Ha ha ha
Fick en *tårta* i fejjan idag. Pratade om att jag varit tystlåten i unga år, att jag sen jag fick barn och efter att vi flyttade till byn, börjat prata om hur pappan varit och det har varit si och så. Även mycket funderingar OM HUR jag ska gå tillväga för att få ett fungerande liv med honom (då förut alltså!). Jag har heller inte hållit tyst om när han varit dum. Har iof inte sagt HUR eller ALLT men en lite del. Men iaf idag så kom tårtan, inte helt oväntat. Men typ så här:"Det skulle du väl ha tänkt på innan du skaffade en till unge med****, att folk pratar och tycker du inte är funtad, när du dessutom snackar skit om honom!" Ja, ha vad svara man på den då? Sa som det va att, jag har ju kunnat gjort abort, tittade ner på lilltösen och sa att jag ångrar inte ****** en sekund nu när jag ser henne finnas här. Men fan vad sånna ord sårar! Jag har väl för fan inte bett om mitt liv! Men jag är fan flera miljoner gånger starkare och erfarenheter rikare om HUR jag INTE ska tycka synd om människor hädan efter bla. Och ingen är värd det jag gått igenom! Och jag har ju trott att det varit normalt. Har nog inte insett det fören nu att han betett sig så illa mot mig och våra barn. Har alltid försvarat honom med att han är sjuk och i ett missbruk. Men egentligen så är det ju. Och nu säger han ju att jag gjort han sjuk. För han har ju blivit normal på två veckor. Vilket är bull shitt! Men han lär ju tro det. Han slipper ju ansvaret med barnen och får bara träffa dem i roliga stunder, ja om han nu dyker upp som han inte gjorde idag.
Ja skit samma, jag har rätt att bli arg. Nästa gång ska jag hålla käfften! (försöka duger iaf=))
1.
Hej "Ensamma fyrabarnsmamman"
Jag hittade din blogg för ett bra tag sedan och går in och läser den emellanåt, tänker ofta att jag borde kommentera dina inlägg. Men det har liksom aldrig blivit av, fören nu.
Känner igen mig otroligt mycket i flera av de saker som du skriver om, samtidigt som jag någonstans vill ruska om dig och skrika åt dig för att du fortfarande tar ditt ex i försvar i flera inlägg, för att ditt ex och (som jag förstått det) pappan till dina fyra barn är den som hela bloggen handlar om.
Din besvikelse inför hans handlingar, din jakt att få honom att umgås med sina barn, din besvikelse för att han väljer drogerna framför den familj som han hjälpt till att skapa.
Men du måste någonstans förstå att han INTE är frisk, men du måste också förstå att han väljer att vara sjuk!! Han har inte blivit smittad med ett virus som han hade kunnat undvika genom att inte åka buss hem den där dagen när alla hostade, utan nä istället så VÄLJER han, det är hans val.
Hans val att vara sjuk, för alla har vi ett val och hans val är att vara sjuk tillsammans med drogerna.
Ditt val i det fallet (i motsats till honom) måste bli att klippa bort honom, energin som du förlorar på att trycka bort honom är inget mot energin som du förlorar genom att ständigt hoppas och försöka.
För din egen och dina barns skull, de kommer att behöva en mamma som orkar vara närvarande, en mamma som tar sig för med saker, även om det bara är något så banalt som att du tar upp en fritidssysselsättning på kvällarna sedan de somnat för att du ska skratta och le igen.
Kanske tycker du att det är roligt att måla, kanske du uppskattar foto eller så kanske bildredigering är något som ligger dig varmt om hjärtat (jag valde mina 3 favorit sysselsättningar) koncentrera dig på dem, slå av mobilen på ljudlös och ring sedan upp dem som sökt dig som DU vill prata med. Allt handlar om vad DU vill, vad DU orkar för att du ska klara av att vara en bra mamma till de fyra barn som du valt att sätta till denna värld!
Undvik att ringa upp honom, undvik att svara på samtal när han ringer.
2.
Jag kan nästan garantera dig att du har en hel familj och vänner som du glömt att du hade som backar upp dig i ett beslut att en gång för alla bryta med den man som så ofta fått deras lilla tös och vän att falla i tårar. Men för att de ska stå där så måste du vara ärlig och seriös i ditt beslut att avsluta med denna man.
Men de kommer med största sannolikhet att stå där som en sköld den dagen han blir galen, informera därför ALLA om att han ska bort, det finns ingen återvändo, lås dörrar, prata med polis om du är rädd för honom så de vet att du har klippt bort honom, med tanke på hans missbruk så är han säkert redan känd av polisen på er ort. Prata med din kontakt på sociala, men informera alla, då är det svårare att ångra sig och återgå till ett beroende i förhållandet till honom.
Och du måste klippa, du kan inte gå från ett trasigt förhållande till en trasig form av vänskap för att ni har barn ihop.
Han måste välja att bli frisk och du måste välja att leva, ingen kommer att ge dig diplom eller resa en staty till din ära för att du raserar ditt eget liv för att du koncentrar dig på denna man.
Vet inte om någon tagit upp de bitarna med dig, men du är också sjuk. Du är medberoende!
Det kanske slår ner som en bomb, men INGEN som kan leva med en missbrukare, som ser de soliga timmarna på dygnet fast det varit orkan-stormar 23 timmar av dygnets 24 är frisk. Bifogar länkar som jag, för din egen skull, hoppas på att du läser igenom och begrundar!
Sedan hoppas jag att du gör valet att tillfriskna tillsammans med dina barn, för deras framtids skull!
Du skriver ofta och funderar varför ditt liv blev såhär, på det finns inte några svar. Ingen kan säga att det som hände för 10 år sedan är anledningen till att ens liv idag ser ut som det gör, det går inte. För vi har ett eget val där med, välja att vara ett offer och gräva ner oss eller att skaka av oss och gå vidare med livet en erfarenhet rikare och aldrig göra om misstaget.
Det tragiska är att du förmodligen är ensam pg.a den man som fortfarande i allra högsta grad finns kvar som en stoppkloss i ditt liv. Han hindrar dina vänner att umgås med dig, han hindrar din familj att finnas där för dig.
Du måste acceptera att du inte kan fundera på varför ditt liv ser ut som det gör, däremot så kan du bestämma dig för att ditt liv inte ska se ut såhär om 5 år. Men för att det ska vara möjligt så måste denna energisugare i ditt liv raderas.
Väljer du att behålla honom i ditt liv som det ser ut idag så väljer du även ensamheten och tomheten, du väljer att människor runt omkring dig ruskar på huvudet när du kommer.
Du väljer att de funderar på hur dum du egentligen är, så överbevisa dem! Visa att det finns en smart tjej där inne som vill det bästa för sig själv och sina barn!
3.
Jag vet att det är tufft, jag har själv levt som medberoende till en missbrukare. Vi träffades när jag var 20 år och han var tuff, framåt, vågade saker som jag inte vågade, att han arbetade inom krogen hade även det en viss inverkan. Min familj kändes inte som att de fanns där som rebellisk tonåring, men helt plötsligt så fanns han där. Han talade om för mig hur viktig jag var, att jag var det bästa som hade hänt honom. Det dröjde inte länge innan vi flyttade ihop i min lägenhet, han hade tydligen levt som soff-surfare sedan han återvände från ett dj-jobb utomlands så något annat alternativ fanns egentligen inte. Trots att han arbetade ständig helg som dj på krogarna runt omkring där vi bodde så hade han aldrig ekonomi för att hjälpa till med räkningar. Men jag såg aldrig tecknen, jag valde att blunda för dem. Hela den här tiden är lite luddig, jag har svårt att dra datum, jag har till viss del glömt i vilken ordning som saker o ting hände. Men jag insåg ju tillslut att det var något som inte stämde och jag fick då klart för mig att han missbrukade, amfetamin var favorit drogen och den fick han ju i sin mening använda eftersom han var egen diagnostiserad ADHD:are så hjälpte ju tjacket.
Jag som uppväxt i en familj med en alkoholmissbrukande pappa gled in i gamla mönster direkt, innan jag ens förstod att min nya pojkvän var missbrukare, kände jag av luften i rummet i samma sekund som jag vaknade på morgonen. Vissa dagar så sa jag inget på en hel dag för att han inte skulle få ett utbrott, allt kretsade runt honom, runt hur han mådde. Allt kretsade runt honom för att min dag skulle förflyta lugnt och för att jag skulle överleva.
Jag trodde att jag skulle kunna rädda och hjälpa honom från missbruket, men istället så gjorde jag det bara värre för att jag underlättade för honom att ta sina droger. Jag ljög för hans skull gentemot hans vänner och kollegor när han låg hemma och sov ruset av sig.
Inget som någon normal flickvän gör för sin pojkvän i ett normalt förhållande.
Han blev häktad pga en misshandel som skett på min tidigare granne och dömdes efter rättegång till behandling men rymde från behandlingshemmet efter bara en knapp vecka. Efter att först haft en blöt kväll på krogen så knackade han så på min dörr (jag visste inte ens att han hade avvikit från behandlingen) självklart så fick han komma in i värmen och ännu en gång så hade han en plats att ta sina droger på fast han ständigt lovade mig att han inte tog dem hemma. Polisen knackade på dörren morgonen efter att han stått i min dörröppning, men jag ljög dem rakt i ögonen fast han låg bakom den stängda sovrumsdörren och sov ruset av sig.
I hemlighet så önskade jag nästan att han skulle ta amfetaminet, låta bli att blanda och undvika alkoholen för då var han åtminstone snäll.
Jag ville gå, jag ville lämna honom men klarade inte av det för vad skulle han göra utan mig. Han skulle ha dött utan mig, det var så det kändes. Och fast han fick mig att må som en påse sopor så tyckte jag om honom och ville honom det bästa i livet, även om det innebar att jag försakade mig själv.
Det var ständigt något, jag blev opålitlig gentemot mina vänner, osäker, rädd och spred inte så mycket positiv energi alls. Alltså ville inte någon längre umgås med mig och han förminskade mig och mitt liv ytterligare, jag satt fast i hans klor, vågade inte längre gå ut för att jag var rädd att hamna mellan i ett bråk när han muckad gräl. Ständigt rädd för att polisen skulle komma hem och tala om att han inte fanns längre eller var häktad för ytterligare något.
Vändningen kom när jag kände att jag hade gjort allt och han tackar mig genom att ringa och hota mig till livet.
”Sov med ett öga öppet för jag kommer och skär halsen av dig inatt när du sover”
Med tårarna rinnande längs kinderna så ringde jag den natten en av mina vänner som för länge sedan hade gjort klart för mig att jag var ute ur hennes liv pg.a. denna man, men hon fick mig att lova att jag efter denna natt bröt med honom för min egen skull.
För första gången någonsin så ringde jag och gjorde en polisanmälan mot honom, jag följde sedan med min vän hem och sov hos henne den natten. Dagen efter fick jag veta att (ex) pojkvännen blivit arresterad i ett fylledille på stan och eftersom han tidigare hade missbrukat chansen till behandling så fick han denna gång fängelse.
Han fortsatte höra av sig och ville ha mig i sitt liv, men jag fortsatte att stå hård. Han var avslutad, han var borta.
Fortfarande fast det gått 8 år sedan jag bröt med denna man så ringer han, ibland påverkad, ibland bara deprimerad och vill träffa mig. Jag undviker varje tillfälle, antingen så är jag inte hemma eller så är jag precis på väg bort eller så är jag redan upptagen med annat sällskap. Jag måste vara hård på den punkten för jag kommer aldrig någonsin igen att släppa in denna man i mitt liv.
Jag återfick mina vänner och jag lyckades le igen.
Jag lovar att du kan, du behöver bara göra ditt val!!
Så börja med att läsa igenom länkarna som jag bifogat nedanför och gör ditt val, men välj livet och att leva det fullt ut. Kom ihåg att INGEN annan kan leva ditt liv!
MvH
Monica
http://psykologi.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=83440482-388e-4702-9c48-4dcaac5e48ef
http://www.rikslankarna.se/
http://medberoendeinfo.blogspot.com/
http://hem.passagen.se/vagava/Fakta/medberoendedujag.htm
http://www.elisabet.org/dokument/medberoende.htm
http://www.paihdelinkki.fi/informationssnuttar/415-medberoende
http://www.al-anon.se/alalist.asp
(tider för Al-Anon på din ort)
http://www.al-anon.se/
(Al-Anons hemsida)
