Inte fläckfri
Nä det är jag inte som förälder. Jag blir arg på mina barn när de beter sig dumt åt varann, vägrar lyssna på vad jag säger, eller städa upp det dom stökat till. Ibland fastnar jag vid datorn. Men OFTAST är det när barnen gör något annat som jag hamnar vid datorn. Barnen får mat varje dag, blir duschad några ggr i veckan och får sitt mys till helgen. Hela och rena kläder finns alltid till hands. Okej lilleman vägrar ha mysbyxor, så har väl hänt att han haft samma jeans i tre dagar om jag inte tvättat. Stora grabben vägrar ibland att duscha. Men det är väl inte hela världen om han går oduschad en dag extra. Ibland glöms tandborstningen bort men det händer då oftast med av de själva då de ibland tycker det är jobbigt att borsta =) Ja, dom dör ju knappast av det.
När barnen blir sjuka så får de sin medicin, lite extra omtanke och mys, det är även jag som följer med dem till tandläkaren, läkaren när det behövs. Ibland är vi grymt osams, men det är väl det som är kärlek, när man vågar visa sina känslor för varandra. Jag läser samma saga var och varannan kväll. Ligger bredvid barnen till de somnat. Oftast är det en skön nedvarvning. Ibland somnar det åtta ibland halv nio-nio, beronde på vad som hänt under dagen. Tyvärr har inte stora grabben något eget rum nu pga fukt skada i två rum. Men han trivs nog ganska bra i min säng. Trygghetskille som han är=) Helst ser jag ju att han sover i eget rum, så hoppas på det när allt är klart.
Jag sköter min ekonomi bra tycker jag. Lite för hög matkostnad. Och lite för mycket daglig handel. Men det är ju kul att handla. Sak samma om det är mat eller kläder till barnen. Och oftast köper jag rea eller loppis. Men huvudsaken att vi har mat och mår bra. Spara ill mig själv kan jag göra i framtiden. Barnen har en fond och jag pensionssparar. Jag var så snäll och övertog hela Lo-lånet som barnens pappa och jag hade på ca 140000kr, var av endast 30% max va mitt. Men jag får inget tack från honom, utan jag får skylla mg själv säger han. Ja annars hade jag antingen gått till kronofogden, inte kunnat lösa andra krediter eller lära betalat 2500kr i månade utan att kunna sänka lånet då han inte fick pga skulder. Så jag hade inget val.
Det barnens pappa är bra på när han är närvarande är gå till lekparken (om han orkar) köpa (snatta) saker at ge barnen (typ köpa deras uppmärksamhet och kärlek. Oftast så glömmr han ringa, lovar köpa saker men gör det aldrig, kommer inte i tid eller inte alls. Men det är väl mitt fel det med tydligen. Som om det är jag som stoppat i honom alkohol, piller eller knark.
Dags läget ser ut som så att han före den 3 oktober ringt barnen typ tre ggr om dagen i tre-fyra veckor. Vi träffades med alla barn minst en gång i veckan och Lilltösen träffade han mitt i veckan 1-2 ggr till. Men sen den 3 oktober så "glömde" han ringa. På måndagen eller tisdagen ringer han helknepig och ingen av barnen vill prata. Antar de känner sig sviken då han inte ringt på 1-2 dagar. Sen veckan som följer så är det mycket tjafs mellan honom och mig. Främst för att han ringer hit påverkad! Han tror även att hans nya tjej ska kunna ta del av barnen. Hade han haft en normal relation med barnen innan nya tjejen så hade jag inte kunnat sagt så mycket. Men eftersom han ALDRIG skött psykvård, missbruksvård eller dyligt så har han inte kunnat haft barnen hos sig. Och jag tror inte han velat ha det ansvaret heller, då han även är så svartsjuk på vad jag gör! Detta som han inte skött är anledning till varför vi inte gjort nå schema på familjerätten. Dom sa sist, då hela vårdnaden skrevs på mig, att VI skulle ha en kontinuitet och att han skulle sköta prover mm innan dom ville skriva ett schema där. Eftersom ett schema skrivet där måste följas och har lagligt stöd. Men det går inte att skriva ett schema med någon som aldrig kan passa tider, sköta sin vård eller ta hant om sig själv.
Men idag fick jag ett brev från familjerätten om sammarbets samtal som han begärt. *inte för att jag vet vart han vill komma. Så länge han inte sköter prover och vård så finns inte möjligheten att han kan träffa dem på annat vis än hos sin mamma och utan hans tjej, tills dess han tagit behandlig och inte hamnar i sina psykoser. Då OM han blir frisk och missbruksfri så kan han ha dem i sin lägenhet till dess barnen känner sig helt trygg med honom och efter det kan andra missbruksfria och friska få träffa barnen. Nä jag drar inte alla sjuka och missbrukare över samma kant. För alla har olika grader och de kan skada barnen på värre eller inget vis.
Men får väl se vad han har för argument att komma med. Vill självklart att HAN själv får en normal relation med barnen. Men att lämna barnen hos en människa som tillåter en person köra påverkad det verkar ju helt galet.
Jag kanske är för hård. Men barnen är ändå mitt fulla ansvar. Och det är min skylldighet att ansvara för deras hälsa, omvårdnad och säkerhet.
Gör jag fel eller tänker jag rätt?
När barnen blir sjuka så får de sin medicin, lite extra omtanke och mys, det är även jag som följer med dem till tandläkaren, läkaren när det behövs. Ibland är vi grymt osams, men det är väl det som är kärlek, när man vågar visa sina känslor för varandra. Jag läser samma saga var och varannan kväll. Ligger bredvid barnen till de somnat. Oftast är det en skön nedvarvning. Ibland somnar det åtta ibland halv nio-nio, beronde på vad som hänt under dagen. Tyvärr har inte stora grabben något eget rum nu pga fukt skada i två rum. Men han trivs nog ganska bra i min säng. Trygghetskille som han är=) Helst ser jag ju att han sover i eget rum, så hoppas på det när allt är klart.
Jag sköter min ekonomi bra tycker jag. Lite för hög matkostnad. Och lite för mycket daglig handel. Men det är ju kul att handla. Sak samma om det är mat eller kläder till barnen. Och oftast köper jag rea eller loppis. Men huvudsaken att vi har mat och mår bra. Spara ill mig själv kan jag göra i framtiden. Barnen har en fond och jag pensionssparar. Jag var så snäll och övertog hela Lo-lånet som barnens pappa och jag hade på ca 140000kr, var av endast 30% max va mitt. Men jag får inget tack från honom, utan jag får skylla mg själv säger han. Ja annars hade jag antingen gått till kronofogden, inte kunnat lösa andra krediter eller lära betalat 2500kr i månade utan att kunna sänka lånet då han inte fick pga skulder. Så jag hade inget val.
Det barnens pappa är bra på när han är närvarande är gå till lekparken (om han orkar) köpa (snatta) saker at ge barnen (typ köpa deras uppmärksamhet och kärlek. Oftast så glömmr han ringa, lovar köpa saker men gör det aldrig, kommer inte i tid eller inte alls. Men det är väl mitt fel det med tydligen. Som om det är jag som stoppat i honom alkohol, piller eller knark.
Dags läget ser ut som så att han före den 3 oktober ringt barnen typ tre ggr om dagen i tre-fyra veckor. Vi träffades med alla barn minst en gång i veckan och Lilltösen träffade han mitt i veckan 1-2 ggr till. Men sen den 3 oktober så "glömde" han ringa. På måndagen eller tisdagen ringer han helknepig och ingen av barnen vill prata. Antar de känner sig sviken då han inte ringt på 1-2 dagar. Sen veckan som följer så är det mycket tjafs mellan honom och mig. Främst för att han ringer hit påverkad! Han tror även att hans nya tjej ska kunna ta del av barnen. Hade han haft en normal relation med barnen innan nya tjejen så hade jag inte kunnat sagt så mycket. Men eftersom han ALDRIG skött psykvård, missbruksvård eller dyligt så har han inte kunnat haft barnen hos sig. Och jag tror inte han velat ha det ansvaret heller, då han även är så svartsjuk på vad jag gör! Detta som han inte skött är anledning till varför vi inte gjort nå schema på familjerätten. Dom sa sist, då hela vårdnaden skrevs på mig, att VI skulle ha en kontinuitet och att han skulle sköta prover mm innan dom ville skriva ett schema där. Eftersom ett schema skrivet där måste följas och har lagligt stöd. Men det går inte att skriva ett schema med någon som aldrig kan passa tider, sköta sin vård eller ta hant om sig själv.
Men idag fick jag ett brev från familjerätten om sammarbets samtal som han begärt. *inte för att jag vet vart han vill komma. Så länge han inte sköter prover och vård så finns inte möjligheten att han kan träffa dem på annat vis än hos sin mamma och utan hans tjej, tills dess han tagit behandlig och inte hamnar i sina psykoser. Då OM han blir frisk och missbruksfri så kan han ha dem i sin lägenhet till dess barnen känner sig helt trygg med honom och efter det kan andra missbruksfria och friska få träffa barnen. Nä jag drar inte alla sjuka och missbrukare över samma kant. För alla har olika grader och de kan skada barnen på värre eller inget vis.
Men får väl se vad han har för argument att komma med. Vill självklart att HAN själv får en normal relation med barnen. Men att lämna barnen hos en människa som tillåter en person köra påverkad det verkar ju helt galet.
Jag kanske är för hård. Men barnen är ändå mitt fulla ansvar. Och det är min skylldighet att ansvara för deras hälsa, omvårdnad och säkerhet.
Gör jag fel eller tänker jag rätt?
Kommentarer
Trackback
