Äntligen slut
Klockan är tjugo i nio. Hade jag vetat typ igår att det var fest idag, så hade jag inte suttit ensam hemma i soffan och dessutom barnvakt. Hur dum får man bli egentligen...Jag får väl se det så, att jag slipper ju vakna upp med huvudvärk och föstöra en hel dag med att vara trött. Men lite trevligt hade det ju varit. Men som sagt, är ju barnvakt åt grannens jänta och jag sa redan i onsdags att jag INTE tänkte va barnvakt om han ska ut och festa. Är jag dum då kanske? Men jag tycker inte det är mitt ansvar att se till att han ska kunna ut och roa sig. Men skit samma nu blev det så iaf. Jag orkar faktiskt inte bry mig. Jag sa åt honom att han får kolla och eventuellt laga min bil som tack. Han sa lite ironoskt om han såg ut som en bilmekaniker (typ det som han är utbildad till) Då kontra jag med om han tyckte jag såg ut som en barnvakt. Då hade han inge bra svar.
Fick ett samtal från en bekant som hade en bror (som jag träffat några gånger) han tyckte jag såg bra ut och hade väl varit smått intresserad av mig. MEN han fråga i bakrunden varför jag har fyra barn. Ja du vad ska man svara på den? Eller jag ska inte ens behöva svara på den. Men då man är i ett förhållande, oavsett om det är toppen eller halvdant så tror man ändå att: "Med denna person ska jag leva med hela livet". Och så planerar man barn och det föds sedan barn. Ska man tveka med att skaffa barn ifall att man inte kommer att leva hela livet tillsammans? I mitt hjärta va nog lilltösen så efterlängtad. Fast jag inte viste. När jag ser på henne så ångrar jag inte henne för en milisekund. Hur skulle jag ens kunna? Oavsett hur många barn man har så är det ju MIG som person som ska leva med. Även om barnen absolut är en väldigt stor del i mitt liv eller den största. Och jag kommer aldrig att sätta dom åt sidan pga en kille. Utan den som träffar mig får hela kittet med barn å allt.
Självklart kan jag förstå att det skrämmer killar att jag har fyra barn. Men jag tänker inte på det själv, inte på det viset. Och om situassionen hade varit sådan att jag hade haft flera pappor till barnen så kan jag förstå att det verkar konstigt. Men nu är det samma pappa. Inte den smartaste pappan. Men som sagt det är ju MIG som killen ska leva med och med barnen. Nu är iof killen i fråga "bara" 27 tror jag. Inga barn, fem syskon med fyra olika mammor, en syster har fem barn, en har inte kunnat fått barn och knappt en andra heller, sen en liten sladdis bror. Så om HAN ska dömma mig att jag har fyra barn med samma pappa, det förstår jag inte.
Om jag ändå bara hade två barn, sa han i bakgrunden. En fika kunde vi ta tyckte han. Jag borde rakt av säga nej. Men vem är jag att dömma ut honom pga hans åsikt som han egentligen inte har en aning om? Äh, få se om det blir nå fika. Mina fyra barn är ju som två tycker jag. Men det är väl för att jag oftast hör de två mellersta bråka.
Dagen är nu äntligen slut. Ska läsa lite bok och kanske kolla en film. Sen vakna upp till en dag på banan. Jag gör det för lillemans skull. Trevligt att se lite folk iaf.
