Orka
Dagen fortsatte iaf lika bra som den började. Har haft det jätte bra. Var ut på gården och fixade lite grann med barnen, knäppte massa mysiga höst bilder. Blev två promenader idag och kaffe hos en granne mellan de två måltiderna.
Lite tjafsigt mellan barnen som måste redas ut titt som tätt. Men det får jag ju räkna med när jag valt att ge dem ett liv. Det har ju oftast bara funnits jag för dem. Och jag kommer alltid att ge mina barn det stöd dom behöver.
Har försökt kämpat i alla år som barnen funnits att dom ska ha en bra relation med sin pappa. Jag försökte ju bevisligen för ett och ett halvt år sedan med. Va kanske inte det mest smartaste drag jag gjort. Men då fick jag ju även ett bevis nio år senare, att han är som han alltid varit och att han inte klarar av att ta hant om barnen som en vanlig (vad nu vanlig är) pappa är. Men ja iaf inte varit en pappa som nattat sina barn, gått upp på natten när det gråtit, varit föräldraledig själv utan mig, gått på föräldramöten, följt med dem till dagis mm mm Ja han har hjälpt till att duscha dem, klippt deras naglar, bytt blöja från de varit nyfödd och då han haft barnen ensam, följt med dem å lekt i en lekpark om han orkat. Annars har mycket kretsat kring svartsjuka OM jag gjort något själv. Även under de år vi inte bott ihop har det varit mycket svartsjuka! Av ingen anleding faktiskt. Har haft ett förhållande på två månader. Senast jag hade ett förhållande va det, förutom det med pappan då. Men ändå är det jag som har dragit in en massa karlar till barnen. Men nej, det har jag inte.
Nu ska ju han försöka strida att ha barnen hos sig. Och ska tydligen försöka sätta mig i dålig dager. Men barnen vill ju inte bo med honom. Jag är inte sådan att jag kan eller tänker tvinga barnen till det. Även fast det skulle ge mig egen tid. Men det är inte värt det att ha sura och bråkiga barn hemma pga att de blivit tvingad. Gårdags kvällen så va de jätte bråkiga och lekte apa. Det slutade med att dom skallade varandra och höll på svimma. Det pga att de träffat sin pappa och varit spänd innan. Men jag tar det även om det är jobbigt.
Det visar sig hur det blir. Jag står fast vid att barnen ska ha en relation med sin pappa ensam först innan det släpps in någon tjej in i bilden. Så jag håller tummarna att det blir så. Jag har heller aldrig förbjudit honom en kontakt med barnen. Förutom när han varit psykotisk. Men nu nekar han till allt och tycker att jag är en idiot. Sen beskyller han mig att bråka med honom. Tur i denna stund att jag skrivit så pass mycket dagbok under alla år. Som sagt, en god relation som sedan succesivt kan utvecklas. Senast igår sa ha: Du vet ju själv att jag inte kommer kunna ha dem över natten på väldigt länge och max kortare tid.
Jag kan bara hoppas nu.
Lite tjafsigt mellan barnen som måste redas ut titt som tätt. Men det får jag ju räkna med när jag valt att ge dem ett liv. Det har ju oftast bara funnits jag för dem. Och jag kommer alltid att ge mina barn det stöd dom behöver.
Har försökt kämpat i alla år som barnen funnits att dom ska ha en bra relation med sin pappa. Jag försökte ju bevisligen för ett och ett halvt år sedan med. Va kanske inte det mest smartaste drag jag gjort. Men då fick jag ju även ett bevis nio år senare, att han är som han alltid varit och att han inte klarar av att ta hant om barnen som en vanlig (vad nu vanlig är) pappa är. Men ja iaf inte varit en pappa som nattat sina barn, gått upp på natten när det gråtit, varit föräldraledig själv utan mig, gått på föräldramöten, följt med dem till dagis mm mm Ja han har hjälpt till att duscha dem, klippt deras naglar, bytt blöja från de varit nyfödd och då han haft barnen ensam, följt med dem å lekt i en lekpark om han orkat. Annars har mycket kretsat kring svartsjuka OM jag gjort något själv. Även under de år vi inte bott ihop har det varit mycket svartsjuka! Av ingen anleding faktiskt. Har haft ett förhållande på två månader. Senast jag hade ett förhållande va det, förutom det med pappan då. Men ändå är det jag som har dragit in en massa karlar till barnen. Men nej, det har jag inte.
Nu ska ju han försöka strida att ha barnen hos sig. Och ska tydligen försöka sätta mig i dålig dager. Men barnen vill ju inte bo med honom. Jag är inte sådan att jag kan eller tänker tvinga barnen till det. Även fast det skulle ge mig egen tid. Men det är inte värt det att ha sura och bråkiga barn hemma pga att de blivit tvingad. Gårdags kvällen så va de jätte bråkiga och lekte apa. Det slutade med att dom skallade varandra och höll på svimma. Det pga att de träffat sin pappa och varit spänd innan. Men jag tar det även om det är jobbigt.
Det visar sig hur det blir. Jag står fast vid att barnen ska ha en relation med sin pappa ensam först innan det släpps in någon tjej in i bilden. Så jag håller tummarna att det blir så. Jag har heller aldrig förbjudit honom en kontakt med barnen. Förutom när han varit psykotisk. Men nu nekar han till allt och tycker att jag är en idiot. Sen beskyller han mig att bråka med honom. Tur i denna stund att jag skrivit så pass mycket dagbok under alla år. Som sagt, en god relation som sedan succesivt kan utvecklas. Senast igår sa ha: Du vet ju själv att jag inte kommer kunna ha dem över natten på väldigt länge och max kortare tid.
Jag kan bara hoppas nu.
Kommentarer
Trackback
