jag inte. Men det räcker för mig.
Nu ska jag försöka göra något vettigt av dagen. Men det blir en hemma dag utan stress och en massa måsten om jag inte känner för det. Kanske blir en pocket i soffan.
Jag försöker hitta energin och inspirationen till att städa upp odentligt i alla skrymslen. Inte bara det vanliga plockande. Har iaf städat köket idag. Men dom kommer och ska mäta och byta rör i hela huste om två veckor. Så då måste allt som står efter väggarna flyttas. I tv-rummet så står det massa lådor med barnkläder. Källaren ska det också bytas rör i. Så jag måste ta tag i detta snart. Lilltösens rum vill jag få klart till hösten med. Men jag får väl ta tag i det när hon börjar dagis och jag har lite självstudier på dagarna. Kommer att läsa vård och omsorgsarbete och Människan socialt och kulturellt. Efter det så får jag kalla mig färdig undersköterska. Kommer inte få så jätte mycket pengar i höst heller då man tydligen inte får gå på a-kassa viss del om man har CSN för resten. Men det går nog ändå. Jag kommer även skicka in min andra ansökan till PHS. Så sätta igång med träningen måste jag också göra.
"Mannen" hör av sig ofta och är ihärdig. Jag orkar inte, men trevligt med sällskap oavsett om det bara gäller en rök. Men jag ska ju sluta röka igen. Så jag vet inte vad han ska komma med då när han vill träffa mig. Det är ju väldigt enkelt att fråga någon om en cigg. Men för mig gör det det samma. Jag har nog blivit alldeles för låst i de känslor jag hade förut till honom. De finns liksom inte mer. Och jag känner mig tillfreds med det. Jag är nog lite rädd att det ska blossa upp massa känslor igen. Men än så länge så känns ingenting. Jag har ju mitt lilla charmtroll att titta på när jag är på golfen. Det räcker med att heja och se honom så är jag nöjd. Det är ju söndag snart igen. Inte alla som längtar till söndagar. Men det gör jag.
Jag vet inte hur jag ska göra när golfen är slut... Fyra gånger kvar nu, sen får jag inte se honom fören till våren igen ... Ska jag våga skicka ett sms? Skriva något om han vill ta en fika och att jag tycker han är charmig eller nå i den stilen. Gud så svårt. Jag har ju gjort så två ggr, alltså stött på killar på det viset. Till en början har det ju gått jättebra. Men sen har jag stått där ensam igen. Kan ju vara så att killar tycker det är coolt att en tjej uppvaktar dem och då blir de "kära" men sen inser att det bara va själva grejen att tjejen tog första steget som dom belev "kär" i. Kan vara så. Så jag inväntar nog få se om han är intresserad och hör av sig. Jag önskar varje dag. Tiden får utvisa. Det jag kom på är att han egentligen inte står som tränare. Men va inte med i början heller. Utan det var efter den där bakfylledagen, då både jag och han kom sent med barnen, som han har börjat vara tränare. Äh jag ska inte tänka på det. Men bra go verkar han vara. En sån kille som skulle passa mig. Han jobbar på kontor, tränar väl si så där ganska regelbundet men mest på kul och för att hålla sig i form. Han har en vardaglig klädstil, två döttrar och en katt. Mer än så vet jag inte. Men det räcker för mig.
Nu ska jag försöka göra något vettigt av dagen. Men det blir en hemma dag utan stress och en massa måsten om jag inte känner för det. Kanske blir en pocket i soffan.
Kommentarer
Trackback
