Ensam vårdnad
Ja det visar sig hur det blir. Jag fick hem papper från tingsrätten i fredags om datum och tid för förhandling. Inte förens kl 03,45 natten mot lördag, hade tydligen deras pappa sett det. För då hade jag fått ett sms (som givetvis sparats.) Om att han minsann skulle komma ut hit tidigt på lördag morgon för att ta sig ett snack om det jag skrivit. Det känns ju inte direkt tryggt att behöva känna sig jagat i mitt eget hem. Inte för att han brukar komma, utan det är mest tomma hot, så får jag en oroskänsla i kroppen och det är ju för barnens skull. Dom blir ju jätte orolig om dom hör att pappa ska komma eller att vi ska till farmor för att pappa är där. Så den olustiga känslan att behöva gå på helspänn jämt i falla att han dyker upp, det är inte skoj.
Men iaf så kom han ju inte. Fick ett sms om att han var i samma bostadsområde som tjejernas dans. Han såg mig tydligen när jag parkerade. Så magen vände ju sig så klart och oron kröp på. Jag vill ju inte att dotra ska skämmas över sin pappa inför sina vänner. Men han dök inte upp där heller. Men han ringde ju så klart och funderade hur funtad jag var som kunde lämna så allvarliga uppgifter till tingsrätten om hans beteende. Men det jag skrivt är ju ingen lögn. Det kankse är det som skrämmer honom... Men han är ju så pass sjuk och iom missbruket så jag hoppas Gud är på min sida och tingsrätten så klart, så att han inte får vårdnaden. Barnen vill ju inte ens vara hos honom. Hur skulle han då kunna tvinga barnen att bo hos honom?!? Ja det visar sig. Jag känner mig inte direkt oroad. Men han hotar ju även med att komma och hämta saker här om han måste betala rättegångskostnaden! Som om en skuld till mig på 130000kr och att bilen fått stått i mitt varmgarage hela vinter, inte spelar någon roll. Men skulle han ta något så är det inte mig han gör det ifrån, utan från barnen. Men han fattar ju inte sitt eget dåliga beteende. Och inte ett dugg konsekvenserna av sina ord och handlingar.
Nu när jag åkte hem från skolan så ringde han så klart igen. Han ville ha förtydligande av det som stod i stämningsansökan. Han vägrar inse att att han har gjort det som står. JAg berättade att jag skriver ner alla hot han säger, i en blogg. Han blev urflippad igen och undra hur dum jag kunde vara som lämnade ut hans liv, bla de om amfetaminförsäljningen och att han ringt och sagt att han dödat en människa i fredags. Han hade inge svar på varför han sa att han dödat någon. Han vägrade knysta ett ord om det. Men en frisk person ringer inte och säger en sådan sak! Jag har faktiskt inte en aning om varför han sa det. Kanske han ville ha medömkan från mig. Men det kan han glömma! Barnen är så sårad av hans dumma betende och dom ska inte behöva lida. Jag lägger inte min positiva energi på en person som förstör för sina egna barn. Sen vräker han ur sig att jag spionerar på honom. Finns inte en anledning till att jag skulle göra det. Ja, jag kollar upp nummer han ringer ifrån, inte jämt men ibland. Men sen kläcker han ur sig att allt ser ju lika dant ut hos mig och på min gård som den alltid gjort. JA förutom att soptunnorna står framför garaget! Han har alltså varit hit! Det är helt sjukt. Jag sa åt honom att han inte har något här att göra. Och denna väg är inte en väg man bara åker förbi. Han fattar inte att otryggheten i mig drabbar barnen så otroligt mycket. Jag lär ju be dem inte svara i telefon (då jag saknar nummer presentation) Och be dom låsa dörren då de varit ute, när han då sagt att han ska komma ut. Mina barn ska känna sig trygg i detta hem och inte behöva oroa sig för att deras pappa dyker upp. Fast han sa att det inte va han som åkt förbo här. Men det är bara han som kan veta att det alltid sett ut som det gör. För hans gamla vänner skulle aldrig få för sig att åka förbi här och de vet inte hur jag har haft det på gården då han bodde kvar i höstas. Jag blir bara så trött på honom. Det är dax att fixa till larmet igen och måste få ut den där jävla skrot bilen som står i mitt garage!
Jag erbjöd honom att följa med till familjerätten och skriva på om ensamvårdnad. Men han skulle strida till sista blodsdroppen. Jag frågade då igen om han trodde barnen ville bo hos honom. Men jag skulle minsan inte ta barnen ifrån honom! Skrek han. Men han har ju för fan inte tagit ett enda minsta ansvar över barnen. Knappt under tio år. Och han höll med om det men ändå så tänker han inte ge sig. Ja det visar sig hur det blir. Eftersom jag strider om ensam och han vill ha gemensam så måste rätten iaf dömma till ensam till någon av oss. Så jag hopas det inte blir till honom, för det vill han ju inte ens ha.
Nu ut i solen och samla positiv energi. Och min blogg har nu även blivit mitt bevismaterial.
Men iaf så kom han ju inte. Fick ett sms om att han var i samma bostadsområde som tjejernas dans. Han såg mig tydligen när jag parkerade. Så magen vände ju sig så klart och oron kröp på. Jag vill ju inte att dotra ska skämmas över sin pappa inför sina vänner. Men han dök inte upp där heller. Men han ringde ju så klart och funderade hur funtad jag var som kunde lämna så allvarliga uppgifter till tingsrätten om hans beteende. Men det jag skrivt är ju ingen lögn. Det kankse är det som skrämmer honom... Men han är ju så pass sjuk och iom missbruket så jag hoppas Gud är på min sida och tingsrätten så klart, så att han inte får vårdnaden. Barnen vill ju inte ens vara hos honom. Hur skulle han då kunna tvinga barnen att bo hos honom?!? Ja det visar sig. Jag känner mig inte direkt oroad. Men han hotar ju även med att komma och hämta saker här om han måste betala rättegångskostnaden! Som om en skuld till mig på 130000kr och att bilen fått stått i mitt varmgarage hela vinter, inte spelar någon roll. Men skulle han ta något så är det inte mig han gör det ifrån, utan från barnen. Men han fattar ju inte sitt eget dåliga beteende. Och inte ett dugg konsekvenserna av sina ord och handlingar.
Nu när jag åkte hem från skolan så ringde han så klart igen. Han ville ha förtydligande av det som stod i stämningsansökan. Han vägrar inse att att han har gjort det som står. JAg berättade att jag skriver ner alla hot han säger, i en blogg. Han blev urflippad igen och undra hur dum jag kunde vara som lämnade ut hans liv, bla de om amfetaminförsäljningen och att han ringt och sagt att han dödat en människa i fredags. Han hade inge svar på varför han sa att han dödat någon. Han vägrade knysta ett ord om det. Men en frisk person ringer inte och säger en sådan sak! Jag har faktiskt inte en aning om varför han sa det. Kanske han ville ha medömkan från mig. Men det kan han glömma! Barnen är så sårad av hans dumma betende och dom ska inte behöva lida. Jag lägger inte min positiva energi på en person som förstör för sina egna barn. Sen vräker han ur sig att jag spionerar på honom. Finns inte en anledning till att jag skulle göra det. Ja, jag kollar upp nummer han ringer ifrån, inte jämt men ibland. Men sen kläcker han ur sig att allt ser ju lika dant ut hos mig och på min gård som den alltid gjort. JA förutom att soptunnorna står framför garaget! Han har alltså varit hit! Det är helt sjukt. Jag sa åt honom att han inte har något här att göra. Och denna väg är inte en väg man bara åker förbi. Han fattar inte att otryggheten i mig drabbar barnen så otroligt mycket. Jag lär ju be dem inte svara i telefon (då jag saknar nummer presentation) Och be dom låsa dörren då de varit ute, när han då sagt att han ska komma ut. Mina barn ska känna sig trygg i detta hem och inte behöva oroa sig för att deras pappa dyker upp. Fast han sa att det inte va han som åkt förbo här. Men det är bara han som kan veta att det alltid sett ut som det gör. För hans gamla vänner skulle aldrig få för sig att åka förbi här och de vet inte hur jag har haft det på gården då han bodde kvar i höstas. Jag blir bara så trött på honom. Det är dax att fixa till larmet igen och måste få ut den där jävla skrot bilen som står i mitt garage!
Jag erbjöd honom att följa med till familjerätten och skriva på om ensamvårdnad. Men han skulle strida till sista blodsdroppen. Jag frågade då igen om han trodde barnen ville bo hos honom. Men jag skulle minsan inte ta barnen ifrån honom! Skrek han. Men han har ju för fan inte tagit ett enda minsta ansvar över barnen. Knappt under tio år. Och han höll med om det men ändå så tänker han inte ge sig. Ja det visar sig hur det blir. Eftersom jag strider om ensam och han vill ha gemensam så måste rätten iaf dömma till ensam till någon av oss. Så jag hopas det inte blir till honom, för det vill han ju inte ens ha.
Nu ut i solen och samla positiv energi. Och min blogg har nu även blivit mitt bevismaterial.
Kommentarer
Trackback
