ensammafyrbarnsmamman

Det värker både i mitt hjärta och mitt huvud. Huvudet känns som det är påväg att brista ett blodkärl i. Vad fan skulle hända med barnen om det hände mig nå allvarligt? Helst skulle jag inte vilja splittra på dem. Men stora grabben skulle jag vilja bodde hos sin förhoppningsvis blivande kontaktfamilj om det blev splittring. De mindre hos min bror med familj. Även om svägerskan kanske inte är så framåt så vet jag att min bror skulle klara av det. Och båda två har ändå bra hand med barn. Jag vill även att de ska ha kontakten med de som dom har runt sig nu. Min vilja. Men förhoppningsvis så blir mitt liv långt och andra slipper städa upp efter mig och mitt liv. SEn det där med Hepatiten så känner jag mig lugn nu. Läkaren kom fram till att det uppkommit under våran alltså max 6 månader tillbaka. Och att risken är mikroskopisk liten att vi blivit smittad. Iof obefintlig eftersom vi inte tagit på varann på ett sådant sett så det skulle ha kommit blod på sår eller slemhinnor. Vi stod som sambo på HC så därav det stora "pådrag" som det blev. Vet inte varför det stod så för vi är skriven på olika hälsocentraler. Ja skit samma. Har pratat med massa inom sjukvården även BVC och alla säger samma sak. Skulle va lättare att bli smittad på ica, frissan eller badhuset än risken att vi blivit det. Och inte tänker jag undvika att gå på ica för att risken att jag råkar få nån annans blod på mig i ett sår är minimal. Tur jag ännu en gång har stöttande vänner som förstår och inte är rädd för mig eller ja för att bli smittad. För som sagt det är lika stor risk att få det nån annanstans, eller liten heter det. Nä nu ska jag kika runt här. Har en massa måsten men mitt huvud behöver vila. Har iaf beställt tårta och köpt alkohol till fredagen. Nått vettigt fick jag gjort idag iaf.