ensammafyrbarnsmamman

4 veckor är lilltösen idag. Tänk vad fort det har gått! Jag vill kunna stanna tiden och njuta. Ha någon som pysslar om oss bland molnen. Så jag och tösen bara kan va och inte bry oss om något. För i höst blir det skola för mig om det känns rätt då med. Fick en kommnetar här om dagen som jag sopade bort fort. Varför skulle jag tro att mina klasskamrater skulle anpassa sig efter mig och tösen?!? Jag går väl ut och lär acceptera att jag då kommer missa information pga av tösen. Men hennes behov går före mina. Och är hon ledsen så går ju självklart jag ut! Bara för att det inte fungerat för andra så behöver det ju inte bli skit för mig! Men men jag skiter i vad andra tycker i denna fråga! För jag är rastlös av mig och behöver mycket omkring mig för att jag ska fungera. Det enda i mitt liva jag avskyr det är att laga mat, men fan jag klarar av det ändå:P Ett måste är ett måste. Och mina barn dom växer och frodas. Jag kan laga mat men fan va tråkigt det är! Satt och fundera på min 30 års dag. Jag vill ju fira lite grann iaf och med några vänner. Min vänlista är inte lång men tillräcklig. Fast vill någon komma? Vill inte att någon ska behöva känna sig tvingad. Så svårt när jag inte vet vad jag har någon. Jag känner ofta att jag är en person som duger inget mer. Mina vänner för mig betyder något var å en har en speciell plats och betydelse. Det betyder nog mer för mig än för de/er. Sen så slår tanken mig "Varför har jag inga *nya* vänner?" De runt mig umgås med människor från gymnasietiden som även jag umgåtts mycket med då. Men nu möts vi bara hos de gemensamma vännerna som umgås med dem ganska mycket. Sen genom jobbet så hittar många nya vänner. Jag har funnit en, hmm som är lite speciell men jag gillar henne ändå. Fast vi umgås aldrig privat iaf inte nu för tiden. Glädje mig väldigt mycket att hon va en av de två som hälsa på mig och tösa på bb. Sen genom andra vänner, utbildningar, fester mm så finner många fler vänner. Jag har funnit en vän nu genom komvux som jag har fortsatt kontakt med. Hon va den andra som hälsade på oss på bb. Sånna små saker betyder mycket. Men varför vill ingen stanna som min vän? Varför har jag bara vänner sen barndomen? Inge illa menat jag tycker ju om mina vänner. Men alla mina få vänner känner varann och typ har alltid avskytt varann. Ganska komisk konstelation egentligen. Och ja tillbaka till min 30 års dag då. Hur ska jag lyckas få i hop något bra med min kompott vänner å respektive? Det är ca tio personer som kommer att bjudas. Och det blir lite lättare mat och öl, cider och vin med tilltugg. Eller så skiter jag i allt...Men jag har faktiskt sett fram emot denna dag, tokig som jag är. Men det här blir mitt första firande med fler vänner sen jag va typ 17 år, min 25 års dag är den dag jag minns bäst *Tack*. Trodde så klart att min 30års dag skulle firas med pompa å ståt med en man vid min sida, trubbadur och tjo å tjim. Men ja detta går alldelens utmärkt det med. Blir iaf mat med familjen den 10:e sen det andra en annan dag. Det jag önskar är en välmående familj och ett hus som är färdigrustat! Okej då, en system kamera och skoskåpet skulle inte sitta fel det heller. Så dax att förbereda pappa för min önskelista=) Annat i mina tankar är semestern. Blir nog järvzoo och förhoppningsvis leksand sommarland på hemresan. Kan nog bada då=)