Slitig dag...
och klockan är bara halv ett. Jag började dagen med en dusch sen slappa vid datorn, radera massa mejl som blivit kvar. Sen kika runt på samma gamla vanliga sidor. Skulle bara ner och elda en sväng och där blev jag sedan kvar, nere i källaren alltså. Så jag fick ihop en rågad sopsäck med brännbart och en kartong med plast, metall och el-grejs. Så nu är det bara rensa igenom loppis grejerna som står där och lägga i kartonger. Men skönt att ä'ntligen fått tummen ur och fixa där nere. Nu är det bara torka golvet kvar och nån j*vel får lov att hämta kartorna så jag slipper den skiten.
Och barnens pappa har fått totalt spel. Han har tydligen varit och hotat sina föräldrar igår så dom överväger att flytta från stan uppåt i landet. Han har ju blivit totalt knäpp. Jag ska iaf ringa psyke på måndag för han kan för fan inte gå runt och bete sig hur som helst. Drar in oskylldiga människor och beter sig så jävla illa. Hans psyke är totalt i botten nu. Och sen tror han ju att jag träffat en kille. Hur jävla sjuk kan han bli egentligen!?! Jag är ju för fan gravid! Och nä jag vet inte när kärleken dyker upp eller om den ens kommer att göra det. Men jag har annat att bry mig i än en massa tokiga karlar som fan inte vet vad de vill. Och inte kom han ihåg hur gammal jag va när jag var gravid med första grabben heller! Han måtte då veta att han själv va 23 (då han fyllde tre dagar senare) och jag är 3 år yngre än honom. Men nä, nu hade jag tydligen varit 17-18 när jag fick honom. Ja skit samma. Det visar bara på vilken inteligensnivå han ligger nu. Mina barn är miljoner gånger martare än sin pappa!
Nu blir det fixa lunch och jag hoppas jag slipper höra ifrån honom nå mer idag.
Och barnens pappa har fått totalt spel. Han har tydligen varit och hotat sina föräldrar igår så dom överväger att flytta från stan uppåt i landet. Han har ju blivit totalt knäpp. Jag ska iaf ringa psyke på måndag för han kan för fan inte gå runt och bete sig hur som helst. Drar in oskylldiga människor och beter sig så jävla illa. Hans psyke är totalt i botten nu. Och sen tror han ju att jag träffat en kille. Hur jävla sjuk kan han bli egentligen!?! Jag är ju för fan gravid! Och nä jag vet inte när kärleken dyker upp eller om den ens kommer att göra det. Men jag har annat att bry mig i än en massa tokiga karlar som fan inte vet vad de vill. Och inte kom han ihåg hur gammal jag va när jag var gravid med första grabben heller! Han måtte då veta att han själv va 23 (då han fyllde tre dagar senare) och jag är 3 år yngre än honom. Men nä, nu hade jag tydligen varit 17-18 när jag fick honom. Ja skit samma. Det visar bara på vilken inteligensnivå han ligger nu. Mina barn är miljoner gånger martare än sin pappa!
Nu blir det fixa lunch och jag hoppas jag slipper höra ifrån honom nå mer idag.
Kommentarer
Trackback
