Söndag morgon

Vaknade tjugo över sju. Kände mig inte direkt trött heller. Så för hoppningsvis så börjar mitt känsloliv återgå till det mer normala. För att vara trött trots tio timmars sömn, kan knappast vara normalt. Var även fler dagar sen om inte en vecka sen, som jag gick och la mig  mitt på dagen och sov vaknade lika trött sen iaf. Men nu känns det ljusare:)

Ligger fortfarande kvar i sängen, har varit ner å eldat, fixat frukot, bytt några blöjor på lilltösen. Men jag vet ju att jag har det städat nere, så då kan jag ta det lugnt. Behöver vika tvätt och plocka av kökssoffan. Men få se vad jag känner för att göra när jag kommer ner.

Gårdagen så va vi till stan och farmor och farfar. Barnens pappa kom dit. Jag mådde mest bara illa av att träffa honom. Jag känner sånt svek jänte mot barnen. Men han förstår mig inte! Han busade lite med lilleman, stora grabben fick spela på hans nya mobil, och dotra satt mest vid mig eller bredvid honom en sväng med lilltösa. han gjorde inte många ansatser till att varken prata och fråga hur det va med dem annars va det inte tal om. Och för en gångs skull kände inte jag att jag orkade informera honom.

Inga måsten idag direkt, förutom det vanliga med mat. Kanske ska fixa in saker från gården. I morgon blir det MRT, vägning någon dag i veckan med. Tror inte jag har så mycket mer. Ska till badhuset med barnen i slutet på veckan.

Dax att kliva upp. Och se dagen positivt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0