En gammal "vän" finns inte mer
Jag vet inte vad som har hänt. Men han finns inte längre. Han var en av de många "pundarna" som aldrig fick några barn. Han valde missbruket före. Vi hade många givande samtal under de 13 år vi känt varandra. Han försökte ofta tala barnens pappa tillrätta. Att han som hade barn, skulle ta vara på dem och lägga av med allt skit. Då jag lärde känna honom så pratade vi mycket. Han berättade mycket om barnens pappa jag vet att han tyckte väldigt mycket om honom som vän med. De hade växt upp tillsammans och kände varanndras beteenden utan och innan. Han var en ensamvarg fast ändå inte. Jag har pratat med honom många gånger under de år jag och barnens pappa var separerade. Oftast handlade det så klart om hur mycket **** älskade oss. Kompisen försökte ofta få honom att lägga ner "skiten" och ta tag i sitt liv. Fast han var också den som tog "skiten" med ****. Men han har även rett ut många saker och förstått vad jag gått igenom och kunnat berätta hur jag känt för **** fast med andra ord. Då vi aldrig pratat samma språk. Men många gånger har mitt budskap gått fram.
Jag har varit så jävla förbannad på denna "vän" många gånger. Och faktiskt så är jag nog den enda han inte blivit förbannad tillbaka på. Han hade respekt för mina ord och förstod mig och min frustration. Jag VET att han ville bli en bättre människa. Men tydligen lyckades han inte. Nu vet jag inte om han tagit sitt eget liv eller dött i en olycka. Men helt oväntat var det inte att korthuset med alla dessa "Pundare" skulle fortsätta rasa. De senaste tio åren så har MÅNGA från samma liga i stan tagit sitt liv elelr dött genom olycka. Den första som jag kände år 2003. Han ville ha en förändring, orkade inte med att alla skulle knarka sönder sig. Men efter hans självmord har många därefter gått samma öde till mötes.
Barnens pappa ringde och meddelade om sin rättegång. Jag lyssnade med ett öra och hummade med. Så samtalet varade inte länge. Men det han säger är att "Jag fick iaf ingen kontraktsvård som **** fick på Roberstholm, för honom tog dom direkt från domstolen och körde dit" Kusligt att det var hans namn han nämnde. Få se hur barnens pappa tar detta. Jag blev ledsen. Ledsen för att han inte tog chansen att leva ett normalt liv. Killen har ändå haft ett jobb på ett stort företag men hypokondriker som han var, så orkade han inte och fick sparken för massa år sedan. Jag tror inte barnens pappa kommer klara av denna sorg även fast de va osams ofta. Men de var som bröder när de umgicks. Jag skickade iaf ett sms och berättade. Jag är inte skylldig honom det. Men jag har känslor i kroppen. Jag VET att barnens pappa kommer vilja ha mitt stöd i detta. Men jag kan inte ge honom det. Och under alla omständigheter så är det tragikomiskt att detta dödsfall inträffade just nu.
Vila i frid
Jag har varit så jävla förbannad på denna "vän" många gånger. Och faktiskt så är jag nog den enda han inte blivit förbannad tillbaka på. Han hade respekt för mina ord och förstod mig och min frustration. Jag VET att han ville bli en bättre människa. Men tydligen lyckades han inte. Nu vet jag inte om han tagit sitt eget liv eller dött i en olycka. Men helt oväntat var det inte att korthuset med alla dessa "Pundare" skulle fortsätta rasa. De senaste tio åren så har MÅNGA från samma liga i stan tagit sitt liv elelr dött genom olycka. Den första som jag kände år 2003. Han ville ha en förändring, orkade inte med att alla skulle knarka sönder sig. Men efter hans självmord har många därefter gått samma öde till mötes.
Barnens pappa ringde och meddelade om sin rättegång. Jag lyssnade med ett öra och hummade med. Så samtalet varade inte länge. Men det han säger är att "Jag fick iaf ingen kontraktsvård som **** fick på Roberstholm, för honom tog dom direkt från domstolen och körde dit" Kusligt att det var hans namn han nämnde. Få se hur barnens pappa tar detta. Jag blev ledsen. Ledsen för att han inte tog chansen att leva ett normalt liv. Killen har ändå haft ett jobb på ett stort företag men hypokondriker som han var, så orkade han inte och fick sparken för massa år sedan. Jag tror inte barnens pappa kommer klara av denna sorg även fast de va osams ofta. Men de var som bröder när de umgicks. Jag skickade iaf ett sms och berättade. Jag är inte skylldig honom det. Men jag har känslor i kroppen. Jag VET att barnens pappa kommer vilja ha mitt stöd i detta. Men jag kan inte ge honom det. Och under alla omständigheter så är det tragikomiskt att detta dödsfall inträffade just nu.
Vila i frid
Kommentarer
Trackback
