Irriterad
Men det var väl inge ovanligt=) Men börjar bli lite smått uppretad på att barnens pappa försöker klassa mig som psykfall och ska anmäla mig till soc, helt plötsligt. Tänk så avskydd man kan bli och jakten efter barnen har börjat för honom nu. Han har till och med mage att säga att hans tjej (som han typ känt i en vecka) sa följa med på dopet. Över min döda kropp, sa jag typ då.
Jag ska tampas med en förjävlig huvudvärk som vägra släppa, utvecklingssamtal på skolan, tvätt för ett helt kompani varje dag, städ, mat, disk och så klart mina älskade barn. Men det som tär mest är att jag inte orkar lika mycket som jag gjort tidigare. Min kropp känns stel, varenda led värker och jag är trött. Sen går fan-skapet och skaffar brud när han veckan innan sagt att han ska få ordning på mycket nu. Barnen såg fram emot att han skulle byta lägenhet så dom kunde vara hos honom nån helg då och då. Jag kanske är en fjant, satmara kalla mig vad ni vill. Men jag VILL inte att barnen ska ha något med hans tjejer att göra! OM han ska ha barnen så ska han ha byggt upp en normal relation till dom själv först och inte bygga upp en familj med någon ny och släpa in barnen dit. Tänker jag fel där??? Varför tänker han inte längre än näsan räcker?
Ingen som jag har haft kontakt med alltså då menar jag soc, kurator, mödravård, bvc tycker att jag aggerat fel Ja det största idiot felet va att lägga min energi på honom förra året igen och låta honom komma tillbaka. Men lilltösen kom ju så det ångrar jag inte på det viset. Den enda som klandrar mig för min idioti är jag själv! Och det är bara jag som kan göra något åt den känslan.
Det som irriterar mig så fruktansvärt nu, är att jag ställt upp SÅ JÄVLA mycket på barnens pappa, iof bara med små saker, men sen får jag skiten tillbaka. Nu är det jag som är helt jävla dum i huvudet enligt honom och säkerligen enligt han tjej också. Som han tydligen inte ens älskar, men som han flyttat till och nu är på semester över helgen med. Ja ha hur tänkte han då träfa barnen om han är borta i helgen? Han kunde ev kunna komma hem i morgon eftermiddag. Men jag sa som jag sagt förut att jag åker inte in till stan på helgs eftermiddagar. Och absolut inte för hans skull!!!
Okej, jag erkänner, lite ska jag allt tortera honom känslomässigt. Fast gör jag egentligen det, när detta är hans val? Han är beredd att offra tiden med barnen, för att umgås med någon annan och dennes barn. Så han torterar nog sig själv! Och nu skulle han självlart gå på pissprov mm mm för någon annans skull inte för hans egna barns skull. Ja det skulle isf vara för att VINNA dem! Ja, om man nu kan tävla om sina egna barn?!? Gäller nog att alltid finnas för sina barn och ställaq upp. Men tar nog tid innan han förstår att det inte går att köpa kärlek.
Skit samma. Jag är ledsen för barn ens skull. Hade han haft en bra relation till dom innan han gjort så här, då hade jag inte regerat som jag gör.
Någon psykopat blir jag aldrig, eller är en besviken ensammstående fyrbarnsmamma samma sak?
Jag ska tampas med en förjävlig huvudvärk som vägra släppa, utvecklingssamtal på skolan, tvätt för ett helt kompani varje dag, städ, mat, disk och så klart mina älskade barn. Men det som tär mest är att jag inte orkar lika mycket som jag gjort tidigare. Min kropp känns stel, varenda led värker och jag är trött. Sen går fan-skapet och skaffar brud när han veckan innan sagt att han ska få ordning på mycket nu. Barnen såg fram emot att han skulle byta lägenhet så dom kunde vara hos honom nån helg då och då. Jag kanske är en fjant, satmara kalla mig vad ni vill. Men jag VILL inte att barnen ska ha något med hans tjejer att göra! OM han ska ha barnen så ska han ha byggt upp en normal relation till dom själv först och inte bygga upp en familj med någon ny och släpa in barnen dit. Tänker jag fel där??? Varför tänker han inte längre än näsan räcker?
Ingen som jag har haft kontakt med alltså då menar jag soc, kurator, mödravård, bvc tycker att jag aggerat fel Ja det största idiot felet va att lägga min energi på honom förra året igen och låta honom komma tillbaka. Men lilltösen kom ju så det ångrar jag inte på det viset. Den enda som klandrar mig för min idioti är jag själv! Och det är bara jag som kan göra något åt den känslan.
Det som irriterar mig så fruktansvärt nu, är att jag ställt upp SÅ JÄVLA mycket på barnens pappa, iof bara med små saker, men sen får jag skiten tillbaka. Nu är det jag som är helt jävla dum i huvudet enligt honom och säkerligen enligt han tjej också. Som han tydligen inte ens älskar, men som han flyttat till och nu är på semester över helgen med. Ja ha hur tänkte han då träfa barnen om han är borta i helgen? Han kunde ev kunna komma hem i morgon eftermiddag. Men jag sa som jag sagt förut att jag åker inte in till stan på helgs eftermiddagar. Och absolut inte för hans skull!!!
Okej, jag erkänner, lite ska jag allt tortera honom känslomässigt. Fast gör jag egentligen det, när detta är hans val? Han är beredd att offra tiden med barnen, för att umgås med någon annan och dennes barn. Så han torterar nog sig själv! Och nu skulle han självlart gå på pissprov mm mm för någon annans skull inte för hans egna barns skull. Ja det skulle isf vara för att VINNA dem! Ja, om man nu kan tävla om sina egna barn?!? Gäller nog att alltid finnas för sina barn och ställaq upp. Men tar nog tid innan han förstår att det inte går att köpa kärlek.
Skit samma. Jag är ledsen för barn ens skull. Hade han haft en bra relation till dom innan han gjort så här, då hade jag inte regerat som jag gör.
Någon psykopat blir jag aldrig, eller är en besviken ensammstående fyrbarnsmamma samma sak?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ensamstående är du redan så varför är han ens en del av era liv när han inte ens verkar försöka?? Förlåt men du lägger ner åt helvete för mycket på honom! Han lär nån gång bevisa att han vill ha barnen på riktigt, inte bara sitta och lova att han ska göra si eller så... Din energi ska inte gå till att hjälpa honom för hur många chanser har inte han fått redan?? Varför inte plocka bort honom ur era liv tills han bevisligen kan finnas som en riktig pappa?? Ett tag i alla fall?? Skulle framför allt inte du må bättre av det och barnen?? men vad vet jag ;)
Postat av: Anonym
Du vet nog mycket :) Och jag tänker inte lägga energin där. Har mycket annat att tänka på och ta hant om!
Trackback
