ensammafyrbarnsmamman

Kom på en lite komisk grej när det gäller mig, boende och få barn. När äldsta grabben föddes så bodde vi i en liten 2:a. Maj 02 flyttade vi till en 3:a och vips så kom det en syster samma år. Efter tre år i våran trea och en till grabb på väg, började det kännas som det va dax för större. Så vi flyttade till min hemort, till en 4:a och vips så blev vi fem i familjen i en fyra. Så det har aldrig gått lång stund innan nästa barn har kommit då vi äntligen fått större. Läget som det ser ut idag är, hus med 4:a sov rum och jo vad händer...en liten bebis kommer snart igen=) Ja iof så gååår det ju att 1. Dela ett av rummen uppe 2. Göra ett rum av halva tv rummet 3. Flytta ner nån av de äldre i källaren, men det blir en massa fix innan det skulle gå. Men som tur är så dröjer det minst ett år till, efter bebisen är född, som jag måste börja tänka på ett till rum. Kommer iaf börja med att flytta datorn antingen t stora grabbens rum eller hallen uppe, innan sommaren. Sen ställa spjälsängen där datorn står nu. Så det blir nog bra iaf:) Men det ska inte va lätt när det gäller mig inte;) 

Största bekymmret nu är att jag måste berätta för mina föräldrar! Ja okej, det låter som att jag är 18. Men nä det hndlar inte om det. Utan om att dom så klart blir orolig över hur jag kommer klara mig. Och sen mycket att pappa hjälper mig med diverse nu och ja jag vet inte hur jag tänker...Det är i slutändan mitt liv. Och dom kan ju inte förskjuta sin dotter. Jag vet att jag klarar mig. Och efter att ha släppt nyheten och massa tårar och säkert försvars-skrik från mig så går det över och är som vanligt nästa dag. (hoppas jag även denna gång)