Kom på en sak
Så typiskt mig att "klanta" till det jämt=) Jag har ju haft blöj-barn i 9,5 år. Minsting blev "tvingat" blöj-fri före jul. Med tvingat menas med att han toa-vägrade, fast jag viste han klara av det. För vem vill inte titta tv samtidigt som man gör sina behov? Så därav kan man ju säga att jag tillslut vägrade köpa blöjor och vips så fungerade toa-bajsandet. Tyvärr va han väl inte lika redo för bli av med natt-blöjan. Så det innabar ju lite kiss i sängen och händer även fortfarande. Fast bara om han glömt kissat (mamma glömt påminna honom) innan säng dax. Men det fungerar faktiskt bra nu.
Men till saken hör ju att när nu "äntligen" småbarnsåren är borta och en stor kostnadsfråga är "löst", ja då lyckas man få en bebis till. Förstår inte hur jag lyckas jämt:S Sen är det ju inte bara blöj-frågan utan friheten att INTE ha jättesmå barn. Nu behöver alla barn ses till långt upp i åldrarna. Men just det där att dom klarar av saker själv. Allt från att göra en smörgås, gå på toa själv, slå på tv:n och jag får äntligen sova en hel natt. Nu ska här börjas om igen.
Första året så är det värst med att vakna stup i kvarten. Sen orka vara pigg OCH glad på dagarna. Sen eftet dom blir året så är det ännu värre att inte få sova. Sen allt passande med allt. Men det är ju sånt som ingår i småbarnsåren. Och visst jag har ju hunnit vila upp mig ett år minst, än vad jag gjort under 9,5 år med de andra barnen. För då kom dom ju ganska tätt. Så det ska faktiskt bli en kul(!?!) jämförelse. Men jag tror jag kommer bli en mer lyssnande mamma nu än jag varit med de andra tre. För nu kommer tiden finnans på ett helt annat vis. Och jag ska lära mig stressa ner! Jag måste inte allting jämt, det går att bara vara med. Jag börjar ju få bra kläm på det nu i all ensamhet:/ Inte roligt jämt, det kan jag inte påstå. Men nöden har ingen lag!
Ja en liten inflikning om hur det är att ha små bebisar. Inte lätt jämt, men ett leende tillbaka så orkar men ett tag till å ett till å ett till...
Men till saken hör ju att när nu "äntligen" småbarnsåren är borta och en stor kostnadsfråga är "löst", ja då lyckas man få en bebis till. Förstår inte hur jag lyckas jämt:S Sen är det ju inte bara blöj-frågan utan friheten att INTE ha jättesmå barn. Nu behöver alla barn ses till långt upp i åldrarna. Men just det där att dom klarar av saker själv. Allt från att göra en smörgås, gå på toa själv, slå på tv:n och jag får äntligen sova en hel natt. Nu ska här börjas om igen.
Första året så är det värst med att vakna stup i kvarten. Sen orka vara pigg OCH glad på dagarna. Sen eftet dom blir året så är det ännu värre att inte få sova. Sen allt passande med allt. Men det är ju sånt som ingår i småbarnsåren. Och visst jag har ju hunnit vila upp mig ett år minst, än vad jag gjort under 9,5 år med de andra barnen. För då kom dom ju ganska tätt. Så det ska faktiskt bli en kul(!?!) jämförelse. Men jag tror jag kommer bli en mer lyssnande mamma nu än jag varit med de andra tre. För nu kommer tiden finnans på ett helt annat vis. Och jag ska lära mig stressa ner! Jag måste inte allting jämt, det går att bara vara med. Jag börjar ju få bra kläm på det nu i all ensamhet:/ Inte roligt jämt, det kan jag inte påstå. Men nöden har ingen lag!
Ja en liten inflikning om hur det är att ha små bebisar. Inte lätt jämt, men ett leende tillbaka så orkar men ett tag till å ett till å ett till...
Kommentarer
Trackback
