Livet 2006-04-29
"Sitter här och lyssnar på den otroligt fina låt som är skriven till Tille. Han har förändrat mitt sätt att vara. Jag har tre underbara barn som jag aldrig skulle klara mig utan. Att en sådan lite krabat som Tille, som jag inte ens kände, kan gripa tag i ens hjärta så djupt. Finner inga ord hur jag skulle kunna beskriva den kännslan. Jag ska bänka mig vid tv:n med en trave papper och kika på dokumentären när den visas. Kommer gråta floder. Önskar jag va stark när det gäller livet själv. Men jag känner mig så svag. Vill leva ett sprudlande liv. Men den riktiga livsglädjen vill liksom inte ta fäste. Bara solen och värmen kommer på riktigt snart så hoppas jag att orken kommer tillbaka. Har ju min "lille" store pojk ***** 6 år. Han är så duktig på många sätt och vis. Men även solen har sina fläckar säjs det. Han är den mest lojale och charmigaste grabben, fast tyvärr visas de sidorna inte så ofta här hemma. Men han har ju sina syskon att kämpa uppmärksamheten emot. Och lilla **** 3,5 år. En lite kämpe som är i kiss och bajs åldern. Och tror hon har blivit bäbis:). Hon kan det mesta hon den lilla damen. Men sätter hon tvärnit så gör hon. En vilja av stål och envis till tusen. Inte många som ser hennes baksida. Ute är hon en blyg tjej som gör det hon blir tillsagd utan att säja ett ord, äter det hon blir tilldelad och tyvärr så pratar hon inte med andra en de närmaste eller efter att nån busat upp henne till max och då får man inte stopp på henne. Hemma är hon 200% hela tiden!!! Jobbigt pust:). Från det att hon slår upp ögonen till dess hon somnar. Massa rackartyg hela dagarna hemma. Som sagt hon har ju två bröder så hon vill väl visa lite kurage. Lille ****** 9 månader får jag inte glömma. Ett riktigt litet charmtroll som kommit på vad benen ska användas till. Så fort han får chansen så drar han sig upp. Väldigt mammig, tycker inte om främligar, typ alla andra då. Pappa går väl bra. Hoppas att han blir lite lugnare än sina syskon;) Fast han har ju att brås på. Det blir inte några fler barn för mig. Inte i detta liv iaf. Älskar barnen över allt annat på denna jord. Jag hoppas de ska uppskatta mig för att de kom till livet. Vill dem det bästa. Kärleken är viktigare än allt annat. Jag ska försöka ta tag i mitt liv så att det blir så där lyckligt sprudlande som jag vill ha det.
Kram"
Sen jag skrev detta har mycket förändras. Jag och deras pappa flyttade isär nio månader senare. Och vi byggde upp våran egna lilla familj uta en pappa. För att bo med en psykiskt sjuk pappa det är inte lätt! Har haft våra duster genom åren, men har ju alltid ett band till varann ändå. Både genom barnen och mycket som varit innan. Och en längtan efter tvåsamhet och en återförening som vänner i början av förra året, ledde till en förälskelse som sedan ledde till ett nytt liv och en separation som tillslut blev oundviklig då pappan fick bla psykiskt blackout. Så nu lever jag själv igen. Men trots en graviditet som kom oväntat så känns livet mycket lättare nu. Och bättre ska det bli =)
Redan v 21 då
