ensammafyrbarnsmamman

Känner mig tung i kropp och själ. Jag gör det jag måste göra. Orkar inte ens bli besviken när löften bryts eller annat som brukar göra mig upprörd inte är som det ska. Har haft huvudvärk i ca fyra veckor. Är det den där jävla sprutan tro? Får min tredje på fredag. Min utbildning blev sabbad pga sjukdom *fan* Opererad tand, känns väl sådär. Bara spänningen mot huvudet försvinner. Kliver upp, gör frukost, kör barn sen hem till soffan. Idag har jag iof varit vaken hela dagen. Dagen är en transportstrecka till att hämta barn, laga mat och sen äntligen få komma i säng. Klockan åtta så ligger de två mellersta i sina sängar med mig. Så mina kvällar tillbringas i sängen. Ingen vuxentid nere vid tv:n här inte. Orkar inte göra mycket heller. Har tvättat upp all tvätt. Så nu är det bara vika in *suck* orkar inte! Tog mig en promenad idag till Ica, skönt med sol iaf. Lagade riktig mat med potatis och korv och ägg. Det va länge sen! Försöker med tappra steg varje dag. Viljan finns men inte den där jävla orken. Jag är totalt orkeslös. Jag suckar värre än en åttaåring som måste gå ut med soporna. Jag vill ju orka vara pigg en hel dag, orka med att göra något med barnen. Men jag orkar knappt höra barnen läsa sin läxa. Men jag lyssnar och berömmer. Det som fungerar just nu är att alla somnar och sover på sin plats i bra tid ja, förutom storagrabben som sover bredvid mig) och att alla är lugn och sannsad på morgonen och kommer iväg bra till skola och dagis. Men sen händer inte många knop. Det är den där jävla sprutan, jag ger mig fan på det. Jag hatar den jävla sprutan!!!. Jaa, mmm, nää är det jag orkar säga till svar känns det som. Allt blev bara för mycket då Hepatiten kom in i bilden. Hjärnan slogs ut som en leksaksfjäder. Och nyckeln att skruva upp fjädern med är ej återfunnen. Vet inte vart jag ska söka... Inte för att det fanns någon risk egentligen att vi blivit smittad, men chocken över att få det beskedet och utan vettig info. Blev lite för mycket. När hjärnan sen inte kan ta in mer info. Man letar mobilen när man har bråttom iväg och inser efter fem minuters letande, att man pratar i den. Snart börjar jag väl skicka barnen till skolan på söndagen redan. Nä, riktigt så illa är det inte. I morgon blir det sista inköpen till dotras kalas. Fredag den där jävla sprutan! Sen ute mat och fira dotra. Hem och sen främmande. Mycket nu känns det som. Det brinner i min kropp känns det som. Göd natt