ensammafyrbarnsmamman

Nu är det nära. Det känns i hela kroppen och härligt väder och känner mig snart färdig. Massa saker nästa vecka. Men det går att skjuta på om så är. Men så skönt att se ljuset i tunneln. Tre steg sen så. Men det får bli som det blir. Om två veckor sitter jag hemma i dvala antar jag och gör inget annat än ammar å gråter. Men det är det värt. En övergående period. Helt sjukt vad jag har glömt bort mycket av hur det kommer kännas och allt innan under och efteråt. Men det är ju 5 år sedan sist. Och min sits nu är ju inte den ideala. Men va sjutton, en abort skulle jag ångrat hela mitt liv men ett barn ångrar man inte! Och tanken på abort va typ 1 tusen dels sekund som den tanken uppkommit. Har nog mött alla mina "tanke fienden" nu iaf. Och det känns så skönt. Bra reaktioner! Jag kan släppa alla dum-tankar nu känns det som. Har iof inte haft några på väldigt länge. Men de brusade till i huvudet i dag. Kände att jag bara ville ut där ifrån och springa och gömma mig. En fördomsfull person som förstod och inte dömde mig. Och ja det att dömma ut någon som är gravid kan ju va svårt det med. För vem tycker inte om små bebisar. Men iaf så kändes det jätte skönt att ha fått alla (tror jag) överstökade nu. Så jag kan andas ut ordentligt nu. Har iof inte träffat min faster, men min pappa borde ju ha sagt nå till henne tycker jag. Fast annars blir det väl en överaskning på midsommar när dom kommer ut å hälsar på. Hon har ju aldrig kunnat fått egna barn. Nu ska jag invänta bara och ta det lugnt. Barnen somna nio, efter mycket tjat. Länge sen jag hade en stund för mig själv. I morgon får de sommarlov=) Så typiskt att jag va så irriterad nu ikväll. För de var ju jätte förväntansfulla. Men jag ska be om ursäkt i morgon när jag väcker dem. Och tala om hur mycket jag älskar dem och hur mycket de betyder för mig! Alla tre är iaf nyklippta idag, jätte fina blev de i håret=)