Söndag igen=(
Helgen bara flög iväg! Det är iaf lov nästa vecka så måndag och fredag så är barnen ledig. Innebandy på mån-tis för äldsta grabben, läkaren för minsta och dotra får lov att hänga på bara. Blir ju ev. kortknäppning med efter läkarbesöket. Ska till barnmorskan på tisdag, första magmätningen och lyssna på hjärtat för andra gången då. Få se om barnens pappa blir med. Har ju som sagt lite delade känslor inför det. Sen har han ju en förmåga att inte kunna passa tider! Och jag ska vara där halv nio så hinner inte och vill inte hämta honom innan. Tycker att han kan ta sig dit själv, han bor ändå så nära. Han blev lite sur när jag sa så. Men jag ska lämna tre barn kl åtta först sen skynda in till stan. Han behöver bara kliva ut och gå i fem-tio minuter.
På tal om att inte passa tider. Igår hade ju dotra sin dans. Vi turas om att köra. Men igår så skulle jag hämta dotra iaf, sen skulle vi handla present till dagens kalas. Så lilleman VILLE vara med sin pappa hos farmor under tiden, ca en timme. Meddelar farmor och pappa det. Vi åker in och jag messar att vi kommer om tio minuter. Han viste att vi skulle komma senast kvart över ett. Då får jag till svar att han hinner till halv två!!! Då skrev jag upproriskt att då skiter vi i det. För kan man först sitta och tjata på mig om vi kan komma in nån dag i helgen och sen inte passa en tid som passar mig och barnen, ja då tänker inte jag engagera mig! Så han ringde upp och jag sa precis som jag skrev till honom. Jag sa åt honom att jag hoppades att han mådde riktigt dåligt över detta och att han är medveten om att lilleman blev ledsen! Visst jag har kunnat vara snäll och hämta dotra först sen kört lilleman för tid hade jag. Men nä, varför ska jag/vi hela tiden anpassa oss?!? Så då åkte jag med båda barnen och handlade istället. För jag har inge problem med det. Han blev ju lite mer trotsig och tjatig än han brukar vara. Men vem vill inte ha en till cigg eller godis om det kommer motgångar? Så det är ju klart han tjatar och grinar, han vill ju ersätta förlusten av pappa med nå annat.
I fredags ringde polisen till mig!!! Ännu en sån där sak, där jag gör en sak eller tänker på det dagen före, sen inträffar det dagen efter. Jag var ju in till barnenshus i torsdags och kom på att jag har ju ett bonuskort. Så innan jag lämnade fram det så strök jag numret till polisen som förhörde mig i höstas, hade skrivit polisens nummer på baksidan. Tänkte att det behöver inte jag, var ju jätte länge sen. Men iaf i fredags så åkte jag in vid tolv för att handla kattmat innan religionen. Och då ringer den där polisen!!! Hon hade iaf haft mig i tankarna hela tiden. Och tyckte att hela utredningen tagit alldelens för lång tid. Fem månader i vanligt polisiärt arbete och ja åklagaren det hänger på förstås. Men iaf så funderade hon hur det va och jag berättade hur allt såg ut nu. Och hon talade om att åklagaren inte tänker lägga ner ärendet. Hon frågade om jag ville vara delaktig och hon ville jätte gärna ha min väns nummer. Men jag sa till henne att jag orkar inte blanda mig i och min vän vill jag inte heller blanda in nå mer. Hon har nog med sitt och minns nog inte ens det som hände eller sas! Hon frågade om och om igen men jag har nog med mitt ändå. Så vi får väl se hur det går för åklagaren att gåvidare med detta utan målsägare och vittnen utan bara en tilltalad. Jag hoppas iof att det blir en dom. För hur ska någon annars kunna lära sig? Vederbörande tycker bara att det är fjantigt och att jag överdrivit! Han som är karl och rädd för små pojkar som är mycket yngre än honom själv. HA ha ha!=) Ja men så ligger det till iaf. Och jag håller tummarna att han får ett åtal och då behandlig förstås.
Hade en häktisk sma konversation med honom igår. Han blev ju som sagt en aning uppskruvad (läs rädd) av detta samtal om polisen. Så han börja vackla och spåra ur lite. Han hade ju sin fega kompanjon med sig. Och kan inte låta bli att ringa barnen när den männsikan är med. Jag har sagt åt honom att jag tycker det är respektlöst att ringa barnen när han är konstig eller med denna "vän". Men när han spårar ur då finns det inga gränser. Men iaf grabbarna pratade och jag "råka" lägga på innan stora grabben pratat klart. Men det va pga "vännen". Så han ringde upp vid halv tio och bad om ursäkt för sitt dåliga beteende. Och han uttalade nått om att han skulle ringa om behandling på måndag. Ja men visst ha ha ha hur många gånger har man inte hört det! :O Sen pratade han med grabben med. Vad som sas eller vad han lovade honom, har jag ingen aning om.
Nu blir det iaf dusch, sen städa, köra dotra på kalas och mat hos pappa
