ensammafyrbarnsmamman

Blev totalt utknockad igår eftermiddag. Vi åt tacos vid tre sen sa det bara pang så orkade inte min ögon och min kropp nå mer. Blev som total förlamad. Började med hemofor plus i går, järntabletter med folsyra, kan ju ha nått med det att göra. Vaknade till liv ordentligt halv sju. Upp och gjorde räksmörgåsar åt mig och dotra, lilleman nöjde sig med en hårdsmörgås med kaviar. Storebror har sovit borta hos en kompis hela helgen. Blev en massa tv titta och lite godis medans de små höll på lekte och hoppa så jag höll på bli galen! Iaf så började deras far messa mig. Han skrev bla att jag skulle se mig för vart jag gick mm. Inte för att jag oroar mig men tänker på barnen. Så jag messade en person som jag sedan ringde upp. Vi pratade om hur vi skulle få in han på behandling. Okej jag tänker inte lägga massa energi på honom mer men när det uppkommer idiotiska sms pga att han druckit så rinner bägaren över. Han behöver hjälp och det nu inte om ett halv år. Efter ett tags prat så kom frågan, eller påståendet som jag gärna sluppit: "Och ni ska ju ha barn igen med. I juni så kommer den ju". Jag sa påminn mig inte. "Jo sa h"n då, det är väl ingen fara". Jag sa att det inte är något jag vill prata om. Sen så böt jag snabbt samtalsämne. Egentligen är det ju inte jag som ska skämmas. Men det är ju så det blir! Jag vet att jag kommer bli överöst av frågor sen om varför jag inte gjort abort, p-piller mm. Men svaret är enkelt fast funderingarna har funnits där, abort har aldrig varit min "grej" så det har kännts ganskas uteslutet även om det snurrat där. Sen p-piller...har man varit tillsammans med en steril man förut så är det ju inte så lätt att veta om de nya p-pillren fungerar. Och jo jag kankse inte var så jätte noga just då, var superförkyld och åt medicin för att tunna ur slemmet i bihålorna. Jag är inte den första som blir oväntat gravid och inte den sista heller. Men jag antar att det kommer pratas. Men i allt prat så är det i slutändan fyra oskylldiga barn som drabbas. Och nej jag kommer inte sätta mig i det fack där "Hon med massa barn" "Hon är bara ute och knullar och super". Finns så gott om dom ändå. Och jag har ju tre planerade barn med samma pappa, så odsen att det blev en oplanerad var ju statistiskt set ganska höga. Men jag får glädjas över min väns graviditet och hoppas att jag gör det över min med. Visst känns det roligt och spännande. Men det är nog mest för att vi väntar tillsammans. Annars hade vet jag inte vad jag gjort. Hur stor är odsen att två gamla vänner inte pratar med varann på ett år sen när de träffas igen och börjar umgås så visar det sig att båda ska ha barn och att det skiljer ensdast fem veckor...Ja, ja ska inte tjata ut er nå mer nu. Vill att min hjärna går in på lågvarv igen. Vill bara vara utan att behöva tänka och prata så mycket. Nu blir det dusch, frukost och liiite städning.

Kram